Bra med det mesta

I USA så har ju som bekant CZ200 blivit en stor succé igenom sitt oslagbara pris, vilket under en begränsad kampanjtid dessutom har fallit ifrån ordinarie $412 till blogg $375 vilket även inkluderar fri frakt inom de 48 staterna.

Ett suveränt pris för ett varumärkes PCP tillverkat i Europa som dessutom innehåller kikarsikte, fäste och fyllkit. Detta motsvarar med andra ord 2480 SEK.

Som de flesta vet vid det här laget så har CZ200 ett genuint gott rykte för sin fruktansvärt fina precision och den är dessutom stabil även om man laddar vapnet med diverse olika diaboler, något som jag testade för en amerikansk väns räkning tidigare nu under helgen.

   Första serien

Jag började med att skjuta 5 olika diaboler i 5 serier om 5 skott vardera på uppmätta 30 meter. Effekten var då ställd till ca 13 joule. Det var sporadiskt med vind, från höger till vänster, men detta störde egentligen bara grupp 3 och grupp 5. Övriga grupper klarade sig ganska oskadda ifrån detta.

Grupp 1: JSB RS 4.52 mm 7.33 gn

Grupp 2: JSB Exact 4.52 mm 8.44 gn

Grupp 3: JSB Heavy 4.52 mm 10.20 gn

Grupp 4: HN Baracuda 10.60 gn

Grupp 5: Crosman Premiers Lite 7.90 gn

   Andra serien

Grupp 6: JSB Exact 4.50 mm 8.44 gn

Grupp 7: JSB Exact 4.51 mm 8.44 gn

Grupp 8: JSB Exact 4.53 mm 8.44 gn

Grupp 9: JSB Express 4.52 mm 7.90 gn

Grupp 10: JSB Straton 8.30 gn

Generellt sett så kan man säga att den bästa diabolen för det unika exemplaret av CZ200 tenderar till att ligga under 10 mm för en 5-skottsgrupp på 30 meter. De JSB som den inte tycker lika bra om förefaller ligga runt 11-17 mm. De sorter som den absolut inte gillar hamnar ändå under 20 mm.

Egentligen så fick jag bara två direkt dåliga resultat ovan, dels JSBH som drog iväg på grund av blåst, den vet jag klarar att ligga på 8-12 mm under normala omständigheter, samt dels JSB Stratton som faktiskt gick usel med 25 mm. Till dess försvar får man dock säga att mycket få spetsnosdiaboler presterar riktigt bra bortom 25 meter jämfört med motsvarande rundnosdiaboler.

Övriga diaboler, samtliga rundnos, låg mellan 9-17 mm och då handlade det ändå om 8 olika sorter (oräknat JSBH o Stratton), detta är jag mer än nöjd med om man betänker att testet innefattade så spridda sorter som den ibland nyckfulla Crosman Premiers och HN Baracuda - två sorter som har ett väl underbyggt rykte om sig att vara polariserande, de fungerar alltså endera otroligt bra eller ofattbart uselt i det enskilda vapnet. Just CZ200 verkar vara ett gyllene undantag som sköt båda dessa knepiga sorter väldigt bra, i princip lika bra som övriga sorter ifrån JSB.

Visserligen så är inte CZ200 lika billig i Europa som i USA men för knappa 5000 kr som detta vapen kostar, komplett med fyllkit, ifrån Sportwaffen-Schneider så får man ett ypperligt vapen med riktigt bra möjligheter till kanonprecision. Ett perfekt förstavapen för den som är seriöst på väg in i hobbyn och ett ypperligt kompliment till den som redan äger ett "tyngre" PCP och som behöver ett smidigt sidovapen.

Fraktionering ?

Som många har noterat inte minst på Luftvapen Info så pågår det en fraktionering inom tävlingsverksamheten. I Sverige så har vi ju en arrangörsgrupp (AG) som består av en representant ifrån varje klubb, alltså Onsala, Laxå, Falun och Piteå.

Syftet har ju bland annat varit att få fram gemensamma regler då vi i Sverige (ännu) inte har velat ansluta oss till det internationella regelverk som finns för sporten.

Hittils har detta fungerat bra, man har haft gemensamma regler vilket har inneburit att vi som tävlar på mer än ett ställe, exempelvis jag som skjuter både i Laxå och Onsala, har kunnat vara trygga i att samma regler har gällt på alla tävlingar oavsett geografisk plats.

Piteå har nu till den här säsongen lanserat ett eget regelverk, som på viktiga punkter skiljer sig ifrån det som man tidigare har haft gemensamt.

Detta har då vållat en väldig debatt. Som jag förstår Piteå så är tanken dock inte att ersätta de gemensamma reglerna med sitt egna regelverk utan bara komplettera detta med hemkörda regler för sina egna lokala tävlingar, understödda av det faktum att man på grund av sin isolerade geografiska placering har ett mycket sparsamt (läs, obefintligt) utbyte av tävlanden med de andra klubbarna.

Personligen så ser jag själv inget skäl till varför detta ska skapa problem eller irritation. Är man geografiskt isolerad med inget utbyte åt något håll med andra klubbar så kan man ju göra lite som man önskar. Så länge man inte exkluderar de officiella reglerna som man delar i gemenskap med andra klubbar så ser jag absolut inga problem. Det är dock viktigt att man delar de gemensamma reglerna med de andra klubbarna eftersom man i enighet står starka - mot myndigheter och liknande.

Sedan så är det ju alltid så i större grupper när många viljor möts att man måste ge och ta i god förhandlingsordning. Vissa saker får man ge avkall på och därmed även acceptera regeldetaljer som man själv inte tycker är rimliga, för att ha en möjlighet att få med regler som man själv tror på och vill ha ut.

Ett exempel som jag själv tycker är oerhört viktigt är att man inför en licenskontroll på varje tävling så att alla deltagare som skjuter i klasserna över 10J verkligen har licens för sina vapen.

I alla andra skytteformer, ifrån skidskytte till magnumfält revolver, ifrån armborstskytte till skeet och trap så är detta en självklarhet. En licens måste alltid uppvisas på ett licenspliktigt vapen som ska ingå i en tävling.  Självklart kan man tycka, men inte i våra tävlingar.

Anmärkningsvärt, inte minst med tanke på att klubbarna som sådana utfärdar licensgrundande aktivitetsintyg åt sina medlemmar. Står man bakom en licens för användande i en tävlingsform som man arrangerar så borde det vara full naturligt att man också använder licenserna inom tävlingsformen, eller hur?

Omvänt, ska man verkligen utfärda licensgrundande aktivitetsintyg för en tävlingsform när man själv ändå inte bryr sig om att kontrollera licenserna regelmässigt? Igenom att inte kontrollera licenserna så signalerar man tydligt att man inte anser det vara viktigt om tävlanden har en licens eller inte, man accepterar alltså med andra ord att illegala (svarta) vapen ingår i sina tävlingar.

Jag tycker det känns egendomligt att man med ena handen öppnar för ett samarbete med myndigheterna (utfärdar licenser) samtidigt som man med andra handen motarbetar myndigheternas eget arbete (accepterar illegala vapen i sina tävlingar).

Här behövs en skärpning om man ska kunna stå rakryggade och ärliga i den uttalade strävan att ge sin sport full legitimitet.

Min öppna fråga är därför - vilken klubb blir först att driva frågan om obligatorisk licenskontroll i tävlingsreglementet?

Dagens Upload

Här kommer en gammal artikel från Airgun World runt 1996 vill jag minnas. En intressant tillbakablick där John Bowkett berättar om sin inblandning i tillkomsten av detta magnifika vapen.

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/SuperTen.jpg

Att justera in rätt - eller fel

En av glädjeämnena för oss entusiaster som skjuter PCP är de närmast oändliga justeringsmöjligheterna som dessa vapen erbjuder. För många så kan dock alla dessa möjligheter upplevas som förvirrande och oöverskådliga så därför ska jag redovisa lite över hur jag tänker när jag justerar in min bössa, samt för- och nackdelar med detta.

En absolut avgörande parameter är systemtrycket, alltså inom vilket tryckintervall som vapnet arbetar. Normalt sett så är detta mellan 240 Bar ner till 100 Bar, men i vissa fall ännu lägre. Systemtrycket avgör en lång rad saker, det mest uppenbara torde vara antalet skott. Ju högre tryck man har deso fler liter luft ryms inom en given (tub) volym. Så varför har man då inte överlag 240 Bars tryck, vad är poängen med att använda ett lägre tryck? De mest uppenbara fördelarna med ett lägre tryck är att det blir enklare att handpumpa samtidigt som en luften i den dykarflaska varar mycket längre.

Så långt är inget konstigt.

Vad många däremot inte tänker på är att att systemtrycket också avgör med vilken hastighet som diabolen accelereras tills den når vapnets utgångshastighet.

Eftersom systemtrycket är succesivt fallande, ju mer luft man tappar ur desto lägre tryck kvarstår i tuben, så måste man på något sätt reglera mängden luft som tuben släpper ifrån sig för varje skott och det är här som ventilen kommer in i bilden. Ventilens uppgift är alltså att garantera att varje skott lämnar pipan med så snarlik utgångshastighet som möjligt.

Vad ventilen däremot INTE gör är att reglera med vilken hastighet som diabolen accelereras, detta kan variera högst märkbart.

Vad spelar då detta för roll? Jo, den diabol som accelereras hårt (snabbt) får en helt annan formfaktor (BC) än en diabol som accelereras mjukt (långsamt) ifrån samma vapen med samma utgångshastighet.

Detta är en av de stora bidragande orsakerna till att diabolernas BC kan variera en hel del om man jämför ett skott ibland de 10 första i en serie jämfört med ett skott ibland de 10 sista i samma serie.

Hur ska man då lösa detta? Ett enkelt sätt är att montera på en större tub på vapnet. Ju större volym man tappar luften ur desto mindre blir skillnaden i tryck till nästa skott. Det är detta som gör att ett vapen med stor tub som regel skjuter jämnare serier än ett likadant vapen fast med en mindre tub.

En annan lösning är att försöka använda ett så lågt systemtryck som möjligt, ju lägre systemtryck som används, desto mindre blir också skillnaden i tryck ifrån ett skott till nästa skott.

Om vi ska se på konkreta vapenexempel så är min BSA Ultra ett paradexempel på ett vapen som ger högst varierande accelerationstider för sina diaboler, den har både högt systemtryck och en lite tub. Det man kan göra för att minska nackdelarna och öka jämnheten ifrån skott till skott blir då att ladda på med tunga diaboler, som ju igenom sin vikt är svårare att påverka (accelerera).

Motsatsen till Ultra är MAC-1s gevär USFT som arbetar med bara 120 Bars tryck och som har stora tuber, inte sällan över 200 cc. Så, om vi då finner låga systemtryck eftersträvansvärda, vad krävs då för att få vapnet att fungera med just ett lågt systemtryck?

För det första så måste kraften som krävs för att öppna ventilen vara väldigt låg, eftersom mottrycket ju också är väldigt lågt. Detta talar då för att man bör använda en så lätt hammare som möjligt. En lätt hammare slår ju med mindre kraft än en tung hammare. Ju mindre massavikter man dessutom har i rörelse inuti vapnet vid avfyrningen, desto mindre mikrorörelser finns det då i vapnet som skytten måste berhärska eller som annars riskerar att störa den praktiska precisionen.

För att få tillräckligt med fjutt på den lätta hammaren så krävs en relativt potent hammarfjäder. Principen är alltså hellre en styvare hammarfjäder och en lättare hammare än tvärtom. Den något vassare hammarfjädern motverkar också att hammaren återstudsar vid anslaget, på grund av mottrycket ifrån systemtrycket och rekylkrafterna. Ju mindre återstuds man har desto mera luft sparar man dessutom.

Slutligen så har vi flödet. Eftersom hammarens setup totalt sett blir klenare vid exempelvis 120 Bar än vid 220 Bar så ökar kravet på att få ett högre, men korrekt avstämt, flöde. Kraften ska alltså komma ifrån ett bra flöde snarare än ifrån en hårt trimmad hammarsetup.

Igenom att studera ovanstående iaktagelser så kan man fort inse att glada hemmatrimmare ofta kan få problem med att få ut så perfekt praktisk precision som konstruktionen egentligen tillåter utifrån sina hemmakonverterade vapen.

Som regel så brukar den typiske hemmamekaren börja med att dra upp förspänningen på hammarfjädern, resultatet blir då att effekten ökar och antalet skott minskar. För att få behålla fler antal skott så blir nästa åtgärd att höja systemtrycket varvid man (ofta omedvetet) förändrar luftaccelerationen ordentligt eftersom systemtrycksspannet ökar. Inte sällan så går man ifrån kanske 200-140 Bar (original) till 230-140 Bar (hemmatrimmad). Nu börjar man förlora praktisk precision men man inser inte detta då en del av förlusten maskeras av den vinsten som den flackare projektilbanan innebär (i form av bättre BC etc).

Det viktiga är alltså att uppnå en harmoni. Alla variabler (o de är många) måste samverka för att man ska kunna dra nytta av en synnergieffekt, i vissa fall så kan det faktiskt gå så illa att en rad åtgärder blir direkt kontraproduktiva mot varann och då har man definitivt misslyckats med sin injustering.

Det som är viktigt att tänka på är att komma ihåg att beakta alla de viktiga variablerna (systemtryck, hammarvikt, hammarförspänning, flöde) samtidigt som den externa ballistiken (utgångshastigheten, bantiden) ska vara så lagom som möjligt. Inte för låg, men inte heller för hög. Slutligen så ska diabolerna fungera ihop med resten och där har vi ju (under gårdagen) tydligt sett att samma diabol i samma vapen under samma omständigheter kan uppträda på helt olika sätt beroende på effektuttag.

Allt detta ska slutligen makas ihop till ett harmoniskt paket som fungerar så bra som möjligt med så få bieffekter som möjligt (hög ljudivå, hög luftförbrukning, rekylkrafter etc). Det är i allt detta som utmaningen (och charmen) med PCP ligger.

  !!  Factory Outlet  !!

Från och med dagens datum så har FX Airguns skapat en factory outlet igenom sin största återförsäljare, Hurricane. Anledningen till detta är det stora intresse och den otroligt positiva respons som man fick på outletförsäljningen av sekunda komponenter som ägde rum på Luftvapenmässan i januari 2011.

Konceptet som sådant är ju välkänt ifrån detaljhandelsbranschen i övrigt. En tillverkare avyttrar alltså osäljbara produkter eller övervolymer igenom en specifik kanal som står i ett tight samarbete med tillverkaren.

För att starta av det hela på ett bra sätt så kommer man att publicera ett nyhetsbrev med oregelbundna mellanrum och detta nyhetsbrev kommer då att upplysa om aktuella erbjudande och riktas speciellt mot just entusiasterna.

För att kunna särskilja den hårda kärnan av entusiaster ifrån luftvapenintresserade i allmänhet så måste man dock  aktivt välja att prenumerera på nyhetsbrevet och detta gör man igenom att ange en kampanjkod i meddelanderutan som kommer upp vid varje beställning som man lägger hos Hurricane.

Kampanjkoden är förnamnet på den trädgårdstomte (Scanium Vugaris Rex) som återfinns på Hurricanes startsida (ej webshopen) under kategorin "Köpråd", vänstra spalten. Är man lite osäker så kan en bra ledtråd vara att den aktuella varelsen försöker se vederhäftig ut med en överprisad klunsbössa ifrån de efterblivna öarna i väster.

Så skynda att fynda, skriv hans förnamn på nästa order till Hurricane så att världen får veta att han lever...

Hastighet & precision

Många entusiaster kör regelbundet sina vapen på den högsta effekt som vapnet presterar. Effekt har ofta ett självändamål och inte sällan så är fantasten själv medvetet beredd att göra uppoffringar i form av både ljudnivå och luftförbrukning för målet om att skjuta på absolut full effekt - o helst ännu mera om det bara går.

Vad många inte tänker på är att man förutom ljud och luft även inte sällan också försakar praktisk precision. När jag sköt häromdagen så råkade jag ut för ett tydligt exempel av detta som jag tänkte berätta lite om här idag.

Min lilla CZ200T kan enkelt justeras om mellan 6 till 18 joule och jag bestämde mig därför att testa den praktiska precisionen på samma avstånd, med samma diabol och vid samma tidpunkt - fast med tre distinkt olika effektlägen.

För att medvetet gynna högsta tänkbara fart så använde jag JSBH 10.20 grains, som är klart effektivast när effekten börjar trissas upp. Då så långa och tunga diaboler i allmänhet fungerar riktigt dåligt vid 5-6-7 joule så började jag på legala 10 joule, sedan sköt jag på 13 joule och avslutade med 18 joule.

Självfallet så sköt jag ett antal tavlor på varje effektnivå, noga räknat så sköt jag tre tavlor för varje effekt och nedan förevisas medeltavlan, alltså inte den bästa eller den sämsta.

Avståndet var som vanligt uppmätta 30 meter, i princip vindstilla ute och fullt stöd.

   Först ut har vi 10 joule - genomsnitt: 16.80 mm

Sedan så har vi 13 joule - genomsnitt: 10.60 mm

Slutligen 18 joule - genomsnitt: 19.20 mm

Som synes i början så verkar det hela lovande när effekten stiger. Att ett PCP skulle fungera bra med för kalibern ordentligt tunga diaboler på så måttlig effekt som 10 joule är ju inget man förväntar sig och träffbilden blev inte heller lika bra som när jag exempelvis använder 7.33 gn lätta JSB RS på 30 meter.

När effekten däremot justeras upp till 13 joule så uppstår harmoni, nu hamnar precisionen på en helt annan nivå samtidigt som man hör på skottljudet att vapnet trivs. Jämfört med 10 joule så blir det lekande lätt att skjuta över 30 meter och sannolikt så hade skillnaden varit ännu större vid 50 meter.

Med den senaste tavlan i färskt minne så förväntar man sig lätt stordåd vid 18 joule men här växter grupperna istället! Den högre effekten betyder tydligt en större spridning och ett tydligt mönster är att enstaka diaboler skapar oregelbundna flyers.

Nu gällde ju detta min CZ200T men principen är allmängiltig hos PCP. Alltså, testa inte bara vapnen på full effekt, backa gärna ner effekten lite och testa igen, ibland kan man då får en riktigt angenäm överraskning. Om en diabol inte fungerar så bra, förändra då effekten och studera om utfallet fortfarande är lika dåligt. Ibland så kan alltså den förändrade effekten också förändra precisionen ordenligt, både till det bättre men även ibland till det sämre.

IWA 2011

Nu finns det ett komplett reportage färdigt över IWA 2011:

http://vimeo.com/20373315

Våndan av hög effekt..

Som Jazz nyligen skrev på Luftvapen Info så börjar det hända lite saker inom RPS igen. För de som inte har läst hans inlägg så kommer det här som ett citat:

"Finns tydligen poliser i vår krets som uppger att de har samma intressen som vi. Det de gör är att kollar på våra vapen för att sedan ev anmäla. Det jag hörde talas om senast är en polis som hade tagit kontakt med en tillverkare och försökt få denna att ändra på sin lösning med strypning. (säker källa). Det finns någon eller några i skåne men jag inte hur det är i resten av landet. Var lite försiktiga om ni har vapen som är tunade eller med dämpare. Ofta är ju våra vapen tillfälligt i tassemarken under tiden de tunas. Eller gör som jag, gå med i en klubb och skaffa licenser..."

Jag måste dock bekräfta att man ifrån SKL/RPS har tagit kontakt med tillverkare och importörer eftersom man är orolig över utveckligen som har populariserat licensfria PCP med kaliber 22 och inte minst 25.

Hur stort är problemet då och vad kan de göra åt saken?

I nuläget så har man som sagt tagit kontakt och förklarat att man vill se mer svårstrypta vapen när det handlar om originalkonstruktioner på hög effekt i kombination med grova kalibrar. Därefter så får importörerna/tillverkarna agera ifrån detta, antingen så förser man vapnen med mer svårforcerade strypningar eller så kan polisen skapa problem.

Hur kan de skapa problem för oss?

Ett sätt att göra som på tidigt 1970-tal, innan lagändringen 1974, då man helt enkelt svartlistade vissa konstruktioner, fabrikat och modeller. Direktiv gick då ut till alla poliser i yttre tjänst att närhelst ett vapen av konstruktion, fabrikat eller modell X påträffades så skulle detta ovillkorligen skickas till SKL på test. Samtidigt så förklarade man för SKL att luftvapen inte var något som de ville se prioritet på utan att detta fick tas när ledig tid så fanns mellan de vanliga uppdragen. Resultatet blev att vapenägaren blev vapenlös i månader medan bössan valsade runt i myndigheternas händer. Visserligen så fick man som regel tillbaka bössan men kanske då ett halvår senare. Hade man därtill otur så gick det bara några veckor innan lokalpolisen upprepade processen en gång till..

Kan man verkligen göra detta?

Javisst. Polisen kan jävlas mer än man tror med folk i gemen och dessutom komma undan med detta. Tänk bara på killen som filmade civilpoliser när dessa fångade fuskåkare i tunnelbanan härom månaden. Trots att han filmade dem när de hotade att ta med honom på drogtester eftersom han filmade dem och dessutom uppvisade en synnerligen oproffesionell attityd så blev de i veckan helt frikända för sitt agerande. Här är en länk till det ärendet, om någon har missat detta: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12783657.ab

Hur kan detta gestalta sig för oss?

Tja, tänk er att man ser rött för ett eller ett par lättrimmade vapen då ser de helt enkelt till att svartlista dem. Eftersom vi har poliser som bevakar våra forum så vet de när vi har en tävling. Då är det bara till att åka dit och hämta upp alla vapen av önskad modell bara för att skicka dem på månadslånga tester. Det hela tar bara en timmas arbetstid och sedan så har man konfiskerat X antal vapen, vilket naturligtvis är en tillgång i deras interna statistik. "Man har tagit krafttag mot de illegala vapnen", som det så fint kommer att heta.

Men varför?

Igenom att sätta ett sådant förfarande i system så kan man lätt påverka tillverkare/importörer. Tänk er att vapen X systematiskt förföljs och att alla entusiaster vet att om man köper vapen X så kommer man garanterat att få det konfiskerat om man åker på tävling eller visar sig utomhus med det överhuvudtaget. Vem vill då köpa ett sådant vapen? Då väljer köparna sannolikt vapen Y istället, kanske ifrån en annan tillverkare/importör. På detta sätt så kan man enkelt "tvinga" aktörerna att följa SKL/RPS direktiv utan att behöva hänfalla till lagstiftning och andra bökiga/tidskrävande åtgärder.

Hur blir det då?

Jag tror att vi kommer att få betydligt fler svårtrimmade vapen i framtiden, om vi tänker oss PCP med hög effekt och eller grova kalibrar. Jag tror att tillverkarna/importörerna kommer att falla till föga och anpassa sig, i rädsla för att förlora inkomster. Alternativet kan vara att vi annars på sikt exempelvis får licenskrav på alla luftvapen med en kaliber över 177, helt oavsett effekt.

Hur löser vi detta?

Eftersom vi har fler och bättre klubbar än någonsin så är det viktigt att vi organiserar oss och lägger våra vapen på licens. Gör vi det så står vi säkrare ifrån myndigheternas tänkbara påhopp i framtiden. Med licenser så kan vi också tävla organiserat och liknande utan att vara oroliga. Ju fler som lägger vapnen på licens desto mindre viktig kommer då den svarta delen av marknaden att vara för importörerna/tillverkarna.