Att verka utan att märkas.

Unigum - en underbar produkt...

Många entusiaster, liksom jag själv, skjuter ibland hemmavid. Detta är ju en av de obestridliga fördelarna med luftvapen - man kan bedriva meningsfullt skytte nästan precis var man vill. De enda parametrar man egentligen behöver betänka är säkerhet och hänsyn. Idag ska jag beröra främst det sistnämnda. Vi som bor lite trängre och inte sällan i lägenheter, radhus eller liknande behöver vidta lite speciella åtgärder för att kunna bedriva vår hobby på ett hänsynsfullt sätt. Förutom säkerheten så är det främst hänsynen mot omgivningen i form av att hålla ner vår ljudnivå som utgör den största utmaningen för den som har möjlighet att få till tiotalet meter eller längre hemmavid.

Fördelarna med att skjuta i eller ifrån sitt hem är många. Man kan skjuta nästan precis när man vill - minsta lilla tidslucka i dagsschemat räcker får ett fåtal skott då o då. Att skjuta hemma gör också att man inte behöver spendera tid och pengar på att förflytta sig, något som naturligtvis inte minst gagnar miljön ifall man transporterar sig till skjutplatsen med bil. Om man dessutom pysslar med någon bisyssla (kronografskytte, empiriska experiment etc) så finns alla faciliteter nära. Ju mer prylar man vill använda och desto mer skrymmande som de är (dykarflaskor, stationära kronografer osv), desto bekvämare är det att skjuta hemma.

Slutligen så kan man skjuta även under de mörkaste och kallaste förhållanden, i många fall räcker det med att sticka ut pipspetsen ur en fönsterglipa och då kan resten av kroppen med fördel befinna sig i närheten av ett element. Det enda som utgör ett problem, om man inte skjuter helt och hållet inomhus, är eventuella vindförhållanden. Huruvida man sedan ser avsaknaden av skyttekamrater som en för- eller nackdel kan vara en öppen fråga..

Vad ska man då tänka på?

Det finns ett antal punkter som man bör beakta och en mycket underskattad sådan är kulfånget. Att kulfånget måste vara säkert i närheten av bebyggelse tror jag de flesta inser som självklart men vad man däremot inte alltid tänker på är hur mycket diabolens träff i exempelvis ett konventionellt plåtkulfång låter, även om vapnet i övrigt har måttlig effekt. En av de främsta prioriteterna är alltså att ljuddämpa kulfånget.

Igenom åren så har jag prövat de flesta olika knep, ifrån vedertagna trix som tygtrasor och packat papper till mer udda och exotiska föremålsval. Den absolut bästa helhetslösningen anser jag att Unigum utgör. Detta lerliknande material används till någon form av rörläggeriaktivitet och kan köpas billigt hos rörläggare eller gör-det-själv kedjor som Jula mfl. Förutom att klibba fast lagom mycket i kulfånget så att det sitter fast men utan att skvätta av träffarna, så är det absolut tyst vid anslaget och fångar effektivt upp projektilen utan att denna riskerar att studsa bort. Förutom allt detta så är produkten långlivad (slitstark) och prisbillig (ca 100 kr för 500 gram) samt tynger ner kulfånget så att det inte riskerar att välta lika lätt.

När man har dämpat i den ändan så ska vi titta lite på vapnet. Då man som regel skjuter på väldigt korta avstånd, nästan alltid på 5-15 meter, så krävs naturligtvis ingen dundereffekt - snarare tvärtom. Hög effekt och grova kalibrar gör att skyttet låter mera samt sliter hårdare på kulfången helt i onödan. Det perfekta vapnet för den här typen av skytte har självklart kaliber 177 och en mycket måttlig effekt 5-10 joule som max. Förutom anslaget så finns det också en annan ljudkälla som en utomstående i större utsträckning än skytten lätt kan upptäcka, nämligen ljudet av projektilens färd igenom lufthavet.

Det kvittar hur väl dämpad avfyrningen är och hur bra anslaget döljs av kulfånget, projektilens flygläte finns alltid kvar. Även här gäller principen - less is more! Ju mindre kaliber och ju lägre utgångshastighet desto måttligare flygläte. Kulfånget och vapnets läte kan vi alltid påverka med olika attribut, så inte projektilbanans ljud. Detta är tänkvärt och en upplevelse för den som inte har reflekterat över saken tidigare. Jag har själv testat att stå bakom ett hörn när en kamrat har skjutit (längs väggen) och skillnaden i flyktljud mellan olika kalibrar och utgångshastigheter är betydligt större än vad man spontant tror.

Den absolut största ljudkällan när man skjuter är emellertid avfyrningslätet. Har man inget vapen med shroud eller legal ljuddämpare så är dock inte vapnet omöjligt till ändamålet ändå, man måste bara tänka sig för och improvisera lite en smula. Skjuter man exempelvis innefrån ett rum och utåt så bör pipan aldrig sticka ut ur rummet. Sker detta så kommer ljudvågorna att helt obehindrat att färdas rakt ut i omgivningen. Sitter man däremot ett par-tre meter in i rummet och skjuter utåt så fångar själva rummet en stor del av avfyrningslätet. Vill man sedan dämpa lätet ytterligare, exempelvis för att inte störa övriga familjemedlemmar inomhus så kan man enkelt sätta ihop en "skottunnel". Många av er har säkert sett och kanske prövat en fullsize sådan på någon skjutbana och de är i all sin enkelhet förbluffande effektiva. På krutvapenskjutbanor så utgörs de oftast av ett antal bildäck som sammansatta sida vid sida utgör en lång tunnel som skytten avfyrar sitt vapen igenom. För suburban shooting så tillämpar vi samma princip, men i nedskalad form. Personligen så brukar jag bygga min med böcker som är enkelt staplingsbara och som absorberar olika läten på ett effektivt sätt.

Med en skjuttunnel, rätt placering av skytt med lämpligt vapen och ett bra kulfång så har man fått ihop mycket bra förutsättningar för hänsynsfullt hemmaskytte. Det man kan göra ytterligare för att vara ännu mer diskret är att skapa en lämplig ljudkuliss. Man låter helt enkelt ett lämpligt bakgrundsljud beblanda och därmed dämpa skottljudet. De flesta utomomstående människor har nämligen en långt större förståelse för en påställd radio än växlande och pluppande skottläte. Exakt vad man väljer beror på de lokala förutsättningarna, här får man vara kreativ. Man kan vrida upp en luftvärmepump lite, öppna fönstret till badrummet/tvättstugan eller dra på stereon. Tänk dock på att ljudkulissen bör vara normal och att alltför höga ljudnivåer kan ha motsatt effekt och reta/uppmärksamma grannar snarare än maskera den egentliga sysselsättningen. Det gäller alltså att använda sunt förnuft, i en än större utsträckning vid den här typen av skytte än ute på skjutbanan.

Royale?

"Vilken Fx Royale ska jag välja 400'an eller 500'an ska ha den till långskytte och för typ kaniner ect.

mvh Crille"

Kaninskytte med en Royale? Tja, varför inte? Royale är dock inte längre det ulitmata bästa valet som jaktvapen ur FX expansiva sortiment. Den rollen har numera tagits över av Bobcat, som är kortare och smidigare. Det Royale kan tillföra är framst en stor luftvolym - vilket vanligtvis inte är nödvändigt för jaktbruk. Fråga dig själv; hur många kaniner orkar du bära? Det räcker med andra ord gott med tjugotalet skott för en jakt med kanske ytterligare tiotalet för inskjutning etc.

Att välja mellan 400 och 500 cc är också en fråga om luftkapacitet och därtill hörande skottmängd per fyllning. Räkna med att en 500 cc ger 25% fler skott på ett vapen utan regulator. Oavsett vilket så är antalet skott flera, flera gånger fler än vad man behöver för kaninjakt. I skenet av detta så är 500 cc ännu mera overkill. Om man har en regulator till sitt vapen så kan man ladda upp 250 Bar systemtryck istället för 220 Bar och därmed tillhörande ännu fler skott - ungefär + 30 skott, allt annat lika.

Nackdelen med en 500 cc tub är främst ytterligare vikt, något som naturligtvis är en nackdel om man befinner sig på rörlig fot och bär runt sitt vapen, exempelvis vid jakt. Sammanfattningsvis så är mitt råd att i första hand kolla på en Bobcat. Tilltalas man inte av denna (utseende etc) så hade jag kört på en Royale 400 då en 500 inte i sammanhanget tillför något ytterligare mervärde.

Lycka till med ditt kommande förvärv.

Ännu en del av Theoben återuppstår..

  Theoben Ladri - en Eliminator made in Italy....

Som ni säkert vet så är det flera olika aktörer som har tagit över spillrorna efter forna Theoben Ltd. En del av verksamheten har ju utvecklats i England tack vare Impact Airguns och en annan del fortlever i USA under varumärket Rapid Air Weapons (RAW). Gemensamt för dem båda är att de har riktat in sig på forna Theobens linje av PCP. Det är först nu i dagarna som de första leveranserna av de nygamla gasfjädervapnen, som presenterades på IWA, kommer till landet. Importören, Hurricane, har dessutom lyckats få till en riktigt bra prisnivå.

De nya versionerna av gasfjädervapnen tillverkas numera i Italien (!) av det anrika företaget Bugia & Falsita. Tobbe har lyckats få fram tre modeller nu i initialskedet, i den första leveransen så finns Theoben Ladri (fd Eliminator) liksom Theoben Truffati (fd SLR) och Theoben Soffiato (fd Evolution).

Prislapparna hamnar på 4995 kr för Soffiato, 6995 kr för Truffati och slutligen 8495 för toppmodellen Ladri. Samtliga modeller finns med kaliber 177, 20, 22 & 25. Valfritt på licens eller licensfria (enbart strypta med ett lägre tryck i drivkällan). Lös pump ("Theoben Scoreggia") kostar 995 kr (SlimJim typ). 

Utöver detta så kör Tobbe in introduktionskampanj på ytterligare 20%, en besparing på många sköna kronor som kan användas endera till luftvapenrelaterade tillbehör eller exempelvis en italiensk ordbok så att den lycklige vapenägaren kan översätta sitt vapens nya modellbeteckning till svenska...

Inte illa av en amerikansk plastbössa från Crosman...

  Målområdet i solnedgången.

Idag så passade jag på att flexa ut från jobbet lite tidigare så att jag kunde skjuta utomhus en vardag för första gången i år utan att det var varken mörkt eller kallt. Här på västkusten så hade vi +15 grader, sol och nästan helt vindstilla. Jag utnyttjade då hela tomtens räckvidd och kunde därför skjuta över fulla 20 meter här hemma.

  Första tavlan var på 10 skott..

Jag laddade upp med Defiant Exterminator från Hurricane, en ofta mycket underskattad projektil på marknaden. Underligt då inte minst jag själv äger två helt olika vapen som har dessa som bästa ammunition.

Sedan blev det 25 skott..

Idag så körde jag igenom en hel fyllning, alltså 55 skott. Egentligen så är en fyllning bara 50 skott men det gick ganska bra även med fem skott mer. De nya måltavlorna från XXL var för övrigt mycket trevliga, lite grövre och "tyngre" än de vanliga från Wildlife och Normark, och dessutom väldigt välgjorda.

Ytterligare 10 skott..

Resultatet är jag nöjd med och jag ska försöka få tid till att ta med bössan till någon av våra BR-tävlingar under säsongen. Förhoppningsvis så arrangerar Laxå en sådan tävling, precis som förra året. Om inte annat så får jag försöka ta mig söderöver och skjuta i Vittsjö.

    Sista 10 skotten öppnade träffbilden lite...

På söndag så ställer vi om klockan och då börjar kvällarna bli längre. Framöver så hoppas jag att även kunna hinna åka över till skjutbanan för att rasta de grövre vapnen men hittils i år så har jag inte saknat dessa då Challengern har förstrött mig tillräckligt. 

  Alla prylarna ihopsamlade och redo för utgång till dagens skytte...

För övrigt så väntar jag på delar till Eliten som jag ska försöka få ihop för BR Unlimited. Min gamla BSA får vara oförändrad och redo till HFT om det blir någon sådan tävling arrangerad den är säsongen, annars tar jag nog den till BR också då den står på 16J. Fördelen där är ju att det blir roligare att åka på tävling med flera vapen än med ett så att man kan skjuta hela dagen lång..

Billigt på många sätt..

  Billig BSA på många sätt...

Idag så var jag på XXL och kikade lite. Två saker lockade min uppmärksamhet den här gången, lågt pris på BSA Supersport och hyfsat pris på måltavlor. Supersporten var tyvärr av den nya spanska sorten och inte på långa vägar samma vapen som förr....  

Fast, å andra sidan så var inte priset det heller..

Vill man läsa lite mer om modellen så har Tom Gaylord en test av modellen på sin blogg:

http://www.pyramydair.com/blog/2014/03/bsa-supersport-se-part-2/

  Måltavlorna kostade 39 kr för 50 st och föreföll ha hög kvalité..

Fina fästen..

  BKLs fäste..

B-Square, Weaver, Simmons/Sportsmatch, BKL, Leupold, Leapers och nu FX - det finns mängder med olika fästen på marknaden så vilket eller vilka bör man välja? Jag kör själv med en lite blandad kompott, på Diana Eleven så är det Sportsmatch, på BSA Ultra och Crosman Challenger så använder jag BKL och slutligen så sitter det nya FX fästen på FX Airguns Elite. Med andra ord så äger jag flertalet och har prövat i princip alla större fabrikat på marknaden, både för fjädervapen och monterade på PCP.

För att kunna avgöra vilket fäste som är "bäst" så får vi börja med att de vilka mervärden som varje fäste erbjuder. Vad kan alltså fästet göra, förutom att hålla fast ett kikarsikte på ett vapen?

Normen för de flesta fästen i vår värld är Sportsmatch. Detta anrika brittiska företag är som regel utgångsreferensen för vad man kan förvänta sig av ett bra fäste. De kostar en hel del, javisst, men passning, finish och övergripande kvalité är och har alltid varit på en erkänt hög nivå. Sportsmatch är lite som en Toyota, många starka sidor och inga svaga men inte heller något som sticker ut utöver mängden.

B-Square äger jag ett par, som är "liggande". Exakt vad dessa fästen tillför vet jag inte riktigt. Det är ju inget direkt fel på dem, i alla fall inte för PCP, men de tillför inte heller något väsentligt som man inte kan ut från exempelvis Sportsmatch. Prisläget är åt det lite högre hållet eftersom de kommer utanför EU och det är helt enkelt bra standardfästen.

Weaver är lite lustiga med sin stående fastsättning av kikarsiktestuben. Till fördelarna hör skruvar med torx istället för insex. Kvalitén är mycket hög och utseendet är högst unikt. En smart detalj är automatcentreringen av kikarsiktestuben rakt över kilbasen. Med en måttlig prisbild så är Weaver mycket bra fästen till rimliga kostnader.

Till mina favoriter hör BKL. Främsta skälet till detta är att även dessa automatcentrerar kikarsiktestuben exakt rakt ovanför pipan. Detta är en stor fördel över kikarsikten som har lösa klackar till infästning mot kilbasen. Utseendet är dessutom inte lika udda som Weaver och ringarna blir inte lika högt uppstickande tack vare sin mer konventionella formgivning. Prisläget är högt men fästet i övrigt håller absolut toppkvalité.

Till min Ruger 1022 så kör jag Leupold Quick Release Weaver (QRW) vilka har den uppenbara fördelen av att vara enkelt och smidigt löstagbara. Därefter så kan man lätt återmontera dem och vapnet behåller sin skottställning. Det hela fungerar också helt suveränt även i verkligheten. Passning, finish och kvalité är enastående men prislappen är fyrsiffrig...

Nyast i samlingen är FXs unika höjdinställbara fäste, som jag tyvärr inte har kunnat pröva i praktiken ännu. Passning och finish är dock minst på samma nivå som Sportsmatch och som en extra bonus så kan man ju som bekant ställa in fästet i höjdled. Till skillnad ifrån andra fästen med sådana finesser så är justermånen minst sagt rejäl och torde passa alla tänkbara behov. Till nackdelarna hör avsaknad av graderingsskala för höjdninställningen liksom lösa klackar för kilbasmonteringen.

Slutligen några ord om Leapers, kina noname och liknande skräpfästen som fortfarande cirkulerar på marknaden för någon eller några enstaka hundralappar. När det gäller fästen så får man precis vad man betalar för! Betalar man lite så får man skräp, vilket dessutom kan bli dyrt i längden. I bästa fall så får man konstiga träffbilder och ett krypande montage, i värsta fall finishskador på såväl kikarsikte som vapen. Betänk att ingen kedja är starkare än sin svagaste länk och ingen sansad person skulle väl köpa lågpris skräpdäck till sin splitt nya supersportmotorcykel? Använd alltså sunt förnuft och köp bra saker. Visserligen så kostar de lite mer men ska man sedan sälja dem begagnade så finns det vanligtvis en liten slant kvar och då blir den faktiska kostnaden inte mycket högre än ett kinafäste som man får skänka bort om man inte behöver det längre. Köper man ett vapen för 6000 kr, ett sikte för 3000 kr så varför skulle man då köpa ett fäste för 99 kr?

Man kan köpa bra fästen för 500 kr och i princip de bästa som marknaden erbjuder för en tusenlapp. Det är inga jättepengar i sammanhanget och ett bra fäste kan man använda i åratal. Själv har jag kört mina BKL på Ultran under snart 8 år och varit nöjd med dem precis hela tiden.

Tillbaka igen och bättre än någonsin...

  Bild skamlöst stulen ifrån BAR (www.airgunbuyer.com)

Crosman har till 2014 relanserat en av sina riktigt storsäljande klassiker och dessutom så har man lyssnat på köparna och levererar den med precis "rätt" komponenter. Nu finns den komplett med 18 tum långpipa, metallbreech samt med pipvikt som är gängad och klar till ljuddämparen.

Jag hade själv en sådan för tiotalet år sedan och den modifierade jag till exakt samma utförande. Nu kan man köpa dem "färdiga" till ett mycket konkurrenskraftigt pris - £165 (under 1900 SEK). Komplettera den med en Hipac från Hurricane för 899 kr så har man ett MYCKET potent kit till under 3000 kr.

  Även denna bild från BAR

Vill man sedan vända ännu mer på slantarna så har man åter börjat tillverka även originalvarianten som nu betingar £114, alltså SEK 1300. Kortare pipa, plastbreechen och utan pipvikt men med öppna riktmedel. Det känns som att Crosman är på gång nu med många riktigt trevliga modeller i sortimentet.

Luger suger...

Inget bra köp...

Idag så fick Erik, nu 9 år, möjlighet att bekanta sig med vår nya Diana Eleven. Lovorden över detta vapen ville aldrig ta slut. Vapnets ansågs "så coolt", "grymt" och dessutom "riktigt häftigt".. Till formatet (med mellanbrickorna i bakkappan borttagna) så passade geväret perfekt och det var hur enkelt som helst att spänna upp. Det enda han egentligen inte gillade var automatsäkringen.

Dagen till ära så hade jag dessutom monterat det kikarsikte som följde med vapnet i paketet - ett Luger 4/32 med fast parallax på 10 meter. Han började med att kika igenom kikarsiktet innan han analytiskt studerade dess exteriör.

-"Är det någon film på glasen", frågade han, "typ som något skydd eller så"....?

-"Nä.."

*mummel*

Då började han vrida på okularet och muttrandet tilltog...

-"Allt är ju suddigt"

-"Ja, det är ett billigt kikarsikte, de är ofta lite suddiga", upplyste jag...

*Twaaaang*

-"Pappa, geväret gick nog sönder.."

-"Det är ett enkelt och billigt fjädergevär, billiga sådana kan låta så när man skjuter"

* Ytterligare några skott...*

-"Ska det verkligen låta så när man skjuter, det låter som att det är sönder?"

"-Skjut på du bara.."

* Många twaaang...*

-"Pappa, det här siktet......det suger hårt! SIktet på det röda geväret är MYCKET bättre..(anm. Leupold EFR).

Så, där har ni det gott folk. Luger suger! Så är det.