Shark !

En reklamfilm från Argentina

Vad många inte tänker på är hur global vår luftvapenmarknad är och hur stort fokus vi i västvärlden lägger på just våra egna fabrikat från Europa och USA. Det man sällan reflekterar över är de gigantiska luftvapenmarknader som sällan märks på västerländska forum och annan luftvapenmedia. 

Ett exempel på stora och viktiga lokala marknader är Sydamerika och Latinamerika där luftvapenskytte är populärt och där det finns flera kända och stora tillverkare som dominerar sina egna marknader totalt, liksom exempelvis BSA och Air Arms gör i England.

De största och mest kända här är Shark och Menaldi, två varumärken som vi sällan eller aldrig hör talas om i Sverige.

Länk: www.armasshark.com.ar & www.menaldi.com.ar

Shark har varit igång länge och började sin verksamhet med harpungevär för undervattensbruk. När man sedan tyckte att marknaden för detta var en smula begränsad så gick man över till först Co2 och därefter PCP-vapen. Idag har man ett brett sortiment av vapen med ganska konventionellt snitt.

En intressant avstickare var att man redan på 1970-talet utvecklade ett gasfjädervapen av samma typ som Theoben, något som dock inte följdes upp med fortsatt produktion. 

Menaldi började däremot med att modifiera Sharks men slog sedan in på egen tillverkning under de första åren av 2000-talet. 

En gång i tiden...

  Luftvapenskytte är tidlöst och utrustning från 1950-talet fungerar fortfarande helt utmärkt...

Idag så luftade jag min HW55T som tillverkades en vårdag för 57 år sedan, mitt under 1950-talet. Naturligtvis så passade jag på att använda NOS ammunition ifrån samma tidsepok - klassiska och tidlösa Stiga Diabolo Dogg sedemera kända som Dogg Match.

Att vi överhuvudtaget har den här diabolen på marknaden och har haft så under så otroligt lång tid beror på en herre vid namn Gunnar Händel. Stiga har haft en lång tradition av luftvapenverksamhet och de allra första spåren som jag har hittat går tillbaka ända till 1939 då Stigma fick agenturen för Tells luftgevär. 

Gunnar Händel - Dogg Match fader (foto ca 1960)

Stig Hjelmqvist startade sin diversehandel på Nygatan 14 i Tranås 1934 och började importera diverse prylar som han saluförde under namnet Stig Hjelmqvist, Tranås. Den första importprodukten som han beslöt sig att ta in var av någon bisarr anledning en surfingbräda (!) som han kallade "Happy". Den här unika produkten introducerade han lagom till vintern (!!) 1935...

En surfingbräda var precis vad folk önskade i depressionens 1930-tal...

Inför sommaren 1936 så annonserade Stig surfingbrädan Happy igenom en lång rad kanaler men försäljningen blev till Stigs stora förvåning inget vidare, trots påståendet att "Alla måste äga en Happy"...

Satsningen på att lära snåla smålänningar (han sålde i först hand lokalt ännu) surfa som på Hawaii vintertid mitt inne i inlandet kostade en hel del pengar så Stig aktade sig noga framöver för dylika satsningar utan valde istället att saluföra mer konventionella artiklar. Många var de överblivna surfbrädor som fick värma fabriken under de bistra krigsvintrarna ett decennium senare... 

En medarbetare föreslog istället ett sortimentet med slagtåliga termosflaskor som kunde hålla kaffet varmt för kylslagna skogshuggare och andra utomhusarbetare i det bistra sydsvenska höglandet den råkalla vintern 36. Till Stigs stora förvåning så brakade försäljningen iväg ordentligt och termosflaskan sålde klart bättre än surfingbrädan, trots att den faktiskt var dyrare.

Det smala avtryckarbladet kännetecknar de första årens Rekord-avtryck...  

En annan storsäljare de tidiga åren var den första stiftpennan på svensk mark. Detta var, liksom surfingbrädan, inget som någon någonsin hade hört tals om. Konstruktionen var helt konventionell, i ett reservoarpennas hölje så låg 15 supersmala grafitstift som skapade en blyertspenna som alltid var vass utan att behöva vässas - trolleri!

Ny logga kom 1939  

Inkomsterna från termosflaskan, stiftpennan och en serie campingprodukter av konstharts (plastic!) gjorde att en del pengar började ramla in och företaget fick lite mera struktur. En annan viktig brytpukt var anställningen av Gunnar Händel. Förutom att vara en duktigt och mångkunnig tekniker så gillade han att skjuta luftgevär. Han föreslog för Stig att luftgevär var framtiden och det skulle vara tyska sådana. Diana var ju välkänt men upptaget så valet föll på Tell som inledningsvis sålde riktigt bra, ända tills kriget satte stopp.

Luftvapen blev storsäljare

När kriget kom så dog importen av luftvapen men runt om i landet så tillverkades det fortfarande luftvapen, alltfrån Excellent som tillfälligtvis gick över till kaliber 4.50 mm då deras import av Silverkulan från HN Tyskland stannade av, till Carl Gustavs Gevärsfaktori mfl. Något som däremot inte tillverkades var luftvapenammunition så Gunnar fick i uppgift att bygga en maskin som kunde tillverka luftvapendiaboler.

Egentillverkade diabolmaskiner

Under 1941 så drog tillverkningen av diaboler igång i de nya maskinerna. Gunnar formgav diabolen och valde en plattnosdesign eftersom denna då skulle stansa mer lättolkade hål i måltavlorna. För att lösa tillgången av bly, vilket var en bristvara under kriget, så smälte man ner kölen till Stig Hjelmqvist egen segelbåt i syfte att hålla produktionen igång - allt för kunderna..

Fräst stål överallt, grova dimensioner och ett distinkt piplås - snart 60 år gammalt..  

Den nya produkten behövde dock ett namn och en grafisk design, valet föll på en bulldog eftersom diabolen var synnerligen plattnosad. Istället för Bulldog Match så fick den dock heta Dogg Match, jag har hört ett antal fantasifulla berättelser om varför men dessa ska jag (ännu) lämna därhän..

Efter kriget så fortsatte Stiga sin satsning på luftvapen men breddade sortimentet med myriader av besynnerliga tingestar, vissa geniala och andra...bara väldigt udda. Man sålde skottkärror, sparkcyklar, mindre runda fotbollar från Indien, leksaksångmaskiner, frisim/dykutrusning, handstrålkastare osv...listan kan göras enormt lång.

Bland de mest betydelsefulla förvärven var agenturen för Savage som tillverkade gräs och åkgräsklippare samt italienska Zanussi som var pionjärer på kylskåp - devisen var "Ett kylskåp i varje hem". Efter kylskåpen så fortsatte man med tvättmaskiner och diskmaskiner från samma fabrikat. 

Under tiden så gjorde även divisionen Stiga Vapen stora framsteg. Under Gunnars kloka och insynsfulla ledarskap så valde man ut då okända men sedan både betydelsefulla och intressanta varumärken. Gunnar kunde luftgevär och såg därför till att det fabrikat som man skulle satsa på var det då rätt okända Weihrauch..

Under 1968 så tog Stiga över agenturen för HWs luftgevär..

Varför satsade man då på Weihrauch? Tja, Feinwerkbau och Anschutz var upptagna o i brist på dessa så var HW sin tids absolut bästa luftgevär. Tonvikten av försäljningen låg på modell 55 som sålde bra, trots sitt pris. Tilläggas bör kanske att den brittiska luftvapentillverkningen på 1970-talet inte direkt uppvisade den högsta kvalitén.

Ett annat udda fabrikat som man presenterade till skeptiska svenskar under mitten av 1960-talet var "Tikkakoski". Få skyttar kände till detta fabrikat men liksom Weihrauch så vann det snabbt respekt bland skyttar, jägare och entusiaster så fort de hade prövat ett exemplar och lärt sig vilken nivå dessa vapen levererade. Några år senare så skippade man -koski delen av namnet och idag så är det inga jägare som inte känner till Tikka. 

Original Matchdiopter från 1955, helt tillverkad av fräst stål...

Den nya pollen

Jag har sedan ett par veckor tillbaka kört en poll här på Airpang om besökarnas forumspreferenser. Båda våra två fina forum har ju gjort stor möda med att vara så välkomnande och inspiererande som möjligt för nytillkomna besökare och kommande entusiaster.

För skoj så tänkte jag bara köra en poll om vilket forum som föredras så ta gärna del och avge er röst där.

Anledningen till att jag poängterar att pollen finns är att jag har fått några mail och sms under kvällen med anledning av någon form av turbulens på ett av våra forum där en profilerad deltagare tydligen fick någon form av frispel och gick bananas. Sådant är naturligtvis tråkigt, oavsett anledning, och jag finner inget skäl till att kommentera detta ytterligare. Den aktuella tråden förefaller nu vara kraftfullt upprensad och de ansvariga för forumet har gått ut och ursäktat händelsen.

Sådeles så är det ingen idé att ni frågar mig vad som hände eftersom jag inte är aktiv på det aktuella forumet.

I morgon..

Nu har jag gjort färdigt morgondagens inlägg och det kommer att bli fjädervapen, femtiotal och en hel del historik runt en välkänd aktör i branschen. Mycket bilder och berättelsen bakom en produkt som ni alla känner igen...

TM 1000

Rapid Air Weapons (RAW) har testats av Airgunshooting och här är artikeln, intressant och läsvärd:

http://www.airgunshooting.co.uk/news/success_in_the_r_a_w_1_1230049

Här är en kort presentation av modellen:

http://www.theoben.co.uk/files/TM1000%20leaflet.pdf

Årets aprilskämt..

Tydligen då blev detta skämt lite väl effektivt. Förutom en del mail med frågor om när det här vapnet kommer ut så har både AA själva och importören i USA blivit uppringda med frågor om den dagens stora nyhet. Här kommer ett exempel på den här typen av funderingar:

http://www.network54.com/Forum/79537/thread/1333702495/JSB+production+.25+rifle+...+No+one+interested-++Air+Arms+sold---

För tydlighetens skull så får jag väl understryka att detta faktiskt bara var ett aprilskämt..

Idag så var det dags för ännu en session med CZ200T..

Lugnt och fint väder gjorde det möjligt att göra en komplett fyllning (eg 40 skott) med 45 skott över uppmätta 50 meter med fullt stöd. Utfallet blev mycket gott med de kalibertypiska avvikelser som man får räkna med när man använder den mer vindkänsliga kaliber 177. Resultatet blev som följer:

Ringen är ritad runt en vanlig enkrona, alltså 25 mm

Många av träffbilderna ovan (2, 3, 6 & 9) visar just fenomenet med 4 bra skott och en flyer. När denna saknas så blir träffbilderna avsevärt bättre (1, 5, 7 & 8). Framförallt träffbild nummer 7 var exceptionellt god. Detta är en sådan träffbild som man ofta ser på internationella forum där någon vill visa hur bra deras vapen skjuter. Inte sällan så är en sådan grupp utvald ifrån ett större antal skjutna, precis som jag har gjort ovan - något som emellertid inte alltid berättas. Sanningen har ju som bekant många sidor...

Träffbilden nummer 7 men hur bra är den egentligen..?

Nästa fenomen är att många mäter träffbildernas storlek med skiftande skicklighet och då tenderar många av dem att krympa ordentligt. För att på ett vettigt och rättvist jämförbart sätt kunna mäta träffbildens storlek så bör man antingen tolka den med en handtolk eller låta datorn göra detsamma med hjälp av ett speciellt program för uppgiften. Själv använder jag OnTarget som har visat sig fungera bra nog för mina behov.

Screenshot från OnTarget  

Programmet fungerar på så sätt att man först fyller in avståndet till målet samt projektilernas diameter och sedan så markerar man ut varje träff med en av programmets markörer. Därefter så beräknar OnTarget alla nyckelvärden för träffbilden. På detta sätt så kan man rättvist mäta en träffbild och även jämföra mot andra entusiasters resultat över Internet långt borta i andra länder...

Harry Fullers FX Airguns Elite

Harry har nu gjort fler tester med sin FX Airguns Elite #007 och fått fram mycket intressanta - o imponerande, resultat.

Länk: http://www.network54.com/Forum/79537/thread/1333679371/Review+of+FX+Elite+performance+and+characteristics

+of+its+ST+barrel+...+long. 

Intressant är även hans resultat med MOA 1.11 över 167 meter. Träffbilden mäter 54 mm. En duktigt skytt med ett sådant vapen kan alltså bevisligen klara gränsen för MOA på faktiska 150 meter!

Det ska bli mycket intressant att se vilka resultat han får fram på 200 meter och bortom...