Direktlänk till inlägg 27 maj 2012
Mörka moln på himlen
På Airgun så diskuterar man idag mors dag och vilken ostsmörgås som är nyttigast, på Luftvapen Info så handlar dagens toppämnen om Supersport Tactical och huruvida det är en god idé att köpa från Sportwaffen-Schneider. Något som däremot inte diskuteras men som är betydligt viktigare är följande utfall i Kammarrätten Göteborg:
Målnummer: 7953-11 dag för dom 23 april 2012
Vad är då detta? Jo, en vapenägare överklagade ett beslut av Tillståndsenheten Göteborg över dess tolkning av behovskraven för att inneha ett tävlingsvapen på Målskytte. Kammarrätten har nu funnit att Tillståndsenhetens tolkning av frågan är den korrekta och vapenägarens yrkanden avslogs därmed.
Tidigare så har det varit så att om man uppfyller sedvanliga krav för innehav mot Målskytte så har sökanden utan större problem fått inneha "några stycken" vapen för sin tävlingsform, outtalad praxis har då varit 3 stycken. Ett vapen för tävling, ett för träning och ett för utveckling. Alternativt olika kalibrar, riktmedel etc för grenar/moment inom den aktuella tävlingsformen. Detta har inte ifrågasatts men om sökanden anser sig ha behov av fler vapen så har denne fått motivera detta och kraven på motivering har ökat i takt med antalet vapnen, invägt då dessutom dess vapentyp.
Tillståndsenheten i Göteborg har dock haft en helt annan tolkning, de tillåter ETT vapen utan problem men alla efterföljande vapen måste motiveras med stigande motivationskrav i takt med antalet vapen. En vapenägare ifrågasatte då detta men fick, som sagt, korgen av kammarrätten.
Nu har denna dom blivit prejuridicerande.
Detta påverkar i allra högsta grad vårt skytte inom HFT/FT då man i praktiken bara är "garanterad" en enda licens. Önskar man fler licenser så gäller det att ens tävlingsmeriter med det tidigare vapnet är så omfattande och så framstående att handläggaren vill dela ut ytterligare en licens.
Vi ser alltså ett scenario då sökanden efter ett halvår med ett licensfritt vapen i klubbens regi har möjlighet att få ut ett intyg för ETT styck vapen mot licens. Därefter så får denne tävla ett oklart antal tävlingar och prestera någon form av resultat, även här oklart var ribban ligger. Först därefter så är ännu en licens möjlig.
Den direkta konsekensen av detta är ju att klassen Fjäder FP kommer att få ännu mer stryk. En inte alltför avancerad gissning är ju att den som bara kan få ut EN enda licens sannolikt lägger denna på ett PCP. Detta både av praktiska och rent ekonomiska skäl, med bara EN licens möjlig (om någon) så kommer troligtvis få personer att exempelvis spendera denna på en ostrypt 177 fjäderbössa.
Nästa problem är att Tillståndsenheterna kan skruva åt kraven succesivt utan att lagen i sig självt är förändrad, detta igenom det tolkningsutrymme för lagens tillämpning som den ju avgivna domen medger. Man har alltså indirekt fått grönt ljus för krav som att sökanden exempelvis måste ha erövrat minst 3 pokaler under minst två säsonger i rad för att få ut en andralicens etc. Kort sagt - man kan kräva precis vad man själv begär, med Kammarrättens goda minne.
Nu är det kanske inte främst luftvapenskyttar som man "är ute efter" utan främst legala ägare till fullautovapen samt enhandsvapen som revolvrar och automatpistoler. Dessa vapen måste ju förnyas vart femte år och då passar man naturligtvis på att succesivt öka kraven på antalet tävlingar och vilka placeringar som skytten har presterat sedan den förra förnyelsen. Har man då inte varit tillräckligt aktiv eller tillräckligt duktig skytt så får man så snällt lämna in sitt vapen och pyssla med annat.
Som vi kan se här så är det inte bara den förändrade lagstiftningen som vi måste se upp med, även prejuridicerande domar och förändrad praxis kan ge stora skadeverkningar för vår hobby. Bortsett ifrån detta så är diskussionen om kaliberknutna licenskrav ännu inte skrinlagd, RPS önskar fortfarande få alla kalibrar över .180 tillståndsbelagda helt oavsett anslagsenergi, detta för att få bort oorganiserade Airsoftspelare samt skenstrypta highpowervapen.
Våra grannländer, Norge, Danmark och eventuellt snart även Finland har eller är på väg att drabbas av detta. Där släpper man 177 fri men kräver licens av alla övriga kalibrar, oavsett effekt. I Sverige så skulle man sannolikt behålla den aktuella gränsen men komplettera med krav om licens för de grövre kalibrarna. Ett mer externt hot är EU som önskar få en gemensam effektnivå på tillståndsfria luftvapen inom unionen. En inte alltför avancerad gissning om var den effektnivån hamnar är troligtvis 7.50 joule. Detta är en nivå som redan finns i flertalet länder och som innebär att de organiserade tavelskyttarna klarar sig undan enär deras vapen av konstruktiva skäl ligger klart under.
Hur det går med detta får vi se nästa år då EU handvapendirektiv ska börja implementeras i unionen.
Så, diskutera gärna mellanmål, högtidsdagar, bra handlare och spanska luftvapen men bli för denna skull inte hemmablind för utveckligen i omgivningen. Ingen är road av att bli överraskad med byxorna nere..