Laddkassetter !

Those were the days..  

Lagom till säsongen 1962 så presenterade anrika BSA ett helt nytt luftgevär. Stärkta av den moumentala framgången av det 1959 presenterade Meteor så hade man beslutat att spinna vidare med ännu en nyskapande modell. Under varumärket Original så hade Dianawerke haft stora framgångar på de brittiska öarna under slutet av 1950-talet med sin serie ungdomsgevär betecknade 22, 23 samt 25 och dessutom så hade Webley & Scott sina motsvarigheter Junior och Ranger i sitt sortiment vilket allt tillsammans krattade manegen för BSAs motdrag - Merlin!

-"Just like your fathers Airsporter!", förkunnade annonserna och pekade på att nya Merlin också var en underspännare och därmed något mera än konkurrenternas simplare pipspännare. Förutom den rent visuella likheten med Airsporter som en underspännare med fast pipa så var man dessutom snabba på att påvisa de konkreta fördelar som dess riktigt stora feature - laddkassetten - medförde.

  Elegant formgivning hos ett udda vapen..

Den dyra och påkostade Airsporter hade ju precis som samtida Webley & Scott Mk III laddning med en tvärställd roterande laddtapp, vilket var tidskrävande och därmed också kostsamt att producera eftersom de polerades och passades in helt för hand. Den typen av hantverkskrävande tillverkning kunde av ekonomiska skäl aldrig bli aktuell för ett lågprisvapen riktat mot ungdomar.

Lösningen blev ny och revolutionerande, en synbarligen genial förenkling i form av laddkassetten! En laddkassett som rörde sig upp och ner likt en hiss behövde egentligen bara ha korrekt passning på två raka ytor, snarare än runt en 360 graders sfär, detta gjorde det möjligt att skapa en billig och snabb tillverkning. Unikt för modellen var också att den hade anti-beartrap, den första i branschen (såvitt jag vet), liksom att kassettens utformning gjorde att man var tvungen att rikta pipan nedåt marken vid laddning.

  Laddkassett - här hos Gamo

Tyvärr så var modellen behäftad med en del barnsjukdomar så den ersattes redan två år senare med en förbättrad Mk II (känns mönstret igen?) varpå produktionen löpte vidare ytterligare några säsonger till nedläggningen 1968. I skenet av modeller som Cadet, Cadet Major och inte minst Meteor så får vi nog tyvärr betrakta Merlin som ett ganska så svagt kort i BSAs historia.

Fast forward några decennier..

Gamos försök med laddkassetter började med CF-16  

Under 1986 så tar Gamo över BSA och i köpet ingår då patentet på laddkassettsystemet (vilket ord!). Ganska så omgående så börjar man fundera på om inte den idén trots allt inte förtjänar en renässans och redan två år senare så har man modellen CF-16 redo för marknaden. I början av 90-talet så ersätts den av CF-seriens mest kända modell här i Sverige - CF-20 för att slutligen avslutas med den något större CF-30, vilket även hade ett metallinlägg i laddkassetten och som även såldes i USA under några år.

Med handen på hjärtat så var inte CF-serien speciellt bra vapen, även om de sålde respektabelt bra och det ironiskt nog eftersom många köpare trodde att dess konstruktion med fast pipa skulle ge bättre precision. I verkligheten så hade man en hel del bekymmer med inpassningen av laddkassetten, vilket är konstruktionens akilleshäl. Plasten nöttess succesivt ner och passningen blev allt sämre varvid diabolens "hopp" mellan kassetten och in i pipan inte alltid blev helt symmetriskt och då med en flyer som resultat. Till detta ska man också lägga modellseriens övriga Gamoegenskaper med en seeg och gummibandsliknande avtryckarmekanism liksom avfyrningens råa twaaangighet.

Slutligen så satte Gamo in en metallinsats i laddkassetten och denna konade (=centrerade) då diabolens färd för att skapa en större tolerans för avvikelser i synkroniseringen mellan laddkassett och pipa. Detta hjälpte förvisso en hel del men CF-serien sjöng ändå på sista versen och till efterföljaren CFX så övergick man till längdsmonterad roterande laddtapp, även denna en gammal BSA innovation från Superstar och Silverstar.

  Weihrauchs HW57  

Nästa varumärke som tog upp laddkassetten var lustigt nog Weihrauch med sin lätt vanryktade HW57. Här var tanken att skapa en lättare och billigare underspännare som instegsmodell till de populära och storsäljande HW77 respektive HW97. Tanken var god men tyvärr så slirade det hela på just laddkassetten. Bortser man ifrån den så är HW57 en helt utmärkt och mycket typisk Weihrauch, inklusive Rekord avtryckarsystem. Även här så fick man trassel med symmetrin mellan själva kassetten och pipan och även här så blev blev resultatet naturligtvis ofelbara precisionsproblem. Beeman i USA hade tagit in några få exempelar men reagerade blixtsnabbt och lät hälsa HW att den modellen vill man inte ens ta i med tång så den försvann ifrån USA-marknaden fortare än kvickt.

I England gick det dock bättre och i synnerhet så efter att man hade slipat in tillverkningen och fått ordning på den viktiga justeringen mellan kassett och pipa. Nu har HW57 varit med oss i mer än ett decennium och är förmodligen den mest lyckade inkarnationen av detta laddkoncept. Många HW57 fungerar helt utmärkt och ger klart acceptabel precision. Någon storsäljare blir den dock aldrig, inte på samma nivå som HW30/50S eller HW95/80 etc. Den är och förblir ett udda val för den som promt bara måste ha en underspännare - trots att detta egentligen inte tillför någon konkret fördel jämfört med systermodellen HW50S.

The Dual Magnum!  

Slutligen så har vi den absolut mest udda bössan som skapades runt laddkassetten för fjädervapen, Theobens magnifika men illa uppskattade Dual Magnum. Här byggde Theoben under 2003 och 2004 totalt 81 st exemplar av en SLR-liknande underspännare som laddades via - just det - en laddkassett. Unikt för modellen var också en tvåstegs luftfjäder där man kunde spänna mekanismen en gång för halvfart och sedan spänna om vapnet utan att avfyra det emellan för att få ett andra effektläge för fullfart, lägsta läget gav runt 24 fpe och full effekt 36 fpe.

TiN-belagd laddkassett var förvisso elegant..  

Även här så fick modellen kritik för usel precision och modellen hade rykte om sig att bara skjuta bra med endera av två diabolorter, Baracudan eller Beemans Silver Ace, vilken ju också var en HN-produkt. Udda, dyr och med tveksam precision så försvann Dual Magnum ifrån marknaden bara efter något år och är numera mest ett kuriosium, ett rent samlarvapen som aldrig fick några andra efterföljare och definitivt inte i den prisklassen.

 

Silwer

7 augusti 2015 10:32

Laddbult som lyckades, om man nu vill kalla det lyckats är på Air Arms Mistral och många andra med det systemet.

De slits inte alls ner och går i bitar som på Webleys motsvarande eller rostar ihop som på BSA Airsporter, eller för den delen glappar väldigt i led.

Dock detta med att diabolen slungas in i pipan käns mindre bra även om laddningen blir enkel och alltid utan fara.

Laddkassett som El Gamo och HW där ogillar jag kraftigt, helt obegripligt bygt imo utan någar fördelar och som deessutom kan ge att du får riva bössan helt för vanlig rengöring, du kommer inte åt genom pipan heller lätt.

Men ok CF20 plastkasett är nog höjden av skit om jag måste välja, alla samtliga jag set har glappat i sin plastkonstruktion där.

 

_Axel_

9 augusti 2015 08:10

Rent generellt så är det lättare att göra ett cylindriskt hål än ett fyrkantigt. Vad denna laddkassett har till sin fördel är ju att man kan täta med o-ring. det går ju inte på en traditionell laddtapp.

Egentligen är det lite lustigt att dessa konstrkutioner inte fått gott rykte, för förhållandet mellan tappen/kassetten är ju det samma som en revolver med sin trumma/pipa. Och revolvrar brukar kunna skjuta väldigt bra. Kan vara att diaboler är väldigt mycket känsligare än kulor för avvikelser!?

 

Silwer

10 augusti 2015 15:25

Hur mnenar du fyrkantigt?

Menar du at laddtapparna inte är och kan vara försedda med oringar har du givetvis rätt, dock detta med en pusst av förlorad effekt är mer margianalproblem.

Systemen även ditt med laddkasetten kräver hög precison för att inte stuka diabolen och där ett riktigt problem

Det används av Steyr med 5 skotts radmagasin i form av vad jag tror du tänker på, så superhög precision där at det måste servas och justeras ibland.

Revolver är lika bra som automatladdning menar du? är det den gamla usa sagan med at revolvrra aldrig trasslar med det gör automatpistoler?

Det är bevisat motsatsen sen länge, men man ser det ändå idag ibland.

Ofta för at USA vil framhålla sina egenhemska grunder som fördelar över de hemska utlänningsgrejorna, samtidigt tillverkar de vapen åt militären mm som håller måtten bättre om ofta inte bra nog för specialkrav.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...