Direktlänk till inlägg 10 april 2016
En udda jätte!
Det är nu 14 år sedan den kom ut på marknaden..
Under de senaste åren så har ju Gamos sortiment nästan totalt dominerats av överstarka fjäderluftgevär kännetecknade av plastigt utförande, primitiv finish och råa skjutegenskaper. Hela den inriktningen av sortimentet började på allvar 2002 med lanseringen av Gamo 1250 Hunter, eller Hurricane som den kallades på vissa marknader. Modellen ersattes sedan delvis 2007 av en utvecklad variant benämnd Hunter 1600 Extreme, som enkelt uttryckt var en 1250 men med en lång slank pipvikt istället för den kortare originalvarianten som dessutom hade öppna riktmedel och med ännu högre angiven effekt.
I korta ordalag så kan man beskriva 1250 som gigantisk! Detta är i sanning ett riktigt fullsize-bössa med 119 cm totallängd och en vikt på 4600 gram, utan optik ombord. Att anspänna vapnet kräver trots den långa pipan en högst ansenlig kraft - Gamo själva uppgav 58 lbs (jmfr HW80 - 34 lbs och HW30S - 18 lbs), vilket är 2 lbs mindre än den luftfjäderdrivna Theoben Eliminator (Mk III) på fullt tryck och 10 lbs mer än Webley & Scott Patriot.
Översatt till vanlig svenska så krävs det en ordentlig insats för att spänna vapnet och alla klarar det helt enkelt inte. Med vana, rätt teknik och god fysik så är det naturligtvis fullt görligt men det är såpass tungt att man inte gärna skjuter ett skott extra då anspänningen näst intill avskräcker från användandet av vapnet. Jag fann själv anspänningen som enklast (nja, minst tung) om man hade lite sving i anspänningsrörelsen. Detta funkar bra eftersom spiralstålslagfjädern är förhållandevis progressiv, till skillnad från hos de överstarka luftfjädervapnen.
Modellen har lyckligtvis antibeartrap och tur är väl detta för skulle man lyckas avfyra vapnet i anspänt läge så är det nog bud på att hela vapnet hade flugit ur händerna!
En slagfjäder av episka dimensioner!
Det intressanta med modellen är emellertid inte bara dimensionerna och den enorma drivkällans anspänningskaraktäristik utan modellen har faktiskt en del brittiska värden, passning, finish och den övergripande känslan av kvalité upplevs som milsvid ifrån det övriga samtida Gamosortimentet. Hela bössan känns faktiskt premium på detta sätt. Nästa positiva överraskning var avtryckarsystemet, en del av Gamos vapen som sällan renderar alltför positiva omdömen. Avtrycket har visserligen ett traditionellt släp men känslan är inte lika grusig som brukar vara fallet med Gamos. För att vara en grov dunderfjäderbössa så får man nog hålla Gamos avtryck på den här modellen som något av de bättre i kategorin.
Det exemplar jag sköt hade kaliber 22 och det var naturligtvis med en viss fruktan som man avlossade det första skottet, potenta Gamo är ju inte direkt kända för någon form av silkesmjuk avfyrningscykel. Så inte i detta fall, kan jag avslöja! En rejäl spark i rekylen, kanske inte lika illa som de Webley & Scott Patriot som jag har haft (det tvivelaktiga) nöjet att bekanta mig med, men ändå. Värst var nog ändå fjädertwaaaanget, som var bland de värsta jag hittills har upplevt, en subjektiv känsla som vapnet ägare också bekräftade från sin egen erfarenhet.
Effekten var emellertid inget som gjorde någon besviken! Den stora Gamo spottade ut 16 grains JSB Exakt med (förbluffande jämna) 275-278 mps och det innebär nästan exakt 40 joule! Det är riktigt hett för att vara en fjäderbössa med kaliber 22 och inte långt ifrån vad Webley & Scott Patriot klarar med kaliber 25.
Den praktiska precisionen var tyvärr inget direkt att skriva hem om. Ägaren som var väl inskjuten på modellen kunde samla fem skott inom en femkrona på 30 mätta meter och där någonstans var nog gränsen för vad detta exemplar kunde prestera. Själv så var jag inte i närheten av så goda resultat med samma vapen och dito ammunition så detta är onekligen ett vapen som kräver att skytten van vid vapenexemplaret med en hel del övning i bagaget.
Inte tillgänglig på alla marknader - nä, 1250 Hunter är inte för alla..
Sammanfattningsvis så är jag ingen vän av Gamo överlag men den här modellen hade faktiskt en viss karisma eftersom den hade en helt annan känsla än vad man vanligtvis förknippar med detta fabrikat. Passningen, finishen, känslan av kvalité samt dess avtryck bröt tydligt av mot mina tidigare erfarenheter av potenta Gamos. Anspänningen var emellertid närmast avtändande och såväl effekt som avfyrningskaraktäristik var tyvärr alltför typisk för Gamo i mindre smickrande sammanhang.
Trots detta så tror jag nog att denna Gamo över tid kommer att ha ett visst intresse hos framtidens samlare. Den är lite som en modern variant av 1980-talets Gamo Hunter men en generation senare och två format grövre. Dessutom så är den den första varianten/versionen av Gamos nuvarande generation monsterbössor och kanske även den sista med traditionella värden i bagaget när det gäller finish och vapenkänsla.
Kort sagt ett vapen man minns, både på gott och ont...