Besviken med sannolikhet

Enkelhet kan ha ett egenvärde..(modellen har inget med inlägget att göra)

Igår så fick jag ett mail ifrån en entusiast som hade köpt ett splitt nytt fint PCP för närmare 10.000 kr och kunde efter en liten stund konstatera att det läckte samt att en den av mekaniken kärvade lite. Uppgiven, arg och frustrerad så fick jag detta mail där han rent utsagt undrade "hur i ******* ett nytt PCP av bra märke kunde vara så defekt".

Så, det får väl bli temat för dagens inlägg - tillverkningsavvikelser och sannolikheter.

Efter att ha kontaktat sin handlare, mitt första råd till honom, så hade denne bagatelliserat problemet med "att mindre än 1% av alla vapen ifrån den aktuella tillverkaren har problem" och att denne "aldrig någonsin" hade stött på något liknande.

Vid nästa mailkontakt då beskedet ifrån handlaren presenterades för mig så undrade han uppgivet hur han kunde ha haft en sådan "maximal otur" att bli drabbad..

Till att börja med så ska vi kolla lite på sannolikheter. En gång i tiden så hade en berömd tillverkare av armbandsur ute en annons, skapad av en ifrån branschen fristående, reklambyrå. I denna annons så förde man fram att deras senaste armbandsur hade en en precision på 99.9%

Riktigt enastående, eller hur?

Problemet var att ett dygn som bekant består av 86.400 stycken sekunder. Om vi bara har 99.9% precision så betyder det att tidmätaren får en avvikelse på en och en halv minut per dygn! Nu var detta en mekanisk mekanik och dessa kalibrar tenderar till att inte ackumulera drift på samma sätt som kvartsklockor men ändå. Diffar man en och en halv minut per dygn så är man förmodligen väldigt off på bara en vecka och vem vill ställa om sin tidsmätare hela tiden för att den ska ge hyfsat rimligt korrekt tidsmätning. Det man skrev i annonsen var alltså, för den initierade köparen, helt enkelt - "Vår nya produkt är riktigt usel"...

Det blev ingen mer annonsering igenom den reklambyrån framöver.. 

Samma princip gäller i praktiken också vid storskalig serieproduktion. Tillverkar någon något i tillräckligt stora mängder så kommer sannolikheten att skapa en stor mängd defekta produkter på köpet. Handlaren i mailet ovan försökte skyla över det enskilda problemet med att mindre än 1% av alla vapen hade problem, sannolikt en siffra som var tagen helt ur luften och fullständigt fabricerad. Om vi nu leker med tanken att tillverkaren skapar 10.000 vapen på ett år, då hade 1% inneburit att man hade tryckt ut 100 st vapen på marknaden som kräver en reklamationsåtgärd. Nu vet jag inte hur många vapen den aktuelle tillverkaren säljer på marknaden i Sverige, men sannolikt färre än 100 st exemplar.

Nu börjar man se proportionerna.

Min personliga gissning är att tillverkaren sannolikt har en bra mycket lägre felfrekvens än 1% men att folk i gemen inte förstår vilken skala även mindre än 0.1% innebär och att det inte alls behöver vara speciellt osannolikt att en individ drabbas av problem eftersom antalet vapen trots allt är såpass högt, när man betänker att vår marknad är så liten. En enda defekt batch kan ju i praktiken innebära att vårt land får hela tillverkarens felkvot och mera därtill.

Nästa aspekt är värdet på vapnet. 

Ett vapen för 10.000 kr behöver inte krångla mindre än ett för 5000 kr. Detta beror på att vapnets salupris inte alls behöver stå i direkt relation till tillverkningskostnaden och det faktum att olika tillverkare prioriterar helt olika aspekter av de kostnader som ingår i produktionen av ett vapen. En del tillverkare låter exempelvis en större del av tillverkningskostnaden finansiera forskning och utveckling (tänk FX Airguns) där andra tillverkare gör motsatsen (tänk Air Arms/Weihrauch). På samma sätt så kan en tillverkare låta packningar få kosta mera än vad en annan tillverkare tillåter och detta kan ju då direkt påverka exempelvis sannolikheten för läckage.

Slutligen så lägger olika tillverkar olika vikt vid aspekter som driftsäkerhet och livslängd. 

Åter igen så ska jag ta ett exempel ifrån en helt annan bransch.

För ganska många år sedan så satt jag på en kurs hos en känd generalagent av högtryckstvättar. Där berättade man i förbifarten att den senaste modellen av en populär högtryckstvätt hade en ny motor med en beräknad livslängd på 5 timmar. Jag hajade naturligtvis till och trodde att jag hade hört fel - vadå, en livslängd på bara 5 timmar? Man förklarade då att den tilltänkta kunden förväntades tvätta sin bil eller på annat sätt använda tvätten ca 12 gånger per år. Under varje användning så beräknade man att kunden hade igång tvätten under sammanlagt 5 minuter. På ett kalenderår så hade man alltså "förbrukat" en timmas livslängd. Efter 5 kalenderår så var då alltså tvätten helt "slut" och behövde kasseras/ersättas. Man räknade då med att kunden ansåg att fem års fin funktion var värd den knappa tusenlappen som tvätten kostade och därför var benägen att köpa en ny maskin ifrån samma tillverkare igen.

Ovanstående resonemang är säkert inte helt översättningsbart för luftvapen men man ska ha helt klart för sig att olika tillverkare automatiskt gör olika prioriteringar i sin produktion. Om en tillverkare exempelvis tillverkar något annat som drar in 90% av företagets inkomster och där luftvapen bara står för kanske 10% så kan ju den tillverkaren ha ett annat fokus och tillskriva luftvapendelen en helt annan vikt än den tillverkare som till 100% lever på just bara luftvapen. 

Sådana omständigheter kan naturligtvis också till stor del påverka vapenkomponenternas val och livslängd liksom sannolikheten för driftstörningar och haverier. 

För att återgå till den problemtyngde entusiasten så kommer PCP alltid att krångla men de krånglar mindre och mindre ju längre utvecklingen går och desto bättre som tillverkarna blir på att utveckla sin vapentyp. Tänk på att moderna PCP är en ganska sentida uppfinning som i princip var okänd för bara 30 år sedan. En tillverkare som lägger mycket krut på utveckling av sina produkter berättade en gång att denne idag aldrig skulle bygga sina nuvarande produkter på samma sätt och med den typen av material som skedde 15 år tidigare. Då var det - märk väl - en "bra" tillverkare med förhållandevis lite strul redan ifrån starten. Detta är nackdelen för oss alla som älskar och roas av en ung hobby som inte har haft så många decennier på sig att utvecklas ännu.

Slutligen, fel sker alltid - det väsentligaste är ändå på sista raden hur tillverkaren/handlaren löser dem...

Extreme BR 2015

En film från AoA

Konsten att bränna pengar..

  Precis en sådan typisk pryl som jag är svag för..(foto: Easton Airguns)

En gång i tiden så komponerade jag min Ruger 1022 och den gick igenom en lång rad olika versioner och faser varteftersom åren gick. Under en period så var det bara blocket (lådan) och slutstycket som var tillverkad av Ruger - allt annat var prylar ifrån eftermarknaden. Vad gäller kostnaden så slutade jag räkna när jag insåg att den passerade 10.000 kr och tre gånger sitt nypris..

Några år så gjorde jag ungefär samma sak med en simpel Crosman 1377 som betingade en tusenlapp i instegsbiljett och när jag slutligen sålde den för 4500 kr så hade den kostat mig nästan 7400 kr! Visserligen så hade den anslagsenergi i paritet med en ostrypt Diana 52 med sin 14" långa pipa i kaliber 22 men ändå..

En utomstående hade naturligtvis nyktert kunnat påpeka att en SAKO för 10.000 kr är ett betydligt smartare och billigare val än att tokmodifiera en vanlig 1022 och i synnerhet så när ägaren inte egentligen gillar automatvapen eller ens magasinvapen, samma sak för övrigt med en Diana 52 vs min gravt ombyggda 1377.

Men...

OM jag hade gått den enkla vägen och gjort de smarta och rationella valen, hade jag då varit lika nöjd?

Knappast. En del av charmen är ju att komponera vapnet, inte bara att äga och använda det. Det finns någon svårförklarad men oemotståndlig charm i att komponera sitt vapen del för del tills det blir exakt så som man önskar. En del av oss fungerar helt enkelt så, till gagn för alla finurliga småhandlare som specialtillverkar godis till den mest varierande vapenmodeller, ex Rowan Engineering etc.

Man får helt enkelt leva med denna böjelse och bara skänka en tanksam tanke att man inte är intresserad av någon ännu dyrare hobby som hade skapat svintunga extrakostnader. Här tänker jag främst på en entusiast som jag vill minnas beskrev sitt motorcykelprojekt på forumet Sporthoj. Denne fantast hade plöjt ner en kvarts miljon kronor på en Aprilia RS250 (!) i sin vision att skapa sin tvåtaktsdröm, en helt tokig kreation med hejdlösa mängder customdelar av magnesium och specialtillverkad kolfiber. Den maskinen rullade inte många mil varje sommar men han var nog forumets då mest nöjda deltagare ändå...

  Crosmans vapen är lika farliga för plånboken som Rugers.. (foto: R. Easton)

Som ni säkert vet så har jag spånat runt lite på en lämplig förstock till min 1701, styrkt av de erfarenheter jag vann på den gångna helgens tävling. Jag har funderat lite runt RAM-mounts, prövat några och inte varit riktigt nöjd. Efter en del scannande på nätet så råkade jag snubbla över Easton Airguns och den lite udda förstock/hamsterfäste som tillverkades av dessa. Ägaren/skaparen - Ronnie Easton - var dessutom en 1701-fantast och därtill visade det sig vara en gammal bekant ifrån ett numera avsomnat Air Arms-forum som jag frekventerade för länge sedan då jag hade en svår fjädervapenperiod och var lycklig ägare till några olika TX samtidigt - ibland så är luftvapenvärlden ändå en smula liten..

Kort sagt, för en icke ringa summa USD så har jag nu en av hans specialtillverkade förstockar på väg hem till Sverige..

Erhållna erfarenheter..

  Kanske en tänkbara lösning?

Under den gångna helgens tävling ute i Ögryte så blev det ganska uppenbart att jag har en påtaglig brist på förstock hos min 1701. Detta är kanske i och för sig tämligen uppenbart för alla och envar som ser modellen som sådan men avsaknaden av förstock har faktiskt aldrig varit ett praktiskt problem - hittills.

Anledningen till detta är att jag endera har skjutit fristående, varvid jag håller vapnet som en pistol med ytterligare stöd av axelkolven, eller så har jag skjutit sittande med tuben vilande i en beanbag.

Vid tävlingen däremot så fanns det ju möjlighet att sitta frisittandes och då fanns det helt enkelt ingen bra yta på vapnets undersida att vila mot exempelvis knät eller liknande. Ska sanningen fram så var effekten av detta större än vad jag hade räknat med och det visade sig i praktiken att jag hade lättare att träffa mål knästående än sittande på samma station!

Väl hemma och lite funderande så började jag bläddra i RAM-mounts katalog efter någon lämplig lösning. Jag har tidigare använt deras produkter och varit nöjd så därför blir det lätt att man tänker i de banorna ännu en gång. En fördel med detta system är att komponenterna är lätta, rimligt prissatta samt helt modulära inom samma familj. Man får alltså en stor flexibilitet och ett kompakt format vilket gör dem idealiska för ändamålet eftersom en stor fördel med vapnet är just dess möjlighet att vara takedown.

Tuben till de flesta Crosman är dessutom 7/8", alltså ca 22 mm, vilket är samma dimension som finns standardiserad på cykelstyren vilket borgar för att man borde hitta någon form av fäste som borde passa helt perfekt. Nu har jag beställt lite artiklar på påseende, en fördel med att arbeta som återförsäljare för just dessa produkter, så nu ska jag mäta och fundera på om jag har kan hitta någon bra löstning för att få en kula monterad på undersidan av den smala och runda lufttuben. Går jag iland med detta så torde det ju vara en smal sak att bygga vidare och få till någon användbar form av förstock eller hamster även till lilla 1701.