Twitter !

Jag har nu kopplat Airpang till min Twitter och vill man följa mig/bloggen så går det utmärkt att göra detta bara igenom att trycka på knappen om Twitter längst ner till vänster på bloggens huvudsida.

Jag kommer att köra previews på kommande inlägg, rapporter i farten och liknande där. Alltså korta inlägg som jag inte kan lägga ut på bloggen exempelvis under arbetsdagen eller när jag är på resande fot och saknar tillgång till en PC. Via min smartphone så kan jag dock alltid nytta Twitter så detta blir ett sätt att snabbare få info om bloggen, uppdateringar och liknande utan att behöva gå in och passa Airpang ständigt (för de av er som gör det).

Stordåd i en klenare kaliber..

Pipan ovan passar på en Elite, pipan nedtill passar på Royale..

Igår så testade jag att konvertera en Royalepipa till att passa min Elite och därmed så fick jag möjlighet att pröva Elite med kaliber 22. För skojs skull så ändrade jag inte inställningen på själva vapnet utan enbart pipan byttes.

Här är mässingsdelen med transferporten avskruvad, det vita är rester av Loctite

Själv konverteringen är inte så avancerad, man gängar bara av mässingshylsan som innehåller transferporten ifrån pipan till Royale, den behövs som bekant inte på en Elite. När denna är borta så ser man gängorna men transfertunneln hos Elite glider över densamma så den kan användas som den är trots att den inte är avslipad och putsad som en original Elitepipa. Notera att fasningarna på pipan är desamma - modultänkande!

Först började jag med att skjuta in på 50 meter:

Träffbilderna 4 & 5 var inskjutningen, övriga tavlor räknas...

Totalt så sköt jag 10 träffbilder (50 skott) på uppmätta 50 meter mot riktpunkter i form av ringar avritade ifrån en vanlig svensk enkrona. Notera att pipan var helt ny och totalt oskjuten, några av träffbilderna visar därför några enskilda flyers som jag förväntar mig att försvinna framöver när pipan blyar upp lite mera.

Efter dessa femtio skott så hade jag ytterligare något tiotal skott kvar att erhålla ifrån den lilla 400 cc tuben som jag har monterad på Elite. Tack vare regulatorn så kan jag ju ladda ända från 235 Bar men idag blev det enbart från runt 220 Bar eftersom min dykflaska börjar bli tom. 

Första fem "överblivna" skotten sköt jag på mitt snurrmål borta vid 80 meter och detta gick också över all förväntan:

En analys från OnTarget över träffbilden på snurrmålet..

När detta var gjort så fanns det sannerligen inte mycket luft kvar efter totalt 65 skott skjutna. Först 5 inskjutningsskott, sedan 50 skott på 50 meter och 5 skott på 80 meter. Varför inte pröva 5 skott på 30 meter?

Trots kort håll så "nyckelhålade" den lite, trycket nere vid 110 Bar..

Den här träffbilden skulle kunnat bli bättre men nu gick nålen på manometern ner mot 110 Bar och då ska det egentligen vara Game Over. Tre skott tog ändå korrekt och två skott lite längre varav träffbilden fick en nyckehålsform. De övriga små skotten inut ringen var ifrån en tidigare dags skytte med CZ200T vid 10 joule.  

Kraften då, hur mycket effekt kan man förvänta sig?

Jag laddade lätt med 16 gn och eftersom jag inte hade fullt tryck i tuben så kunde jag tyvärr inte göra en komplett kurva (ännu) för att matcha mot kaliber 25. Istället så körde jag ett tjugotal skott lite preliminärt igenom kronografen och resultaten studsade tillbaka i en mycket jämn sekvens på 988-1001 fps, alltså 301-305 mps.

Effekten så blev 35.30 fpe ifrån genomsnittsvärdet av 996 fps - alltså 47.80 joule.

Detta är egentligen lite för högt i relation till gränsen om 45.00 joule för våra tävlingar. Så lite som 2-3 joule bör man dock kunna finjustera bort utan större problem. Värre är det med ljudnivån, den här bössan smäller onekligen betydligt högre än min 100% original 22 Royale Mk I som jag kan jämföra mot. Förmodligen så är det en större mängd luft som ska ut så man eldar förmodligen en hel del för kråkorna med den korta 22 pipan jämfört med den en decimeter längre 25 pipan. På pluskontot så kan jag dock notera att regulatorn ger möjlighet till +10 skott över Royale utan regulator, detta trots att jag sköt från ett likvärdigt starttryck (ca 220 Bar), med fulla 235 Bar så borde man få ett antal skott ytterligare.

Vad händer om...?

FX Airguns Elite - med kaliber 22

Idag så letade jag upp en ST-pipa och monterade denna på min Elite. Utfallet blev onekligen intressant och inte på alla sätt direkt som jag förväntade mig. I morgon kommer en mer utförlig rapport, prestandatest och lite precisionstavlor. Själva mekanismen var helt orörd, det enda jag gjorde var att byta själva pipan.

Min Elite med kaliber 25 och Baracuda på 30.90 gn - 50 fpe!   

Tripp, trapp & trull...

Tre Dianor från tidigt 1960-tal, när Dianas produktion stod på topp...

Idag så har jag fotat mitt nyförvärv tillsammans med de två andra Dianorna som jag ägde sedan tidigare. Här ovan så ser vi alltså M/27, M/25 och lilla M/23. Tre härliga vapen av hög kvalité som man idag kan köpa för runt en femhundring styck och som erbjuder stor skjutglädje och en finish som är fjärran ifrån de flesta av dagens vapen.

Mellanstor, liten och mycket liten...

Slående när man ha dessa vapen sida vid sida är skillnaden i format, lilla 23 är en riktigt minibössa jämfört med modell 27 som är betydligt resligare än 25 i sin tur. Detta dock, märk väl, utan att 27 känns speciellt jättestor.

Vid siktet så syns tydligt skillnaden i format..

Personligen så gillar jag mest modell 25 eftersom jag har en preferens för små fjädervapen i ungefär samma format som HW30S. Vad jag dock inte kan blunda för är hur pass mycket bättre avtryckarsystemet är hos modell 27. Detta vapen har ett riktigt bra avtryck och milsvitt bättre än modell 25. Lilla 23 har av naturliga skäl inget enormt bra avtryck heller men det trycket hanterar i gengäld en avsevärt lägre massakraft.

         Modell 27 har en solid avtryckare, inte en pressad plåtbit som blir "ihålig" på baksidan...

Avtrycket hos modell 27 hade varit underbart att haft hos modell 25, det hade blivit en värdig konkurrent till just den lilla Weihrauch. Det ska bli mycket spännande att ta upp modell 27 till sin fulla kraft och se hur den upplevs att skjuta med när den är helt frisk.

  Mellanstor och liten sida vid sida..

  Jaktens gudinna i stereo...

I eftermiddag

Dagens inlägg kommer lite senare under dagen eftersom jag har haft lite dåligt med tid för bloggen det senaste och dagens inlägg är inte riktigt färdigredigerat.

Lite paket...

Tre askar ammunition ifrån Hurricane - till en fraktkostnad av 72 kr

Idag så ramlade det ner två spännande paket här i Ödsmål. Först och främst så blev det påfyllning av ammunition till kaliber 177 och min hovleverantör Hurricane skickade som vanligt över natten. Intressant nog så fick jag den nya grafiken på asken till JSB RS och denna är nu till förväxling snarlik den vanliga Exact på 8.44 gn?!

Här gäller det sannerligen att Tobbe håller tungan rätt i mun när han packar sina paket, risken för felplock är alltså uppenbar med två så snarlika förpackningar. 

Nästa paket kom från Pergeo, som nu har leverarat sin tredje bössa till undertecknad. Som vanligt så höll den exceptionellt hög kvalité och besatt ett häpnadsväckande gott skick för sin ålder. Bössan var naturligtvis den Diana 27 ifrån någongång innan 1964 som jag förvärvade till den facila summan av 590 kr på Tradera. Med tanke på sin ålder så var skicket absolut inte att klaga på, jag skulle säga att blåneringen höll 95% utan märkbara blessyrer eller färgskiftningar, bara ett högst måttlig mattning i blåneringen runt pipan. Stocken var klart sämre med några mindre tryckmärken, runt 80-85%.

Provskjutningen var dock inte lika kul, bössan rekylerade hårt och twaangade som en Hatsan. Redan efter ett par skott så blev det dags att konsultera kronografen som visade högst blygsamma 278 fps?!  En utgångshastighet på 90 mps är knappt hälften av vad en Diana 27 ska klara av i normalt skick. Här krävdes helt klart en renovering.

Normalt så brukar jag beställa mina reservdelar ifrån England men med tanke på att ProGunner har ett stort sortiment av delar till äldre fjädervapen så började jag min jakt efter delar där. De erbjöd ett komplett renoveringskit med slagfjäder och erfoderliga packningar för blott 395 kr. Ett mycket konkurrenskraftigt pris då Vildmarkcitys motsvarighet betingade 425 kr. En kontroll hos Chambers gav vid handen att motsvarande delar lösa hade landat på £23, alltså £28 inklusive frakt. Som upplagt för ett återbesök till ProGunners webshop med andra ord.

Dock så studsade jag till när jag såg fraktkostnaden - 95 kr?! 

Levererar ProGunner med personlig kurir måntro? Hur kan Hurricane skicka tre diabolaskar för 72 kr när en slagfjäder och en packningssats betingar 95 spänn från ProGunner? Så långt är det väl ändå inte till Gävle med tanke på att Hurricane har sin verksamhet ifrån Danmark, eller ja - nästan iaf..

Det känns ju inte speciellt lockande att lägga lika mycket som vad vapnet kostade på en ny drivlina. Förmodligen så blir lösningen att riva bössan och studera exakt vad som behövs bytas för att sedan införskaffa packningar ifrån England (såvida inte Tommys, Husqvarna har bra priser) och behålla den gamla slagfjädern, alternativt rota fram en ifrån min egen skrotlåda. Där finns det en hel del gamla grejor från 90-talet och någon fjäder där borde ju kanske kunna passa?

Det ser ut att bli en del fotande och skruvande nu i helgen så ska vi se om inte bössan kan krya på sig inför nästa vecka...

Hel eller halv sanning...?

Min CZ200T med AA magasinsystem monterat, lagom frigång till Light Stream

Idag så testade jag lite grupper på 50 meter efter jobbet. Anledningen till detta, förutom att det är skoj, var att jag har återmonterat mitt magasinsystem på geväret. Jag har ju tidigare haft lite matningsproblem med detta men nu fått bra tips på att smörja magasinen för att de lättare ska rotera och nu fungerar magasinen bättre än någonsin.

Med ett ypperligt fungerande magasinsystem monterat så var det bara att skjuta, utfallet blev som följande:

Bra...

Bättre...

Bäst...    

Imponerande eller hur? Små fina grupper på 50 meter och man drar fort slutsatsen att visst duger kaliber 177 och blott 10 joule helt utmärkt för långhållsskytte på detta för prestandan mycket dryga avstånd. Den här typen av grupper ser man ofta på forum, inte minst utländska sådana.

Problemet med dessa grupper är att de är Cherry Picked, alltså förvisso sanningsenliga men samtidigt tagna ur sin kontext, alltså sitt sammanhang. När man ser tavlan i sin helhet så förstår man bättre helheten:

Oops...var detta verkligen så bra...?

Som man kan se av ovanstånde så är det tre bra tavlor redovisade av 11 stycken skjutna. Ännu viktigare är att man av helheten förstår att träffbilderna är tämligen spridda och därmed till sin natur oförutsägbara. Med detta så blir de alltså oanvändbara för jakt (om detta hade varit lagligt) eller tävlingsbruk på det aktuella avståndet.

Tyvärr så ser man ofta exempel på Cherry Picked träffbilder på många forum och en hel del besökare drar sina slutsatser enbart av vad som presenteras utan att ha en möjlighet att se det totala sammanhanget. Det är av denna anledning som jag helst skjuter minst 9 st träffbilder när någon form av skytte ska redovisas. 

Det är alltså viktigt att man granskar mer än någon enstaka utvald träffbild som en entusiastisk ägare slänger fram, utifrån detta magra material kan man omöjligtvis dra någon rimlig slutsats.

Dianas bästa?

  Köpt för 590 kr, kan den vara värd det tro...?

Många entusiaster som vurmar för Dianas fjäderluftgevär hyllar just modell 27. Detta vapen anses av många som den bästa kompromissen mellan skjutbarhet, praktisk precision och rimligt effektuttag. En frisk Diana 27 ligger dessutom på 10 joule snarare än 7.50 joule och då passar den perfekt in under vår svenska licenslagstiftning. 

I höstas så förvärvade jag en utsökt Diana 25, den mellanstora modellen i Dianas familj om vi räknar 23 - 25 - 27. 

Det är ett mycket trevligt vapen av utsökt kvalité, låångt ifrån dagens Panther 21 och liknande småvapen från Dianas nuvarande produktion. Av den anledningen så var jag mycket nyfiken den lite större modell 27 och äntligen så har jag haft möjlighet att komma över "rätt" exemplar modellen.

  Årsmodell vet jag inte men innan 64/65 är det i alla fall, kanske 50-tal?

I skrivande stund så är den i postgången till Ödsmål och det ska bli riktigt spännande att öppna detta paket..

Jag har själv aldrigt ägt en 27 tidigare men varit lockad av rapporter från namnkunniga skribenter som Tom Gaylord, Robert Beeman och inte minst Ladd Fanta, vilken hade modellen som sitt absoluta favoritvapen. Jag kommer självklart att återkomma med en fjäderrapport av modellen så snart jag har haft möjlighet att ta leverans av den..