Direktlänk till inlägg 6 augusti 2014
Hunter Field Target
Back to basic..
Här i Sverige så råder det ofta en viss förvirring runt Hunter Field Target, en tävlingsform som ofta förväxlas med Field Target och som dessutom har haft en tidigare svensk "hemkokt" version under de tävlingar som skedde hos våra olika klubbar innan ett formaliserat Field Target reglemente antogs.
Med anledning av detta så blir dagens tema HFT - Hunter Field Target.
Skälet till att HFT uppstod var som en slags motreaktion på de allt mer specialiserade vapen som krävs för att bedriva Field Target, inte minst i frågan om synnerligen kostbar och avancerad optik för avståndsberäkning av avstånden till målen. Man ville helt enkelt "back to basics" och gå mot Field Targets ursprungstanke - dess själva själ - med grundidén att vara en simulation av småviltjakt med luftvapen ungefär som Lure Coursing är för de som bedriver vanlig Coursing med sightdogs.
Det finns med andra ord ett antal skillnader mellan HFT och FT som har format dessa båda sporter till vitt skilda dicipliner, även om de kan vara skenbart snarlika för en utomståeende betraktare. Idag ska jag gå igenom de viktigaste punkterna steg-för-steg.
Klasser och vapen
Maximalt tillåten anslagsenergi är 12 fpe, precis som hos FT. En stor skillnad är dock att effekten inte alls är lika viktig i HFT som i FT eftersom skottavstånden är kortare, maximalt skottavstånd är exempelvis bara 75% av motsvarigheten i FT. I övrigt så får vapnet vara fritt utformat, förutom att man inte tillåter en "hook" till bakkappa och att höjden mellan pipans centrum och förstockens lägsta punkt inte får vara större än 150 mm, vilket innebär att stora hamsters inte kan användas. Själva tävlingen består av fyra klasser:
Open class - rekylfria vapen med kaliber 177 och 20
Recoiling class - vapen som har märkbar rekyl (fjädervapen), oavsett kaliber
Class 22 - rekylfria vapen med kaliber 22 eller 25
Junior - skyttar (med valfria vapen ovan) som är 9-16 år gamla
Då HFT är ett stort fenomen i exempelvis England (9 nationella tävlingar med ca 200 deltagare i varje 2014) så delar man ibland upp Junior i två undergrupper, 9-13 år respektive 13-16 år. Från och med den dag man fyller 17 år så kan man inte längre skjuta i Junior utan hamnar då i någon av de övriga tre klasserna, beroende på vapen. Likaså förekommer det även andra undergrupper som Ladies, speciellt för kvinnliga skyttar, och Team Cups, med teamskytte.
Optiken
Här finns den utrustningstekniskt sett största skillnaden mot FT. Grundregeln är att kikarsiktet inte får röras efter det att tävlingen har påbörjats, tills dess att den avslutas. Skytten måste alltså igenom hela tävlingen ha precis samma inställning för parallax och förstoring respektive inställningar i höjd och sidled. Detta innebär att ett dyrbart kikarsikte med jätteförstoring och mycket nogrann parallax inte blir någon fördel. För att kompensera för olika avstånd så får man helt enkelt hålla över eller hålla under. Godkända hjälpmedel till detta är endast kikarsiktets riktmedel, alltså själva hårkorsets utformning (ex Mildots).
Skjutpositioner
Som skytt så kan man välja mellan tre olika skjutpositioner, om inte den aktuella stationen stipulerar en enda specifik ställning. De tre godkända positionerna är liggande, stående och sittande. Den sistnämnda på ett sådant sätt att stjärten inte vidrör någonting (ex marken, ens egen vad etc). Vid sittande skytte så får maximalt tre kroppsdelar vidöra marken, två fotsulor och ett knä. Likaså måste vapnet hållas (eg stödjas) med båda händerna, man får alltså inte vila vapnets förstock i armvecket (sk. "FT-ställning"). Den som ligger och skjuter få inte vila någon del av vapnet på underlaget, endast nederdelen av bakkappan får vidröra marken. För stående skytte så gäller två fotsulor i marken och upprättstående skjutställning.
Banan
Tävlingsbanan består av 30 st fallmål, på valfritt antal stationer. Varje station har minst en "Peg" ("pinne") som måste vidröras av skytten med någon kroppsdel när skottet avlossas, likså måste vapnets avtryckare vara bakom pinnen sett i längdsriktningen mellan pinne och mål. Maximalt skottavstånd på en station får som längst vara 41.10 meter bort och inget fallmål får stå närmare en peg än 7.30 meter. Träffzonerna på fallmålen varierar mellan 15-45 mm i diameter. De minsta träffzonerna, upp till 19 mm, får stå maximalt 25 yards bort och omvänt så får bara 45 mm träffzoner användas på avstånd bortom 40 yards. Frånsett detta så finns det ett förhållandevis detaljerat reglemente för banläggarna på exakt vilka mål som får stå var, liksom storleken på deras träffzoner och i vilken ställning som de ska få lov att beskjutas.
Poängberäkning
Poäng kan erhållas på två sätt. Att träffa fallmålet utan att det faller kallas för "plating" och ger 1 poäng. Lyckas man träffa fallmålet såpass bra att det faller så får man istället 2 poäng. Den som helt missar målet får 0 poäng. Det totala antalet poäng sammanräknas sedan till en stege.
Detta var lite kort om den här tävlingsformen. Det ska bli spännande att se framöver om den, liksom Field Target, kan vinna intresse hos oss entusiaster även här hemma i Sverige.