Slowshooter & Field Rifle!

Ett Field Rifle för de riktigt långa distanserna!

Bortsett ifrån min 15 år gamla BSA som köptes i en annan tid för helt andra behov och som numera mest agerar veteranvapen med synnerligen sparsam användning så har jag planerat min egen vapengarderob utifrån två väldigt olika vapen med syfte att komplettera varandra för alla tänkbara behov och situationer – en Slowshooter och ett Field Rifle.

Om vi börjar med det sistnämnda så är det tänkt för utomhusbruk på långa avstånd så givet detta var mitt val kaliber 25. Detta eftersom kaliber 25 klarar av allting som kaliber 22 klarar, fast bättre.

Varför inte så kaliber 30 eller 35, kan man naturligtvis fråga sig utifrån samma logik?

Förvisso, men samtidigt så är ammunition till kaliber 30/35 betydligt dyrare och svårare att hitta, bortsett då ifrån att utbudet även är mycket smalare.

Till kaliber 25 så kan jag till och med köpa JSB över disk hos min lokala jaktaffär 7 km bort, att göra detsamma med något i kaliber 35 är förmodligen bara att glömma såvida man inte råkar bo i snapphanebygden.

Hur mycket tekniskt sämre är då kaliber 25 än kaliber 30 osv?

När jag laddar min Elite med 33.49 grains JSB Slug så lämnar de mynningen med 260 mps vilket motsvarar 840 fps. Den utgångshastigheten ger en BC på knappt .090 och det betyder att om jag skjuter in rakt på vid 50 meter så ligger jag som max + 3 centimeter vid 32 meter och – 4 centimeter vid 60 meter. Accepterar jag en avvikelse på totalt 7 cm så kan jag hålla rakt på mellan 10-60 meter och bara tappa 10 joule från mynning till 60 meter, ifrån 70 till 60 joule.

När den bössan rastas så sker det alltid på avlysta platser, antingen skjutbana eller en skjutplats på enskild mark. Eftersom vapnet går på licens så måste det alltid finnas under uppsikt utanför vapenskåpet så transport sker alltid med bil och av den anledningen så spelar vapnets format ingen praktisk roll – det här geväret är ju ett veritabelt kvastskaft med 120 cm totallängd varav 60 cm är pipa!

Ett tag umgicks jag med idén att konvertera den till bullpup, alltså skifta över den till Bobcat men det är helt enkelt inte värt kostnaden eftersom jag använder den så sällan och då dess imponerande format inte är något problem i sig självt vid varken användningen eller transporten. Skjuter jag mot ett fast mål och använder rätt ammunition så är meningsfullt skytte faktiskt inga problem åtminstone ut till 100-120 meter, vilket objektivt sett är fantastiskt för ett luftgevär och helt klart i samma territorium som 22LR. Luftförsörjningen löser jag med två stycken 400 cc buddybottles som i tur och ordning skruvas på vapnet vid behov där var och en av dem ger minst 60 fina skott inom 20 fps spridning tack vare HUMA-regulatorn.

En slowshooter för de korta distanserna!

Den raka motsatsen till Field Rifle är min Slowshooter och detta är det vapen jag använder till 90 procent av allt mitt skytte. Anledningen till detta är dess tillgänglighet, med en Slowshooter så kan man skjuta nästan varsomhelst och närsomhelst, också på platser där ett Field Rifle vore direkt olagligt eller i alla fall väldigt olämpligt att använda.

Man kan skjuta hemmavid där bara 10 meter inte är något hinder för meningsfullt skytte, man kan skjuta tyst utan att störa någon på ett helt annat sätt än min stora Elite, denna är förvisso också tyst men bara i avfyrningen – projektilens färd igenom lufthavet låter förvånansvärt mycket och anslagslätet är på en helt annan nivå, av naturliga skäl.

Slutligen så är projektilen från ett vapen på runt 5 joule betydligt enklare att fånga på ett säkert sätt än motsvarande på 70 joule när det kommer till kulfång. Vidare så kan man skjuta på arbetsplatser där man har tillåtelse att göra detta, i källarkorridorer, på små radhustomter – ja, bara fantasin sätter gränser.

Själv valde jag att utforma min Slowshooter som bullpup vilket betyder att den med bara 50 cm totallängd blir enkel och smidig att både transportera och förvara, inte minst tydligt vid förflyttning i en mindre bil, per cykel/moped/motorcykel eller visa kommunala färdmedel. Faktum är att den går enkelt i en vanlig liten laptopväska som ingen människa någonsin skulle reagera över.

Skulle jag däremot färdas inkognito med min Elite så hade den närmast krävt ett fodral för ett basfiol för att inte uppenbarligen identifiera sig som ett skjutvapen, med tillhörande stigmatisering från omgivningen. Vad gäller effekten så har jag medvetet valt att ha den på bara 5 joule istället för 7-10 joule som sannolikt många andra entusiaster hade valt i första hand. Jag har visserligen testat den även på sådana effekter men med 5 joule så räcker effekten väl till en räckvidd på 20 meter och även 30 meter om det kniper, helst då inomhus.

För det här vapnet så börjar projektilbanan vid 6 meter med -1 cm, därefter stiger den till 0 vid 9 meter, toppar på 0.62 cm vid 13 meter, faller till 0 igen vid 18 meter och når slutligen -0.70 cm på 20 meters avstånd. Accepterar jag en avvikelse på totalt 1.60 cm så kan jag hålla rakt på mellan 6-20 meter, vilket är perfekt för inomhusbruk.

Fördelen med just 5 joule istället för exempelvis 10 joule blir fler skott på fyllningen, lägre ljudnivå samt betydligt mindre skador på kulfång/målmaterial. Den låga effekten betyder 60 skott inom 20 fps spridning utan att jag behöver fylla upp och transportera med extra luftförsörjning.

Sammanfattningsvis så är detta det sätt som jag har valt att planera och använda min egen utrustning och med den här typen av struktur så har jag aldrig saknat de annars så vanliga konfigurationerna med ett vapen på .177/16J (för de som tävlar i Field Target) eller .22/45J för de som tävlar i fri effekt (numera begränsad till 35J för övrigt), båda populära effektnivåer för respektive kalibrar för diverse olika vapen direkt från fabrik.

Bortsett från dessa så finns det ju även dedikerade långhållsskyttar som kör grova kalibrar på avstånd stundom långt bortom 100 meter och där räcker inte mitt Field Rifle hela vägen för exempelvis bench rest för 150 meter etc. Även här så har jag ännu inte saknat någon kapacitet från min egen lineup, även om detta hade varit mer sannolikt än en liten fjutt på 16J för 40-50 meter.

Hade jag idag valt om så hade emellertid sannolikt mitt Field Rifle varit kaliber 30 eller 35 enbart av den enkla anledningen att de kan klara nålsögat på 150J och därmed betydligt enklare (och snabbare) kan förvärvas på licens mot jägarexamen jämfört med ett vapen som kräver 6 månaders väntetid, tävlingslicens och klubbmedlemskap, vilka dessutom numera bara är begränsat till kaliber 22 för behoven inom Field Target.

I valet mellan kaliber .22 och .30 för ett Field Rifle så hade mitt val självklart varit det sistnämnda, utan minsta tvekan och trots att det är dyrare att skjuta med ammunition som därtill är svårare att hitta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...