Typhoontrassel

Min tredje och sista Typhoon.....någonsin...

Idag är det fem år sedan jag tog ut min första licens för ett PCP och valet föll på en Typhoon. Den modellen var verkligen i ropet under mitten av 2000-talet och alla skulle ha en sådan, både som seriöst vapen och som skruvarobjekt - o skruva det fick man göra minsann....

Den första Typhoonen köpte jag med plaststock och den lackerades tämligen omgående grön med hjälp av en sprejbruk med bättringsfärg till en gammal ärtgrön Datsun. Kikarsiktet var ett stort och uselt BSA Optics.

Den bössan försvann i en bytesaffär med Bosse W men ersattes av en splitt ny som jag tog ut på licens. Även den hade kaliber 177.  

Min nya Typhoon på licens, med stabilisator..

Till skillnad ifrån den första så krävde den andra en stabilisator för att skjuta bra. Det vapnet var handbyggt av MR på fabriken och sköt ändå ganska bra, förutom störande träffbilder som ständigt flyttade sig. Stocken var dock bortom all kritik, lastpallsfinish inuti och rinndroppar efter bajsbrun lack på utsidan.

Tack o lov så har Typhoon-serien ryckt upp sig betydligt med stockarna sedan dess..

Ett annat problem med detta vapen var att blocket slets ner på rekordtid, repeterhandtaget tog i stocken och rätt som det var så hoppade handtaget upp ur sina två lägen eftersom kanterna på hörnen blev avrundade. Det blocket fick jag kassera, vilket var surt då jag hade det på licens. Lösningen blev att köpa ett nytt block och själv stansa om det till rätt serienummer för att matcha licensen.

Detta nya block borrade jag själv och sedan handbyggde jag personligen vapnet med mycket få delar omodifierade. Kalle Kallander bistod med en riktigt fin stock.

Den tredje Typhoonen med Kallanderstocken i laminat

Förutom pipan ifrån det gamla vapnet så hade jag alltså nytt block, en ny blank 300 mm tub samt modifierat avtryckarsystem ifrån Kallander. Varbygeln var Maccari och hela drivkällan var ombyggd med Cyclonens hammarfjäder, enkelhålsborrad ventil, borttagen backventil i tuben och i princip alla andra trimtrix man kan förvänta sig - den bössan gick som ett spjut...

Med 10.20 gn JSB Heavy så sköt den 1060 fps !! Det är alltså så nära ljudvallen man överhuvudtaget kan komma med dessa tunga klumpar till diaboler. Jag fick 20 skott inom 20 fps spridning med 323 mps som genomsnitt när jag sköt JSBH.

Precisionen var inte att klaga på, den sköt regelbundet under 10 mm på 50 meter.

Trots alla fördelar så satte den höga trimningsgraden sina tydliga spår. Systemtrycket jag körde var 255-200 Bar ungefär så jag kunde skjuta 3-5 fyllningar innan jag sköt ett ventilsäte. På slutet så hade jag en hel liten Jiffybag fylld med nya säten för att byta under skyttets gång. Tung att spänna och med klart märkbar rekyl så började bössan att bli allt mera påfrestande att äga, det utvecklade sig helt enkelt till mera mekande än skjutande så till sist sålde jag den till en snubbe nere i Onsala.

I reteroperspektivet sett så är väl kanske Typhoon inte det bästa vapen som FX Airguns har presterat precis. Lyckligtvis så såldes de till stor del under varumärket Logun i USA och England vilket kanske sparade FXs varumärke lite ifrån att dras i smutsen alltför mycket. Till fördelarna med modellen hör att de är oerhört lättmekade och (om man får ett bra exemplar) oerhört välskjutande.

Steg för steg har man igenom åren förbättrat modellen med klart bättre stockar och bättre gods i blocken. Ventilsätena har blivit hårdare och de tidiga vapnens pipor ifrån Korea erbjuds inte längre. Nackdelen är att priserna också har gått upp, när Typhoonen kom betingade den 3495 kr och idag så kostar motsvarande modell 4250 kr, vilket lägger den rakt mot AA/CZ 200-serien som kostar 4995 kr.

Då är det ändå en enkel plaststock på Typhoon mot en bokstock på 200-serien. Önskar man valnöt på Typhoon så handlar det om 5295 kr vilket ställer den rak mot S400 från Air Arms som med bokstock betingar 5395 kr.

(Alla priser ifrån Hurricane, Vittsjö)

Med tanke på dagens konkurrens så är det nog tur för Typhoon att den är ett vapen ifrån FX Airguns vars eftermarknadsservice allena motiverar en hel del av köpbesluten hos entusiasterna och inte minst nybörjarna. Synen på Typhoon har också förändrats en hel del igenom åren, numera så har den "degraderas" till ett rent nybörjar- och ungdomsvapen och intresset för den hos de etablerade entusiasterna har dämpats betydligt.

Bortsett ifrån Solo som var namnet när den såldes av Logun så har Typhoon även sålts under namnet Tornado, vilket fortfarande sker på en del marknader. Anledningen till detta är att Fredrik hade glömt bort (!) vad han egentligen hade tänkt kalla modellen (Tornado) så han råkade svara Typhoon istället när gravören frågade vad han skulle etsa för namn på blocken varpå man plötsligt fick två namn på samma vapen.

Långa sommarkvällar

Genomsnitt: 22.00 mm

Ikväll sköt jag ännu senare än vanligt, när klockan slog 23.00 började jag skjuta för att sluta först en halvtimma senare och då var det rejält mörkt. Med hjälp av lite ströljus inomhus så kunde jag se att ladda vapnet men förbluffande nog så var det inte speciellt svårt att skjuta mot den vita måltavlan på 50 meter, trots mörkret.

Jag kunde se ringarna och därför lokalisera centrum på varje träffbild men det var helt omöjligt att se vart träffen tog, något som gick hårt åt möjligheten till follow trough. I skenet av detta så är jag därför trots allt väldigt nöjd med 22.00 mm som genomsnitt. En sak är iaf säker: rätt kikarsikte är helt avgörande och guld värt när man skjuter i halvmörker. Den optiska kvalitén gör att det var betydligt enklare att se bra igenom siktet än vad man kunde uppfatta utanför siktet trots att man studerade objekt som var betydligt mer nära.

Angående gårdagens tema om vapenval respektive mer eller mindre nödvändiga vapen så har jag funderat lite över vilka vapen jag hade valt om jag skulle köpa en komplett vapengarderob enkom för att matcha HFT-tävlingarna, såsom de genomförs här hemma i Sverige:

För PCP med full effekt: FX Airguns Royale

Har man bara ett enda PCP till så har man sannolikt tillgång till en dykarflaska varvid Indpendence faller mot Royale. Den sistnämnda är sannolikt världens just nu bästa PCP om man väger in alla aspekter inklusive kostnaden. Effekten justeras naturligtvis upp till 43-44 joule och kalibern läggs på 22. Ammunitionen är sannolikt Logun Penetrator 20.50 gn och som kikarsikte så hade jag antingen valt Clearridge eller Leupold, båda 3-9.

För PCP med 10J: CZ 200-serien

Mitt val hade varit Target men även de andra modellerna hade fungerat fint. Hade man helt bortsett ifrån kostnaden så är naturligtvis Steyr ett hett alternativ då den har relativt nätt format jämfört med exempelvis Ev2 eller FWB P70F/T och liknande dedikerade vapen. Sannolikt så är 200-serien de mest välskjutande vapen som man kan köpa för 10J under 5000 kr. Ett fynd helt enkelt. Kalibern blir 177 och ammunitionen JSB RS.

För Fjädervapen med full effekt: Diana 54

Av någon obskyr anledning så går inte rekyfria fjädervapen mot PCP utan mot vanliga fjädervapen inom FT Sverige och våra tävlingar i HFT så därför finns det inte så många val att välja mellan i den här klassen. Den stora tunga Dianan kommer att vara en pest att bära mellan stationerna men sannolikt så kommer den att leverera bra praktisk precision. Kalibern blir 22 och effekten troligtvis runt 30 joule. Ett bra tillval är det nya trycket samt laminatstocken.

För fjädervapen med 10J: Feinwerkbau 300 Junior

Samma fenomen här som ovan, då 300-serien är rekyfri så blir den det givna valet vilket också resultatlistorna under de gångna åren tydligt har visat. Ammunitionen blir JSB Exact och Juniormodellen är något smidigare än de fullstora varianterna. Slagfjädern byts till Maccari och vapnet läggs så nära effektgränsen som möjligt.

För Öppna Riktmedel: Weihrauch HW30S

En evergreen med ypperlig precision samt mycket bra öppna riktmedel som standard. Bra tuningkits finns, exempelvis från Maccari och modellen är lätt och smidig att bära med sig mellan stationerna. Behovet av bärrem är lite lika överhängande som för FWB och Diana i de andra fjäderklasserna.

Mer än tillräckligt...?

Sandstig halkade över igår för att låna lite rengöringsprylar i sin eviga jakt på min S200T. I samband med att vi småpratade lite så funderade vi lite över framtiden, vilka vapen vill vi äga nästa år och varför?

Jag kunde konstatera att jag har ett vapen som jag använder frenetiskt mycket samt två vapen som jag i princip aldrig använder. Min Lonestar är egentligen tämligen oanvändbar eftersom den ligger skyhögt över gränsen på 45J för HFT. Likaså har den ju nackdelar i form av hög luftförbrukning och att den är fysiskt jobbig att skjuta.

Ultran har jag nästan bara till HFT där den dock sällan placerar sig speciellt bra, senast 22 poäng av 40 möjliga och jag sköt bättre både med 10J PCP och Öppna Riktmedel i form av en gammal fjäderbössa från Diana...

Visserligen så är den bössan cool men vad spelar det för roll när jag inte använder den?

-"Varför inte köpa en Steyr bara, o sedan en växelsats?", sade Sandstig.

Visst är det en enkel lösning, vapen som bara står och står i skåpet glädjer ju ingen, nackdelen är dock att om man säljer dem så är de svåra att återskaffa, därtill omständigt och lite krångligare när man har dem på rena papper.

En enda bössa, som Sandstig tänke, funkar dock inte för HFT eftersom man ännu har kvar den lite udda regeln om att man bara för skjuta en klass per vapenstomme, oavsett kaliber och effekt. Då är man tyvärr illa tvungen att ha fler rent fysiska vapen.

Här finns alltså en hel del att fundera över och ett evigt diskussionsämne tillsammans med andra entusiaster.

Forumens framtid ?

Vad kommer att hända med våra två forum? Hur kommer forumsdelen av vår hobby att se ut nästa år, om 3 år eller om 5 år? Just nu så har vi ju två etablerade forum i Sverige. Dels har vi Airgun som emellertid har dragits med lite oroligheter de senaste dagarna när olika deltagare har beskyllt varann för bristande affärsetik och dels så har vi LuftvapenInfo som fortfarande harvar runt i sin eviga loop med frågeställningar om huruvida Gamo X är bättre än Hatsan Y eller hur man trimmar sin Typhoon till högsta tänkbara effekt hemma i källaren....

Nu verkar det som att Leif (ägaren till Airgun) ånyo verkar vara beredd att ta tag i saken och avveckla Airgun och den här gången så förefaller det bero på ett nytt fokus mot hemmabio som hobby snarare än båtlivet (som sist). All heder åt detta beslut, oavsett vilket. Det finns inget rimligt skäl att plöja ner tid och pengar i något som man inte längre känner sig mentalt delaktig med.

Frågan är vad som händer med Airgun? Nedläggning, nytt ledarskap eller ytterligare något års valhänt vacklande precis som nu?

Forum behövs ju, dessa är den naturliga gemensamma samlingspunkten för diskussioner och informationsutbyte av allt som berör hobbyn här på hemmaplan. Där de internationella forumen bidrar med kvalificerad information så måste vi ändå ha något lokalt, nationellt, forum bara för våra lokala, nationella, angelägenheter.

Frågan är bara var vi ska hitta ett sådant forum när Airgun drar ur sladden?

En ung jägare

Sekunden senare så har ormen en diabol rakt igenom skallen..

Idag tänkte jag dela med mig av en rätt kul bild. Här har vi en tös på 8 år som inte gillar ormar och som därför rensar av dem med sitt lilla luftgevär.  Platsen är Sydafrika och ormen en Cape Cobra (Naja nivea).

Just Cape Cobra ska man undvika, Kapkobran blir i genomsnitt 120 centimeter lång och kan bli upp till 180 centimeter. Ormen hugger snabbt och blir aggressiv om den blir trängd. Om det finns utvägar är det vanligt att den flyr.

Den har ett kraftfullt neurotoxiskt ormgift som angriper andningsorganen. Utan motgift är dödligheten bland människor ca 60 procent och döden inträffar efter 2-5 timmar på grund av andnöd till följd av förlamning. Den är den giftigaste av de afrikanska kobrorna och är den av de ormar som som orsakar flest dödsfall till följd av ormbett i Sydafrika.

Vapnet som hon använde?

Ett Meteor såklart, få andra vapen har fällt så mycket vilt som Meteoren...

Weihrauch HW25

Luftgevär, diaboler, tavlor och hållare - allt man behöver..

Ett av de allra mest underskattade vapnen på marknaden här i Sverige är Weihrauchs utmärkta modell 25. De få gånger man hör talas om modellen så benämns den som regel alltid i lätt nedlåtande termer som "juniorgevär" eller liknande, vilket tyvärr avskräcker en hel del vuxna spekulanter från köp.

Detta är mycket synd, eftersom modellen erbjuder så oerhört mycket, inte bara som ett skojskyttevapen för plinking och informellt tavelskytte utan även numera som tävlingsvapen i klassen Öppna Riktmedel eller varför inte Fjäder 10J?

Så, hur liten är då den här bössan? Det kanske är bäst att avhandla den saken först? Här kommer en bild på min HW25 jämfört med en studsare med kaliber 5.60 x 35R (alltså 22 Hornet), båda vapnen har jag dock sålt numera:

H&R M58 22 Hornet jämfört med HW25

Jämför dimensionerna på fotot ovan, där kan man klart se eventuella skillnader mellan avståndet från bakkappan till avtryckaren, placeringen av en högerskytts vänsterhand, totallängder och piplängder på ett enkelt sätt.

Om man istället jämför med HW30S, som många vuxna skyttar använder, så är modell 30 normalt 7 cm längre (totallängden) samt 600 gram tyngre - that's it.

Jämför man med HW50S, som lätt kan ge 16 joule, så den modellen 8 cm längre och 1200 gram tyngre, alltså avsevärt grövre men inte längre varken i totallängd eller avståndet mellan bakkappa och avtryckare.

Om man slutligen jämför med en helt standard Ruger 1022 Standard så är detta lilla automatgevär faktiskt 1 cm kortare men 400 gram tyngre.

En Weihrauch HW25 är alltså smal och lätt men definitivt inte onormalt kort eller försedd med kort avstånd mellan bakkappa och avtryckare. Alla fysiska mått är helt normala för en vanlig (180 cm/ 75 kg) person. Trots detta så har modell 25 alltid haft ett envist rykte som barnbössa - märkligt.

Hurdan är prestandan då?

Tja, min bössa sköt bäst med Accupell och då visade kronografen följande:

1. 547
2. 552
3. 542
4. 551
5. 544
6. 545
7. 543
8. 548
9. 548
10. 541

Maximal spridning blev 10 fps eller 1.82 % - ett mycket bra resultat och genomsnittshastigheten blev 547 fps (167 mps) och 7.10 joule vilket stämmer bra med fabriksspecifikationerna vilka talar om 170 mps och 7.50 joule.

Sammanfattningsvis så ligger vapnet på 70 procent av licensfri nivå och ungefär 1 joule under min nuvarande S200T. Här finns alltså all kraft som krävs, för i princip alla rimliga användningsändamål, inklusive för skott över längre distanser.

Den enda riktigt stora nackdelen jag kan se med 25 här i Sverige är att den inte sällan prissätts på samma nivå som HW30S, varvid den förlorar - inte minst då den saknar Rekord-avtrycket. Med rätt pris (ca 1500 kr) så är den däremot ett vapen som  förtjänar ett seriöst övervägande och som inte bara ska avfärdas såsom ett barngevär..

Det bästa valet för 10J/177...?

Så, man vill skjuta 50 meter med 10J/177 och då är frågan vad man ska skjuta med, om man vill skjuta PCP? Ibland får jag frågan varför jag inte använder ett vapen ifrån FX Airguns utan istället föredrar en Tjeckiskt budgetbössa.

Det brutalt ärliga svaret är helt enkelt - för att jag inte tror att de skjuter tillräckligt bra.

Men hallå? Här brukar de flesta entusiaster reagera. Ett vapen ifrån FX Airguns är ju enligt de flesta mått att anse som oerhört välskjutande vapen med en enorm teknisk egenprecision. Vem är jag som inte anser att de duger för mina ändamål?

Jo, skälet är det att vapnen ifrån FX Airguns har två tillkortakommanden för just skytte under 10J/177, dels har de ett primitivt avtryckarsystem och dels så har de pipor som egentligen är avsedda för bra mycket högre effekt än 10J.

I princip alla avtryckarsystem ifrån FX Airguns är byggda på samma sätt. Upphaket utgörs av en vippa, en halvsfärisk rundel som håller emot hammarfjädern, samtidigt som den i nederkanten är fäst vid en underliggande metallbygel som har två justerskruvar, en framför och en bakom själva avtryckarbladet.

Med den främre skruven så justerar man spelet för det första steget och med den bakre skruven så justerar man utlösningskraften.

Det är enkelt, dugligt och fungerar sådeles väl för det tänkta ändamålet, allroundbruk för den vanlige köparen. Dock så är det inget matchavtryck och när det mycket små marginalerna avgör så talar inte detta avtryck till fördel för FX jämfört med renodlade matchvapen som har betydligt mer sofisikerade konstruktioner. Avtryckarbladet är dessutom inte justerbart överhuvudtaget.

Tittar man på piporna så är de avsedda för den effekt som de flesta vapnen är avsedda att utveckla, vilket är 16J och uppåt. Räffelstegring och choke är alltså avsedda för just detta ändamål. Matchvapen har däremot sina rötter hos vapen med 7.50 joule för Internationellt 10M-skytte. Det betyder att dessa pipor är avsedda för den lägre effekten där de också fungerar optimalt.

Övergången från 7.50 joule till 10.00 joule är alltså mindre och enklare än övergången mellan 16.00 joule ner till 10.00 joule.

Detta är anledningen till att vapen som skjuter mycket bra vid 16 och 24 joule plötsligt inte presterar speciellt bra vid 7.50 eller 10.00 joule. Givetvis gäller också det omvända förhållandet, något som många entusiaster besviket har upplevt när de försöker få ut 24 joule ifrån sina 7.50 joulesvapen och precisionen försvinner helt under resans gång.

Ska man skjuta 10J/177 med ett PCP och prestera de riktigt små grupperna så måste man alltså med andra ord prioritera ett PCP som är byggt från början för effekten, snarare än strypt till densamma. Då får man rätt pipa och nästa steg är att hitta bra avtryckarsystem, något som man först och främst finner hos rena matchvapen. Just avtryckets funktion får aldrig underskattas.

Ni som följer bloggen vet att jag skjuter väldigt mycket 10J/177 med min S200T och att min vän Tomaz nyligen har skaffat en Steyr LG 110 FP. Likaså vet ni då säkert att han relativt lätt skjuter 15-16 mm med ungefär samma frekvens som jag själv ligger mellan 18-20 mm.

Om jag skulle drista mig till att analysera anledningen till detta så tror jag att åtminstonde 1 mm ligger i att Tomaz de facto är en bättre skytt, objektiv sett. Trots att jag skjuter mycket S200T under just dessa betingelser så har han en genuin bakgrund inom sportskytterörelsen med lång och dokumenterad framgång. Därför har han så att säga en "grundkondition", en slags passivt intrimmat muskelminne som alltid ger en fördel, skapad under åratal av träning.

Nästa millimeter tror jag beror på att hans vapen förefaller gå jämnare än mitt vapen, hans regulator ger ungefär halva spridningen jämfört med min självregulerande ventil.

Resten av skillnaden mellan våra resultat tror jag rent krasst beror på avtrycket.

Visst har Steyr en bra pipa men min gissning är att skillnaden i pipa mellan våra vapen är relativt försumbar, vilket är ett gott betyg åt CZ. Likaså tror jag inte att detaljerna i mekaniken (alltså undantaget ventil/avtryck) spelar någon praktisk roll. Mycket handlar alltså om avtrycket, och avtrycket allena.

I fråga om fjädervapen så är betydelsen av avtrycket ännu större eftersom avtryckarmekanismen där balanserar en betydligt större levande vikt om man jämför massakrafterna hos en slagfjäder/pistong med en hammarfjäder/hammare hos ett PCP. De vapen som normalt placerar sig bra i tävlingarna är som regel endera vapen med matchavtryck (FWB 300-någonting) eller Weihrauch med Rekord-avtryck. Just Rekord hos HW tror jag är något som ger Weihrauch sin edge över fabrikat som BSA, Diana och liknande.

Piporna däremot tror jag inte är någon enormt avgörande faktor för just fjädervapnen, hos dessa är det främst skjutbarheten och därmed kontrollerbarheten hos avtrycket som begränsar den praktiska precisionen snarare än pipans tekniska egenskaper...

En dag i solen

Clearidge Ultra RM 3-9x32 AO, Mil Dot, Matte - kostar £246

Idag, måndag, så hjälpte jag min svärmor att flytta runt lite prylar inne i Göteborg. Det är farligt att ha en pickup när man har en svärmor som själv saknar bil och har stuvat undan halva sitt bohag i ett Shuregard-förråd.

Hursomhelst...

Väl ner i GBG så passade jag på att halka in på JGs Jakt & Vapen, när jag ändå var i Sävedalen och snurrade. Butiken är Göteborgs absolut mest välsorterade vapen-/jaktaffär och har väldigt mycket udda grejer utöver vad man hittar i en vanlig Jaktia eller Interjakt. Förutom mera udda nyvapen så har man ett rejält sortiment av revolvrar/pistoler samt ordentliga mängder begagnade vapen.

Hasse Berndtsson, vars pojk Kristian som driver affären tillsammans med Andreas, är en god vän sedan åtminstonde 15 år tillbaka ända sedan han jobbade för Säves Farmartjänst och idag hade han lugnt med kunder varpå han kunde vara min personliga ciceron igenom lokalerna. Det mest slående för den som inte hade varit där på sisådär ett halvår är att paramilitära vapen förefaller vara storsäljare, till Hasses personliga förtret. Vapen som Howas nya kombinationsstudsare med tumhålsstock och Tikkas T3 Tactical samlades på hyllorna tillsammans med Ruger Mini-30 (!) samt Remington 7600 Police. Oräknat dessa så fanns även 700 LTR och liknande i hyllorna.

Hasse suckade och förklarade att bara det är "svart" (läs, tactical) eller "fotogrönt" (läs, 3D-kamouflage) så säljer det bra. Förutom Mini-14/Mini-30 så hade man även fullt sortiment på hyllan av Rugers 1022, både standard, syntet, De luxe samt Target stod uppradade - trevligt.

På luftvapenfronten så säljer man vapen från FX Airguns vilket på det hela taget verkade fungera riktigt bra. Tydligen så hade ett par på Volvo köpt några PCP för att jaga bort duvor och liknande ifrån de jättelika lagerlokalerna och JG hade så fått leverera dessa. Hasse hade också ordnat fram ett PCP med kaliber 25 till Säve Jaktskyttebana för att använda på löpande 50M gris.

Ett lovvärt initiativ.

Nåväl, vi talade också om optik och import av just optik, inte minst från USA. I samband med detta så vill jag tipsa om en bra leverantör med ett lite udda men mycket uppskattat varumärke - Clearidge Optics.

Länk: https://clearidgeoptics.com/

Här är lite olika användares synpunkter på dessa produkter:

http://www.network54.com/Forum/79537/message/1255752854/Clearidge+Ultra+RM+coming+in+Tuesday.+Will+I+be+sa
-

tisfied

http://www.network54.com/Forum/79537/message/1221418676/Clearidge+Ultra+RM+3-9x32+scope

http://www.network54.com/Forum/79537/message/1221907746/Any+feed+back+on+Clearidge+scopes----

http://www.network54.com/Forum/79537/message/1249734506/Leupold+3-9+EFR-+vs-+Clearidge+RM

En sak är mycket intressant med RM-serien, förutom kostnaden och att många användare utan att tveka jämför dem med Leupold EFR - de är valbara med MilDot, något som normalt inte är möjligt med Leupold EFR, åtminstonde inte för rimliga pengar...

För svenskt vidkommande så är det också intressant o veta att tillverkaren dessutom levererar till Sverige, om än med 3-4 veckors leveranstid beroende på att man måste få ut ett exportintyg som säljaren söker åt en som köpare.

Kanske ett sikte värt o pröva...?