Ett härligt läte med en lång historia!

  Det behövs betydligt mindre effekt än vad många tror - förutsatt att man träffar rätt!

Tidigare i veckan så fick jag en fundering ifrån en ny entusiast som hade sjutit ihjäl en skata med ett "klent" tävlingsluftgevär. Exakt vilket luftgevär som användes är oklart men jag lät mig förstå att det förmodligen var med kaliber 177 och en bit under 10 joule.

Hursomhelst så noterade han ett kraftfullt SMACK vid träffen och för de som tidigare har skjutit fågel med luftgevär så är naturligtvis lätet bekant. Ett ljudligt, dovt och tomt smack som inte är helt olikt ljudet av en perfekt träff på en tennisboll med ett brännbollsträ. Skatan stendog men vår vän entusiasten började då fundera lite - vad var det egentligen som han hörde? Vad var det som lät så högt?

För att kunna besvara den frågan så måste vi gå väldigt långt tillbaka i tiden, kanske till och med tillbaka till perioden Trias i jordens historia. Under den epoken utvecklades de första Theropoderna, för ungefär för 230 miljoner år sedan. Theropoderna delas in i två grupper, kallade Coelurosaurier och Carnosaurier. Bland Carnosaurierna återfinns de största köttätande landdjur som någonsin existerat. Coelurosaurierna var (med en del markanta undantag) oftast mycket mindre, de flesta 2 till 4 meter långa och de allra minsta mindre än en höna.

Enligt majoriteten av dagens paleontologer är fåglar (Aves) en överlevande grupp av Coelurosauria och således är Theropoda inte en utdöd grupp av djur - dinosaurierna lever fortfarande mitt ibland oss!

Dessa nutida dinosaurier - fåglarna - är alltså en oerhört framgångsrik grupp av djur som idag består av mellan 9000 till 10.000 olika arter, ungefär en dubbelt så stor artrikedom som vi däggdjur. Något som är gemensamt för fåglarna och övriga nu utdöda dinosaurier under Theropodia är förekomsten av luftsäckar.

Lite grovt så finns det idag tre dominerande sätt som levande varelser kan använda för att extrahera syre ur luften. Dessa tre olika metoder används av insekter, däggdjur och fåglar. 

Den mest primitiva varianten är trakéer eller boklungor, som egentligen bara är rör (eller lameller/"veck") inuti kroppen där syret sugs ut av orörliga vävnader. Man säger därför att insekter saknar aktiv andning och har således inte heller någon näsa (eller motsvarande). Detta andningssystem är ineffektivt, även om det är dugligt för djurgruppens egna ändamål, och begränsar mycket av dess morfologi. Insekter kan exempelvis inte bli speciellt mycket större än ca 100 gram eftersom de helt enkelt inte kan utvinna syre tillräckligt effektivt. Tidigare i historien så hade vår atmosfär däremot en större andel syre i luften och då kunde insekter bli betydligt större.

Nästa steg upp på prestandastegen är våra egna lungor, som återfinns hos däggdjuren. Vi har lungsäckar som kan röra sig i takt med att vi andas och syresätter blodet. Dettta system är hyfsat effektivt och tillåter oss exempelvis att vara fysiskt sett större än insekter liksom att vara endotermiska ("varmblodiga"), till skilland från insekterna.

Om man däremot är fysiskt sett stor, endotermisk och vill kunna röra sig snabbt eller pyssla med något som är väldigt energikrävande, till exempelvis kunna flyga så krävs det ett ännu mer effektivt andningssystem - nämligen luftsäckar!

  Luftsäckar ger en oöverträffad andningsprestanda!

Många arter av dinosaurier, varav fåglarna är de enda kvarvarande typen, utvecklade tekniken med luftsäckar för att kunna säkerställa tillgången på stora mängder syre. Den här metoden var en stor tillgång för djur med enorm storlek, liksom för bara väldigt stora djur som ville förflytta sig snabbt samt för de stora endotermiska djur som önskade flyga.

Våra däggdjurslungor fungerar ju på så sätt att de kombinerar två funktioner i samma enhet, de både cirkulerar (drar in och skjuter ut) luften samtidigt som de suger ut syret ur luften. Fåglar däremot har lungor vilka enbart suger ut syret ur luften - själva cirkulationen som sådan sköts av luftsäckarna.

Systemet är naturligtvis mera komplext och har därför en del nackdelar men förutom en enastående andningsprestanda så hjälper det även till att kyla kroppen inifrån. Däggdjur brukar ju kyla kroppen igenom att flåsa vilket inte blir lika effektivt och människans unika (samt mycket effektiva) porsvettning fungerar ju inte för varken övriga däggdjur (som är klädda i päls) eller fåglar, eftersom fåglar (liksom övriga dinosaurier under Theropodia) har täta fjäderdräkter.

En exceptionellt god andningsprestanda liksom en inbyggd AC är alltså de huvudsakliga anledningarna till att luftsäckar som andningssystem har klarat tidernas prövningar under miljontals år. 

Så, hur var det då med nackdelarna?

Jo - fåglarnas nackdelar (o fördelen för oss luftvapenjägare) är att en stor del av fåglarnas inre upptas av andningssystemet vilket därför är enkelt att träffa och dessutom synnerligen sårbart. De allra flesta fåglar har mellan 7-9 luftsäckar och till detta kommer då två stycken lungor. Oavsett vad fågen pysslar med när den blir påskjuten så är det alltid vissa luftsäckar som är trycksatta då fåglars lungor inte rör sig själva, som våra gör. 

Det är när en diabol slår igenom en trycksatt luftsäck och dess trycksatta luft smiter ut i atmosfären som vi hör det ibland synnerligen högljudda lätet som signalerar en fin träff. Man kan alltså lustigt nog säga att knallen från anslaget är kommen ifrån samma fenomen som skapar knallen från våra PCP vid avfyrningen - trycksatt luft som snabbt smiter ut i atmosfären.

För fågeln så är en punkterad luftsäck naturligtvis en katastrof och ett mycket allvarligt tillstånd.

Om ett däggdjur får ett hål igenom lungan så är det illa men den andra lungan kan i regel ändå syresätta kroppen tills dess att blodflödet ifrån projektilhålets utblödnad sänker blodtrycket såpass mycket att syre upphör att nå fram till hjärnan varvid medvetslöshet inträder.

Bortser man ifrån utblödnaden och den fysiska vävnadsskadan så kan många däggdjur leva bra och länge med bara en enda lunga, något som man kan se hos oss människor då en lunga opereras bort. Självfallet så försvinner en stor del av andningskapaciteten men den basala överlevnaden utan större ansträngningar finns fortfarande kvar.  

Andningssystemet hos fåglar är dock högre trycksatt än våra lungor och luftsäckarna är mer seriekopplade än våra snarast parallellkopplade lungor. Det innebär att ett hål betyder att all tillgängligt styre försvinner blixtsnabbt och därmed även syreförsörjningen till hjärnan, varpå medvetslösheten uppstår - fågeln slocknar i fallet och är orörlig när den slår ner i marken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...