Direktlänk till inlägg 15 maj 2017
Skytteviken i växlande väder...
Den obligatoriska vinnarbilden (Foto: FTSverige.org)
För första gången på ett par säsonger så har jag nu varit iväg på en Field Target-tävling. Anledningen var faktiskt inte att tävla själv då jag har inte har ansett det vara kostnaden och arbetet värt att lösa en tävlingslicens och ett klubbmedlemskap bara för att kunna närvara på någon enstaka tävling, utan nu var jag mest med som rådgivare och chaufför.
Idag - tre år efter att jag slutade tävla - så har nämligen min son växt till sig och blivit nyfiken på fallmålstävlande så varför inte ta med honom på en tävling?
Vi var ju iväg på en helt utmärkt skytteträff i Vårgårda under våren så den här gången så blev det med andra ord hans premiär på en riktig tävling. Eftersom han då tävlade som Junior så slipper han ju mycket av byråkratin runt tävlingarna med skyttekort, klubbmedlemskap, tävlingslicens osv, så av den anledningen så var det enkelt och smidigt för honom att delta. Han tyckte att det var lika kul den här gången och lyckades ta en tredjeplats i sin klass, något som han naturligtvis var utomordentligt nöjd med.
För egen del så tänkte jag passa på att hälsa på lite gamla bekanta men tyvärr så var det tunnsått med dessa. Totalt så deltog knappt 30 tävlanden och hälften av dem var människor som jag inte kan påminna mig om att jag någonsin har träffat.
Självklart så är det kul med så många nya ansikten men vart tog alla andra vägen, de från förr?
Nu ÄR förvisso tre år en ganska lång tid och mycket kan naturligtvis komma emellan i livet som sådant men det kändes ändå slående att så många människor har lämnat tävlingarna...
Nya entusiaster fanns naturligtvis och det var kul att få ta del av deras glädje inför sporten.
Då grabben har varit så entusiastisk för att skjuta så förhörde jag mig lite runt Skepplanda och deras aktiviteter, den klubben ligger ju nära och hade ju profilerat sig med en stor ungdomsverksamhet. Tyvärr så verkade det som att den var nedlagd, lagd på is eller bara allmänt okontaktbar, beroende på vem man lyssnade på under träffen. På något sätt så är jag kanske dessvärre inte så förvånad eftersom de drivande krafterna där var desamma som skötte en tidigare lokal klubb som gick överstyr så illa att den tyvärr blev nedlagd.
Inom luftskyttets olika verksamheter är det ofta så; någon kommer till med brinnande entusiasm bara för att sedan falna och försvinna - ”A light that burns twice as bright only shines half as long”, som det sägs.
Trist för sporten som helhet, den behöver alla seriöst intresserade personer som den överhuvudtaget kan uppbringa.
Bortsett dessa dystra nyheter så var det intressant att se hur tävlingsformen har förändrats. Långt borta är den tid då alla samlades runt den tävlanden som hade en så exklusiv bössa som en riktigt Steyr att ståta med. Idag är dessa vapen stapelvara hand-i-hand med Air Arms olika FTP och FT/MPR-modeller.
Jag tror nog inte att jag såg en enda traditionell fjäderbössa utan det närmaste detta var en FWB300 från Junior-klassen.
Genomslaget av PCP är med andra ord totalt och tonvikten ligger på vapen i prisklassen klart över 15.000 kr med matchande optik. Sporten har utan tvekan blivit betydligt mer specialiserad och internationell, ett annat exempel är de tidigare spektakulärt udda skyttejackorna som numera är legio – jag har nog aldrig sett så många skyttejackor på en enda tävling som denna (vilket naturligtvis kan beror på att det var tre år sedan jag var på en tävling sist).
På det hela taget så var det emellertid en positiv och rolig upplevelse.
Det är helt andra människor nu, personer som brinner och är roade av de mer formaliserade tävlingsformen som har utvecklats ifrån vårt traditionella fallmålsskytte.
Jag tänker inte raljera över ”elitism” eller liknande utan så länge alla som tar del är nöjda med utvecklingen så går den utan tvekan åt rätt håll. Field Target Sverige har utvecklats fort och effektivt, man ÄR numera internationell och formell och gott är väl detta.
Med lite tur så har man kanske också skapat ett vacuum nedåt som i framtiden möjligtvis kan bereda utrymmen för mer informella tävlingsformer med anspråkslösare utrustningskrav och mindre byråkratisering.
Det hade ju varit en bra utveckling för alla parter.