GINB går i graven..

Idag kom en bekräftelse upp på GINBs hemsida över det rykte som har cirkulerat på olika luftvapenforum världen över de senaste dagarna - GINB lägger ner. Kvarvarande stockar (innevarande order) kommer dock att säljas men sedan så är det hela över. Mycket trist med tanke på det fina hantverk som alltid har kännetecknat GINBs produktion.

Länk: http://www.ginb.it/index.php?&lang=en

GINB slutar saluföra vapenstockar?

Enligt ett rykte på YF så har GINB slutat ta order på nya stockar och i nuläget så är det oklar om produktionen kommer att återupptas överhuvudtaget i framtiden.

Ett modernt PCP med kaliber 25 - ett universalvapen?

Theoben Rapid 12/250

Allt fler jägare och skyttar har under de senaste åren fått upp ögonen för dagens moderna luftgevär av typen PCP – alltså tryckluftsdrivna luftvapen. I de allra flesta fall har den kontakten kommit via ett luftgevär ifrån FX Airguns AB, som är marknadsledande på den här typen av luftvapen i Sverige.

Nu står FX Airguns, liksom flera andra tillverkare av såväl vapen som ammunition, redo att på allvar lansera produkter i kaliber 25 eller 6.35 mm. Den här rejäla kvarttumskalibern är naturligtvis inte ny, den har funnits i luftvapen ända sedan dess barndom men den har alltid haft en ganska undanskymd tillvaro på grund av projektilernas tyngd och format.

Även på farfars tid så fanns kaliber 25...

Mycket få av de gångna decenniernas fjäderluftvapen kunde generera den kraft som krävs för att låta fördelarna med den här kalibern komma till sin rätta. Sedan ett drygt decennium har dock den nya tidens tryckluftsdrivna luftvapen förfinats och i takt med detta har de också blivit allt vanligare som beväpning för såväl för skyddsjägare som för dem som bara ägnar sig åt rekreativt skojskytte hemmavid.

Tack vare de allt vanligare tävlingarna i Hunting Field Target, en jaktstigsliknande tävlingsform anpassad för den här typen av luftgevär, har också vapentypen berikats med en etablerad tävlingsserie med 5-6 större tävlingar om året i Sverige.

Förutom att vara oerhört lättskjuta, har dessa vapen enastående låga driftskostnader vilket naturligtvis är en lättnad i våra tider av allt mer galopperande ammunitionskostnader för krut-vapen. För mellan 50 och 100 kronor kan man köpa en ask ammunition med 500 diaboler och sedan är det bara att börja skjuta, helt utan rekyl, oväsen eller rökgaser. Det många dock inte känner till är att dessa vapen – i dess licenspliktiga former – har prestanda som i praktiska termer inte ligger långt ifrån .22 Long Rifle.

Vacker, men kanske inte optimal som jaktvapen - Remington M/25 22 LR.

Under mer än hundra år har .22 Long Rifle dominerat som vårt främsta övningsvapen men kalibern har, förutom stegrande ammunitionskostnader, även nackdelen i form av en betydligt längre räckvidd än luftvapendiabolerna (om man av praktiska skäl upplever räckvidden som en nackdel). Man kan ungefär likna det hela vid ett kast över en fotbollsplan med endera en tennisboll eller en badmintonboll. Tennisbollen, liksom .22 LR-kulan, flyger betydligt längre än vad en badmintonboll eller en diabol förmår. Finessen med de moderna luftvapnen är alltså att de räcker ut till 50, 80 och i vissa fall även 100 meter där de kan leverera likvärdiga träffbilder som .22 Long Rifle under goda väderförhållanden. Samtidigt som de tappat all kraft efter bara 400 meter.

En kula från ett vapen i .22 Long Rifle flyger däremot lätt bortåt en kilometer och bär då fortfarande kraft nog med sig för att ställa till stor skada. Just detta faktum har många skyddsjägare upptäckt och de utnyttjar då just den fördelen jämfört med de traditionella vapnen för att avlossa skott mot horisonten där man inte i lika stor utsträckning måste ha långa säkerhetsavstånd. Exempel på detta kan vara vid avskjutning av duvor och andra skadefåglar i rädtopparna.

Så, hur bra är då dessa luftvapen egentligen jämfört med .22 Long Rifle och vad tillför den allt mer populära kaliber .25 i jämförelse med den mycket vanligare krutdrivna 22:an?

Lite förenklat kan man säga att ett licenspliktigt luftvapen i kaliber .25 skjuter en projektil som väger cirka tre fjärdedelar av projektilen i .22 Long Rifle som även är dubbelt så tung som en normal diabol i kaliber .22. I ballistiska termer är .22 Long Rifle ungefär två och en halv gång så effektiv. Kaliber .25 har ungefär 25 procent bättre BC än kaliber .22 (om man jämför diaboler). Utgångshastigheterna hos luftvapnen ligger kring 250–280 m/s vilket är cirka 60–70 m/s långsammare än .22 Long Rifle subsonicammunition.

Ett modernt PCP med kaliber 25 är ett formidabelt jaktvapen..

Den grova luftvapenkalibern flyger alltså betydligt stabilare genom luften än den klenare luftvapenkalibern .22 och den har fördelen av att slå ett 15 procent större hål i målet, till gagn för den som riktar luftvapnet mot levande varelser. 

Skyttekortet

  Så här ser det tillfälliga kortet ut, det gäller upp till en månad, tills det riktiga kortet kommer..

I början på veckan så samlades vi då, de flesta medlemmarna i Fuxerna Skyttegille, för att tillsammans ta Svenska Skyttesportförbundets Gröna Kort för gevärsskytte. Själva provet var mycket enkelt, endast 17 stycken frågor av typen A, B eller C som kryssades i för ett rätt svar per rad. Frågorna var indelade i två kategorier, den ena tillät tre och den andra två fel. Till karaktären så var frågorna väldigt elementära och det var bara någon enstaka som krävde att man tänkte till lite. Jag är personligen övertygad om att i princip "vem som helst" med en liten smula sunt förnuft kan ta ut detta skyttekort utan några som helst problem.

  Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man kryssar i...

Själva provet gick mycket lätt och efteråt så fick vi alla ut tillfälliga kort som gäller under en månad innan det riktiga kortet hinner komma. Kostnaden för provet/kortet blev totalt 50 kr och med hjälp av detta lilla kort, som tog ungefär en trekvart att ta, så kan vi nu ta ut en tävlingslicens och kortet ihop med ett vanligt föreningsintyg gör att vi nu kan ta ut en rejäl studsare, eller valfritt luftgevär, på målskyttelicens.

Så, ni som ännu inte har tagit ut kortet för det kommande säsongen, passa nu på. Det är hur enkelt som helst, det är synnerligen billigt och det gäller livet ut. Med hjälp av detta (o ett föreningsintyg) så kan man enkelt kvittera ut exempelvis en 22LR eller något annat roligt om man blir sugen...

Vikten av utbildning

Ruger 1022  

Det är nu lite drygt 10 år sedan jag tog min Jägarexamen. Redan på den tiden så var det en hel del pyssel. Vi studerade totalt i 60 timmar, uppdelat på 20 studietillfällen om 3 timmar vardera. Sedan avgav vi två teoretiska prov och ett flertal praktiska. Slutligen så fick de flesta av oss (men inte alla) sin examen och med den möjligheten att erhålla en vapenlicens. Jag firade saken igenom att köpa en Ruger 1022, ett vapen som bara tidigare samma år för första gången hade blivit möjlig att ha på just jaktlicens.

Nu - ett decennium senare - så är det dags att studera lite mera. I nästa vecka så ska jag ge mig på Skyttekortet, som numera erfodras för att tävla i Field Target inom Svenska Skyttesportförbundets regi. Sålunda så började jag med att öppna studiematerialet och kunde då konstatera att materialet totalt (grundhäfte + gevärsdelen) bara består av enbart 18 + 17 sidor, summa 35 sidor, ungefär som en välmatad bilbroschyr.

Var finns resten?

Ingenstans visade det sig! Detta är allt! Till råga på allt så var bara hälften relevant för skytte i allmänhet (lagstiftning, vapensäkerhet & vapenkunskap), resten var mer eller mindre ren reklam för diverse udda skytteformer som jag faktiskt inte ens trodde existerade nu efter andra världskriget.

  Har ni någonsin sett ett sådant gevär?  Inte jag heller...men de används tydligen...än..

I materialet så förkunnar man myndigt att "utbildningen" är ett måste för att få tävlingslicens och utan tävlingslicens så kan man (i teorin) inte få ut det föreningsintyg som krävs för en vapenlicens. Nu börjar tankarna komma ikapp, är detta verkligen "allt"?! Får folk verkligen ut vapenlicenser bara igenom att läsa informationen på 18 sidor, varav kanske bara hälften är textmaterial. Nu har jag inte gjort provet ännu, så detta måste jag reservera mig för, men såvitt jag förstår så är detta inga större problem för en normalbildad entusiast. 

Visst kan jag rycka på axlarna för jag gör ju bara utbildningen för att.....tja, egentligen vet jag nog inte det. Men hursomhelst, jag har ju redan en "riktig" utbildning i bagaget och jag ska ju "bara" skjuta luftgevär - mestadels tävla med ett tillståndsfritt sådant dessutom.

Men!

Här finns det uppenbarligen människor som får ut (motsv) klass I studsare bara med hjälp av en utbildning som närmast är ett skämt! Nu blir till och med jag mörkrädd! Någon form av relevant kunskap måste det väl finnas annat än hur man viftar med markörspadar i en målgrav?? Med en gång så förefaller reglerna som säger att man måste vänta ett halvår för licensen till just ett målskjutningsvapen helt logisk...

Custom Print Varberg

Idag har jag fått kontakt med ett företag i Varberg som (såvitt jag vet) är ensamma på marknaden i Sverige med att erbjuda vattenprint. Detta kan alltså vara ett utmärkt tillfälle för den som inte vill pröva att vattentrycka själv. Eftersom företaget ligger relativt nära Ucklum så kanske jag rent av ska ta vägen förbi och pröva ett av deras tryck för att kunna jämföra med mina egna alster, eller vad tycker ni andra?

Länk till företaget: http://www.customprintvarberg.se/

Impact Airguns gör ett avtryck..

 Kalibrgun

Lloyd på BAR har föga smickrande saker att säga om Theobens "arvtagare", Impact Airguns. På sin sida så skriver de följande och påpekar även att de numera också ska saluför Kalibrgun:

"Worst attitude in the airgun industry award goes to Impact airguns (even worse than Gunpower and thats saying something) You would think they would have learned from the Theoben days, but oh no! Shitty attitude on the phone even before they have taken a penny off us and now they won't be getting one. Once bitten twice shy. Sorry to some of our customers who were wanting to look at the them, but I'm not putting you or myself through that nonsense again. On the upside, now that Kalibrgun have sorted out the issues with the valving and anti-tamper we should have them fairly shortly."

Det verkar som att arvet från "Old Frosty Knickers" lever kvar i Theobens anda....

Otursförföljd, underskattad och bortglömd....

  En av många snygga byggen baserade på BSAs R10 - foto: XTX Air UK

Sedan något år tillbaka har Fondprodukter i Karlstad tagit över agenturen för BSA:s luftvapen här i Sverige och som en del av detta har man komponerat ett mycket harmoniskt sortiment av modeller till glädje för alla svenska entusiaster. Den mest påkostade och tekniskt intressanta modellen är toppmodellen R10 som vi ska titta lite närmare på idag.

Under drygt tio år tillverkade BSA modellen SuperTen, ofta förkortad S10. Liksom sin föregångare är modell R10 designad och utvecklad av BSAs före detta chefskonstruktör John Bowkett, som har ett genuint gott rykte i luftvapenkretsar.

Tyvärr drabbades den första serien av R10, kallad Mk I, av diverse kvalitetsproblem så BSA tog den enda logiska och konsekvensen av detta och lanserade den nya modellen under prefixet Mk II. Man stoppade produktionen, man gjorde om men frågan är om man dessutom gjorde rätt?

  BSA R10 i sitt svenska utförande, shroud, kaliber 177 och kort pipa...

Jag har under några veckor haft förmånen att få låna ett splitt nytt exemplar av nya Mk II-versionen och har under denna tid skjutit tusentals skott under varierande omständigheter, en mycket angenäm bekantskap. BSA R10 tillverkas i två kalibrar, dels den vanligaste kaliber .177 (4.50 mm) men även den lite grövre kaliber .22 (5.50 mm). För närvarande tar Fondprodukter bara in kaliber .177 som man dessutom saluför i ett kort och smidigt karbinutfö-rande. Anledningen till detta är att samtliga vapen enbart säljs i licensfritt utförande om maximalt 10 joule vilket innebär att en längre pipa blir onödig på ett såpass måttligt effektuttag. Även kaliber .177 blir ett perfekt val inte minst med tanke på att många tänkbara köpare sannolikt kommer att använda bössan som tävlingsvapen till Hunting Field Target.

Precis som alla andra tryckluftsvapen så måste även R10 matas med luft och den förvaras i en 200 cc stor tubflaska från brittiska Luxfer. Den till 200 Bar komprimerade luften passerar sedan BSA:s egen patenterade regulator innan den kan driva en diabol ifrån det automatindexerande tio-skottsmagasinet. Liksom andra moderna PCP har även R10 en snabbkoppling för luftpåfyllningen så att skytten enkelt kan ansluta en handpump eller dykarflaska utan att behöva skruva av eller på olika kopplingar. Eftersom man får ut en bra bit över 100 skott på en fyllning övervakas lufttrycket i tuben av en liten smidig manometer. Tyvärr är manometern monterad felvänd så riktar man vapnets mynning uppåt och sedan vänder vapnet mot skytten för att studera manometern är den vänd upp-och-ner.

En mycket trevlig finess hos R10 är att BSA har utrustat denna sin toppmodell med riktiga rembygelfästen, något som är mycket välkommet men tyvärr ganska sällsynt även hos i övrigt påkostade tryckluftsgevär. Då detta vapen har utsökt hög teknisk egenprecision samt föredömliga rembygelfästen monterade kommer troligtvis en hel del ägare att skruva på en bipod. Väljer man då en bipod av typen Harris så kommer dessvärre fästplattan till bipoden att täcka över både luftpåfyllningen och delvis även manometern!?

Bra tänkt men fel placerat kan man kanske sammanfatta fästpunkten för den främre rembygeln.

  BSA R10 med shroud och lång pipa för exempelvis marknaden i USA, här kaliber 22

Själva stocken är tillverkad av valnöt och har en lätt säregen formgivning som BSA kallar ”organisk”. Detta betyder mjuka svepande linjer och en lätt strömlinjeformad profil. Liksom alltid betyder stockens formgivning oerhört mycket för vapnets hela utseende och här har BSA skapat en egen modern design som känns både fräsch och nydanande. En nackdel med den här sortens kreation är att form på många sätt går före funktion och förutom de nyss nämnda konstigheterna vid bipodanvändande betyder den välvda undersidan på förstocken att det blir mycket svårt att få vapnet att ligga stilla på underlag av typen hoprullad filt eller liknande.

Det bakre rembygelfästet har också fått en udda placering och kommer ofelbart kommer att skava på kolvens finish om man inte väljer en rembygel i syntetmaterial. Kolven är tillverkad av italienska Minelli och det finns inget övrigt att önska när det gäller stockens finish, passform och övergripande kvalité. Förutom en elegant pistolgreppsrosett så har stocken en tät och fin nätskärning liksom en i höjdled justerbar bakkappa. Att skjuta fristående eller sittande utan stöd gör att formgivningen kommer till sin rätt på ett helt annat sätt än från mer stationära stöd.

  Blå rotor betyder kaliber 177 och röd rotor kaliber 22 - enkelt och pedagogiskt.

Laddningen av vapnet sker enbart med hjälp av ett magasin för tio diaboler. Magasinet kan bara föras in i vapnet från höger sida av mekanismen och säkras på plats med inte mindre än två styrpinnar. Den ena av styrpinnarna utgör även säkring så att magasinet inte faller ur vapnet och den styrpinnen är tyvärr inte fjäderbelastad så skytten måste komma ihåg att stänga den innan skyttet påbörjas, annars riskerar man att mangla diabolen eller i värsta fall magasinet. Stänger man emellertid låspinnen korrekt så centrerar magasinet absolut säkert och indexeringen har varit totalt pålitlig under hela testperioden. Liksom många andra moderna PCP så är magasinet automatindexerande och kraften som åtgår för att rotera magasinet 1/10 varv mellan varje repetering kommer från en liten fjäder inbyggd i magasinet. På grund av detta måste skytten rulla magasinet mot fjäderkraften med tummen samtidigt som en fräsch diabol laddas i varje magasinskammare. BSA:s konstruktion är mycket enkel och pedagogisk samt smidig att hantera. Ett frågetecken finns dock för numreringen av varje kammare som konstigt nog bara är synbar ifrån sidan och alltså inte från skyttens synvinkel när vapnet är anlagt för skott.

Åter igen rätt tänkt men en smula bristfälligt utfört.

Själva repeteringen sker med hjälp av ett rejält kromat handtag längst bak på lådan. Handtaget är inte bara prydligt utfört med fantastisk finish utan även mycket behagligt att använda. Själva mekanismen löper som is på is med en skön friktionslös känsla, tack vare välpolerade anläggningsytor inne i lådan. Med 10 joule som maximal effekt använder man på den svenska marknaden en förhållandevis kort och mjuk hammarfjäder som bidrar till en kort distinkt repetering. 

Ett paradområde som R10 har ärvt från den tidigare S10 är det fullt justerbara avtryckarsystemet som kan ställas in i alla upptänkliga led efter skyttens egna preferenser. Med sitt korta, rena avtryck har BSA här en av de vassaste avtryckarsystemen på marknaden och detta torde mycket väl tillfredsställa önskemålen även ifrån de mest kräsna entusiaster. Självfallet är avtrycket dessutom justerbart utan att man behöver ta ur mekanismen ur stocken, alla skruvar är lätta att komma åt igenom generösa öppningar i den gracila varbygeln.

BSA är även helt unika ibland de brittiska luftvapentillverkarna med att själva tillverka sina pipor och BSA:s hammarsmidda pipor har sedan decennier ett genuint välförtjänt och mycket gott rykte för enastående teknisk precision, något som nya R10 definitivt inte vansläktas med. Pipan som sådan är emellertid förvånansvärt kort, bara 39 centimeter lång. Mesta delen av vad vi ser utanpå vapnet är nämligen en shroud, alltså ett övertäckande tomrör. För vissa marknader utnyttjar BSA tomrummet i shrouden för att härbärgera en dämpsats som förvandlar shrouden till en effektiv integrerad ljuddämpare, något som av naturliga skäl inte är aktuellt på den version som säljs här hemma i Sverige.

  På en del marknader saknas shrouden och man har istället en separat ljuddämpare.

Shrouden har dessutom även en gänga längst fram under ett mycket prydligt gängskydd som tillåter ägaren att montera en separat ljuddämpare, något som möjligtvis kan vara av intresse för de som skjuter med de mer grovkalibriga versionerna på högsta tänkbara effekuttag. Shrouden är enkelt demonterbar för rengöring och vapnet kan även skjutas utan att shrouden är monterad, något som bara obetydligt höjer ljudnivån samtidigt som vapnet vinner en dryg decimeter i form av kortare totallängd.

Med tuben fylld till 200 Bar och magasinet uppladdat så kan den roliga delen börja. Det handlar här om ett rejält, lite tungt men gediget vapen som dock är relativt kort och mycket välbalanserat. När man sedan skjuter på frihand upplevs vapnet som ”lagomt”, liksom om man bär runt det i skog och mark, exempelvis under en tävling i Hunting Field Target. På grund av tyngden och det måttliga effekutttaget är känslan av rekyl i princip obefintlig.

Något som man däremot reagerar över är det lite underliga pysande läte som hörs efter vartannat eller vart tredje skott. Detta visade sig härröra ifrån vapnets regulator som återfylls med jämna mellanrum. Regulatorn är ursprungligen konstruerad för de 15-16 joule som är aktuellt på hemmamarknaden men när man här i Sverige bara tar ut 10 joule så räcker luftvolymen i regulatorn till fler skott och återfyllningen sker inte efter varje skott utan efter ett fåtal, med lite oregelbundet mellanrum.

Efter att ha vant sig vid företeelsen så är regulatorns väsande inget man tänker på. Regulatorn för dock det goda med sig att utgångshastigheten blir i det närmaste helt jämn. Detta exemplar mätte jag till precis på den maximalt licensfria gränsen och detta under hela skottserien på över 100 avfyrningar i rad.

Precis som alla licensfria luftgevär med kaliber 177 så är projektilbanan och den praktiska precisionen i allra högsta grad beroende på de yttre omständigheter som råder vid skyttet. Minsta lilla vindpust riskerar alltså att ge en klart märkbar avdrift ifrån den önskade träffbilden. För att i någon mån komma till rätta med detta så är en absolut jämn utgångshastighet en stor tillgång och här har nya R10 en stor fördel av sin regulator. På det hela taget är alltså R10 en mycket trevlig bekantskap.

Det är ett vackert, välbyggt och välpresterande vapen som är utomordentligt väl anpassat för precisionsskytte

likväl som ett rent tävlingsredskap i exempelvis Hunting Field Target. Med en prislapp på lite drygt 9000 kronor hos ledande luftvapenhandlare som Hurricane i Vittsjö är R10 ett vapen som främst riktar sig mot den entusiast som söker ett lämpligt tävlingsvapen där konstruktionens kvalitéer ifråga om teknisk egenprecision och finesser prioriteras främst.