Direktlänk till inlägg 15 mars 2016
Kvastskaftet !
På den amerikanska marknaden var modellen mycket uppskattad, här för jakt efter granjärpe
Slavia är ett varumärke som de flesta entusiaster idag inte har någon större relation till. För de allra flesta så känns Slavia ungefär lika hippt som vadmal och endast ett fåtal äldre fantaster kommer ihåg varumärket ifrån dess glansdagar på 1960/70-talet. Under den moderna tiden (nåja), alltså sedan milleniumskiftet så har Slavia tyvärr lyst med sin frånvaro på den svenska marknaden. Senaste gången som modellen såldes med lite volym i landet var under slutet av 1990-talet då de importerades av dåvarande HDF-bolagen i Halmstad och då såldes för det facila priset av blott 795 kr.
Självfallet så köpte jag naturligtvis ett exemplar själv, en sådan möjlighet kunde jag inte missa.
På många sätt, faktiskt mest positiva, så är Slavia 630 ett riktigt veteranvapen som har tillverkats sedan 1977 i oförändrad form men som har sina riktiga rötter ända tillbaka till mitten av 1900-talet. Förutom dess lite lustiga layout med en extremt lång pipa (21 tum!) så är detta ett synnerligen gediget och genuint fjäderluftvapen i dess absolut mest traditionella mening. Här talar vi 100% stål och trä!
Naturligtvis så handlar det om ett lågprisvapen så man får inte finish och passning på samma nivå som en Weihrauch men det är ändå trots allt frågan om ett välbyggt och ärligt vapen som de facto levererar betydligt mycket mer än vad man tror att den kan för dess blygsamma prislapp. Det första intrycket är annars vapnets längd och smäckra uppenbarelse, bössan är imponerande 120 cm lång (!) men väger bara 2800 gram och detta i kombination med vapnets långa pipa gör att tankarna onekligen går till just påskkärringarnas mest beryktade fortskaffningsmedel.
Att anspänna vapnet är hur lätt som helst, slagfjädern är högst måttligt komprimerad och hävstångseffekten av den jättelånga pipan blir därtill monumental. Vapnet låser upp med ett distinkt klick och därefter så hoppar den lilla lustiga säkringsknoppen ut baktill på cylindern.
En lustig men synnerligen funktionell automatsäkring
Modellen har alltså automatsäkring, precis som en Weihrauch. Här så hoppar emellertid säkringen ut bakåt när upphaket låser och man kan då se en vit rand som signalerar att vapnet är säkrat. Avsäkringen sker igenom att man trycker den lilla knoppen framåt, in mot ändblocket till cylindern.
Vapnet är därmed redo att avfyras.
Avtrycket är ett synnerligen enkelt enstegsavtryck och naturligtvis inte att jämföra med ett varumärkesavtryckarsystem som exempelvis Rekord. Detta sagt så är det ett ärligt och trivsamt avtryck som de flesta skyttar har förbluffande lätt att komma bra överens med. Avtrycket är hyfsat lätt, mellan 1000-1500 gram, och rent men den enda justering som erbjuds är för själva ingreppet, alltså exakt när under rörelsen som avfyrningen äger rum. Till skillnad ifrån många andra enkla och billiga avtryckarsystem så var det på mitt exemplar fritt från "gruskänsla" och gav en rak kommunikation och bra känsla, sin enkelhet till trots. Sammanfattningsvis så är ett Rekord bättre, men inte tre gånger så bra, vilket prisskillnaden mellan vapenmodellerna gav vid handen.
När skottet går så kan man känna en viss vibration igenom drivkällan men inget direkt twaang. Min 630 kändes ungefär som en vanlig standard HW30S vad gäller själva avfyrningen och drivkällans arbete. Ett gott betyg för ett simpel konstruktion. Många känslor och upplevelser runt den här modellen är helt enkelt sådana att man känner att det finns en viss omsorg, eller i alla fall passning, runt sammansättningen och dimensionerna hos vapnets komponenter. Detta är ganska långt ifrån de subjektiva upplevelserna som man får efter att ha skjutit en ny plastbössa i lågprisligan från fabrikat som Gamo eller Hatsan.
Ingen hightech, detta är en traditionell och genuin fjäderbössa 1A
Riktmedlen är även dessa rustika och här kommer vi dessvärre in på lite av modellens svagare sidor. Visirlinjen är av naturliga skäl närmast enorm! En brittisk luftvapentestare skojade i sin recension och berättade att han upplevde det som att han närmast hade kunnat peta ner villebrådet med spetsen av mynningen av pipan istället för att påskjuta det. Ovant är det i alla fall, med öppna riktmedel och exceptionellt lång pipa. Kornsiktet och själva siktet är annars simpla och sannolikt formgivna strax efter andra världskriget. De är tyvärr lite för grova för riktig precisionsanvändning och inställningen av dem närmast primitiv. I verkligheten så spelar detta sällan någon praktisk roll eftersom de flesta köpare idag tenderar till att utrusta sina vapen med optiska riktmedel, företrädesvis kikarsikten - varpå man springer på en av modellens riktiga akilleshälar, kilbasen!
Kilbasen har tyvärr och av någon bisarr anledning en riktigt udda dimension och detta innebär naturligtvis att det blir synnerligen svårt och därtill kostbart att hitta exakt korrekta fästen för kikarsiktet. Då vapnet är billigt så frestas tyvärr många köpare av 630/631 att välja matchande billiga fästen med resultat att riktmedlen inte blir riktigt skottfasta alternativt att finishen på kilbasen förstörs. Just detta är nog tyvärr modellens största och mest påtagliga praktiska nackdel. Trist, då lösningen är enkel och hade gjort underverk för vapnets helhetsintryck.
Slutomdömet är bortsett ifrån kilbasen överlag riktigt gott. Slavia 630 sålde bra i USA under ett par års tid under 1990-talet, då för blott $89 (jmfr dåtida Beeman R7 på $249), och kallades ofta för "poor mans R7" just med anspelning på Beemans lilla guldägg. Maccari himself gillade den enkla, billig och ärliga modellen så därför kom det till och med ut ett simpelt men välgörande Maccarikit till modellen för blott $14.
Med ett sådant kit ombord, optimalt justerad och omsedd av en kunnig ägare liksom försedd med korrekt anpassade kikarsiktesfästen så blev lilla 630 en modell som uppskattades högt och rent av sina ägare och detta med all rätt. Med sina udda proportioner och sin måttliga effekt (max runt 9-10 joule och bara kaliber 177) så hade modellen mycket emot sig för att slå på den effekthungriga USA-marknaden men detta klarade den ändå. Lågt pris, hög kvalité liksom bra precision och ett diskret avfyrningsläte gjorde att modellen ändå vann många hjärtan och den var faktiskt inte heller helt ovanlig för lättare former av skyddsjakt.
Genuin och prisvärd - så kan man sammanfatta hederliga gamla Slavia 630
Idag så säljs inte längre 630 ny över disk i Sverige, såvitt jag vet. När den såldes så var den billig med under 800 kr men var ändå rätt så trögsåld då många entusiaster tyvärr inte riktigt kände till den och dess goda företräden. Huruvida man kan hitta en ny 630 ifrån utlandet vet jag inte annars så är det dessvärre bara andrahandsmarknaden att lita på. Modellen är inte jättevanlig men oftast ganska billig och kan ibland hittas på typ Tradera för bara några hundralappar. Den som handlar då kan lyckas komma över ett riktigt bra vapen för mycket måttliga pengar.
Då är det bara att gratulera!