Tävlingen i Laxå

Efter semesteruppehållet så drar nu tävlingarna igång igen. Först ut står Laxå, därefter Fuxerna och sist Onsala. Som traditionen bjuder så kommer här en väderprognos inför den första tävlingen, i Laxå söndagen den 17:e augusti.

Prognoserna ser i nuläget ut på följande sätt:

SMHI:  "17 grader varmt, ihållande regn och ca 6 mps växlande vind"

YR: "16 grader varmt, ihållande regn och ca 4 mps växlande vind"

AccuWeather: "18 grader varmt, täta regnskurar och ca 11 mps vind"

I nuläget, o vi ska tänka på att 7 dagar är långt för en väderprognos, så ser det alltså ut att bli utmanande förutsättningar för tävlingen. Rejält blött och blåsigt. Blåsten är kanske inte så stort problem just där då många stationer står i tät skog men att tävla i hällregn är aldrig en humörhöjare.

Det i nuläget förväntade usla vädret kan dessutom komma att påverka deltagarantalet, som ju inte på årets tidigare tävling i Laxå var speciellt imponerande, trots att man då hade absolut perfekta väderbetingelser med härlig värme, strålande sol och nästan vindstilla förhållanden.

Förhoppningsvis så kommer i alla fall några entusiaster att trotsa elementens krafter och bege sig dit.

Ammunitionstest utomhus

  Nej, det är ingen djungel - det är en skjutbana...

Idag blev det lite utomhusskytte för att försöka särskilja de tre kandidater som hittills har presterat bäst inomhus. Eftersom blåsten börjar inverka utomhus så sköt jag här på 30 meter istället för 40 meter som jag gör inomhus.

  Under helgen så har jag även finputsat infällningen av manometern och betsat till de slipade ytorna..

Jag sköt 2 x 10 skott med varje sorts diaboler, totalt 60 skott. Samtliga är redovisade nedan. Först ut blev JSB RS (vänster) samt JSBH (höger). Förvånande nog så gick RS bättre än JSBH utomhus, det trodde jag sannerligen inte. Enligt väderprognosen så var det idag 3 mps vind, vilket kändes rimligt som jag uppfattade saken.

  Imponerande bra av RS, ren slump eller finns det ett mönster?

Efter RS vs JSBH så sköt jag även Crosman Premiers (7.90) och det gick inte lika bra. Detta sammanvägt med den här diabolens kostnad och finish gör att jag nog avskriver dem som kandidater nu och går därför vidare framöver med bara de båda JSB.

  Lite väl yviga för min smak, såväl inom som utomhus..

  Nu dröjer det ett tag innan jag kan få tid att besöka skjutbanan igen...

Ännu en kväll inomhus..

  Först en tavla som verifierar att allt är okej, då givetvis med JSBH i nuläget..

Idag blev det ytterligare en kväll med inomhusskytte. Ämnet för kvällen var att testa ett par andra olika sorters diaboler i min Challenger som jag inte har kunnat pröva under pålitliga och likvärdiga omständigheter tidigare och med geväret ställt på just den effekt som det ska ha nu framöver.

Då jag hade haft bössan med mig i bilen hela dagen så var den förbluffande varm när jag plockade fram den. Visst, det blir alltid otroligt varmt i en bil som är parkerad utomhus, men jag trodde att insyningsskyddet över bagaget och själva vapenväskan ändå skulle isolera mot lite värme. Men faktum är att jag kunde klart se på manometern att trycket var en hel del högre än när jag fyllde bössan dagen innan och dessutom så drabbades jag av mirage (värmedaller) i kikarsiktet när jag sköt den första tavlan, innan riggen hade svalnat till den omgivande temperaturen. Ett sådant fenomen har jag inte upplevt tidigare, fascinerande.

Träffbilden blev därför lite sådär, 18 mm över 40 meter med tio JSBH. Först ut av de sorter som skulle prövas denna kväll var Defiant, en diabol som med 7.50 joule och på 25/30 meter tidigare har presterat vapenbäst.

  Detta gick sannerligen inget vidare - 33 mm betyder tack och hej för den sorten..

Resultatet blev totalt nedslående och visar vad jag alltid har sagt, en diabol som presterar bra i en given hastighet och på en typ av avstånd behöver inte alls prestera speciellt bra i en annan hastighet och på andra, oftast längre, avstånd. Nu var det dags att gå vidare till en "jaktdiabol", Predator Pellets. Diaboler för jakt måste väl i alla fall kunna uppvisa en bra praktisk precision - eller hur?

  Endera träffade den här, endera träffade den där och landade gjorde de på 58 mm

Här blev resultatet riktigt uselt. Förmodligen för låg effekt för att diabolerna ska flyga bra och kanske även för långt avstånd för dess formgivning i den här kalibern. Troligtvis en kombination av bådadelarna. Tänk sedan utomhus när vindens nyckfulla verkan ligger på - detta är ingen diabol som i alla fall jag hade velat jaga med, ens om det vore lagligt här i Sverige. Kanske en diabol för andra vapen, men inte för detta. Inte som den fungerar nu i alla fall.

Nästa diabol blev av det beryktade fabrikatet Gamo, ett varumärke vars status i lingonserien förmodligen endast överskuggas av Hatsan när det gäller kassa produkter som fungerar uselt..

  TS-10 är fortfarande en av de bästa produkter som Gamo har tillverkat - 23 mm

Jag är som ni vet ytterst sällan imponerad av Gamos produkter och aldrig imponerad av Hatsans dito men TS-10 är tillsammans med deras fallmål det bästa som Gamo någonsin har skapat i kategorin förbrukningsprylar till luftvapen. När jag hade min toktrimmade Typhoon så sköt jag TS-10 med 320 mps och de träffade riktigt bra, endast slagna av JSBH (som ju var helt nya på den tiden). Riktigt hänförd var jag då och dagens test visar att TS-10 fortfarande kan leverera. Nu är 23 mm för uselt jämfört med övriga sorter jag har testat hittils (JSBH & RS) men ändå respektabelt för att vara en Gamo-produkt. Det är sällan jag rekommenderar något från Gamo (o aldrig något från Hatsan) men TS-10 är värt att testa, speciellt om man har en 177 med hög effekt. Jag hade inte alls blivit förvånad om TS-10 hade klarat topp-tre till min Challenger om den hade gått på 16J eller mera.

Nu dags för världens mest nyckfulla diabol - Crosman Premiers Lite!

  Älskad av vissa, hatad av många - här riktigt acceptabel med 29 mm (9/10=17mm)

Prems Lite brukar vara antingen eller, de skjuter underbart eller totalt uselt. I just min Challenger på 10J så har de potential, den saken är säker. Visserligen så är 29 mm inte bra men studera kärnträffen och bortse ifrån flyern. Att lägga nio av tio på 40 meter med 17 mm är tillräckligt bra för att den sorten ska få "gå vidare" tillsammans med JSBH och RS till mer nogranna studier.

Med halva tanken förbrukad (50 skott) så tänkte jag fortsätta med en "duell". Tio skott vardera mellan ledande JSBH och CPL, eftersom den sistnämnda kändes såpass lovande.

  Här föll CPL ut med 20 mm jämfört med JSBH som levererade 23 mm.

Som sagt, CPL känns mycket lovande och ska definitivt utforskas ytterligare. Slutligen efter 70 skott och en skenande klocka, som ju alltid uppstår när man skjuter, så blev det dags för den sista tavlan. Då träffbilderna hade dragit lite åt höger, vilket i sak är ointressant för jämförelsetester mot träffbilder, så besökt jag mig för att klicka till en centrering och lägga mina sista tio skott med JSBH för att verifiera att allt är okej efter skyttet med alla de olika diabolerna. För skojs skull så ritade jag av en gammal 50-öring som målbild.

  Träffbilden blev 16 mm jämfört med 50-öringen som är 19 mm i diameter med 10 skott.

Tanken gick onekligen till FX Airguns gamla träffbildsgranti då man lovade ett magasin (8 skott) inom ytan av nyss nämnda 50-öring på 50 meter med ostrypta vapen. Förmodligen så menade man utomhus under vindstilla eller i alla fall väldigt goda förhållanden. I skenet av detta så känner jag mig nöjd med ovanstående träffbild, förvisso bara över 40 meter och dessutom inomhus men med bara 10J..

Hunter Field Target

Back to basic..

Här i Sverige så råder det ofta en viss förvirring runt Hunter Field Target, en tävlingsform som ofta förväxlas med Field Target och som dessutom har haft en tidigare svensk "hemkokt" version under de tävlingar som skedde hos våra olika klubbar innan ett formaliserat Field Target reglemente antogs.

Med anledning av detta så blir dagens tema HFT - Hunter Field Target.

Skälet till att HFT uppstod var som en slags motreaktion på de allt mer specialiserade vapen som krävs för att bedriva Field Target, inte minst i frågan om synnerligen kostbar och avancerad optik för avståndsberäkning av avstånden till målen. Man ville helt enkelt "back to basics" och gå mot Field Targets ursprungstanke - dess själva själ - med grundidén att vara en simulation av småviltjakt med luftvapen ungefär som Lure Coursing är för de som bedriver vanlig Coursing med sightdogs.

Det finns med andra ord ett antal skillnader mellan HFT och FT som har format dessa båda sporter till vitt skilda dicipliner, även om de kan vara skenbart snarlika för en utomståeende betraktare. Idag ska jag gå igenom de viktigaste punkterna steg-för-steg.

Klasser och vapen

Maximalt tillåten anslagsenergi är 12 fpe, precis som hos FT. En stor skillnad är dock att effekten inte alls är lika viktig i HFT som i FT eftersom skottavstånden är kortare, maximalt skottavstånd är exempelvis bara 75% av motsvarigheten i FT. I övrigt så får vapnet vara fritt  utformat, förutom att man inte tillåter en "hook" till bakkappa och att höjden mellan pipans centrum och förstockens lägsta punkt inte får vara större än 150 mm, vilket innebär att stora hamsters inte kan användas. Själva tävlingen består av fyra klasser:

Open class - rekylfria vapen med kaliber 177 och 20

Recoiling class - vapen som har märkbar rekyl (fjädervapen), oavsett kaliber

Class 22 - rekylfria vapen med kaliber 22 eller 25

Junior - skyttar (med valfria vapen ovan) som är 9-16 år gamla

Då HFT är ett stort fenomen i exempelvis England (9 nationella tävlingar med ca 200 deltagare i varje 2014) så delar man ibland upp Junior i två undergrupper, 9-13 år respektive 13-16 år. Från och med den dag man fyller 17 år så kan man inte längre skjuta i Junior utan hamnar då i någon av de övriga tre klasserna, beroende på vapen. Likaså förekommer det även andra undergrupper som Ladies, speciellt för kvinnliga skyttar, och Team Cups, med teamskytte.

Optiken

Här finns den utrustningstekniskt sett största skillnaden mot FT. Grundregeln är att kikarsiktet inte får röras efter det att tävlingen har påbörjats, tills dess att den avslutas. Skytten måste alltså igenom hela tävlingen ha precis samma inställning för parallax och förstoring respektive inställningar i höjd och sidled. Detta innebär att ett dyrbart kikarsikte med jätteförstoring och mycket nogrann parallax inte blir någon fördel. För att kompensera för olika avstånd så får man helt enkelt hålla över eller hålla under. Godkända hjälpmedel till detta är endast kikarsiktets riktmedel, alltså själva hårkorsets utformning (ex Mildots).

Skjutpositioner

Som skytt så kan man välja mellan tre olika skjutpositioner, om inte den aktuella stationen stipulerar en enda specifik ställning. De tre godkända positionerna är liggande, stående och sittande. Den sistnämnda på ett sådant sätt att stjärten inte vidrör någonting (ex marken, ens egen vad etc). Vid sittande skytte så får maximalt tre kroppsdelar vidöra marken, två fotsulor och ett knä. Likaså måste vapnet hållas (eg stödjas) med båda händerna, man får alltså inte vila vapnets förstock i armvecket (sk. "FT-ställning"). Den som ligger och skjuter få inte vila någon del av vapnet på underlaget, endast nederdelen av bakkappan får vidröra marken. För stående skytte så gäller två fotsulor i marken och upprättstående skjutställning.

Banan

Tävlingsbanan består av 30 st fallmål, på valfritt antal stationer. Varje station har minst en "Peg" ("pinne") som måste vidröras av skytten med någon kroppsdel när skottet avlossas, likså måste vapnets avtryckare vara bakom pinnen sett i längdsriktningen mellan pinne och mål. Maximalt skottavstånd på en station får som längst vara 41.10 meter bort och inget fallmål får stå närmare en peg än 7.30 meter. Träffzonerna på fallmålen varierar mellan 15-45 mm i diameter. De minsta träffzonerna, upp till 19 mm, får stå maximalt 25 yards bort och omvänt så får bara 45 mm träffzoner användas på avstånd bortom 40 yards. Frånsett detta så finns det ett förhållandevis detaljerat reglemente för banläggarna på exakt vilka mål som får stå var, liksom storleken på deras träffzoner och i vilken ställning som de ska få lov att beskjutas.

Poängberäkning

Poäng kan erhållas på två sätt. Att träffa fallmålet utan att det faller kallas för "plating" och ger 1 poäng. Lyckas man träffa fallmålet såpass bra att det faller så får man istället 2 poäng. Den som helt missar målet får 0 poäng. Det totala antalet poäng sammanräknas sedan till en stege.

Detta var lite kort om den här tävlingsformen. Det ska bli spännande att se framöver om den, liksom Field Target, kan vinna intresse hos oss entusiaster även här hemma i Sverige.

Äntligen!

Till sist så testar Paul Capello en BSA!

En tusenkubikare..

  Swifts adapter för rejäl kapacitet..

När jag kikade in i mitt lilla hobbyrum så kunde jag konstatera att jag har två 500 cc flasktuber liggande samt en extra stock. Ett perfekt utgångsläge för att göra ett lite udda bygge på min gamla Elite. Det som krävs är en adapter som tillåter dubbla flasktuber samt en del modifiering utav en stock. Med tusen cc luft så borde man få nära 200 skott med lite drygt 50 fpe med kaliber 25. Förvisso ett tyngre och naturligtvis klunsigare vapen men vilken kapacitet!

  Visst vore det ett spännande bygge?

Service och omsorg!

Då och då så får jag frågor runt service på PCP. Det kan vara allt ifrån tankar på att dra rent loppen med läskstänger till fullständiga demonteringar. Man frågar sig vad man behöver göra och hur ofta? Mitt generella råd är och har alltid varit - gör så lite som möjligt!

Den bistra sanningen är nämligen den att de allra flesta problem som uppstår med moderna PCP är orsakade av felaktigt handahavande. Man har "justerat" (läs, trimmat) och "överservat" sitt vapen tills det inte längre fungerar optimalt.

Piprengöring

Glöm läskstänger, boresnakes och andra "våldsamma" metoder. Normalt sett så behöver sällan en pipa göras ren. Om behovet ändå finns eftersom det kan styrkas, man ser alltså en sämre träffbild än tidigare, då kan man göra rent på två vettiga sätt; endera med draglappar eller med rengöringspluppar.

Draglappar

Draglappar är små tunna linnelappar speciellt tillverkade för ändamålet och som man köper exempelvis i en jaktaffär. Man begagnar alltså inte en gammal näsduk, gardin eller vilket textilt material som helst till detta. Har man fel typ av lapp, som regel för grov, så kan knuten eller draglinan brista varvid lappen fastnar i pipan. Detta är speciellt känsligt ju klenare kaliber som vapnet har. Att sedan peta en draglapp igenom pipan rent praktiskt kan vara mer eller mindre tålamodskrävande, beroende på vapnets konstruktion. En del gevär har ju shrouder och liknande som kan vara väldigt pyssliga att lirka en draglina igenom. Oavsett vilket så drar man alltid draglinan i pipans längdriktning mot mynningen, där den ska komma ut efteråt.

Rengöringspluppar

Rengöringspluppar är lättare, dessa laddas som diaboler och skjuts ut mot ett lämpligt mjukt kulfång där de sedan kan studeras för att man ska kunna vinnlägga sig om huruvida önskad rengöringsgrad har uppnåtts eller inte. Tänk på att trots dess mjuka och fluffiga yta så är det förbluffande mycket snärt i dessa projektiler så tillse att inget som kan skadas riskerar att träffas under rengöringen. Tänk också på att de kan skvätta olja omkring sig, ifall pipan har accumulerat smuts och/eller smörjmedel. Fördelen med rengöringsplupparna är att de är snabbare, enklare och bra mycket roligare att arbeta med än draglappar. Fördelen för draglapparna är att de är billigare och tar bort mera beläggningar i ett enda svep.

Hur pipan än har blivit rengjord så bör man också ha i tankarna att den kanske inte kommer att skjuta exakt likadant direkt efter en rengöring. Vissa pipor behöver "blya in sig" lite för att ge optimal precision. Den tunna, tunna smörjmedelsfilm som mekaniken har begjutit pipans insida med under tidigare skjutning är också borta så därför kan det vara en god idé att återsmörja pipan efteråt, vilket för in oss på nästa punkt.

Smöjmedel

Oftast så är mekaniken i ett PCP betydligt "torrare" än för ett fjädervapen, vilket regelbundet skvätter ut icke oansenliga mängder smörjmedel till pipans insida. Detta i kombination med de temperaturskillnader som uppstår då komprimerad och därmed varm luft med fukt i sig möter insidan av den kalla metallpipan betyder att det alltid finns risk för kondensation och sådeles även piprost. För att motverka detta så kan man med fördel tillse så att pipans insida alltid har en mikroskopiskt tunn oljefilm. Detta löser man rent praktiskt igenom att skjuta den sista rengöringspluppen begjuten med pellet lube, såvida man inte regelbundet smörjer sina diaboler varvid pipan ändå får sin smörjning under skyttets gång. Skjuter man den sista rengöringspluppen våt så smörjer man dessutom automatiskt O-ringen på matarpinnen (eller i pipans början), vilket motverkar att den torkar ut och läcker.

Nästa punkt som behöver smörjning är de rörliga metallytorna i repetermekanismen. Exakt hur detta ser ut varierar ifrån vapenmodell till vapenmodell. Man får helt enkelt studera mekaniken och föreställa sig vilka metallytor som kommer i kontakt med varann. För detta ändamål så brukar jag använda Renolitfett. Liksom vid all smörjning av PCP så bör ledorden vara "less is more", överdriv alltså inte smörjningen. Om vapnet har magasin som också tätar med O-ring (ar) - ofta runt sin yttre perferi, så glöm inte heller bort dessa.

Fel och fallgropar

Undvik smörjedel med silikon! Detta har en rent kontraproduktiv nötande effekt mellan exempelvis metallytor. Bokstavligt talat som att hälla grus i maskineriet. Använd aldrig smörjmedel som inte är tryck- och temperaturtåliga. Att använda smörjmedel som kan antändas eller detonera av tryck kan vara rent livsfarligt, exempelvis linolja eller fotogen inuti mekaniken. Använd bara smörjmedel som ska användas till tryckluftsvapen. Är man osäker? Dubbelkolla mot en tillförlitlig källa! Smörj inte ytor som inte ska smörjas. Att hälla in fett i hammarhuset brukar normalt sett bara innebära att ventilen uppträder konstigt, snarare än ger dundereffekt och längre livslängd. Överdosera aldrig smörjmedel, rimliga mängder gäller.

Varierande priser..

  BSAs top-of-the line hos XXL

Idag så halkade jag in på XXL och kunde konstatera att de nu även har tagit in lite mer påkostade vapen i sortimentet. Intressantast var nog flaggskeppet R10 som här betingade 8999 kr. Som en jämförelse så kostar samma vapen 10.395 kr hos Fondprodukter och 12.495 kr hos Hammer Arms. En nätt skillnad på 1400 respektive 3500 kr!

Buccaner SE är svårare att jämföra då varken Fondprodukter eller Hammearms har dessa listade. Istället så erbjuder de snarlika BSA Scorpion för 7295 kr respektive 9495 kr.

Nu tror jag inte att luftvapen är en stor varugrupp för XXL och i synnerhet inte de mer påkostade modellerna. Likaså tror jag inte att XXL lägger upp den här typen av vapen på lager utan att ha en rätt bra marginal. De tjänar sannolikt en hel del pengar även på just dessa gevär. Inget fel på detta, tjänar de inga pengar så skulle de inte ha någon verksamhet.

Det jag funderar över är att om XXL tjänar anständigt på dessa modeller, vad gör då övriga aktörer?

Inte konstigt att lågpris skräpvapen dominerar marknaden...