Att skjuta en människa...

  Daisy 840 - en SSP med 320 fps Vo

Jag har faktiskt gjort det och med avsikt dessutom. Den ljumma förommaren 1982 så hade jag precis fått mitt första luftgevär, ett Daisy 840 som min far gav till mig. Efter att ha förevisat hur man pumpade, laddade och sköt samt hur man siktade med öppna riktmedel så återgick han till sina egna sysslor och lämnade mig ensam för att utforska den nya spännande världen av vapen och skytte.

Den enda förmaningen jag fick var att inte skjuta på något levande eller något dyrt och ömtåligt.

På den tiden hade vi ett ganska isolerat sommarställe men en bra bit bort hade min något år äldre syssling också ett sommarboende så vi brukade springa över till varann i tid och otid igenom att gena över en stor kobefolkad hage.

Vanligvis så höll sig de griniga korna borta ifrån oss eftersom vi harvade runt i nyss nämnda hage med en gammal Apollomoped från 1958, en remdriviven så kallad enpetare, men de få gånger som vi gick eller sprang över hagen så hämnades de igenom att rusa efter oss ljudligt frustande.

Sysslingens farsa var bioodlare och hade massor av bikupor på sin tomt men där bestämde vi oss ändå av någon anledning för att börja skjuta. Jag hade en packe vanliga 14 x 14 måltavlor och dessa tejpades fast på ett bitsockerpaket varpå skyttet kunde påbörjas. Målet ställde vi på en gammal tom bikupa och en manshög enebuske fick tjänstgöra som skjutlinjemarkering.

Vi sköt växelvis eftersom vi bara hade en bössa men retfullt nog så lyckades min äldre kamrat ständigt skjuta bättre, något som han med illa dold blygsamhet högljutt proklamerade ut över omgivningen med glada tillrop. Vartefter jag surnade till över detta så sjönk humöret så när han var framme för att byta tavla så flög plötsligen djävulen i mig.

Utan att egentligen tänka så tog jag ett litet stenhårt grönt enbär ifrån busken brevid och laddade i geväret. Jag siktade snabbt, nästan instinktivt på hans rumpa och sköt.

Med ett fruktansvärt, blodisande vrål så flög han rakt upp på platsen, ungefär som en gubben-i-lådan samtidigt som han tjöt gällt. Först blev jag skiträdd, var han kanske skadad? Sedan, när jag såg hur han hoppade runt och föreföll fläkta händerna runt sin stjärt så gick tankarna över till att detta lär jag få fan för..

Istället snyftade han och bad mig vädjande att "ta bort den, snälla gör det fort"....?!?

Jag begrep inget alls och blev fullständigt ställd. Jag hade närmast väntat mig en snyting snarare än en ynklig vädjan. Åter igen med flämtande och gråtmild stämma så bad han mig att "ta bort den" och när hans mamma tittade ut igenom ett fönster på huset brevid, ditlockad av hans vrål, så ropade han att han hade blivit bistucken!

Nu fattade jag och förstod snabbt att jag kunde utnyttja situationen, vilket för mig hade utvecklat sig mycket värre än jag hade tänkt mig. Jag bad honom myndigt att stå stilla och han vände villigt upp rumpan mot mig. Det lilla bäret hade uppenbarligen träffat precis i övergången mellan skinka och lår, just under bården på hans satinglänsande korta shorts. På skinnet så kunde man tydligt se en svart prick där träffen tog. Först trodde jag bäret hade gått in under huden men det fanns lyckligtvis inget ingångshål. Runt pricken uppstod nu en gulröd zon som faktiskt fick området att se ut lite som en flercirklad måltavla.

Han morsa kom ut med någon slags våtservett som hon baddade på sonens blessyr. Snopet konstaterade hon att det inte satt något bi där utan avfärdade det hela som verket av en broms eller geting. Eftersom min syssling hade tappat lusten att skjuta och dessutom ömkade sig för smärtan i stjärten så bjöd hans mamma in oss på mjölk och kexchoklad.

Det hela kändes rätt okej ändå, trots att jag hade fått rätt rejäl puls själv av mitt tilltag. Med kall mjölk och en spröd kexchoklad i handen så konstaterade jag att det förmodligen skulle dröja rätt lång tid innan jag kunde berätta sanningen för min stackars syssling som fick avnjuta sin fika på ståend fot, oroligt vandrandes av och till över köksgolvet...

 

Adde

7 december 2011 20:43

Har ett liknande minne från yngre dar när jag mor o far skulle plocka lingon i skogen. Jag var måttligt intresserad och tog med min Diana5 luftpistol för att träna lite i skogen istället. Efter en stund fick jag se min mor längre bort bland lingonriset och siktade mot hennes ben, fan for i mig och jag tryckte av viss om att missa. Men det gjorde jag inte, den kvällen fick man lägga sig hungrig efter att ha fått se på det tefatsstora blåmärket på mors lår. Efter det har jag noga avhållit mig från att sikta på folk, man lär så länge man lever.

 

Johan

8 december 2011 09:09

Haha, rolig historia Johnny!

http://www.skyddsjakt.n.nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...