Aktivt tävlande eller tävlande aktivt...?

Idag har några entusiaster hört av sig med anledning av att media idag har highlightat den nya praxisen, som gäller för målskyttevapen i allmänhet och enhandsvapen i synnerhet, sedan årsskiftet. Som vanligt så är det Västra Götaland som går i spetsen för dessa förändringar av hävdvunnen praxis.

Ett referat av nyheten kan man läsa här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=4767887

Enligt den tidigare praxisen så har har lagens ord om att sökanden ska vara aktiv inneburit ett samförstånd mellan polisen och skytteklubbarna. Den person som bevistar klubbens verksamhet, alltså kommer dit och inte bara skjuter utan även tar aktiv del i klubbens skötsel och övriga verksamhet, exempelvis deltar i årsmöten, klipper gräset, är med och grillar korv eller annat samkväm, har av båda parter ansetts som just aktivt tävlande och därmed lämplig för ett klubbintyg.

Enligt den nya praxisen så gäller inte detta längre, nu måste sökanden, förutom intyget, även styrka sin deltagarhistorik på ett godtyckligt antal tävlingar bakåt i tiden. I vissa fall så ska sökanden även ha presterat specifika resultat, den som uppvisar dåliga tävlingsresultat diskvalificerar sig alltså för fler eller ett förlängt vapeninnehav.

– "Vi har sett över lagstiftningen och sett att vi behöver förbättra oss. Det ska finnas synnerliga skäl för att få vapen, genom de utslagen som vi fått hittills tycker vi att vi ligger rätt i vår bedömning".

- Anna Arnell, bitr. chef, Tillståndsenheten

När jag sökte på min FX Airguns Royale tidigare under året så var jag ju tvungen att inkomma med ett separat dokument, förutom klubbintyget. Detta reflekterade jag inte över då, eftersom jag antog att detta var något som de hade hittat på eftersom jag redan hade luftvapen på licenser, men uppenbarligen så var jag omedvetet utsatt för tillämpningen av den nya praxisen.

Hur ska man då förhålla sig till detta nya påfund?

Som vanligt så vinner den anpassningsbare. Trots att den nya praxisen fullständigt saknar juridiskt stöd i lagen så kommer man naturligtvis inte långt i behandlingen av sitt ärende om man börjar käfta emot. Lösningen är att presentera en så pretantiös och pompös "meritförteckning" som möjligt. Man har alltså inte deltagit i "två tävlingar det gångna året" utan man har självfallit deltagit i "drygt 30% av samtliga nationella tävlingar".

Noterar ni skillnaden?

Det gäller alltså att att broddera ut så mycket som möjligt, här ska man inte vara "svensk" i bemärkelsen blygsam utan det gäller att stå på sig. Tankebanan ska alltså vara som sådan att det är din uppgift som sökande att hjälpa handläggaren till att bifalla din ansökan så snart som möjligt. Handläggarens jobb är bara att bifalla och gå vidare. Din ansökan är bara en formalitet, presumtiviteten måste alltid vara att ett ansökan alltid är lika med ett bifall.

Glöm inte att om utfallet trots allt blir ett avslag så finns aldrig felet hos sökanden, exempel;

-"Blev (betoning) verkligen inte min ansökan bifallen (förvåning)...?"     *konstpaus*

< Handläggaren bluddrar fram en förklaring.. >

-"Hur ska vi bära oss åt för att jag ska kunna hjälpa dig att bifalla min ansökan/hitta de lagrum som ger mig möjlighet att överklaga?"

Notera nyckelordet "vi", möjligheten att påverka utfallet ligger alltså inte bara hos handläggaren utan det handlar om ett teamwork. Igenom detta tankesätt så påverkar vi subtilt och försöker få handläggaren att omedvetet erkänna sökandens rätt och möjlighet. Alltså inte "-Vad ska jag göra för att få dig/er att bifalla?", resonerar man så då erkänner man sublimt det styrkeförhållande som trots allt råder mellan sökande och handläggare.

Det hela handlar alltså till stor del om förhandlingsteknik och principen är betydligt effektivare än vad man tror, speciellt mot människor som är okunnig/oförberedda mot den typen av angrepp. Förfarandet är nära besläktat med olika försäljningstekniker som fungerar på snarlika sätt och där kan man enkelt i rent krassa siffor lätt bevisa att den säljare som konsekvent använder en beprövad och offensiv säljteknik alltid når större framgångar.

Det är igenom en sådan mindset som man når framgång.

Tyvärr är det så att den som frågar snällt oftast är den som får nej. Den som står med mössan i handen blir överkörd. Man måste vara offensiv, vänlig och hjälpsam för att nå framgång. Som ni ser på den biträdande chefens citat ovan så finns det ingen objektivitet kvar i handläggningarna. Deras politiska direktiv är att att avslå på default och då finns det absolut inget moraliskt fel för oss sökanden att inte tillämpa samma teknik åt andra hållet.

Vi frågar alltså inte om lov - vi hävdar vår rätt.

 

Jazz

28 oktober 2011 11:51

Nu tycker ju inte ni Göteborgare ska klaga så mycket. Det enda ni gör ar att se till att vi alla får samma regler. Nä jag tycker ni ska lida i tysthet eller flytta till skåne.
Deta var naturligtvis ett skämt det jag skrev och jag blir arg eftersom jag håller på med min pistol licens. Men jag fattade inte riktigt Johnny, ska inbart nationella tävlingar gälla för licens ansökan?

Johnny Ottosson

30 oktober 2011 13:48

Det vet vi inte. Vilka tävlingar som anses tillräckliga avgör den enskilde handläggaren helt godtyckligt.

 

Henrik

25 december 2011 14:54

Det handlar bara om att avskaffa legalt vapenägande. Missar man det så missar man allt väsentligt i hela problematiken. Missar man att fokusera på det och gör eftergifter är vi bara ett steg närmare Englands bisarra lagstiftning. Hoplofober och andra irrationella vapenhatare ska aldrig få sätta agendan för laglydiga utövare av skyttesport.

Johnny Ottosson

25 december 2011 18:52

Den brittiska lagstiftningen är sannerligen bisarr. Ett armborst är helt tillståndsfritt medan det är omöjligt att få licens för ett blåsrör.

Reglerna för antika vapen är mycket generösa och samma sak gäller för hagelvapen, till de sistnämnda så krävs bara ett SGC (ShotGunCertificate). Detta gäller för hur många hagelvapen som helst, bara de har max två skott i magasinet och är väldigt enkelt att få ut. Där måste polisen bevisa att du är olämplig som hagelgevärsägare. Förvaringskraven är bara "låst", exempelvis ringar på väggen.

För luftgevär gäller mer än 50% högre licensfri gräns än i Sverige men licenserna för högre effekt är generellt sett svårare att komma åt.

Samma sak för kulvapen, där är också licenserna svåra att komma över då man måste ha jaktmark, i gengäld så krävs ingen direkt utbildning.

Enhandsvapen har man totalförbjudit så Englands OS-lag tränar i Frankrike...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...