CZ 200 - del 1

Så har det blivit dags för en av mina personliga bössor och en av mina absoluta favoritvapen, 200-modellen ifrån Česká Zbrojovka. Det är ett mycket populärt vapen som har sålt stort över hela världen under minst tre olika varumärken, CZ, Daisy och Air Arms.

Början till succén - Taus Co2-vapen.

Under början och mitten av 1990-talet så såldes Taus 200 bra i USA och uppskattades inte bara som ett trevligt Co2-gevär för klubbskjutningar på 10 meter inomhus utan en del entusiaster hade också upptäckt att det ganska enkelt och billigt gick att konvertera modellen till att gå på tryckluft. Allt fler började höra av sig till CZ om varför inte fabriken själva började tillverka en PCP-variant av modellen?

CZ förstod idén men PCP hade ännu vid denna tid (1997) inte nått den spridning som vapentypen har idag. De första handpumparna hade precis börjat sin trevande produktion och Internets drivkraft i form av att förena köparna runt en gemensam hobby var också bara i startgroparna. Att starta en kostsam produktion av ett vapen med den här helt nya tekniken kändes osäkert.

Under en IWA-mässa så sökte CZ upp Air Arms med ett förslag om ett samgående runt en specifik modell, baserad på TAU 200. Air Arms gillade idén och man bestämde sig för att modellen skulle utvecklas tillsammans, den skulle sedan tillverkas av CZ och marknadsföras av Air Arms.

Efter många om och men så blev de första vapnen klara och samtidigt så lyckades man också sälja in modellen till amerikanska Daisy som önskade ett bra och billigt vapen för sin Avanti-serie med lite mer sofistikerade modeller.

Generationer

Så, under våren 2001 kom den första Mk I ut på marknaden. Unika detaljer för den första generationen var repeterhandtag av metall med M5 skruv, smal 10 mm pipa och M14 gänga på fyllnippeln samt avsaknad av pipband.

Mk II Sporter

Till sommaren 2004 så var det dags att fräscha upp modellen och därför uppgraderades den till Mk II. Unikt här var ett grått repeterhandtag av plast med låsskruv baktill, grov 15 mm pipa, M20 gänga på fyllnippeln samt ett pipband på förstocken.

Mk III Target

Slutligen på hösten 2006 så kom dagens Mk III med AT (Anti Tamper) som främsta feature, tillsammans med en helt ny helstock. Repeterhandtaget blev ånyo av metall, fast grövre och belagd men någon slags krympfilm av plast.

Versioner

Ifrån början så fanns bara en enda standardmodell men redan efter ett drygt år så lanserades en systermodell. Det gamla originalet fick sufflixet S (Sporter) medan nykomlingen fick T (Target). Den helt nya Target-modellen blev fort en succé och sålde direkt ganska bra, trots ett merpris på över £60.

Mk II Target

För den extra summan så fick man en mera påkostad stock med justerbar kolvkam och justerbar bakkappa samt en rail för tillbehör under förstocken. Tuben försågs med en inbyggd manometer och den fylldes via en enkel adapter som skickades med vapnet varför köparen inte behövde lägga pengar på ett separat fyllkit. Slutligen så fick man med en enkel (men funktionell) diopter samt ett kornsikte med korntunnel. Rätt bra värde för extra £60.

Target fanns från början bara med 6 ft/lbs (7.50 joule) men marknaden i England krävde full power, vilket för deras del innebar 16 joule. Det lägre effektuttaget fanns dock på vapen för övriga marknader, exempelvis Tyskland men även USA där den ju var direkt riktad för 10 meter inomhus under Daisys varumärke.

Anslagsenergi

Ursprungligen så var ju modellen igenom bakgrunden som tävlingsvapen tänkt för 7.50 joule vilket dock ändrades till 16 joule eftersom modellen skulle säljas som Sporting Air Rifle i England. Då marknaden krävde 16J även på Target så kom alltså Target att finnas som endera 6 eller 12 ft/lbs samtidigt som Target i övriga länder bara såldes som 6 ft/lbs - oavsett varumärke (CZ eller Daisy).

I USA däremot så ville många ha mera fjutt ur modellen och som svar på detta presenterade CZ ett så kallat FAC-kit, vilket dock bara bestod av en styvare hammarfjäder. Tack vare denna och lite hårdare förspänning tillsammans med maximalt utskruvad transferportsskruv så kunde man nå 14 ft/lbs med kaliber 177 och hela 20 ft/lbs för kaliber 22. Mest harmoniskt (relativt sett) gick de dock som 12 respektive 18 ft/lbs.

En del importörer beställde dessutom hybrider ifrån Air Arms där man hade den justerbara stocken ifrån Target men tuben (utan manometer) från Sporter, valbar i båda kalibrarna och med full effekt. När Mk III lanserades med sin endelsstock så dröjde det inte länge innan även den försågs med dioptersikte och blev en Target, med tre olika effektutföranden. Rätt rörigt med andra ord.

Rent konstruktivt så hade Mk I & II strypning igenom en avpassad hammarfjäder för 16 joule samt en injusterad justerskruv till transferporten, åtkomlig ifrån sidan av blocket. Justerskruven saknas dock på Target (som 6 ft/lbs) vilken då hade en trängre transferport.

Justerskruven syns tydligt under eftermarknadsmagasinet

Men med Mk III som delvis lanserades på grund av de nya reglerna för hur strypningar ska vara utformade på vapen för marknaden i England så ändrades detta. Justerskruven ersattes av en brytbult av härdat stål som justerades in av fabriken och därefter limmades och kapades. Bakstycket till hammarhuset justerades på motsvarande sätt in och limmades på plats. Detta bakstycke saknar helt spår för skruvmejsel och är helt slätt, detta för att motverka trimning. På fabriken använde man ett speciellt redskap med en sugpropp på för att göra injusteringen innan limmet hade härdat.

I nästa del så ska vi se på själva vapnet liter mer noga, dess detaljer och dess för/nackdelar.

I morgon: Pärlor bland svin..

 

Silwer

26 mars 2010 02:37

Detta med AT innebär ju att man helt enkelt inte kan laga en sån skitsak som en hammarfjäder som gått av.

Iaf inte på enkelt sätt om de är uppbygda så som du beskriver, det är alltså tänkt tat all form av tuning ska göras av fabriken?

Fan att de har tid att tillverka bössor egentligen.

Den här modellen tyckte jag först var ful mins jag, med sin delade stock osv, men med åren så har den liksom vuxit på en så nu tycker jag de kan vara riktigt fräcka när folk bygt dem lite FT inspirerade tex.

En bössa jag klart skulle kunna tänka mig äga, fast inget AT då förstäs, det får de ha själva och jäklas med.

 

Johnny

26 mars 2010 13:25

Att byta hammarfjäder på ett AT-vapen är inte enkelt, man måste fräsa in ett spår i bakstycket med en Dremel, sedan värma bakstycket med en varmluftpistol för att slutligen dra loss den. Därefter så måste den ersättas med en ny.

Det finns aldrig något skäl att köpa ett vapen med AT - oavsett tillverkare.

Därför köpte jag en CZ200 istället för en AA200.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...