Direktlänk till inlägg 12 juni 2016
En tidig pistolkarbin
Mekaniken i den här modellen är tämligen omisskännelig..
Som de flesta vet så är jag väldigt förtjust i pistolkarbiner eftersom de erbjuder en del intressanta mervärden som man inte hittar hos konventionella vapen, företrädesvis då portabilitet och möjlighet till största tänkbara diskretion. Konceptet passar dessutom utomordentligt bra in i de flesta moderna och urbana människors livsstil vars förutsättningar kännetecknas av tidsbrist, utrymmesbrist och därmed ett stort behov av att transportera sitt vapen under publik beskådan till olika improviserade skjutplatser.
Som vi kan se av bilden högst upp på dagens inlägg så är vapentypen som sådan inget helt ny uppfinning även om behovet till den här typen av lösningar har ökat i takt med samhällets utveckling. Jag betraktar mig med viss rätta som inte speciellt gammal men jag kommer ändå ihåg hur vi för drygt 30 år sedan utan problem cyklade igenom hela centrala Kungälv, jag och min syssling samt hans kamrat, med varsitt luftgevär på pakethållaren i riktning mot den då öppna soptippen uppe i Munkegärde där mängder av såväl måsar, kajor som råttor fick stryka med. Något gevär hängde över axeln i en rem, något låg i ett enkelt tygfodral och ytterligare ett transporterades parallellt med styret enbart fasthållet av sin ägare. Trots att vi var mellan 10-14 år gamla så reagerade ingen och gubbarna som kom med sopbilarna till tippen då o då för att tömma hejade glatt. Någon gång så ville de till och med provskjuta några skott.
Idag, hade situationen förmodligen var helt annorlunda - samhället förändras.
På 2010-talet så får man cykla beväpnad på ett mer diskret sätt..
Nuförtiden så går trenden mot allt mindre vapen och i synnerhet bullpups har varit osedvanligt populära de senaste åren. Pistolkarbiner, möjligtvis undantaget FX Airguns Verminator, har inte slagit igenom lika tydligt, i alla fall här i Sverige. I England så har saken varit en annan, delvis naturligtvis på grund av att kraftfullare vapen är ovanligare där än här, men också för att man har en luftvapenkultur som till stor del är baserad på luftvapenjakt. Likaså är man där betydligt mera tätboende än här och det finns helt enkelt inte lika mycket utrymme per person. TIll detta kommer att man i högre grad än här färdas kollektivt eller via cykel snarare än bil och då blir naturligtvis portabiliteten en viktig fråga att beakta vid vapenvalet.
Delbara vapen ger små och kompakta vapenväskor som är mer diskreta
Själv så färdas jag med förtjusning med just cykel, hade jag bar levt i ett land med mindre regn och kyla samt haft hanterbara avstånd till arbtetet och staden så hade jag gärna levt helt utan bil. Ett problem är dock att denna preferens för fortskaffningsmedel tydligt kolliderar med min primära hobby - luftvapen. Ett luftgevär måste ju kunna transporteras och ett kolli som blir 120 x 30 x 15 cm är minst sagt en smula otympligt att transportera på två hjul. Nästa bekymmer är att det formligen skriker ut - VAPEN, något som inte är någon direkt fördel i dagens samhällsklimat. Ska man färdas kollektivt med tåg, buss eller spårvagn etc så känner man direkt omgivningens ögon på sig om man baxar runt med ett normalt vapenfodral.
I skenet av ovanstående så är det märkligt att så få tillverkare har intresserat sig för pistolkarbinerna som vapenform, de har ju en formfaktor som torde ha framtiden för sig i takt med hur utvecklingen förefaller fara fram. Deras främsta nackdelar, med ofta små tuber och korta pipor, är ju sällan praktiska problem för de som önskar använda licensfria vapen där korta pipor ändå räcker för 10 joule och där även blygsamma tuber kan ge tillräckligt många tillgängliga skott på fyllningen. Det ska bli mycket spännande att se hur segementet pistolkarbiner kommer att utveckla sig framöver.