Direktlänk till inlägg 7 september 2014
Höstmorgon!
En frisk lite kylig luft, klockan är strax innan 9 på lördagens morgon..
För en gångs skull så passade jag på att besöka banan i tidig gryning. Detta eftersom dagen i övrigt var totalt inrutad med diverse sociala åtaganden. Dock så - ett par timmar i arla morgonstund var bara mina och vad finns det för bättre sak att göra med dessa än att besöka skjutbanan? I synnerhet då vädret var otroligt fint. Nästan helt vindstilla, lagom varmt och en sådan där klar och frisk, ren, luft som man bara möter på tidiga höstmorgonar precis i gryningen då dimmorna lättar ifrån fälten.
Tack vare NO Limit så kan man enkelt ta av siktet för transporten till banan
Dagen till ära valde jag min FX Airguns Elite. En del har då och då hört av sig och undrat varför jag inte skjuter mera med den utan envisas med att ha min förhållandevis simpla Crosman som naturligt förstahandsval när skytte ska bedrivas. Detta beror på intet sätt att jag ringaktar eller inte trivs med Elite utan en stor del av anledningen är helt enkelt att vår skjutbana bara är 50 meter lång. Som ni säkert förstår, inte minst av dagens inlägg, så kräver ett vapen som Elite betydligt större ytor för att komma till sin rätt. Att skjuta med den bössan på 50 meter är ungefär som att skjuta med Challengern på halva sträckan. Dessutom så är Elite betydligt mindre känslig för vind och nederbörd på 50 meter än vad Challengern är på sina motsvarande 25 meter.
Själva skyttet är inte så avancerat, man håller rakt på och det mest spännande som kan inträffa är om träffbilden inte är en enhålsgrupp utan bara består av två små grupper tätt, tätt inpå varann. Jämför med 40 meter så har jag bara 6 klick upp till rakt på vid 50 meter - eller omvänt, om jag ställer bössan rakt på vid 50 meter så går jag en mildot ner så ligger jag rakt på i princip hela vägen ifrån 10-55 meter. Kaliber 25 med JSB King mellan 920-935 fps är helt enkelt otroligt fackskjutande.
NO Limit är absolut pålitligt repetativa och håller zero trots att man tar av och på dem.
Andra tankar som slår en när man sitter och skjuter är varför man överhuvudtaget skulle slösa en licens på motsvarande vapen med kaliber 22. Jag har haft några PCP med kaliber 25 och full effekt (ex. Lonestar, Elite) och jag har även haft motsvarande med kaliber 22 (ex. Royale, FX2000), alla ytterst välskjutande i sin kaliberklass men jämfört med kaliber 25 så är det min bestämnda erfarenhet att kaliber 22 inte har något som helst att hämta.
Med 250 Bar så kan man skjuta en stund
Visst, kaliber 25 drar mer luft och har dyrare ammunition men den skillnaden är trots allt tämligen marginell och i synnerhet så om man jämför med vad man får ut av mellanskillnaden.
"Once loaded and ready, the 25 have both the supreme accuracy and a huge power to tap in order to reach out and touch everything below 25 lbs and within 100 yards with authority - it will just nail it on the spot, as simple as that."
- Jim Chapman, American Airgunhunter (om .25 Royale)
På ett sätt så kan man ibland sitta och skratta lite för sig själv när man skjuter. Projektilbanan och den praktiska precisionen är så totalt annorlunda att man häpnar jämfört med min vanliga 10J/177. I synnerhet så under ogynnsamma yttre omständigheter som väder och vind.
Kvarttumsdiaboler är stora och här är en skara uppradade, redo att skjutas...
Efter att ha satt ihop vapnet med sikte, placerat ut måltavlor och laddat upp så började jag att skjuta på 50 meter med lite olika förstoringsgrader. För skoj så prövade jag att skjuta en tavla med maximalt (X 15) förstoring men resultatet blev märkbart sämre än med min vanliga förstoring (x 9) så jag skruvade snabbt tillbaka nedåt igen.
Kolla storleken på transferporten..
Jag sköt en 5-skotts inskjutningstavla på det "nya" avståndet (50 meter) då siktet tidigare var ställt på 40 meter och detta gick helt utmärkt. Därefter blev det en 10-skottstavla på 50 meter och slutligen en 25-skottstavla på samma avstånd. Resultatet blev väl ungefär vad jag förväntade mig och detta då levererat på ett totalt odramatiskt sett. Elite skjuter förhållandevis tyst, man har visserligen ett mycket dovt och påtagligt kvävt "boff" vid själva avfyrningen liksom ett synnerligen påtagligt sus när kvarttumsdiaboeln ilar igenom lufthavet. Själva anslaget dämpas effektivt av sandvallen men stora mängder sand skvätter upp och bara efter 4-5 skott så har man ett hål stort som en tennisboll i sanden utav den rena kraften ifrån anslaget av de stora diabolerna.
Bortsett ifrån detta så har även vapnet en påtaglig rekyl, till skillnad ifrån klenare vapen med kaliber 22 och runt 45 joule. De tyngre diabolerna och den betydligt större kraften gör sig tydligt märkbara igenom en lätt men mjuk rörelse i vapnet vid avfyrningen. Detta är inget som stör egentligen utan som bara närmast på ett subtilt sätt förstärker känslan av ren, rå kraft.
Banan, sedd ifrån 45 meter och upp mot paviljongen..
Det är med andra ord inte svårt att förstå hur kaliber 25 på så kort tid snabbt har kommit att dominera ibland långhållsjägarna på platser som USAs ökenstater eller stäppområden där pålitlig praktisk precision, lång räckvidd och god skotteffekt är de mest önskade egenskaperna. Få andra vapen torde vara mera lämpade för att fälla förhållandevis stora mål på avstånd mellan 80-120 meter än FX kollektion av vapen i kvartstumskalibern.
Inskjutningstavlan på 50 meter, 5 skott - 6 klick upp ifrån 40 meter
När jag hade förbrukat ungefär halva min fyllning på diverse papptavlor så gick jag över till att massera olika spinners på varierande avstånd. Det enda mål jag skonade var Gamofällmålet eftersom jag av erfarenhet vet att ett sådant lite inte tål speciellt många träffar innan fälltungan är bakåtböjd eller försedd med en massa konkava kratrar. Spinners är alltid kul, de snurrar som besatta och man hinnar ladda om i god tid innan de slutar rotera mellan träffarna.
Notera hålet i sanden bakom dessa fem skott..
Efter denna session så var det dags att bege sig hem igen, till en verklighet av arbetsdag hos bostadsrättsföreningen liksom en kräftskiva på kvällen. Dagen därpå skulle bestå av trädgårdsarbete, familjedag på Bondens Dagar samt veckohandling mm. Inte så många andra möjligheter till varken skytte eller arbete med bloggen med andra ord.
Sedan 10 skott i rask takt över dessa 50 meter
Som ni säkert kan förstå av dagens redogörelse så finns det inte så mycket utmaning med att skjuta Elite på den här korta banan. Man träffar rätt mycket där man siktar och de valbara avstånden som känns meningsfulla att använda är bara 40 och 50 meter. Med Challengern däremot så skjuter jag oftast 30 meter men jag kan också utmana både mig själv och vapnet igenom att skjuta såväl 35, 40 och 45 meter om jag så önskar. Att exempelvis skjuta 45 meter med 10J/177 är en veritabel utmaning som saknar motsvarighet för Elite på en såpass kort bana.
Utsikten mot mål på 50 meter avstånd och med 9 gångers förstoring.
Lite grovt räknat så har Elite en förmåga som är ungefär dubbelt så god i avstånd räknat som Challengern. Det är alltså ungefär lika svårt att skjuta Challenger på 20 meter som Elite på 40 meter osv. Egentligen så borde man alltså ha en 100 metersbana för Elite för att kunna få samma utmaning i skyttet som Challengern kan ge vid 50 meter. Man kan med andra ord säga att banan är ungefär 20-30 meter för kort jämfört med vad som borde vara optimalt för det här vapnet.
Utfallen - 25 skott i följd över 50 meter
Avslutningsvis. Har ni inte prövat att skjuta ett PCP med kaliber 25 och full effekt så gör det! Om inte annat för att få perspektiv på saker. Ett varningens ord är dock att man lätt blir "fast" och böjar fundera över närliggande kalibrars existens. Visst, tävlar man (i den snart utdöende) klassen 45J i Field Target så är kaliber 22 ett bra val men om man nu inte gör det så är, som sagt, ett val av kaliber 22 före kaliber 25 för mig totalt obegripligt.
Kaliber 25 ger helt enkelt så otroligt mycket mera..