På den säkra sidan...

En skylt kan lätt påverka inbrottstjuven...  

Något som berör alla som pysslar med skytte i någon form är säkerheten. Vapen, ammunition och tillbehör måste skyddas, både mot obehörliga tillgrepp likväl som mot felaktig användning av exempelvis barn i ens närhet. När det gäller licenspliktiga skjutvapen så är lagstiftningen glasklar, det enda lagliga förvaringen där är ett godkänt vapenkskåp enligt SS3492, men för icke licenspliktiga vapen gäller endast "förvaring under lås", vilket naturligtvis lämnar utrymme för tolkningar.

Jag ska i dagens och ett kommande blogginlägg beröra lite om säkerhet i allmänhet samt exemplifiera hur jag själv har löst frågorna. En återkommande tankebana som man ofta hittar på exempelvis forum och liknande är ifrågasättandet av varför olika personer berättar om vilka vapen de besitter samt, än värre tycker många, kanske också fotograferar eller diskuterar sina säkerhetslösningar.

Personligen så ser jag inte detta som ett problem, och varför då?

Jo, en vanlig inbrottstjuv är normalt sett inte intresserad av skjutvapen, i någon form, han vill i de allra flesta fall bara hitta föremål som är enkla att omsätta i pengar. Det idealiska inbrottsbytet är alltså något som har ett stabilt och erkänt värde, som är lätt och smidigt att transportera samt enkelt att omsätta i reda pengar och därmed svårt att spåra. Ett paradexempel på detta är till exempel guld, såsom smycken etc. Skjutvapen däremot är skrymmande, svåra att sälja, registrerade och bär dessutom med sig ett högre straffvärde. Slutligen så är de inte heller värda speciellt mycket pengar. Här finns det naturligtvis utrymme för nyanser, en revolver är ett bra inbrottsbyte där ett harpungevär utgör motsatsen.

I fråga om luftgevär så är dessa som regel av inget intresse alls för en inbrottstjuv. I en kommentar till ett tidigare inlägg här på Airpang så oroade sig exempelvis Jazz för risken av stöld. Ett riskmedvetande är alltid bra men ponera nu att man faktiskt gjorde ett inbrott hos denne kände profil, vad hade man då kommit över?

Jo, Jazz har en fin Theoben Rapid som har kostat honom en smärre förmögenhet och som i gengäld skänker honom stor tillfredsställelse och ägarglädje. Problemet med en Rapid som inbrottsbyte, eller en Daystate etc, är att dessa vapen må vara dyra att anskaffa men de har ett högst måttligt andrahandsvärde, till och med i legalt skick. Leif på Airgun köpte en likaledes fin Rapid för strax under halva nypriset och detta då efter en längre tids annonsering på ett entusiastforum. Att försöka kränga samma vapen till "gemene man" eller en "kollega kriminell" är nog näst intill omöjligt. Skulle vapnet istället åka ut på Blocket så torde ju varenda luftvapenfantast notera detta.

Risken att exponera sitt ägandeskap av den här typen av vapen är alltså högst måttlig. Entusiaster, som förmår att uppskatta dessa vapen, går sällan omkring och stjäl dem. De är också ointressanta att äga eftersom de knappast kan säljas vidare eller tas med till tävlingar etc. Andra tjuvar tar förmodligen inte med sig något så skrymmande och "konstigt" i första hand.

En inbrottstjuv följer nämligen alltid minsta motståndets lag och fördelen med detta är att man förbluffande enkelt kan påverka deras val av hus för inbrott. En enkel skylt, ett A4 anslag i det fönster som ligger sämst till på huset med minsta insynen och som innehåller en text där husägaren berättar att han är medveten om inbrottsrisken och därför inte förvarar värdesaker i huset kan oftast avskräcka tjuven. Det finns massor av hus i ett område att gå in till och tjuven kommer alltid att välja det hus som; 1) är enklast att komma in i diskret samt 2) det hus som antas ge bäst "payoff", alltså den största mängden enkelt omsättbart stöldgods. Lyckas man övertyga tjuven om att ens eget hus är svårforcerat samt saknar tänkbart bra stöldgods så är chansen mycket stor att tjuven istället hoppar över det huset och väljer grannens.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...