Best Springer 16J

En modern fjäderbössa för 2010-talet..  

Med anledning av en diskussion på luftvapenforumet (misstänker jag) så fick jag en fråga i frågelådan om det bästa vapnet för 16J samt tänkbara alternativ till detta. Jag utgår här ifrån att frågeställaren underförstått exkluderar rena matchvapen på 10J, även om dessa har visat sig vara förbluffande framgångsrika i just vår klass för 16J när det gäller fjäderluftgevär.

Låt oss därför börja med att se på vilka grundkrav man bör ställa på ett sådant vapen, innan vi fördjupar oss i vilka exakta fabrikat och modeller som kan vara aktuella.

Bra pipa

En bra pipa är en självklarhet. För att vara säker på att erhålla en sådan så hade jag i första hand valt ett vapen som använder en varumärkespipa, alltså en pipa som är tillverkad av en specifik pipmakare med gott rykte - exempelvis Lothar-Walther. Alternativet är att välja en vapentillverkare som har gott renommé för pipor som är tillverkade av dem själva, "in house" så att säga - typ CZ.

Bra avtryck

Ett bra avtryckarsystem är också synnerligen väsentligt för att få fram en riktigt bra fjäderbössa. De två mest kända är CD och Rekord ifrån Air Arms respektive Weihrauch. Det finns dock mindre kända avtryck som är riktigt bra, exempelvis Walther LGV/LGU samt Feinwerkbau 124N.

Drivkällan

En bra drivkälla ska ge önskad anslagsenergi på ett så mjukt och rekylmilt sätt som möjligt. Detta har visat sig vara svårare i praktiken än vad man först tror. Ju mer effekt ett fjädervapen ger, desto större blir ofelbart rekyleffekten. Till detta så kan tillverkaren förhålla sig på två sätt, endera så mildrar man rekylen eller så isolerar man skytten (o helst även kikarsiktet) ifrån densamma. Den sistnämnda metoden har varit populär på matchvapen med lägre effekt och då vapnets egenvikt inte är lika problematisk som för Field Target då skytten förväntas bära runt vapnet i skog och mark. Idag är det i praktiken bara Dianas stora sidospännare som erbjuder den här teknologin hos vapen som (med bred marginal) klarar 16J.

Weihrauch HW77 

Tyvärr så finns det inte nu något specialbyggt vapen för 16J som erbjuder semirekylfri konstruktion, såsom gamla Air Arms TX200SR. Anledningarna till detta är två, prisbilden och efterfrågan. Fjädervapen är priskänsligare än PCP och dyra fjädervapen har en mycket liten marknad. Ett fjädervapen börjar bli distinkt svårsålt bortom 6000 kr eftersom de då korsar prisbilden med billigare PCP så i princip alla bättre fjädervapen ligger under den här prisnivån. Ett PCP däremot kan lätt kosta allt mellan 6000 kr till dryga 20.000 kr och ändå hitta köpare i entusiasternas skara.

Vidare så finns det också tekniska nackdelar med semirekylfria vapen. Om de har mekaniken upphängd i en släde så måste slädens rälslängd stå i proportion till uttagen effekt och desto längre rälslängd desto känsligare blir rälsen för att mekaniken rör sig i rätt slaglängd. En del serier av Diana 54 har periodvis haft bekymmer med att mekaniken har nypt halvvägs bak och då genererat en viss rekyl samtidigt som att mekaniken inte har kunnat återställas till rätt läge inför nästa skott. En bra precision vid tillverkningen här är nyckeln till framgång men detta påverkar naturligtvis också vapnets pris. De vapen som är rekylfria eftersom de motbalanseras har mer dimensionsmässiga bekymmer, ju tyngre och snabbare pistong desto tyngre måste även motvikten vara för att neutralisera korrekt och en tung motvikt gör ofelbart hela vapnet tyngre.

Tyvärr är det nog så att i nuläget så får vi lämna semirekylfriheten bakom oss om vi önskar ett optimalt 16J-vapen.

En legend i luftvärlden - TX200  

Förutom semirekylfria vapen så har konventionella fjädervapen allt mera utmanats av gas- och luftfjädervapen. Kan detta vara ett bra alternativ? Själv så är jag mycket tveksam. Visserligen så slipper man fjäderresonans och liknande missljud men rekylen brukar vara tämligen vass och detta är naturligtvis inte gynnsamt för den praktiska precisionen. Detta bekymmer försvåras också av att de flesta tillverkare av gasfjädervapen tyvärr frestas att ta ut lite extra hög effekt ur sina konstruktioner då det i sig själv är ett säljande argument. Man offrar så att säga lite skjutbarhet för att få ut lite mer effekt - precis tvärtom mot vad som är önskvärt för ett tävlingsvapen i Field Target.

Återstår gör konventionella stumma vapen med stålspiralslagfjäder.

En teknologi som både ökar den praktiska precisionen och den positiva subjektiva känslan av att skjuta fjädervapen är de konstruktioner som har syntetslagrade komponenter inuti själva drivkällan. Här var Air Arms tidigt ute med sin TX-serie och konceptet har nu fått efterföljare i konkurrenten Walthers senaste lineup. Dessa konstruktionslösningar gör det möjligt att isolera fjädervibrationer och oönskade pistongrörelser samtidigt som man behåller den konventionella spiralslagfjäderns progressiva effektutveckling, vilken är mycket gynnsam för praktisk precision.

Ska vi nu vara lite konkreta och titta på de modeller som kan vara aktuella för nyss nämnda kriterier så finns det säkra kort i form av TX-serien och kusinen Pro Sport från Air Arms samt nya Walther LGV/LGU. Frånser man syntetlagringar så kan man också ringa in HWs 77/97-serie samt Feinwerkbau 124N. Det är dessa sex grundkonstruktioner som idag utgör eliten av konventionella fjäderluftgevär som kan köpas fabriksnya över disk.

Generellt sett så finns det alltså äldre modeller som är konventionellt byggda, till detta räknar jag även 124 då den är en remake på FWBs guldkorn ifrån 1970-talets glansdagar. Dessa har varit i produktion under lång tid och är genuint beprövade samt försiktigt finslipade igenom decennierna.

Weihrauchs 77/97 har varit med länge, de är prisbilliga och de är erkänt kompetenta. Bra pipor, utsökta avtryckarenheter och anständig byggkvalité till rena budgetpriset för den här kategorin vapen. Till nackdelarna hör avsaknaden av syntetlagringar samt att de är något mera svårmekade.

Feinwerkbau 124N

Helt nya Feinwerkbau 124N anses i de första knapphändiga testerna ha ett utmärkt avtryckarsystem och de pipor som Feinwerkbau tillverkar kan man aldrig skoja bort. Är det något som FWB är riktigt vassa på så är det pipor! Deras myriader av OS/VM-tecken och andra meriter har inte anlänt gratis och definitivt inte utan att man har levererat pipor av yttersta klass. En entusiast i USA som var i kontakt med fabriken i Tyskland uppgav att de påstår att nya 124s pipa är "likvärdig eller bättre" än de pipor som satt på 300-serien senast då FWB tillverkade fjädervapen. End of story. Tyvärr så förefaller drivkällan vara en smula högt trimmad för 16J liksom att man har en helt konventionell konstruktion på drivkällan utan syntetlagringar. Detta behöver i sak inte vara någon nackdel men i dag är det inte heller någon fördel. När det gäller pipa, avtryckarsystem och passning/finish så kommenderar FWB alltid respekt och det ska bli spännande att följa den här modellens entré på marknaden. Bock i kanten dock för avsaknaden av riktiga rekylhål ovanpå cylindern.

Air Arms TX-serie beskylls ofta för att vara en copycat på HWs 77/97, något som jag alltid har varit tveksam till. När Ken Turner skapade den här serien så fanns det avsevärda förbättringar jämfört med 77/97s konstruktion så jag anser nog att modellserien förtjänar sina egna meriter. Det mest slående är att finish/passning och övergipande kvalité är minst ett halvt pinnhål högre än HWs dito, dock till en högre prislapp ska nämnas. Under skalet så är skillnaderna än större. Man har syntetlagringar, man har en avsevärt mera lättmekad konstruktion och man har en centrerad transferport bara för att nämna några väsentligheter som skiljer fabrikatens modeller åt. Den legendariska TX-serien har nu under drygt 20 år visat sig vara Field Targets primärvapen i fjäderklasserna och självfallet inte utan anledning. Ett solitt val vilket även kan sägas om kusinen Pro Sport och dess lite mer krutvapeninspirerade formgivning.

Walther LGV

Helt nya på banan i den här klassen är Walthers LGV och LGU, en pipspännare respektive underspännare som är konventionellt byggda men med all modern teknologi. Två mycket spännande och lovande modeller. Liksom Air Arms så har man syntetlagringar, man har matchpipor och man har riktigt bra avtryckarsystem. Prisbilden är ungefär motsvarande Air Arms, en del under Feinwerkbau men märkbart över Weihrauch. Rent spontant så känns det som mycket vapen för pengarna och kanske allvarligare konkurrenter till Air Arms än Weirauch framöver.

Vilken hade då jag valt själv?

Jag gillar HW77 men tyvärr så har tiden sprungit ifrån den. Ett kanonvapen - 1983, men trettio år gått och konkurrenterna har både kommit ikapp och förbi. En uppfräschning av konceptet i form av HW97 för femton år sedan har inte direkt lockat mig, detta eftersom 97 alltid har stått i skuggan av den mer kompetenta TX-serien. Weirauch förändrar ytterst sällan sitt fjädervapensortiment och den allra senaste helt nya konstruktionen torde ha varit den vanryktade HW57 som kom för lite drygt ett decennium sedan. Nu är det hög tid för lite nya modeller, inte bara allt fulare laserskurna stockar, utan helt nya konstruktioner allt igenom. TX200 och LGU har lagt ribban och kastat handsken, nu väntar vi...

Jag har haft flera TX200 och detta är tveklöst mycket bra vapen, visst - de är tunga och visst är pipan ifrån Tyskland, liksom stockarna ifrån Italien men detta är ändå ett brittiskt fjädervapen, ett äkta brittiskt fjädervapen. Vi talar inte om ett spanskt BSA eller ett turkiskt Webley & Scott utan detta är fortfarande genuina saker. Ett TX förmedlar alla de egenskaper som man i positiv mening förknippar med brittisk vapenkultur, för luftvapen så är detta helt klart en Aston-Martin snarare än en Austin Allegro för att knyta an till ännu en döende del av brittisk industri. Kort sagt, är vapnet väl betalat så är resten nedförsbacke, ett säkert köp som ytterst få blir besvikna över. Kanske lite mainstream för Field Target, javisst - men detta är ju naturligtvis inte utan anledning. En given toppkandidat ur mitt perspektiv. Kusinen Pro Sport är jag däremot kallsinnig inför, visst är det ett minst lika bra vapen men designen påminner alltför mycket om ett krutvapen i min smak. Ett luftvapen ska i min värld vara ett luftvapen och inte kunna misstas för en simpel krutbrännare. Tyvärr så har TX-serien (o PS) blivit allt fulare för varje generation men sådan förefaller den allmänna utvecklingen vara bland fjäderluftvapen med modetrenden av laserskurna stockar i pråliga mönster. Less is more!

Feinwerkbau Sport är en legend. Nu vet jag att en del inte förstår modellen men de som gör detta, de kan aldrig förtränga den. Många namnkunniga entusiaster (Beeman, Gaylord mfl) dyrkar modellen och detta vapen har en både stor och obrottsligt lojal skara fans över hela världen. FWBs pipor har vi redan berört, second to none, avtryckarsystemet på gamla 124 var bra men lämnade ändå en del att önska med dagens mått mätt så det kan bara bli bättre. Finish och passning är erkänt starka sidor. Det jag däremot inte gillade med den gamla modellen var att meka med den, förhoppningsvis så är nya 124N betydligt bättre i detta avseende. Det jag känner mest oro för är drivkällan, har man en gång vant sig vid fjädervapen som har syntetlagringar så vill man inte vara utan. Vem vill egentligen höra ett Twaaang varje gång man skjuter ett vapen som kanske landar runt 7000 kr? Inte jag i alla fall. Med tanke på prisklassen så vill man ju inte heller lägga ytterligare ett par tusen på tuning för att den ska vara lite skönskjutande som en TX är redan ur kartongen. Formgivningsmässigt sett så har man behållit den slanka designen men varför har man inte en snyggare lösning på de öppna riktmedlen? O vart tog FWBs klassiska rembyglar vägen? Här känns konceptet halvfärdigt. Dags för en De Luxeversion snart, med lite kortare pipa, med rembyglar och med en riktigt fin valnötsstock? Idag så känns tyvärr 124N lite för halvfärdig och lite för dyr jämfört med de övriga konkurrenterna i den här ligan.

Återstår gör nu Walthers LGV/LGU. Hade jag valt en underspännare så hade jag satsat på ett säkert kort, vilket i sammanhanget hade inneburit en TX200. Prisskillnaden är helt enkelt för liten för att motivera LGU jämfört med en såpass erkänd och kompetent konkurrent. Modell LGV däremot, den är mera unik. Dessutom så gillar jag bytvapen, de är på något sätt mera fjädervapen för mig. Saken blir knappast sämre av att LGV därtill har ett riktigt bra piplås, en underskattad finess som mest är känt ifrån gamla Webley & Scott Omega (vila i frid) och HW35. Liksom TX-serien så har man syntetlager inuti samt ett avtryckarsystem med bra rykte. Nackdelar då? Tja, ful till att börja med. Det jag retar mig mest på är utformningen av säkringen liksom plastdetaljer som inte hör hemma på den här typen av vapen. Bortsett ifrån detta så upplever jag den som klossig. Visst, den väger 4200 gram vilket är en ansenlig vikt men man hade åtminstonde kunnat försöka att maskera vikten med lite snitsig formgivning (se 124N). I övrigt så finns det inte så mycket att anmärka på, den är som sagt tung men det kommer med konceptet och är oftast snarare en fördel än en nackdel när det handlar om praktisk precision. Därtill så är den dyr för att vara fjädervapen men inte oförskämt dyr (se 124N) utan ligger i paritet med konkurrenterna och tangerar smärtgränsen för vad en fjäderbössa får kosta innan den förlorar försäljning jämfört med ett PCP.

Mycket talar nog för att jag själv faktiskt hade valt en LGV, i så fall en Master Ultra för 5300 kr. Då får man den prydliga pipvikten samt en trästock (av bok).

Riktigt kul att se!

  Foto skamlöst stulet av Hurricane (www.luftvapen.se)

Under helgen så gick Skandnaviska Mästerskapen i Field Target av stapeln i Norge och Sverige fick stora framgångar. Tomaz lyckades bärga guldet i klassen för PCP och Gubbe knep guldet i fjäderklassen. Förutom dessa fina placeringar så tog Sverige också ett silver och ett brons i fjäderklassen.

Bra jobbat allesammans!

Lite blandat.. 

  FX Airguns Indy

Egentligen så hade jag tänkt att åka till skjutbanan den här söndagen men eftersom det blåser halv storm här på västkusten så får jag istället satsa på att skjuta lite inomhus under veckan. Nu kommer ju hösten och den mörka årstiden med dess opålitliga väder. Blåst, nederbörd, mörker och kyla är ju inte direkt tilltalande förutsättningar för vår hobby. Nu flyttar därför en stor del av skyttet inomhus för de som kan eller i malpåse under väntan till nästa säsong för de som inte har samma möjligheter.

Själv så har jag ju denna säsong fått förmånen att kunna skjuta inomhus på upp till 30 meter, efter en smärre förändring i den lokal jag nyttjar, eller hemmavid där jag har fem meter inomhus som går över till ytterligare tio meter utomhus - inalles 15 meter. Allt upplagt för skytte med uteslutande 10J-vapen med andra ord. Ska jag vädra min Elite så får det bli någon enstaka helgdag på skjutbana.

Något som däremot är oförändrat, oavsett säsongerna är frågelådan!

Frågor kommer alltid och dagens fråga var:

"FX Independence, något att köpa som första PCP?"

Indpendence är utan tvekan ett mycket intressant vapen. Jag fick själv förmånen att vara med och bekanta mig med den allra första serien för några år sedan och konstruktionen har nu fått en avknoppning i form av Indyn, bullpupversionen av samma modell.

Gemensamt för de båda och det som de flesta som är obekanta med modellen tenderar till att reagera över är dels hur enkla de är att pumpa samt hur väl dämpade skottljud som de levererar. Dessa modeller kan användas på två sätt, antingen så använder man dem som ett pumpgevär eller så direktmatar man dem till en extern luftkälla (dykarflaska eller extern tub), vilket tillåter dem att fungera precis om vilket konventionellt PCP som helst. Man kan alltså få både friheten hos ett, av en extern fyllkälla, oberoende vapen samtidigt som man kan få den bekväma funktionaliteten för notstop skytte hos ett vanligt PCP.

Om vapnet är ostrypt så måste man ta tre pumptag för ett skott, har vapnet 16J så måste man ta ett pumptag för varje skott. För 10J så räcker det med ett pumptag för ungefär varannat skott.

Men..

Inte nog med detta, vapnet har också en jätteliten inbyggd resevoir som tillåter att ett flertal skott avlossas mellan varje pumpning. Ostrypt så kan man skjuta 5-6 skott i en följd innan man då måste pumpa 15-18 pumptag för att återställa vapnet. På 16J så kan man skjuta drygt ett magasin, innan man återställer med lika många pumptag. I en licensfri effektnivå så talar vi om två magasin..

  FX Airguns Independence

Bulkmatat däremot, ja - där är det bara behållarens volym som sätter gränsen. Den som exempelvis kopplar till en stor dykarflaska kan skjuta tusentals skott nonstop.

Så långt funktionaliteten, men är det ett bra köp då?

Ja, det kan det vara. Förutsättningarna är att man gillar (det lite udda) utseendet samt att man helt enkelt har råd med den. När man räknar kronor och ören så måste man dock väga in att fyllkällan ingår och den är naturligtvis värd en hel del, minst de 2000 kr som en vanlig handpump betingar. Jämförelsen är ändå inte riktigt rättvis eftersom pumpningen hos dessa vapen är otroligt mycket enklare än handpumpningen med en extern pump. Vill man ha den totala funktionaliteten så krävs dessutom en lös 500 cc tub med fyllkit och en meterlång slang vilket adderar ytterligare 2500 kr samt därtill en vanlig dykarflaska med fyllkit.

Störst "vinst" med modellen har naturligtvis den som kommer in i sporten med tomma händer. Då kan man köpa dessa vapen och börja skjuta direkt, för att sedan, om man så önskar, komplettera med tuber och liknande. För den som redan har en fyllstation så är funktionen med dessa vapen inte lika uppenbar, även om steget här till att bygga ut till bulkmatning är betydligt kortare. Säga vad man vill men flexibla är sannerligen dessa vapen.

Överlag så är dagens modeller synnerligen driftsäkra, efter att ha uppdateras under ett par års tid för att lösa en del mindre bekymmer som modellerna var behäftade med ifrån början. Tillkortakommanden som var tydligast för de vapenägare som brukade sina bössor under specifika förhållanden, exempelvis i extremt varma regioner.

Det jag personligen saknar är emellertid en trästock, något som ännu aldrig har presenterats. Tyvärr så tror jag att formgivningen av i alla fall Independence har motat bort en hel del tänkbara kunder. Denna modell är dessutom inte lika ergonomiskt bekväm att pumpa som den kortare Indyn med dess mer ergonomiska pumprörelse.

En FX Airguns Elite till salu !

  FX Airguns Elite med första versionens F/T-stock.

Lasse Laursen, ordförande i Onsala Luftgevärsklubb, säljer nu ett ovanligt vapen - sin FX Airguns Elite. Detta är ett vapen ur den första serien, samtida med min egen Elite, men modifierat på en rad olika sätt. Som den skarpsynte säkert redan har noterat så har lådan borrats om till Mk II-spec för matchavtryck, något som saknades på originalet. 

  En blandad kompott

Vidare så har originalstocken (Mk I "Evanixstocken") försetts med en hemmagjord hamster samt blivit borrad för rembyglar. Piporna, en pipa i kaliber 22 och en pipa i kaliber 25 ingår, har utrustats med samma typ av raka gavlar som jag själv har satt på min egen Elite. Liksom denna så har även detta vapen försetts med en regulator. Bössan har servats av Fredrik på fabriken och Lasse intygar att vapnet är såväl synnerligen välskjutande liksom i gott skick. Liksom de flesta Elite Mk I så är detta vapen originalsålt på licens och sådeles aldrig "fultrimmat".

Så långt själva vapnet..

Med följer även en F/T-stock av FX Airguns tidigaste typ, med vinklat bakstycke. På denna stock ingår inte heller den överliggande railen ovanför pipan/blocket. Förutom originalets 500 cc tub så finns även den mindre och lättare 400 cc tuben (samma typ som jag själv använder). Kikarsiktet är ett Hawke SW 30 SF 8-32/56 med MilDots och utrustat med spiritlevel (ACD) och Sportsmatch fästen, liksom ett customtillverkat stort sidohjul (original medföljer också). En hel del ammunition ingår dessutom.

För hela detta paket begär Lasse i nuläget 13.000 kr.

Notera även att detta vapen är licenspliktigt!

The BSA Goldstar!

BSA älskar att återvinna gamla anrika namn..

Knappt så har nya Air Arms nya HFT 500 landat innan BSA lanserar sin nya lineup av PCP, baserade på den nu drygt tio år gamla Hornet-serien. Den färgstarka HFT-versionen i laminat har visats tidigare så idag blev det premiär för valnötsvariant och den lite mer diskreta laminatstocken, benämnd Black Pepper.

  Den nya lineupen för 2015 - notera loggan Goldstar som är tagen ifrån motorcykelmodellen Goldstar

Vidare så utlovar man speciellt utvalda pipor, kallade ECHF, vilka utlovas vara exceptionellt bra även för att vara BSA. Alla modeller är försedda med regulatorer och självklart så uppfyller stockarna reglementet för HFT. Slutligen så har man ett nytt magasinsystem - Mk VI i ordningen. Den här gången lovar man, som vanligt, att alla problem är lösta och att magasinen ska fungera helt klanderfritt. Brasklappen i samma stycke är emellertid att vapnen också kan köpas som singleskott - förmodligen ett mycket klokt val.

Vad priserna hamnar återstår ännu att se...

'

Korta avstånd men stor skjutglädje!

  Dagens första tavla, notera att siktet var ställt för 25 meter..

Idag så fick jag åter igen möjlighet att skjuta inomhus, något som är synnerligen välkommet nu på hösten när regn, blåst, kyla och mörker drar in över landet. Dagarna blir knappa så det blir omöjligt att hinna till skjutbanan innan kvällens mörker sänker sig. Så smidigt att kunna glida inomhus en timma mellan jobbet och färden hem.

  Dagens andra tavla

Som vanligt så sköt jag en full fyllning, vilket på 30 meter betyder 80 skott utan större märkbar skillnad i träffbilden. Hade jag skjutit på kortare avstånd så hade jag kunnat nyttja ytterligare 80 skott, totalt 100, men egentligen så har jag "bara" 60 skott tillgängliga enligt kronografen (inom 20 fps spridning).

  Efter 50 skott så gick jag över till 10 skott per tavla

Att skjuta inomhus är odramatiskt behagligt och avslöjar direkt vilken utsökt teknisk egenprecision som även billiga PCP av idag besitter. Ett extra plus för Challengern är dessutom dualfuel-konceptet som ger ett behagligt lågt skottljud trots att vapnet saknar både shroud och ljuddämpare.

  Dagens fjärde tavla visar att jag hade bättre fokus på skyttet än kameran..

Den gamle Dahlman myntade en gång i tiden konstaterandet att "på avstånd ut till 30 meter så klarar man sig i allmänhet mycket väl med ett licensfritt luftgevär" och det finns ännu i denna dag inget att anmärka mot det påståendet i sak - förutsatt att man slipper vinden. För, med handen på hjärtat, hur ofta så har man tillgång till avstånd bortom 30 meter alla gånger man vill skjuta?

  Skott 70 till 80 visade att träffbilden sakta började dala, efteråt låg trycket på ca 65 Bar.

Så var då 80 skott avverkade och det hela tog ungefär en timma av utsökt kvalitétstid. Nu var det dags att packa in bössa och ammunition i fodralet samt hänga min minibeanbag i bältet. Hemfärden väntade. Tillbaka till verkligheten, ett barn ska hämtas på scouterna, ett på motionsdans, läxor ska läsas och kvällsmat beredas, därefter nattning. Då kommer min hustru hem ifrån jobbet och det blir någon timma i soffan framför TV:n innan sängen. 

I morgon blir inget skytte utan då stjäl jag min egen lilla timma åt att sköta bloggen istället. Ännu en helt vanlig grå vardag i höstrusket har gått till sin ända.

! Stulet vapen !

En entusiast har tyvärr fått sitt vapen stulet.

Mera info finns här: http://www.luftvapen.info/viewtopic.php?f=6&t=13566

Håll ögonen öppna!

Daystate Forester

Är det något som Daystate verkligen behärskar så är det omsorg om detaljerna i passning och finish..

Under den gångna veckan så har det kommit ut lite bilder på Daystates nya Limited Edition, benämnd Forester. Detta unika utförande kommer att finnas tillgängligt för samtliga modeller av Wolverine.  

  Notera den unika skogsinspirerade stocken av flerfärgad laminat..

Daystate har en lojal skara fans som hyllar fabrikatet och deras produkter, vilka man håller för världens förnämnsta sporting airguns och detta är säkert en modell som kommer att uppskattas av dessa entusiaster.

  Förmodligen ingen storsäljare i Sverige men väl så i England och USA..