The final frontier..?

Hur långt kan man skjuta med effektklena vapen egentligen? Frågan är naturligtvis mycket intressant eftersom ingenting är så spännande för mig som just skytte på långa avstånd med effektklena vapen.

Här nedan följer (förhoppningsvis) en intressant video om ämnet:

För den händelse att inbäddningen inte fungerade så kommer här en direktlänk till samma klipp: http://www.youtube.com/watch?v=bm2bZwdwVUo

En frågeställning som jag har funderat mycket över var just Sandstigs tankar runt att skjuta ett antal, jag menar 9 st, han menar 5 st, träffbilder med 5 skott vardera där genomsnittet ligger på eller under 10.00 mm.

Är det möjligt - o i så fall - hur svårt är det?

Då det blev helt vindstilla efter kvällens ösregn så passade jag på att skjuta lite för att kolla lite mera på saken. Dagens tavla blev som följer:

Genomsnittet blev 24.66 mm - precis godkänt på halva-lika-regeln

Målsättningen med den här tavlan var att se om jag kunde få fram en, eller möjligtvis ett par, träffbilder under 15 mm och utav 9 stycken så blev det 2 stycken. Den ena blev 12 mm och den andra 8 mm. Vi ska se närmare på dem nedan och analysera lite runt tankarna på 10 mm som genomsnitt.

En perfekt grupp - nejdå..

Gruppen ovan är onekligen bra, givet förutsättningarna med kaliber 177, 8J och 50 meter, men trots detta så ger den bara 2 mm marginal för nästa skott. Om detta är den bästa gruppen, en perfekt grupp, så kommer man sannolikt inte att klara genomsnittet på 10 mm och anledningen ser vi i nästa grupp:

Minsta lilla avvikelse i hastighet så..

Vi har två skäl till avvikelser ifrån den perfekta gruppen, den första träffbilden om 8 mm visar en avvikelse i horisontalplanet, sannolikt påverkad av yttre förhållanden som vind etc. Ytterst lite räcker för att öppna träffbilden och här fick vi en för bred grupp och trots en fin samling i vertikalt led så blev den 8 mm.

Den andra träffbilden visar en grupp med vertikal spridning. Gruppen är tight och fin i övrigt och mäter 6 mm för 4 skott där det femte skottet plötsligt faller, sannolikt på grund av en nedsättning i hastigheten. Detta räcker för att direkt fördubbla gruppen ifrån 6 till 12 mm.

Ifrån att ligga 40 procent under målsättningen så hamnar man vips 20 procent över den.

Man kan säga att de två träffbilderna tar ut varann, den ena mäter 12 mm och kräver då en 8 mm träffbild för att ge snitt på 10 mm. I praktiken så får ingen grupp ligga över 14 mm för då blir den mycket svår att "hämta hem" igenom att kompensera den med kommande/tidigare träffgrupper som ligger avsevärt under 10 mm i sig själva.

Är det då tekniskt möjligt att komma dithän med detta vapen?

Jag vet inte. Sannolikt så krävs det en jämnare hastighetskurva för att säkerställa så liten spridning som möjligt i vertikalt led. Jag har nu en spridning på 20 fps under de 100 bästa skotten men det är svårt att ifrån detta nå ner till en önskvärd spridning om 5-10 fps under 45 skott i följd som krävs för att klara målet i det vertikala ledet. Den typen av jämnhet, tror jag, kan kräva en regulator. Anledningen till detta är att självregulerande ventiler, hur bra de än är, tenderar till att röra sig i ett visst mönster. De går upp, upp, upp och sedan får man ett lågt värde som är lägre än det första. Det är helt enkelt ventilens regulerande funktion som man märker av och som då lätt kan ge ett lågt skott.

Som jag förstår saken, utan att kunna så mycket om ämnet, så förefaller regulatorer fylla sin bästa (enda?) funktion just för kaliber 177 och vid väldigt låga hastigheter. Troligtvis så kan det vara svårt för en självregulerande ventil att just självregulera när det är så små massor (låg vikt) och små krafter (låg hastighet) i rörelse. Min lösning blir sannolikt att börja med de enklaste sätten att lösa hastighetsproblematiken - att använda vägda diaboler samt studera in och noga använda sweetspoten hos vapnet. Kanske även vid behov kompletteringsfylla tuben under pågående skjutsession för att nå absolut bästa jämnhet.

Bortsett ifrån spridningen i vertikalt led så måste naturligtvis spridningen i horisontalt led ordnas. Detta kräver då absolut vindstilla väder och även om detta är nog så sällsynt så är det enklare att trolla fram än en bra regulator. Ett hjälpmedel som Tomaz tipsade mig om är vindflaggor och jag ämnar tillverka 3 stycken att utplacera längs banan för att att inte förlora ett skott i "onödan" på att avlossa det under onödigt ogynnsamma vindförhållanden.

Plupp !!  Det är inte mycket effekt kvar vid 50 meter..eller..?

Inuti kartongskivan som jag använder för att klistra upp måltavlorna så hittade jag idag en begagnad diabol som hade fastnat. Den kvarvarande kraften ute vid 50 meter är alltså mycket sparsam och diabolen var inte speciellt mycket deformerad efter kontakten med tavlans bakgrund - barken av en tall.

Enligt eminenta Chairgun så träffar diabolen tavlan med 133 mps och laddar då ut en anslagsenergi av imponerande 4.23 joule. Det kanske inte låter så mycket men faktum är att det motsvarar 53 procent ME. Lite vårdslöst så kan man säga att kraften motsvarar VO/ME av en normal luftpistol och ingen angenäm upplevelse att bli träffad av på några decimeters avstånd.

Trots långa avstånd och låg effekt så får man alltså ändå vara ganska vaksam på varthän man skjuter vid den här typen av övningar. Återfinnandet av diabolen och kalkylerandet av kvarvarande kraft aktualiserar därmed åter igen lusten att experimentera lite runt vad som händer om föremålet X blir träffat på 50 meter.

Vi får väl se om leklusten för sådana experiment inställer sig i morgon också..

 

Sandstig

16 maj 2010 11:07

Den videon konstaterade ju alla på gula forumet inklusive mig att den bör vara fejk :)

Sen är det ju lite skillnad att skjuta kaliber .177 8J gentimot .22 45J när det gäller att jaga thigta grupper, kaliber .22 lämnar ju lite mer utrymme för misstag så att säga :)

 

Johnny

16 maj 2010 12:55

Diskussionen om det var fejk eller inte byggde ju på om burken verkligen kunde få ett hål skjutit i sig på detta avstånd. Inget säger ju dock att inte hålet kan ha funnits i burken innan den aktuella skjutningen?

Misstag bör undvikas för framgång.. =)

 

Tomten

16 maj 2010 19:53

Johnny du har en mycket trevlig blogg!

Gillar skarpt när du utmanar de yttersta gränserna (långhållsskytte).

Testen av Independence var verkligen bra.

Tycker du tillför en ny dimension till luftvapen sverige i positiv bemärkelse.

Ser verkligen framemot den kommande recensionen av D24an, eftersom detta händelsevis var mitt första luftvapen.

Detta sagt av en fjäderbösse entusiast.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...