Direktlänk till inlägg 9 augusti 2014
Ännu en kväll inomhus..
Först en tavla som verifierar att allt är okej, då givetvis med JSBH i nuläget..
Idag blev det ytterligare en kväll med inomhusskytte. Ämnet för kvällen var att testa ett par andra olika sorters diaboler i min Challenger som jag inte har kunnat pröva under pålitliga och likvärdiga omständigheter tidigare och med geväret ställt på just den effekt som det ska ha nu framöver.
Då jag hade haft bössan med mig i bilen hela dagen så var den förbluffande varm när jag plockade fram den. Visst, det blir alltid otroligt varmt i en bil som är parkerad utomhus, men jag trodde att insyningsskyddet över bagaget och själva vapenväskan ändå skulle isolera mot lite värme. Men faktum är att jag kunde klart se på manometern att trycket var en hel del högre än när jag fyllde bössan dagen innan och dessutom så drabbades jag av mirage (värmedaller) i kikarsiktet när jag sköt den första tavlan, innan riggen hade svalnat till den omgivande temperaturen. Ett sådant fenomen har jag inte upplevt tidigare, fascinerande.
Träffbilden blev därför lite sådär, 18 mm över 40 meter med tio JSBH. Först ut av de sorter som skulle prövas denna kväll var Defiant, en diabol som med 7.50 joule och på 25/30 meter tidigare har presterat vapenbäst.
Detta gick sannerligen inget vidare - 33 mm betyder tack och hej för den sorten..
Resultatet blev totalt nedslående och visar vad jag alltid har sagt, en diabol som presterar bra i en given hastighet och på en typ av avstånd behöver inte alls prestera speciellt bra i en annan hastighet och på andra, oftast längre, avstånd. Nu var det dags att gå vidare till en "jaktdiabol", Predator Pellets. Diaboler för jakt måste väl i alla fall kunna uppvisa en bra praktisk precision - eller hur?
Endera träffade den här, endera träffade den där och landade gjorde de på 58 mm
Här blev resultatet riktigt uselt. Förmodligen för låg effekt för att diabolerna ska flyga bra och kanske även för långt avstånd för dess formgivning i den här kalibern. Troligtvis en kombination av bådadelarna. Tänk sedan utomhus när vindens nyckfulla verkan ligger på - detta är ingen diabol som i alla fall jag hade velat jaga med, ens om det vore lagligt här i Sverige. Kanske en diabol för andra vapen, men inte för detta. Inte som den fungerar nu i alla fall.
Nästa diabol blev av det beryktade fabrikatet Gamo, ett varumärke vars status i lingonserien förmodligen endast överskuggas av Hatsan när det gäller kassa produkter som fungerar uselt..
TS-10 är fortfarande en av de bästa produkter som Gamo har tillverkat - 23 mm
Jag är som ni vet ytterst sällan imponerad av Gamos produkter och aldrig imponerad av Hatsans dito men TS-10 är tillsammans med deras fallmål det bästa som Gamo någonsin har skapat i kategorin förbrukningsprylar till luftvapen. När jag hade min toktrimmade Typhoon så sköt jag TS-10 med 320 mps och de träffade riktigt bra, endast slagna av JSBH (som ju var helt nya på den tiden). Riktigt hänförd var jag då och dagens test visar att TS-10 fortfarande kan leverera. Nu är 23 mm för uselt jämfört med övriga sorter jag har testat hittils (JSBH & RS) men ändå respektabelt för att vara en Gamo-produkt. Det är sällan jag rekommenderar något från Gamo (o aldrig något från Hatsan) men TS-10 är värt att testa, speciellt om man har en 177 med hög effekt. Jag hade inte alls blivit förvånad om TS-10 hade klarat topp-tre till min Challenger om den hade gått på 16J eller mera.
Nu dags för världens mest nyckfulla diabol - Crosman Premiers Lite!
Älskad av vissa, hatad av många - här riktigt acceptabel med 29 mm (9/10=17mm)
Prems Lite brukar vara antingen eller, de skjuter underbart eller totalt uselt. I just min Challenger på 10J så har de potential, den saken är säker. Visserligen så är 29 mm inte bra men studera kärnträffen och bortse ifrån flyern. Att lägga nio av tio på 40 meter med 17 mm är tillräckligt bra för att den sorten ska få "gå vidare" tillsammans med JSBH och RS till mer nogranna studier.
Med halva tanken förbrukad (50 skott) så tänkte jag fortsätta med en "duell". Tio skott vardera mellan ledande JSBH och CPL, eftersom den sistnämnda kändes såpass lovande.
Här föll CPL ut med 20 mm jämfört med JSBH som levererade 23 mm.
Som sagt, CPL känns mycket lovande och ska definitivt utforskas ytterligare. Slutligen efter 70 skott och en skenande klocka, som ju alltid uppstår när man skjuter, så blev det dags för den sista tavlan. Då träffbilderna hade dragit lite åt höger, vilket i sak är ointressant för jämförelsetester mot träffbilder, så besökt jag mig för att klicka till en centrering och lägga mina sista tio skott med JSBH för att verifiera att allt är okej efter skyttet med alla de olika diabolerna. För skojs skull så ritade jag av en gammal 50-öring som målbild.
Träffbilden blev 16 mm jämfört med 50-öringen som är 19 mm i diameter med 10 skott.
Tanken gick onekligen till FX Airguns gamla träffbildsgranti då man lovade ett magasin (8 skott) inom ytan av nyss nämnda 50-öring på 50 meter med ostrypta vapen. Förmodligen så menade man utomhus under vindstilla eller i alla fall väldigt goda förhållanden. I skenet av detta så känner jag mig nöjd med ovanstående träffbild, förvisso bara över 40 meter och dessutom inomhus men med bara 10J..