Direktlänk till inlägg 14 februari 2016
Tystnad - skjutning !
"-Diskretion är en hederssak"
Så stod det ofta i de lätt ekivoka kontaktannonserna som förekom i 1960-talets herrtidningar av typen Piff och Paff etc. Samma sak gäller emellertid också runt våra luftvapen. En av de absoluta styrkorna med luftvapen, till skillnad ifrån andra former av skjutvapen, är ju möjligheten att säkert kunna skjuta överallt - alltså att vapnen har en suveränt hög tillgänglighet för alla. Detta är för de flesta luftvapnens absoluta selling point.
En rejäl shroud är naturligtvis en stor tillgång.
En viktig del av att kunna använda sina vapen överallt, närsomhelst, är emellertid att de är tysta, både i fråga om avfyrningsljud och flykt- såväl som anslagsläte. Vapen som är tysta är vilsammare att skjuta och de har framförallt en mindre benägenhet att störa omgivningen.
Idag så räknar vi störande ljud som en förorening, även om det för många kan låta konstigt. Oönskade ljud är därmed ett miljöproblem och då få andra skjutformer är mer miljövänliga än luftskyttet så faller det därför också ett tungt ansvar på oss alla att upprätthålla vår hobbys goda anseende i detta sammanhang.
Vi vill alla ta vårt ansvar, vi vill representera en miljövänlig och säker skytteform och vi vill därför störa så lite som möjligt.
Tyvärr så motarbetas vi här av konservativa krafter som inte delar dessa progressiva värderingar och det tar sig normalt uttryck igenom att man tillämpar en föråldrad lagstiftning ifrån 1930-talet som förbjuder ett fritt innehav av separata ljuddämpare även till våra vapen.
Om detta beror på okunskap eller en nonchalans inför vår tids absolut största ödesfråga - miljön, ska jag låta vara osagt, men faktum kvarstår; vi måste alla förhålla oss till den här barocka begränsningen i vår strävan att göra allas vår miljö bättre. Lyckligtvis så har framsynta tillverkare utrustat många av sina produkter med shrouds, som förefaller falla under myndigheternas radar och som därför kan vara en bra lösning på ljudproblematiken.
Att detta blir dagens tema på Airpang beror på att jag fick en fråga, ifrån det passande aliaset "Bilsom" som berör just ljudföroreningar och vår möjlighet att ta vårt ansvar för att motverka dessa. Funderingen var följande:
"Undrar vilken bössa ska man välja om man vill slippa sura blickar från grannarna? Gäller alltså ljudnivån. Vilken vilka bössor skjuter tystast i 10 joule? Vill gärna ha förslag på både fjäder och pcp modeller med lågt skottljud. Skiljer det mellan kalibrarna, är t ex cal 177 generellt tystare än cal 22? Tack på förhand."
När det gäller skottljudet ifrån luftvapen så är generellt sett fjädervapen alltid tystare. Sedan hur mycket tystare de är än PCP/SSP/MSP/Co2 beror helt på mycket läte vapnets mekanik levererar. Ofta hör man det påstås att fjädervapen är tysta och de är de - relativt krutvapen. Fjädervapen med hög effekt och osofistikerade modeller med högt mekaniskt läte är dessvärre långt ifrån tysta. De kan både smälla och twaaanga ordentligt vid avfyrningen.
Ett fjädervapen med sofistikerad mekanik och låg effekt är emellertid normalt sett tystare än ett PCP/SSP/MSP/Co2, givet allt annat lika.
En viktig skillnad finns dock.
På grund av att PCP/SSP/MSP och Co2-vapen avger nästan allt sitt skottljud bara ifrån mynningen snarare än fjädervapnets ljudkällor ifrån både mekanik och mynning så kan de förstnämnda dämpas synnerligen effektivt med en sedvanlig ljuddämpare och kan därmed bli förbluffande tysta trots ordentligt höga effekter.
CZs 200-serie är förhållandevis tysta och mycket trevliga vapen med ypperlig precision.
I fråga om PCP etc så finns det två saker som avgör ljudnivån, dels hur snabbt luften kommer ut ur mynningen och dels mängden luft som släpps ut.
Luftens hastighet
Luft med hög fart låter helt enkelt mera. Ett tydligt exempel på detta är när man laddar ett PCP med en lätt diabol och därefter laddar samma vapen med en tung diabol för skottet direkt efteråt. Den tyngre diabolen bromsar upp luftens fart ut ur pipan och därför så låter den tyngre diabolens skottljud mindre. Vapen med en längre pipa kapslar in luften en längre tid, relativt samma vapen med kort pipa, varvid luftens hastighet hinner minska innan det kommer ut i omgivningen med resultatet att PCP etc med kort pipa låter mer än ett likadant vapen med längre pipa. Andra exempel är att lågtrycksvapen som går under exempelvis maximala 140 Bar ofta låter mindre än vapen på fullt systemryck vid 200+ Bar osv.
Mängden luft
Mängden luft spelar också en stor roll. En större mängd luft som rör sig låter mera och tillryggalägger dessutom en längre distans innan dess hastighet har klingat av så att lätet tonar bort. Även här så kan skillnaden höras tydligt på ett vanligt självregulerande PCP där avfyrningarna har ett lägre läte i början och mitten av kurvan för att sedan låta högre och dovare i slutet, när mängden luft ökar. Här kan man också notera att ju mindre kaliber som vapnet har, desto mindre låter det relativt grövre kalibrar med allt övrigt lika.
Bra vapenval
Av ovanstående så kan vi konstatera ett fjädervapen bör ha en tight och vibrationsfri mekanik för att låta så lite som möjligt, även vid 10 joule. Ett vapen med tuningkit har ofta detta och låter därmed mindre än ett rent fabrikationsvapen i originalskick. Den modell som oftast kommer fram som ett exempel på ett billigt vapen med acceptabelt lågt mekaniskt läte även i rent standardskick är Weihrauchs eminenta HW30S.
"Best bang for the buck" är onekligen Weihrauchs fantastiska HW30S - superb precision och mycket tyst
Tittar vi på PCP så ska vi kolla in vapen som endera har shrouds eller som har lång pipa, gärna i kombination med ett lågt systemtryck. Min gamla Crosman Challenger hade både lågt systemtryck (max 140 Bar) och lång pipa varvid den sålunda var mycket tystlåten för sin effektnivå. Ett annat alternativ är PCP-världens motsvarighet till HW30S, den utsökta 200-serien från CZ, vilken även också ofta förekommer under Air Arms varumärke.
Övrigt
Om man skjuter på medellånga avstånd, säg ut till 20-25 meter, så kan man som regel med fördel ställa ner ett PCP etc till runt 7.50 joule varvid man får betydligt fler skott på fyllningen samt ett märkbart lägre avfyrningsljud. Några direkta nackdelar av den lägre effekten är emellertid svåra att påvisa för kaliber 177. Den lägre effekten räcker ändå gott och väl för dessa måttliga avstånd.
Nästa sak att beakta är anslagslätet och här missar tyvärr många glada entusiaster som skjuter i suburbia. Det kvittar ju om avfyrningslätet låter som en musfjärt när anslagslätet i målet mest påminner om en gång-gång. Bra, alltså tysta, projektilfång är utomordentligt viktiga och tyvärr så är de flesta dylika som säljs över disk synnerligen ljudliga.
Den här typen av billiga projektilfång är oftast väldigt ljudliga
Här finns två rationella lösningar, endera så fyller man projektilfånget med Unigum, vilket kräver en del underhåll och som har svårt att klara påverkan av väder och vind i längden, eller så skär man bort bakdelen på ett vanligt projektilfång och låter det stå framför en gat- eller tegelsten. Det sistnämnda är lite klumpigare men det är i princip underhållsfritt och billigare i längden.
Om man behöver ett portabelt kulfång så vet jag att en del entusiaster använder kartonger fyllda med tygrester, trasmattor och allahanda textiler. Detta fungerar i regel utmärkt men man bör vara vaksam när man använder i grunden penetrerbara material som papper eller textil då det till sist ofelbart kommer att bli genomskjutna.
Nu vet jag att många naturligtvis säger - "Det händer inte mig", med hänvisning till allt möjligt men lika sant som att en kronograf förr eller senare blir skadeskjuten, lika sant är det att man rätt som det är råkar skjuta igenom projektilfångets fyllning med skador på bakgrunden som resultat - detta sker i praktiken aldrig med ett kulfång som har en stålplatta eller tegelsten som sista anslagsyta.
Nu utesluter inte det ena det andra utan vid stationära projektilfång så kan man naturligtvis använda båda delarna, först papper/textil och sedan plåt/sten men då har man inte lägre ett speciellt portabelt projektilfång och fyllningen kommer definitivt inte att må bra av att stå ute dygnet runt, året runt.
Projektilfång av trä eller kartong med fyllning av Unigum/papper/textil måste kollas ofta..
Slutligen, skulle ordningsmakten komma på besök och fråga -"Hur har du tänkt det här med projektilfång och säkerhet då?" så tror jag de flesta känner sig mera bekväma med att peka på en tegelsten än på en kartong med papperskonfetti...
Sammanfattningsvis
Luftvapen är frihet och för att kunna utnyttja och försvara denna för skjutvapen så unika graden av frihet så krävs det ansvar och omdöme - sunt förnuft helt enkelt. Använd så tysta vapen som möjligt och kompromissa aldrig med säkerheten. Man behöver inte skämmas för att man gillar att skjuta luftvapen men man bör känna till att många människor känner sig obekväma runt vilken typ av skjutvapen som helst, inklusive våra, vilket man måste respektera.
Använder man moderna PCP, som utseendemässigt sätt av okunniga lätt kan tas för att vara den typen av vapen som människor i gemen kan tänkas vara rädda för så bör man försöka hålla en så låg profil som möjligt och inte väcka onödig uppmärksamhet.
Som det skrevs redan på 60-talet - diskretion är en hederssak...