Inlägg publicerade under kategorin Allmänt
Att avregistrera ett licensvapen...
På luftvapenforumet så går det nu en tråd om hur och om man kan avregistrera ett licensvapen så att detta istället får en licensfri status. Det har ju varit lite olika bud om detta och den trista sanningen är helt enkelt sådan att om detta går eller inte går beror helt på i vilket län man är skriven.
I vissa län så kan man få vapnet avskrivet rakt upp och ned, i andra län så krävs intyg av en vapenhandlare/tekniker och i andra län så går det överhuvudtaget inte.
Det finns med andra ord ingen övergripande sanning. Skälet till detta är att lagen inte i detalj reglerar frågan och då avgör de lokala tillståndsenheterna detta själva, ofta på grundval av gammal praxis från tidigare ärenden. Det gäller med andra ord att bo i "rätt" län och dessutom vara lite försiktig eftersom man inte kan "kräva" att få sitt vapen avregisterat på grund av bristen på lagrum runt frågan.
Det man får göra är helt enkelt att fråga det lokala myndigheterna och höra av läget...
"Det räcker inte..."
På Facebook i en av de brittiska luftvapengrupperna så löper just nu en tråd om en eventuell övergripande effektbegränsning på blott 7.50 joule för licensfria luftvapen, precis som i Italien, Tyskland och liknande. Med stor hängivenhet så talar en del brittiska entusiaster om att ett "hunting rifle" minsann måste vara på minst 10.00 fpe, helst så nära 12 fpe som möjligt. Att jaga med blott 5.50 fpe känns för dessa helt främmande.
Lustigt nog så är den gängse uppfattningen i USA att man bör ha betydligt mer än 12 fpe som minsta lämpliga nivå för jaktbruk. Med andra ord klart mer än vad någon brittisk entusiast någonsin kan våga hoppas på att erhålla.
Oavsett vilket så kan det vara intressant att de vilken kraft det ändå finns hos "bara" 7.50 joule. De flesta fantaster här i Sverige anser ju att 10.00 joule är en "låg" nivå, mycket få personer som jag har träffat igenom åren anser att gränsen bör sänkas, snarare höjas. Sålunda så tenderar man också att se ner på all effekt under 10J då den kraften betraktas som mer eller mindre försumbar.
Därför - dags för tvåltest !!
Jag riggade upp en Barnängen Barntvål á 85 gram på uppmätta 25 meter och besköt denna, fristående tvål, med en 8.44 gn JSB Exakt som hade en utgångshastighet av 165 mps. Borta på 25 meter så kvarstod då 132 mps och 4.85 joule.
Jodå, tvålen flög i en vid båge rakt bakåt och landade ungefär en och en halv meter bortom startplaceringen. Som ni kanske vet så har dessa tvålar både papper runt sig och ett extra papperslager i form av ett vikt våtstarkt papper närmast själva tvålkroppen. Förutom att slå igenom tvålen så måste alltså diabolen penetrera fyra lager papper, två lager lätt glansigt omslagspapper och två lager lite grövre våtstarkt papper.
När jag undersökte tvålen och klädde av den pappret så kunde jag se en rejäl bula på baksidan. Av skadorna på emballaget att döma så förefaller diabolen ha stannat precis innanför ytan på bortsidan. Det är min fasta övertygelse om att ifall tvålen hade varit utan papper eller stått lutad bakåt mot något solitt som inte hade tillåtet den att flytta på sig - ja, då hade vi definitivt tittat på ett rent genomslag!
Efter att ha lyft lite på bulan..
Enbart 7.50 joule fodrar alltså också en hel del respekt. De flesta som har hanterat den här typen av hårdtvål inser nog förmodligen att den är bra mycket hårdare att skjuta igenom än mänsklig vävnad. De är alltså sunt att ha stor försiktighet även med dessa, förhållandevis, effektsvaga vapen.
Diabolen var fräsch nog att kunna skjutas igen...
Kul med besök..
'
En rembygeldubb till skenan från Rowan Engineering, dyr - javisst, men vilken kvalité..
Idag så monterade jag på en rembygeldubb till skenan på Challengern och kunde då bege mig till banan utan att behöva tänka på att släpa med min skjutstödspåse. Väl på banan så höll Lasse på att instruera ett helg gäng ungar i skyttekonsten och hade med sig någon kamrat som jag tror var förälder till några av dem. Vidare så halkade ytterligare några människor in och slutligen så kom Sören i sällskap med Lasse Laursen som nu gjorde banpremiär hos Fuxern.
Laursen hade mycket generöst med sig sig några snurrmål till klubben som vi naturligtvis tog emot med öppna armar. Mindre roligt var Lasses, inte Laursen, bössa, hans Bobcat, som ännu en gång klappade ihop. Denna gång med läckande ventilsystem. Surt! Nu är det mindre än en vecka kvar till Fuxernas stora hösttävling och då vill man naturligtvis inte ha sin bössa stillastående. Vi får se om Lasse kan få snurr på den tills nästa helg.
Uppslutningen till den här tävlingen verkar bli riktigt bra, ett helg gäng entusiaster från Onsala har varslat om sitt deltagande och parat med våra lokala fantaster så kan detta säkert bli en både stor och trevlig tävling. Så ni som läser detta och som normalt inte brukar åka på tävlingar - ta nu chansen och se möjligheten till att vara med!
Dopp i badkaret...
Nydoppad och våt, därav glansen i ytan..
Så, idag kom då min nya aktivator och exakt vad det är i den vet jag inte men det var definitivt mera drag i den än aktivatorn som följde med orignalkittet. Sagt och gjort - först gjorde jag ett dopp i en 2 liters glasslåda för själva kolvkammen. Det är alltid bra att känna på saken igen med en liten enkel detalj innan man börjar doppa större och framförallt - mer komplexa föremål. Kolvkammen föll ut bra så därefter så doppade jag resten av stocken i badkaret.
Att doppa är egentligen inget märkvärdigt men det kräver lite "känsla" för vad man gör. Det är ungefär som att svetsa eller göra en snygg lack med en sprejburk. I teorin så är det väldigt enkelt men vill man ha det bra så får man det oftast först när man har övat några gånger. Så även här.
Nu ligger stocken på tork i väntan på att få ett lager lack över sig för att skydda mot slitage och för att dämpa lite av lystern i den behandlade ytan. Fler foton kommer när allt är färdigt och bössan återmonterad.
Inte heller något vidare bra foto men det kommer bättre...
Uppdatering
Nu har stocken torkat över natten men är fortfarande inte skyddslackad. Mindre partier som framsidan på kolvkammen och ena sidan på förstocken ska kompletteras med lite mer mönster då jag fick dålig täckning där.
Var får man skjuta ?
En frågeställning som kommer upp i tid och otid är frågeställningen om var man egentligen får skjuta. Generellt sett så kan man dela in vapen i tre olika grupper; 1. jaktvapen, 2. målskyttevapen & 3. tillståndsfria vapen.
Jaktvapen
Jaktvapen får användas där man har jakträtt, antingen förvärvad (egenägd) eller disponerad (hyrd/lånad). Likaså får vapen med jaktlicens användas på alla de platser där vapen för målskytte får användas.
Målskyttevapen
Vapen med licens för målskytte får användas "på därför avsedd plats", vilket naturligtvis kan vara lite lurigt. Generellt sett så finns det två stycken platser som anses vara "avsedda" och dessa är skjutbanor respektive skjutplatser. En skjutbana är enkel att definera, det är helt enkelt en plats som har ett skjutbanetillstånd. Finns inget tillstånd så är platsen ingen skjutbana. Intressant nog så behöver ett skjutbanetillstånd inte innefatta en geografiskt definerad plats, vilket man lätt tänker sig, utan innefattar noga räknat en "anläggning". En anläggning kan ju i sig självt vara transportabel och därför kan skjutbanans geografiska plats variera. Det låter krångligt och konstigt men ett enkelt typexempel är ett tivoli. Om skjutbanan inte "upplåts mot ersättning" (man måste i någon mening betala för att få skjuta, åter igen - tivoli) och inte avser tillståndspliktiga vapen så krävs dock inget tillstånd. Anläggningen kan dock ändå vara en skjutbana juridiskt sett, dock en tillståndsfri sådan (fri från skjutbanetillstånd).
Återstår gör då en skjutplats. En skjutplats är en "privat plats för inskjutning av vapen som används av den som disponerar platsen eller av andra i dennes närvaro förutsatt att platsen inte finns inom detaljplanerat område". Vidare så ska en skjutplats vara av "temporär karaktär" och avse skytte i "begränsad omfattning", vad detta innebär konkret är inte redogjort utan detta får en ev åklagare ta ställning till i ett aktuellt fall. Mitt stalltips är att om man börjar använda skjutbord, uppför en paviljong eller målhållare som kräver förflyttning med pallyftare etc så är man troligtvis ute på hal is. Större transportörer kan säkert vara ett gränsfall, liksom om man anlägger en vall. Hur mycket som kan anses som begränsad omfattning beror troligtvis på vapentypen, 500 skott med ett luftgevär är förmodligen en begränsad mängd under en helg där samma mängd skott med älgstudsaren kanske inte är det.
Tillståndsfria vapen
Vapen utan licens följer normalt sett samma regler som tillståndspliktiga vapen. De vapen som inte är "eldvapen" får däremot användas inom detaljplanerat område utan skottlossningstillstånd, vilket naturligtvis är en avsevärd praktisk fördel. Alla "eldvapen" måste användas utanför detaljplanerat område, såvida man inte har beviljats ett (relativt dyrt) skottlossningstillstånd. Har man ett tillståndsfritt luftvapen så kan man alltså med fördel använda reglerna runt "skjutplats" för att skjuta hemmavid på tomten etc. Kriteriet är att det sker på egen mark eller mark där man har fått (helst skriftligt) tillstånd att skjuta.
Allmänt
Det finns en generell regel som främst polis men även åklagare kan använda och som är viktig att känna till då den så att säga är relativt subjektiv: "skytte får endast ske där fara eller olägenhet för annan inte kan anses föreligga". Just detta är viktigt att ha i tankarna. Med stöd av detta så kan alltså en enskild polisman konfiskera ett vapen och göra så under det att utredningen av ev brott pågår. Sunt förnuft säger därför att man tillser att man använder rejäla kulfång och beaktar farliga skjutvinklar etc så att man blir mindre sårbar för angrepp under det här direktivet. I praktiken så fungerar och tillämpas den här regeln ungefär som knivlagen, den är tänjbar nog för att tillåta ett ansvarsfullt brukande samtidigt som den kan användas för att lagföra stollar och brottslingar.
En tjänsteman (vanligtvis en polis) har dock i verkligheten ett tolkningsföreträde så får man ett påpekande om något så gör man sålunda klokt i att vara diplomatisk och åtlyda eventuella uppmaningar. Risken finns annars att man kan få ärendet rapporterat och då har man i praktiken väldigt svårt att vinna en rättslig prövning. Bäst är naturligtvis att inte dra till sig onödig uppmärksamhet överhuvudtaget utan istället sköta sin hobby "snyggt". Detta innefattar att tänka lite extra så att man inte stör grannar med oväsen (skottljud, glöm inte flykt- och anslagsläte) eller visuell oro av någon som knallar runt med ett gevär i högsta hugg. Kommunikation är alltid viktigt och kan ofta vara en sund vaccinering mot grannars oro och benägenhet att misstolka olika händelser. Berätta för den närmaste grannen att "du o grabben" ska "bara skjuta lite luftgevär" och "säg till om vi stör". Gör man detta så är det sällan någon protesterar och skulle ändå länsman dyka upp så är det naturligtvis till fördel om man kan peka på att granne A, B och C känner till saken och har lämnat sitt bifall.
Slutligen
Tänk på att den som hanterar vapen representerar alltid omgivningens syn på vapen och skyttar i den aktuella situationen. Använd sunt förnuft, var vänlig, pedagogisk och socialt smidig. Ingen blir glad över att mötas av ett uppsträckt långfinger och de som dessutom riktar detta mot en tjänsteman vid påpekande lär göra en kort karriär i hobbyn. Det är alltid bättre att ta det säkra före det osäkra och gå inte på "enkla saker" som för små eller klena projektilfång, opålitliga skottvinklar eller liknande. Låter man bli detta så har man alla möjligheter i världen att kunna avnjuta sina vapen i lugn och ro utan att väcka ont blod..
Dagens samtal..
Idag har jag haft förmånen att prata med lite olika entusiaster över telefon och efter en dryg vecka så har vi dessutom äntligen lyckats avyttra Sandstigs .22 Royale. Vapen på licens ÄR inte lätta att sälja, även om det succesivt har blivit bättre, och så inte heller detta vapen - även att det är en populär modell i "rätt" kaliber. Trots en attraktiv prislapp (2500 kr) för en välskött 2009 med Smoothtwist så kan det ändå vara svårt att hitta kunder som kan och vill låsa vapnet på licens. Utan licens så hade man säkerligen kunnat få 4-5000 kr för motsvarande gevär. Nypriset på en Mk III ligger ju i skrivande stund på 7995 kr.
Nästa fantast som jag fick på tråden hade en vision om att tillverka världens bästa kulfång (!) och dessutom av plast (!!). Klart udda. Kulfånget skulle vara uppfångande av "kubform" och ihopvikbart. Just det sistnämnda ihop med materialvalet skulle göra att kulfånget blir lätt att transportera, både vid leverans av nyvara över internet liksom vid transport till och från skjutplats. Man skulle alltså vika upp det ifrån ett närmast kuvertliknande transportläge till en kub som enkelt höll en 14 x 14 cm standardsmåltavla i ett säkert grepp. Tack vare en "spets" som gick bakåt så skulle kulfånget trots sin låga vikt ändå stå stabilt under beskjutningen. Projektiluppfångandet byggde på "flikar" av en närmast gummiliknande karaktär, tänk "reed-ventiler", som sög av (!) anslagsenergin ifrån projektilen utan risk för rikoschetter. Konstruktionen skulle enligt uppgift klara upp till 16J på fram till 10 meters avstånd och dessutom vara helt ljudlös i frågan om anslagsljud. Som grädde på moset så hade kulfånget en listig "ficka" som höll några nya tavlor tillgängliga för kommande skytte i själva designen. Prisläget hoppades man nå till 199 kr (ink frakt), eller 149 kr "över disk". Självfallet så hade det också fäste för att kunna monteras på en stolpe/trädstam etc via en inbyggd typ av "buntband".
Det ska bli spännande att se om den här uppfinnaren får luft under vingarna eller om det hela stannar vid en pappersprodukt. För hur det än är och hur mycket produkter det än finns till vår hobby så finns det alltid entusiaster som kommer att förbättra nuvarande konstruktioner likväl som att utveckla helt nya koncept.
För övrigt så har jag nu lackerat Challengerstocken helt mattvit i väntan på mitt dipkit från England, som bör anlända vilken dag som helst nu. Det ska bli spännande att dippa igen och inte minst pröva ett kit ifrån en helt ny aktör. Likaså har jag konstruerat en helt ny justerbar bakkappa av metall och gummi istället för originalets dito av hårdplast. Mer kommer...
Två dagar på banan...
Malin gillade att skjuta fallmål...
Under den här helgen så har det blivit två besök på skjutbanan, en arbetsdag igår och sedan lite skytte med min dotter under dagen. Hon tyckte att det var riktigt kul men tände inte lika mycket på saken som hennes bror gjorde föregående helg. Vidare så har jag gjort lite affärer och hjälpt två goda vänner att sälja av stora mängder skytteprylar. En entusiast som ska flytta utomlands på obestämd tid och en som helt ska skrinlägga hobbyn till förmån för ett spirande familjeliv.
Full verksamhet på klubben....
Vad gäller Challengern så har jag nu målat stocken med vit primer inför den kommande vattentransfern under veckan. Vidare så har jag fått tag på en riktig bakkappa i metall och gummi istället för orignalets såphala version av hårdplast. En evolution har alltså börjat. För kvällen så tänkte jag meka lite med dess avtryck för att se var det hamnar någonstans.
En förfallen gammal skjutbana har blivit upprustad det sista året...
Under dagens skytte så ramlade den gode Bratthagen in för att skjuta lite med några släktingar. När jag berättade att jag hade en 300 Bar dykarflaska till salu så påstod han att dessa inte längre skulle få saluföras framöver?! Om detta stämmer så är det något som i alla fall jag har missat totalt! Någon i läsekretsen som vet något om detta?
Slutligen så kunde jag konstatera att vår stora sändning av splitt nya fallmål till klubben hade anlänt. Det kommer att bli riktigt fina banor anlagda nästa år, den saken är säker!