Riktiga ringar

Sportsmatch - saker som fungerar..

En detalj som många, inte minst nybörjare, förbiser är fästet för sitt kikarsikte till det nyanskaffade vapnet. Så sent som idag så var jag i kontakt med en nytillkommen entusiast som hade kombinerat en riktigt fin fjäderbössa (TX200HC) med ett mediokert (Hawke Airmax) kikarsikte och sedan parat detta med ett uselt noname kikarsiktesfäste Made in China.

Hur många gånger har man inte stööönat högt över folk som gör dyliga kombinationer?? Oavsett hur bra vapen och kikarsikte man har så blir kombinationen ÄNDÅ inte bättre än kikarsiktesfästet. Något som entusiasten ovan hade upptäckt då han drabbades av konstant vandrande träffbild i takt med att kikarsiktet kasade fram och tillbaka på vapnets cylinder.

Köper man ett uselt fäste så accepterar man också en usel precision, köper man ett billigt fäste så ökar ofelbart risken för dyra skador då kikarsiktets tub deformeras eller då vapnets finish skadas.

Lägger man ut 5000 kr för ett vapen så ska man räkna med att fästet ska kosta åtminstonde 1/10 av vapnet! Ett vettigt kikarsikte som matchar vapnet kostar minst hälften av vapnet, helst lika mycket.

Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk

Vad ska man då köpa? Det finns många bra kikarsiktesfästen ute på marknaden och tyvärr mångfalt fler dåliga, i många fall riktigt värdelösa. Då kikarsiktesfästet normal utgör en mycket liten del av den totala kostnaden för paketet och då fästet kan återanvändas i åratal till kommande vapen och sikteskombinationer så ser jag själv personligen inget skäl att skära en genväg. Jag kör med Sportsmatch.

Visst kan fabrikatet X vara lika bra, kanske bättre, men det spelar ingen roll - med Sportsmatch så vet jag att jag får riktigt bra kvalité till rimligt pris. Jag investerar femhundra spänn och sedan vet jag att siktet sitter där jag sätter det och detta utan att skada varken vapnet eller kikarsiktet. Fästet kommer att fungera optimalt i årtionden om jag så önskar och det kommer aldrig att rosta, flagna eller tappa greppet. När jag sedan skjuter så VET jag att det inte är fästet som falerar ifall skottet inte tar där det ska. Man köper alltså en förvissning.

Hur ska fästet då monteras? Alla fästen från Sportsmatch har en tapp längst bak på siktet. Om man har lösa ringar (ex för PCP) så har den ena ringen tappen och den andra saknar den. Dessa tappar placerar man i de hål som vapentillverkaren har förberett för att fästet ska sitta ofelbart stabilt.

Tittar man noga på ett skenmontage (one piece mount, OPM) så ser man tydligt att skuvarna till skenan sitter på höger sida om vapnet. På samma sätt så ska lösa ringar (tvådelade fästen, TPM) sitta monterade. Alltså - det hålborrade fästet/ringen sitter längst bak och skruvarna sitter på höger sida om vapnet, sett ifrån skytten när man håller vapnet.

Spelar detta någon roll? Nej, inte i det flesta fall, inte mer än exempelvis huruvida man bär sitt armbandur på höger eller vänster handled. Seden är dock vänster handled för armbandsuret och höger sida om vapnet för skruvarna. På detta sätt fotograferas också de flesta vapen i kataloger och dyligt. Anledningen är att högersidan anses vara vapnets "framsida" (huvudsida). Det är på högersidan som mekanismen manövreras (cylinderrepeter för krutvapen) eller som patronhylsan kastas ut (bygelvapen och pumprepeterande krutvapen). Den traditionen har sedan följt med över till luftvapenvärlden.

Det man bör vara vaksam på är dock att fästen som är byggda med tilt framåt alltid har skruvarna på höger sida och missar man detta så kan man därför få tilten bakåt istället om fästet är monterat bak-o-fram.

När fästet sedan monteras på fjädervapnet med hål för tappen, alltså i de fall då tappen används, så måste man alltid kontrollera djupet på tappen. Tappen ska ner i hålet till 90 % men absolut inte längre ner än vad hålet är djupt. Det som sker då är att fästet lyfts upp ur kilbasen och drar man då åt fästet (i synnerhet på vapen med aluminiumcylinder) så är det mycket lätt hänt att man skadar kilbasen. Rätt tappdjup i förhållande till håldjupet, alltså.

Ska man inte använda tappen, exempelvis på PCP eller om fjädervapnet inte har hål för tappar, så måste man ta loss tappen. Jag brukar hålla fästet (utan överfallen monterade) mellan knäskålarna och sedan stoppa ner ett dorn (eller i brist på detta, en smal stjärnskruvmejsel) i hålet ovanifrån och skedan knacka till detsamma med exempelvis en liten gummihammare. Då brukar tappen lossna lätt.

Därefter monterar man på sedvanligt sätt.

Först av allt så monterar man ringarna på vapnet. Tänk på att klackarna/klacken på ringarna/skenfästet är vändbart. Passar inte fästet klockrent i bredden relaterat till kilbasens bredd så tar man loss klacken/klackarnas skruvar och vänder klacken/klackarna upp och ner. Korrekt monterade så ska botten på ringen/skenmontaget vara helt horisontellt när vapnet står helt horisontellt. Då har man rätt bredd på kilbasen och fästet.

Dra fast klacken/klackarna växelvis och försiktigt. Det finns aldrig något skäl till övervåld. Använder man bifogad insexnyckel så räcker det att man drar med två fingertoppar med den korta delen av insexnyckeln som hävarm. Mer behövs aldrig.

Placera nu kikarsiktet i den "vagga" som uppstår av ringarna/fästet utan dess överfall monterade. Kontrollera nog att kikarsiktet inte nyper någonstans i ringarna. Även om fästena är raka så kanske inte vapnets kilbas är detta. Känns allt okej så lägger man på överfallen och drar sedan fast dessa växelvis. Samma princip här som med klackarna, bara två fingar och använd den korta delen av insexnyckeln som hävarm. Kontrollera noga att belastningen är symmetrisk. Glipan mellan den nedre delen av överfallen och den övre delen av fästet/ringen ska alltså vara lika stor på båda sidor och dessutom lika stor mellan den främre ringen och den bakre ringen. Då är belastningen symmetrisk och allt korrekt monterat. I ett kommande inlägg så ska vi titta lite mera på hur man justerar in kikarsiktet i fästet så att själva kalibreringen blir korrekt.

Resultaten från Onsala !

Nu har FTSverige (äntligen) släppt ut resultaten ifrån lördagens tävling. Förhoppningsvis så kommer det också bilder succesivt.

Resultaten: http://www.onsalaskytte.se/ftsverige/docs/resultatlista_Onsala_100911.pdf

Själv är jag mycket nöjd med den dagens insats, trots usla placeringar både för PCP FP och Öppna Riktmedel. För den sistnämnda klassen så finns inga ursäkter, bra vapen och en dålig dag gav dåliga resultat. Där borde jag ha kunnat placera mig bättre. Sandstig lånade bössan och sköt 19 poäng vilket räckte till en bronspokal. Intressant att 5 av 7 skyttar sköt Diana samt att bara 2 valde HW. Noterbart för den här klassen är att många skyttar skjuter med samma vapenexemplar - man vill inte satsa på ett separat vapen för den här klassen utan lånar sig ofta fram. Detta förekommer inte (i samma utsträckning) hos de andra klasserna.

Vad gäller PCP FP så placerade jag mig uselt med min BSA Ultra i vanlig ordning. Maken till svårskjutet PCP för ändamålet är svårt att hitta! Resultatet blev blott 12 poäng på samma bana som CZ200T gjorde 29 poäng med samma skytt och då är det sistnämnda vapnet ändå 10J!!

Nu blir det ingen mera Ultra för dessa tävlingar, på sikt så ska jag nog avyttra den trots att den bevisligen skjuter mycket bra med stöd. Troligtvis så är den för lätt och obalanserad för att prestera bra off-hand. När jag skjuter här hemmavid så har jag alltid stöd för den i någon mening, ibland kanske bara lutad mot ett träd eller fönsterkarm och då är den praktiska precisionen och resultaten av den oklanderliga. Förbluffande.

Till nästa säsong så blir det alltså vapenbyte och det lutar åt en Royale 500 från FX Airguns den här gången. Jag har skjutit en del med modellen och rätt mycket med dess systermodell Indpendence och det är båda två mycket kompetenta modeller.

Enda glädjeämnet var CZ200T som skjuter fruktansvärt fint om man betraktar prisbilden, något som också flera kamrater noterade när vi gick runt banan tillsammans. Både Tommy och Jonas förundrades över detta fler gång om, inte minst på de lite längre avstånden där åtminstonde alltid en plåtträff var att vänta.

Hittils så har jag skjutit med den på tre tävlingar, de båda i Falun avstod jag på grund av avståndet och vårtävlingen i Onsala hoppade jag över på grund av regn.

* Laxå 19/6  plats 13 av totalt 26 stycken tävlanden

* Laxå 31/7  plats 7 av totalt 19 stycken tävlanden

* Onsala 11/9  plats 2 av total 17 stycken tävlanden

Det går åt rätt håll med andra ord. På den senaste tävlingen så kunde jag belåten kunna hålla undan för två stycken Air Arms EV2 samt en Anschutz och det är erkänt kompetenta vapen för grenen. Inte så illa för ett PCP i budgetklassen under 5000 kr. Nu hoppas jag bara att fler personer får upp ögonen för den här lilla dundermodellen. Den må vara ful och billig men prestera bra, det kan den.

Hade jag skjutit den som PCP FP så hade det räckt till en femteplats och detta är ett bra betyg för ett 10J-vapen under de tuffa omständigheter som rådde nere i Onsala med tilltagande vind och många reducerade träffzoner.

Sanna Nilsson som äger mitt gamla exemplar av AA S200T (Air Arms version) skjuter modellen i klassen PCP FP och kom då på plats 9 av 28 under den sista tävlingen i Laxå. I sista Falunträffen så sköt hon plats 6 av 14 så det är inte bara jag som har lyckats få till bra resultat med den här modellen.

Nu blir det till att ladda om, öva och sedan gå till ide för för nästa säsong.

Väl mött då, allesammans !

Långsam...?

Jag fick en fråga nyss där frågeställaren ångrade sig och ville ha frågan raderad. Jag tyckte dock att det var en bra fråga så den förtjänar att ventileras på bloggen:

-"Varför är man (Nisse, min anm.) så fruktansvärt seeega med att lägga ut resultat och bilder på FTSveriges hemsida?"

Ärligt talat så har jag ingen aning själv?

Någon som vet...?

Vortek

Vortek finns till det flesta olika fabrikat.

På träffen nere i Onsala så var ProGunner representerade av Ronny Lundberg (aka Golle, Goli4t) som visade upp Vorteks sortiment av tuningkits. Vortek Products Inc från Oakland County i Michigan har under de senaste åren haft god framgång med sina konventionella tuningkits trots att de kanske är mest kända, åtminstonde för oss som har varit med ett tag, för sina gasfjädrar och den smärre dispyt som uppstod med Theoben runt detta under tidigt 1990-tal.

 Så, vad är då poängen med dessa kits egentligen? Det finns ju redan fina kits från V-Mach och Maccari att välja mellan. Exakt vad tillför Vortek?

Jo, Vortek har två unika konstruktionsegenskaper som jag tror tilltalar oss här i Europa och det är dessa lösningar som vi ska titta lite närmare på idag.

1. Dual Power. De flesta av Vorteks kits är reversibla för två olika effekter. Man kan alltså köpa ett kit och montera det korrekt för att nå exempelvis 22 joule men om man vänder på exakt samma kit och monterar det bak-o-fram så ger det bara 16 joule - men fortfarande med full skjutbarhet. Det är alltså tillverkat för att fungera precis lika bra på två helt olika effektlägen. Detta är unikt och mycket intressant. Man kan alltså köpa ett kit för 10 joule till sin licensfria bössa och sedan när man har fått licensen så vänder man bara kittet så får man 16 joule. Oavsett vilket så går vapnet precis lika bra och fullt tunat, fast med två helt olika effekter. Man slipper alltså köpa ett kitt för 10J och ett för exempelvis 16J utan man har allt i samma. Innovativt och smart.

2. True Drop-In. Dessa kits monteras rakt in i vapnet utan att man behöver laborera med olika smörjmedel. Detta då till skillnad ifrån övriga kits på marknaden som till stor del är beroende av korrekta mängder smörjmedel och tillhörande know-how för att ge optimal effekt. Ronny hade med sig en splitt ny HW95 till Onsalaträffen och vi som prövade den kunde förundrat konstatera hur extremt bra den sköt trots att den bara hade kittet monterat utan att pistongen hade varit ur vapnet eller att något utomstående smörjmedel hade tillförts.

Nackdelar då? Tja, priset kanske? Runt 895 kr är kanske en smula högt för ett komplett kit men Maccari är minst lika dyrt och har då inte fördelarna som ovan. Produkterna har gott rykte i USA men är ännu relativt ovanliga i Sverige, jämfört med V-Mach/Venom och Maccari. Detta kan kanske göra någon köpare försiktig. Annars är det nog mest fördelar och onekligen ett mycket intressant koncept.

Den som vill veta mera kan läsa om Vortek på deras hemsida: http://www.vortekproducts.com/

Dagens tävling !!

Min CZ200T räckte gott till andrapriset hos 10J.

Dagens tävling erbjöd en mycket svår bana och de yttre förhållandena blev allt värre ju längre dagen förlöpte. Av total 20 mål så hade 7 stycken en träffzon om bara 15 mm istället för vanliga 40 mm och detta gav direkt utslag på resultaten.

Bästa skytt i samtliga klasser sköt 34 poäng vilket bör ses som en bedrift med tanke på det blåsiga vädret och de svåra stationerna. Senare under dagen så tillkom också ett intensivt hällregn vilket gjorde att det blev svårt att få till bra resultet under eftermiddagen.

Undertecknad sköt med BSA Ultra som gav 15 poäng för klassen PCP fullpower samt Diana 24 för klassen Öppna Riktmedel vilket gav 13 poäng. Slutligen så sköt jag med CZ200T och fick där 29 poäng vilket räckte till en silverplats. Sannolikt så gynnades 10J och kaliber 177 av den svåra banan med små träffzoner men i gengäld så blev vinden en allt större prövning desto längre dagen förlöpte.

Sant är emellertid att 10J eller fullpower spelar mycket liten roll, även med ett licensfritt luftvapen så kan man ta placeringar som är vida bättre än många skyttar som skjuter fullpower.

I övrigt så var det som vanligt en trevlig och välordnad tävling ner hos sällskapet i Onsala. Lagom med deltagare och mycket god stämning. Leif himself tittade också in som hastigast, vilket han alltid gör (är hastig, inte besöker) och detta var mycket välkommet, inte minst med tanke på att han hade massor av bra saker till salu. Även Golle för ProGunner fanns på plats och visade en mycket intressant HW95 som jag ska tala mera om i ett kommande inlägg här på bloggen.

Tankar med medlidande går till Dan som lyckades tappa sin Air Arms ProTarget på asfalten/grusvägen så illa att stocken gick i två delar! Mycket trist och han fann sig tvungen att bryta tävlingen. Orsaken var tydligen en lågpris vapenrem vars låspinne släppte. Som alltid - billiga prylar kan lätt bli dyra i längden.

I övrigt så förlöpte tävlingen utan andra bekymmer, förutom vinden och regnet.

En komplett sammanställning av resultaten kommer upp på FTSveriges hemsida och de som vill se de bilder som jag själv tog är välkomna att göra detta på min Facebook. Slutligen ett stort tack till alla entusiaster som arrangerade tävlingen.

Väl mött nu säsongen 2011 !!

Onsala hösten 2010

Nu är det dags för tävling igen och som vanligt så är platsen Skytteviken. Vädret för morgondagen ska enligt SMHI bli växlande molnighet med lite sol och 5 meter per sekund nordlig vind. Runt klockan 13 så väntas ett regnväder in vars regn från klockan 14 och framåt förväntas bli tilltagande och ihållande. Vinden ökar till runt 8 meter per sekund från klockan 11 och framåt, efter 13 stiger vinden över 10 meter per sekund vilket är mycket för luftvapenskytte utomhus - oavsett vapen.

Ett bra tips är alltså att köra den klass man tycker är viktigast först, så länge vädret är fördelaktigt. Tävlingen pågår 9.30-15.30 och de två första timmarna tror jag blir mycket viktiga för att få ett bra resultat.

Vilken ska jag välja...?

Jag är intresserad av att börja skjuta luftgevär igen som vuxen och nu vill jag köpa ett PCP. Vilket av dem ska jag välja? Vilket är bra?

Känner ni igen frågorna? De brukar dyka upp på alla möjliga forum med jämna mellanrum. Vi ska titta lite på de här frågeställningarna idag. Frågeställaren ovan kommer sannolikt att få ett stort antal entusiastiska svar ifrån alla möjliga och omöjliga deltagare som ofelbart kommer att peka åt mängder av helt olika håll eftersom alla deltagare i tråden har sina egna preferenser om vad som är "bra".

Men vad är egentligen "bra", vad ska man väga in för parametrar innan man kan säga om ett vapen är bra eller inte? Kalle säger BSA Ultra, Sune säger FX Airguns Typhoon och Bertil säger Hatsan 44 osv. Blir frågeställaren klokare av detta?

Knappast..

Först måste man fastslå vad som är bra, detta i objektiv mening. Alltså - vad har jag som köpare rätt att kräva ifrån mitt vapen om jag betalar normala pengar (5000-9000 kr) för ett PCP? När vi därmed har fastslagit en minsta acceptabel gräns så kan vi börja titta vidare på olika finesser och tillval etc. Detta då för att ringa in de mest sannolika alternativen till framgång.

Ett vapen måste uppfylla en enda kriterie framför alla andra - det måste skjuta bra, annars så spelar de sekundära egenskaperna ingen som helst roll. Vi ska inte hänga gevären på väggen som skådebröd utan vi ska skjuta med dem, då måste de också kunna prestera - på riktigt.

Ett modernt PCP idag ska klara av att skjuta halva likaregeln ut till 50 meter under perfekta yttre förhållanden, en hyfsad skytt och optimal ammunition. En enstaka fin träffbild duger inte, det kan alla få till av ren flax. Skjut 10 grupper i rak följd om 5 skott vardera - alla skott räknas - och beräkna sedan ett genomsnitt på som då måste vara mindre än 25 mm.

Igenom detta så blir vi på en gång av med de direkt usla modellerna. Har man inte testat just sin egen vapenmodell på detta prov, då vet man inte om vapnet är bra eller inte och bör därför inte kasta ur sig någon rekomendation.

Bryskt men rättvist.

Klarar vapnet av detta pålitligt, alltså att man kan skjuta åtminstonde 4-5 sådana framgångsrika 50-serier under några veckors tid utan att misslyckas, då kan vapnet gå vidare till nästa test.

Hur många skott ger vapnet?

Här är buden helt olika, inte sällan på exakt likvärdiga vapen. Allt beror ju på hur man räknar. Om jag ska säga att ett vapen ger X antal skott så räknar jag ENBART de skott som ligger under 2 % spridning. Om ett vapen ger 900 fps utgångshastighet så är det alltså de skott som hamnar inom ett intervall av 18 fps som räknas. En tight spridning är viktigt för möjligheten till bra långhållsprecision och ju mindre spridning desto bättre. Har vapnet en regulator så är mitt krav inom 1 % spridning, då är regulatorns alla nackdelar värda fördelen igenom tillräckligt låg spridning.

Har jag inte testat detta och kan rapportera om utfallet så kan jag inte heller rekomendera modellen, då vet jag ju inte om den skjuter bra eller inte och frågan var ju vilken modell som var bra, inte vilken modell som ägaren trivs med eller trycker om i största allmänhet.

Alltså, rekomendera gärna ditt vapen. Säg att du är nöjd om du är det och redogör för deras för- och nackdelar som du tillmäter varierande grad av viktighet. Men om vapnet är bra eller inte, det vet man inget alls om såvida man inte har prövat det ordentligt och kan rapportera ordentliga underlag för precisionstester som ovan respektive en fullständig kurva på fyllningen.

Först då kan du säga om ditt vapen är bra eller inte.

Behov och konkurrans

Så har ännu en upprörd läsare hört av sig och förtvivlat undrat vad som händer inom licenshandläggningarna. Han hade minsann skåpet fullt av jaktvapen både för hagel och kula men nu när en licens på ett luftvapen söktes så hade han fått ett bryskt avslag - "behov kan ej styrkas".

Han har för närvarande licens för 4 stycken jaktvapen och besitter därmed både kunskap, färdighet och god vandel men kan ändå inte få ut en luftvapenlicens då han inte uppfyller de formella kraven för licensen med klubbmedlemskap etc.

Klubben som han ÄR med i har dessvärre inte luftvapen inom sin verksamhet så trots nära två decenniers medlemskap där så kan han inte få ut någon licens med hjälp av dem som referens.

Situationen är naturligtvis helt absurd, detta är vekligen lite som att inte få lov att köra EU-moped trots att man besitter körkort för tung MC.

Tyvärr så är resonemanget om "behov" en kvarleva ifrån en annan, sedan länge, svunnen tid. En tidsepok då Sverige hade två statliga TV-kanaler, endast ett enda telefonbolag och ingen som helst konkurrens mellan många andra verksamheter i samhället.

Min fasta åsikt i frågan är att om man besitter nödvändig kunskap, adekvat färdighet samt klarar av en vandelsprövning så ska man ha ut licens utan att massa byråkratiskt trams hit och dit.

Nästa problem rör de osedvanligt långa handläggningstiderna för vapenlicenser just så här dags på året. Anledningen till detta är naturligtvis inte jaktsäsongen, som handläggarna hävdar, utan bristen på effektiv konkurrans.

Idag så är man tvungen att söka licensen i det län där man är folkbokförd, helt oavsett hur effektivt detta län är på att handlägga licenserna. Som licenssökanden så har jag alltså ingen valfrihet alls. Vill jag ha en licens så måste jag stå med mössan i handen hos ett enda län.

Lösningen är att man självfallet ska kunna söka sin licens i precis vilket län som helst, oavsett var man är bosatt.

Lagarna och dess tillämpningar ska ske på exakt samma sätt över hela landet och då spelar det absolut ingen som helst praktisk roll var licensen söks någonstans.

De pengar som kommer in igenom ansökningarna ska då oavkortat också tillfalla det län som sökanden väljer att ansöka igenom. Exakt samma princip som sjukvårds eller skolpengen. Bästa aktör får bättre anslag och den sämre aktören får skärpa sig och prestera bättre. Rättvis konkurrans på lika vilkor med andra ord. Självklart inom de flesta andra verksamheter i samhället nu på 2010-talet men tydligen helt okänt inom Polisen.

I USA så har man ett ännu bättre och helt självreglerande system i sina background checks. Där har staten 5 dagar på sig att invända om sökanden INTE ska erhålla det vapen som han ansöker. Sitter man då och sover som handläggare eller inte är effektiva nog så att man klarar tidsgränsen så har man också därmed valt att inte utnyttja sin rätt att invända mot innehavet och bifallet sker automatiskt. Ett mycket intressant och tänkvärt alternativ IMHO.