BSF Bavaria 30

  Kungen av de riktigt små gevären!

En av de lite udda och numera försvunna fabrikat, som i vissa läger nästan har fått kultstatus, är BSF - Bayerische Sportwaffenfabrik - från dåvarande Västtyskland. Varumärket Bavaria som salufördes av BSF tillverkades mellan 1935-1985 i Erlangen, en liten stad ungefär 10 km norr om Nurnberg i den tyska delstaten Bayern. Fabrikatet är mest känt för sina lite större modeller som var rejält slagkraftiga i relation till sitt fysiska format och som på grund av detta sålde riktigt bra i USA under 1960- och tidigt 1970-tal.

  Ett litet men charmigt vapen - jag betalade 700 kr för mitt ex, en smula dyrt men de är sällsynta numera.

Dock så hade man, precis som de mer namnkunniga konkurrenterna Weihrauch och Diana också en serie mindre modeller som i första hand var riktade till de lite yngre skyttarna, även om de officiellt ofta salufördes som Freizeitgewehr, ungefär semesterbössor eller fritidsgevär, i dagens översättning närmast familjgevär för rekreativt skojskytte i sommarstugan etc.

  Mer klassiskt blir aldrig ett luftgevär!

Diana hade ju i flera decennier haft en stor och rättmätlig succé med sin lilla M/23 som såldes mellan 1951-1983 i stora upplagor och detta var den modell som BSF i första hand siktade in sig mot med sin motsvarighet, Bavaria 30. Trots ungefär samma dimensioner så var den lite dyrare BSF 30 en modell med vissa mervärden, vilka Diana saknade med sin storsäljande modell 23. De visuellt mest uppenbara är att BSF använder en ledad spännarm, vilket eliminerar behovet av en lång skåra för spännarmen längs hela förstockens undersida. Likaså har modell 30 en justermekanism för avtryckaren, vilket saknas hos Diana. När det sedan handlar om finish, passning och övergripande kvalité så håller dessa båda vapen en enastående hög nivån jämfört med dagens lågprisvapen riktade mot yngre skyttar. 

  Tillgången på nya resevdelar till BSF 30 är förbuffande stor!

Fysiskt sett så är modell 23 maginellt större än modell 30 med en längd på 91 cm jämfört med 87 cm och en liten viktskillnad mellan modellerna med 1900 gram Diana och 1600 gram BSF. Prestandamässigt sett så är emellertid den mindre BSF väl så potent, om man nu kan säga så om dessa minivapen - mina egna fräscha exemplar har jag mätt till i genomsnitt 475 fps (Diana) och 490 fps (BSF) med JSB RS 7.33 gn.

  Här har jag mätt alla mina veteranvapen med samma diabolsort.

Räknar man metriskt så blir det 145 mps (4.95 joule) jämfört med 149 mps (5.22 joule). Min halvnummer större Diana 25 ger med samma diabol 553 fps, alltså 169 mps och 6.71 joule. Kollar vi på en Weihrauch HW30S, som ju av många anses vara ett relativt klent vapen så klarar den lätt 185-190 mps med en såpass lätt diabol.

  En helt felfri blånering är svårt att hitta på äldre vapen, en sådan gjorde att jag gav ett par hundra extra...

Generellt sett så kan man säga att Diana 23 och BSF 30 har prestanda nog för vettigt prickskytte ut till 15-20 meters avstånd där en duktig skytt med öppna riktmedel kan leverera en träffbild om fem skott inom ytan av en enkrona. Just öppna riktmedel är faktiskt det enda alternativet då båda dessa gevär helt saknar kilbas, vilket är typiskt för luftgevären och i synnerhet de mindre sådana under 1950/60-talen.

  Justering av avtrycket är ovanligt på budgetvapen riktade till yngre skyttar.

Något som dock inte är litet runt dessa små fjädervapen är dess charm och karisma. Detta är genuint roliga vapen med en enorm skjutglädje till ett oslagbart lågt pris. Själv så brukar jag betala runt en femhundring för den här typen av små tyska brytbössor, förutsatt att de är välbehållna och så nära nyskick som möjligt. Jag letar inte aktivt efter dem men snavar jag över en på annons eller hittar den i någon antikbod så slår jag till. Vapen med den här grundkvalitén och finishen kan man inte längre köpa nya, i alla fall inte till rimliga pengar. Det främsta användningsändamålet för dem är just de syften till vilka de är konstruerade, skojskytte på tomten hemmavid. 

  Sile var en amerikansk stockproducent som tillverkade sina stockar i Italien.

Jag och Junior brukar köra tio meter fristående på en vanlig 10-ringad 14/14 måltavla för att se vem som får flest poäng på fem eller tio skott. Alternativt så hänger vi upp en tom läskburk i ett snöre från en trädgren varpå vi beskjuter den vid ett lite längre avstånd, inte sällan runt 30 meter. Den här typen av vapen är lätta att anspänna och man kan skjuta en hel eftermiddag utan att tröttna. Bössan, målmaterial och en ask diaboler - det är precis allt som krävs.

  Många BSF har den här udda märkningen - "West" inslaget efteråt?

Vilken är då favoriten?

Som de flesta kanske förstår så ligger BSF 30 riktigt bra till, främst på grund av sin mer påkostade konstruktion men i synnerhet på grund av ett avsevärt bättre avtryckarsystem. Just avtryckarsystemen på vapen ifrån mitten av 1950-talet lämnar mycket övrigt att önska, jämfört med de avtryckarsystem som vi idag är vana vid från moderna PCP.

  Bavarias tidlösa logotype

På den tiden då mina vapen var nya så var primitiva avtryckarsystem legio och detta var inte heller något som dåtidens entusiaster upplevde som speciellt begränsande. Visst var avtryckarsystemen tunga och diffusa men eftersom diabolerna var usla, drivkällorna skramliga och bara det faktum att man var begränsad till öppna riktmedel så låg anspråken på vapnens prestationsförmåga mycket lågt - med dagens mått mätt.

Att då som idag kunna samla 10 skott i följd under ytan av ett frimärke på 50-60 meters avstånd var ren science-fiction och inget som någon, någonsin förväntade sig. Kunde man träffa en tändsticksask på 20 meter så var man nöjd, givet dåtidens förutsättningar. I skenet av detta och dessa båda vapens pris samt målgrupp så har de utan tvekan en närmast ypperlig praktisk precison gott och väl i nivå med vad en dåtida kund kunde förvänta sig - samt mer därtill.

  Luftpistolen BSF-20 var byggd runt mekanismen av BSF-30 och sin tids mest potenta fjäderluftpistol.

Precis som många andra tillverkare så utnyttjade även BSF sina minsta gevärskonstruktioner som stommar till en serie kraftfulla pistoler, fast man gjorde det på ett mera genomtänkt sätt än exempelvis den efterföljande BSA. Dessa pistoler fick modellnummer BSF-20 och fanns i tre olika versioner, S20, S20 Match Export och S20 Custom Match - alla skärskilda från varann av främst olika trästockar och varierande utförande på de öppna riktmedlen. Produktionen påbörjades 1950 och modellserien hängde med ända till slutet 1985, det var lustigt nog den enda luftpistol som BSF tillverkade under sin existens.

  Precis som BSF-30 så har S20-serien ett fullt justerbart avtryck.

Rent konstruktivt sett så är S20 både udda och nyskapande. För att få en vettig balans med en så lång mekanik i en luftpistol så har man "bullpupat" avtryckarsystemet och flyttat fram det i relation till dess placering när samma mekanik tjänstgör i BSF-30. Detta gör att pistolen blir T-formad med en rejält utskjutande bakre ända. Fördelen är givetvis en ypperlig balans jämfört med de ofta väldigt baktunga konstruktioner som andra tillverkare skapade till sina mest kraftfulla luftpistoler. Just avtrycket och dess konstruktion lade man mycket möda vid och resultatet blev därför ett avtryck på minst samma höga nivå som deras luftgevär, vilka var klart över normen för sin tid.

I den andra ändan av vapnet så hade man en relativt kort pipa, vilket på luftpistoler som regel innebär ett vapen som blir väldigt tungt att anspänna. Hos en del luftpistoler så har tillverkarna till och med skickat med olika redskap (BSA Scorpion, Walther LP53 etc) som temporärt sätts över pipan för att förstärka hävstångseffekten när vapnet anspänns. Tack vare den genomtänkta geometrin med delad spännarm och den grova men otroligt progressiva slagfjädern så behövdes inte detta på S20, som är förbluffande lättspänd ändå.

  Trots att produktionen är nedlagd sedan mer än 30 år så kan man fortfarande hitta oskjutna ex..

Prestandamässigt sett så uppgavs S20 till 470 fps, vilket var en riktigt rykande prestanda på sin tid i en epok då 400 fps normalt signalerade ett normalpotent vapen. I verkligheten så kunde man dock räkna med runt 450 fps eller ungefär 50 fps mindre än BSF-30. Detta kombinerat med ett riktigt bra avtryck, rimlig anspänningskraft samt en suverän balans gör tveklöst S20 till en av de mest skjutbara och "moderna" veteranluftpistolerna och man slås ofta med förvåning över att grundkonstruktionen faktiskt härstammar från sent 1940-tal.

Tyvärr så är BSF ett ganska så anonymt varumärke utanför de riktiga kännarnas krets. Hittar man ett BSF i en lineup med begagnade vapen på en mässa eller en auktion så är det få som reagerar jämfört med de brittiska fabrikaten som BSA och i synnerhet Webley & Scott. Detta är på många sätt lite orättvist men det ger å andra sida goda möjligheter till riktiga fynd för den som vet vad hen letar efter. Till rätt pris så är BSF förmodligen de mest prisvärda och de absolut mest skjutbara veteranvapnen på marknaden, på minst lika hög nivå som samtida Weihrauch.

 

Air

27 juni 2017 10:00

Trevligt läsvärt inlägg med de äldre luftvapnen.
Även sättet att skjuta på med öppna riktmedel ofta
stående är något som jag inte vill släppa även om
kikarsikten finns på de flesta av mina luftvapen.

 

Henno3

27 juni 2017 13:13

Mitt första, numera stulna luftgevär var sannolikt en tidig BSF 45. Den hade inga kilspår eller klack att fästa sikte på, så det var påsvetsat någon form av fäste lite åt höger på tuben. Aldrig sett något liknande efter det. Funkade dock bra, då jag såvitt jag kommer ihåg sköt som en gud med den bössan! Kan bara instämma om att det är rejäla och fina bössor.

 

poho

27 juni 2017 17:33

Mitt första luftgevär var också ett Bavaria 45 som jag fick nytt av mina föräldrar i slutet av 1970 talet.
Tror det har med kvalitén på denna bössa att intresset fortfarande är kvar för luftgevär.
Hittar ni fina exemplar av Bavarias luftvapen är det ofta mycket bra köp , har själv köpt på mig några stycken olika modeller.
Alltid roligt att läsa om gamla luftvapen så fortsätt gärna att skriva om det :)

 

kj

27 juni 2017 21:46

äldre vapen är alltid roligt att läsa om,precis som gamla bilar,dom nya är ju noll intresse i.

 

Ginflyer

11 juni 2020 21:50

Hittade denna sida efter att min pappa gick och jag rotat fram mitt gamla Bavaria 30 från slutet av 70 talet. Den är i bättre skick än jag kom ihåg, men funkar inte. Så nu har jag beställt renoveringsprylar från en engelsk sida och ser fram emot att få bössan att funka igen så att mina söner kan få börja använda det. De är i samma ålder som jag var när jag fick det nytt.
Du skriver att denna modell inte har slitsar för kikarsikte. Det stämmer på min också, men jag har däremot en påskruvad plastkil som jag fäster kikarsiktet på. Är detta en senare modell som fått denna uppgradering kanske.
Nu ska jag titta igenom resten av din blogg. Verkar finnas mycket intressant för en återfallsförbrytare 🙂👍

 

Magnus

7 maj 2022 15:48

Hej.
Ramlade över denna sida när jag sökte info om just BSF 45.
Har just ett sånt gevär från min farfar. Det tråkiga är att jag inte lyckas spänna fjädern. Den verkar inte haka i ordentligt. De få gånger jag får fjädern spänd är istället avtryckaren så enormt känslig att en humla skulle kunna avfyra.

Några tips? Kan ju även lämna in det för kontroll hos någon kunnig.

Mvh
Magnus

Johnny Ottosson

21 maj 2022 12:26

Känns som att upphaket är slitet. Fråga i exempelvis gruppen "Vi som älskar luftgevär" på Facebook om det finns någon kunnig entusiast i närheten av där du bor som kan hjälpa dej.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...