Inlägg publicerade under kategorin Allmänt
Mera luft
Idag tog luften i min dykarflaska slut, eller föll i alla fall under 200 Bar, vilket signalerade dags för omfyllning. Jag vet att det finns en del som gnäller över kostnaden att fylla luft och jag misstänker att en del nybörjare kan vara oroliga över vilka summor det egentligen handlar om så därför tänkte jag redovisa mina egna kostander här, exemplifierat med den dyraste av mina vapen att driva - FX Airguns Elite.
Min dykarflaska rymmer 8.00 liter och fylls till 300 Bar. Tuben på vapnet rymmer 500 cc och används mellan 235 Bar ner till 140 Bar då den ger 90 skott. Jag räknar med 5 cc som volym i fyllkittet, vilket får ses som en överföringsförlust.
Givet detta så får jag 6 st överföringar som är fulla (till 235 Bar), därefter så får jag ytterligare 8 st "halvfyllningar" (upp till 200 Bar), vilket jag räknar med ger 55 st skott.
Summa antal skott på fyllningen blir då: (6 x 90) + (8 x 55) = 540 + 440 = 980 skott på en fyllning.
Eftersom jag betalar 75 kr per fyllning hos Räddningstjänsten så hamnar kostnaden per diabol vid 75/980 = 0.077 kr eller knappt 8 öre per skott.
Ammunitionen jag använder, Exterminator, betingar 145 kr för 275 st, vilket är minst sagt svindyrt för luftvapenammunition. Detta betyder en kostnad per diabol om 145/275 = 53 öre.
Summa summarum så betalar jag alltså 53 + 8 = 61 öre per skott, vilket matchar en del billig 22 LR ammunition. Jag slipper dock smällen, tomhylsan, skottgaser och får därtill bättre träffbilder, åtminstonde på den korta sidan om 100 meter.
Näst bästa diabolen, JSB King kostar jämförelsevis 105 kr för 350 st, alltså 30 öre/st så där kan man komma undan med 38 öre per skott, nästan halva kostnaden. JSB är helt enkelt mycket prisvärda, sett i prestanda för kostnaden trots att de inte levererar den ultimata precisionen i just mitt vapenexemplar.
Dagens Upload
En av de riktigt legendariska vapnen som faktiskt har varit med oss i drygt ett decennium. Mycket speciella vapen med stor karisma, ett luftvapnens motsvarighet till motorcyklarnas Yamaha V-Max. Ett vapen man älskar eller hatar, kanske rent av som man älskar att hata? Ingen är likgiltig och alla minns när man första gången sköt en sådan. Mer attityd är svårt att hitta hos ett luftvapen.
http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/FxCam_1308579598765.jpg
http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/FxCam_1308579615095.jpg
http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/FxCam_1308579633088.jpg
Förändringar
Under Länkar så har jag editerat lite nu. Öbbe och Golles luftvapenblogg utgår eftersom den sällan uppdateras och därmed förlorar sitt läsvärde. Sista uppdateringen där var en nyårshälsning...
Tillkommer gör Airgun Information, en amerikansk blogg av nyhetstyp med fokus på den ledande luftvapenmarknaden.
Top Gun
De flesta av er kommer säkert ihåg filmen Top Gun som gjorde stor succe på bio under mitten av 1980-talet och som på något sätt blev typisk för Reaganårens återfunna amerikanska stolthet. Filmen är dock intressant ur historisk kontext på många andra sätt. För mig själv, som då moppeåkande tonåring, så var det inte Berlins odödliga ledmotiv eller den berömda beachvollyboll scenen som gjorde stort intryck utan detta var den första gången som man fick se en Kawasaki Ninja på film.
Kawas stora Ninja var en maskin som gjorde stort intryck på alla och envar som gillade tvåhjulingar under den här perioden. Det var inte bara sin tids snabbaste produktionsmaskin, den första motorcykeln som faktiskt klarade 150 mph i verklig fart, utan den blev närmast en kulturell ikon på sin breda karisma och sitt tekniska försprång bortom all annan konkurrans. Ännu idag, 27 år efter presentationen, så är de flesta seriösa supersportmaskiner byggda enligt samma konfiguration, 4 cylindrar, DOHC, vätskekylning och flerventilsteknik.
Det unika med Ninjan var att detta blev den första gången någonsin som man kombinerade en samling, var och en för sig sedan länge kända tekniker, i en och samma motorcykel och det var detta som gav modellen otroliga prestanda för sin tid. Vätskekylning, 4-ventilsteknik, DOHC och liknande hade ju funnits tidigare men först nu, när man mixade allt i samma pott, så började det hända saker ordentligt. Vad har då detta med luftgevär att göra?
Jo, ungefär samma fenomen råder med FX Airguns Elite. Den har regulator, direkt-till-pipan-laddning, kaliber 25 samt ST-teknik men detta är inte heller något nytt vart och ett för sig självt. Nu har emellertid FX Airguns för första gången samlat allt detta i en och samma produkt och då ser man snabbt resultat - med eftertryck.
Genomsnitt: 23.00 mm - på 80 meter!
Resultatet för Elite på uppmätta 80 meter är helt enastående gott, mindre än 1 tum i genomsnitt på 9 träffbilder i rak följd med 5 skott på vardera! Personligen så har jag aldrig skjutit ett luftgevär med prestanda på motsvarande nivå, varken min Royale 400 eller ens Lonestar hamnar i närheten.
Det intressanta är varför just Elite presterar såpass bra, min egen gissning är att man har fått med allt av betydelse för god praktisk långhållsprecision i ett och samma vapen, något som Elite är unik med eftersom ingen annan tillverkare erbjuder något motsvarande på marknaden idag.
Uppenbarligen så är Elite något helt annat än bara en Royale med udda pipinfästning..
Aproportionella träffbilder
En del luftvapen ger aproproportionella träffbilder, detta är oftast vanligare hos fjädervapen men förekommer även hos PCP, om än i en betydligt mindre utsträckning. Förekomsten är högst vapenindividuell men kan ändå uppstå mer eller mindre regelbundet hos vissa vapenmodeller, det mest kända exemplet torde vara Webley Tracker, något som Anders L Dahlman konstaterade redan i sina tidningstester under mitten av 1980-talet.
Vad innebär då fenomenet? Jo, vanliga fjädervapen ger en succesiv ökning av träffbildernas storlek i relation till målavståndet. Alltså, ju längre bort målet står desto större blir normalt träffbilden. Vapen som ger aproportionella träffbilder bryter av detta mönster, endera med en ammunitionssort eller med flera.
I praktiken gestaltar sig detta igenom att ett vapen kanske skjuter 15 mm på 10 meter för att sedan skjuta 25 mm på 20 meter och slutligen 20 mm på 30 meter.
Är detta då bra eller dåligt? Det beror på. Fördelen är att man kan få ett vapen som skjuter "onormalt" bra på långa avstånd men i gengäld så kan vapnet naturligtvis också skjuta "onormalt" dåligt på ett kortare avstånd. Generellt sett så är dock fenomenet ofta en fördel eftersom en större grupp (proportionellt sett) ändå som regel är fysiskt mindre på korta avstånd än på långa.
Hos PCP så är fenomenet ovanligare men skillnaden blir oftast desto mera påtaglig och i vissa fall även rent dramatisk. Jag känner inte till någon modell som konsekvent ger aproportionella träffbilder, med ett möjligt undantag.
Häromdagen så pratade jag med Fredrik på FX som var lite nyfiken på mina intryck av FX Airguns Elite, en på mer sätt än vad man först tror, unik konstruktion. Det visade sig att Fredrik hade varit i kontakt med fler Eliteägare och hade börjat se ett mönster, något som jag också kunde bekräfta ifrån mitt eget vapenexemplar. Ni har säkert också noterat detta ifrån mina publicerade träffbilder här på bloggen - min Elite skjuter i princip lika bra på 80 meter som på 50 meter! Något som uppenbarligen verkar vara fallet även hos fler exemplar av Elite och med tanke på hur få Elite som cirkulerar (ännu) så är detta naturligtvis extra intressant.
Den är typen av mönster är naturligtvis intressant för tillverkaren och i synnerhet om det är konsekvent förekommande i större utsträckning samt om tillverkaren själv har kontroll över alla påverkande faktorer i komponentkedjan, inte minst piporna. Igenom att analysera saken så kan man då kanske hitta vad det är som utlöser detta fenomen och därmed "tämja" det till sin egen fördel och därmed nå ett precisionstekniskt försprång gentemot konkurrerande aktörer på marknaden.
On sight 2011
Katalog nummer 16
Som ni säkert vet så ger Fondprodukter ut en synnerligen välmatad katalog helt gratis och den finns dessutom allmänt tillgänglig hos de flesta jakthandlare över hela landet. Till skillnad ifrån liknande publikationer, främst då Hunting Magazine från Normark Scandinavia, så är On Sight, som katalogen heter särskiljande sig igenom en riktigt hög kvalité.
Fondprodukter, som marknadsför en salig blandning av högst varierande prylar, har tidigare bemötts med milt överseende av entusiasterna eftersom de har haft en hel del fokus på rena lågprisprodukter samt saker som lite faller utanför vår hobby, exempelvis Airsoft. Förvisso så kan man fortfarande ifrågasätta den rena kakafonin av produktmixen men trots allt finns den en hel del guldkorn och fler verkar tillkomma varje år i takt med att Fondprodukter förefaller vilja höja nivån på sitt sortiment succesivt.
Luftvapensortimentet sträcker sig ifrån Hatsan och Daisy via Crosman till BSA och därtill så har man nu även fått in Bushnells kikarsikten. Det viktigaste i katalogen är dock inte det välmatade sortimentet utan det faktum att man faktiskt också besvärar sig med små pedagogiska faktarutor som på ett kort och korrekt sätt beskriver olika företeelser inom luftvapenhobbyn. Här, menar jag, gör Fondprodukter vår hobby en rejäl tjänst igenom att räta ut lite olika frågetecken inte minst för nybörjaren.
Vidare så innehåller katalogen utrustning för painball, blåsrör och bågskytte samt lite mer udda prylar som ficklampor och armbandsur! Självklart så har man också ett rejält sortiment av knivar, men där kör man genomgående kända varumärken av hög kvalité, exempelvis Buck. I den minst sagt blandade mixen så kan vi även återfinna slangbågar och kompasser samt kläder ifrån Gamo! Om nu någon till äventyrs skulle vilja ha en jaktjacka med Gamos logga på till exempelvis älgjakten? Intresset torde nog vara ungefär lika högt som om det stod Hatsan på dem antar jag..
Sammanfattningsvis så kan man säga att utbudet av produkter är enormt, med svenska mått mätt, men man måste som köpare noga kolla vad det är man studerar och även jämföra priserna noga. Vissa saker håller hög kvalité, andra inte och vissa priser är högst skäliga medan andra är mindre så.
Här ligger nog den stora fundamentala skillnaden mellan On Sight och Beemans berömda kataloger ifrån 1980-talet. Visserligen så finns likheterna med viljan och den goda pedagogiken att berätta om luftvapenhobbyn samtidigt som man förklarar svåra begrepp men rent sortimentsmässigt så framträder skillnaden desto tydligare; Beemans affärsidé var att samla ihop det entusiasten behövde och presentera detta på ett lättfattligt sätt med sitt eget namn som en garanti på att samtliga grejor i sortimentet hade hög kvalité. Fondprodukter däremot mixar konsekvent riktigt bra märkesprodukter med rent skräp och ställer då större krav på att köparen förstår vad det är han vill ha och vad han betalar för, alltså att köparen har kunskap. Något som går stick i stäv med ambitionen att informera och vägleda nybörjaren igenom de trevliga och föredömliga faktarutorna i katalogen.
Det känns lite som att Fondprodukter igenom de bättre varumärken som succesivt tillkommer snart hamnar inför ett vägskäl, vilka är egentligen deras tilltänka kundgrupp? Vill man nå semesterskytten som söker en Hatsan laddad med lite Milbro för att skjuta prick på tomma tändsticksaskar bakom sommarstugan eller söker man den seriöse entusiasten som regelbundet spenderar smärre förmögenheter på att ständigt skyffla om sin aldrig helt kompletta vapengarderob? Försöker man rent av drista sig till att nå båda samtidigt.
Jag är personligen tveksam till om den strategin i så fall fungerar.
Dock, katalogen är odiskutabelt den absolut bästa luftvapenrelaterade gratiskatalogen som marknaden erbjuder. Mitt råd är därför att ni snarast bör skaffa ett exemplar själva, inte minst för att den bjuder på en intressant stunds läsande i lugn och ro...
JSB King på 80 meter
Idag så prövade jag 10 skott på uppmätta 80 meter med JSB King och dessvärre så var resultatet inte i närheten av utfallet för Exterminator för ett par dagar sedan, trots yttre omständigheter, vind etc, som faktiskt var bättre denna gång.