Direktlänk till inlägg 13 januari 2016
Oddball !
Något som jag alltid har gillat skarpt med just Theoben är att de - under den tiden verksamheten drevs under Ben Taylors ledning - alltid skapade en och annan helt udda modell. Vapen som kanske inte i första hand var tänkta till att bli storsäljare utan snarare modeller som man formade främst för att man helt enkelt tyckte om dem.
Detta är ofta en god egenskap som skiljer entusiastdrivna små verksamheter ifrån profitfokuserade storverksamheter.
Vi har tidigare i bloggen läst om den vidunderliga Dual Magnum och en annan offspring ifrån volymsäljarna men på PCP-sidan var en stilfullt elegant men väldigt udda skapelse som fick namnet Theoben Elan, passande då "elan" just betyder stilfull.
Under en lång rad av år så hade Theoben sålt sin Rapid och utvecklat en liten serie runt dessa med olika stockar, piplängder och liknande. I grund och botten så var det emellertid ungefär samma vapen. Den första variationen på Rapidtemat (det skulle bli fler) som man vågade sig på var nyss nämnda Elan, vilket man lite löst tänkte skulle kunna bli en lite exklusivare modell i första hand tänkt för finsmakare med jaktintresse på den inhemska marknaden.
Runt 1996-97 så hade det dessutom inträffat en scenförändring på marknaden där andra aktörer som Air Arms och Webley & Scott hade lanserat nya PCP med mera konventionellt utseende vilket polariserade entusiasterna i de som föredrog en slankare och mera krutvapenlik design respektive de som gillade flasktubsvapen som Rapiden, List och SuperTen mfl. I detta läge så hade Theoben målat in sig i ett hörne med sin Rapid, det kanske mest uppenbart flasktubsliknande vapnet på marknaden överhuvudtaget. Ett alternativ här skulle kanske kunna vara intressant?
Ben hade dessutom, precis som JB på BSA, intresserat sig en del för vapen med extremt små tuber - alltså storlekar på gott och väl under 100 cc.
Vapen med väldigt små tuber har en del intressanta fördelar varav dess lilla yttre fysiska format kanske är det mest uppenbara. En lite tub ger en stor frihet för vapenskaparen att formge sin produkt på ett sådant sätt att tuben visuellt sett försvinner och därmed inte sticker i ögonen på dem som inte gillar utseendet av dessa.
En annan intressant egenskap är att små tuber som regel blir utrymmeseffektivare, de kan alltså räcka till förbluffande många skott i relation till dess blygsamma inre volymer. Den första frågan som man ställde sig på Theoben var därför - hur många skott behöver man egentligen på en fyllning?
Det egenframfunderade svaret blev femtio stycken.
För att lyckas med detta så valde man två premisser som båda var gynnsamma för att få ut så många skott som möjligt ur en liten tub. Man valde en effekt på 12 fpe eftersom modellen främst var tänkt för hemmamarknanden och man valde dessutom kaliber 22, som är mera lufteffektiv än kaliber 177. Vid den här tiden, det är ju 15-20 år sedan nu, så var kaliber 22 fortfarande helt förhärskande i England när jakt kom på tal och att jaga med kaliber 177 betraktades som, om inte direkt udda, så i alla fall en smula ovanligt.
En spännande design och här ser man tydligt hur liten den tuben är, infälld i förstocken.
Efter en del räknande och trixande så landade man slutligen på en tub med en volym av 64 cc, något som var exceptionellt liten volym på den här tiden. En annan innovation som också var nytt för Theoben var en snabbkoppling för lyftfyllningen, Quickfill. På Rapiderna så måste man ju normalt sett skruva loss tubflaskan, fylla den med hjälp av en adapter som skruvas av/på innan man slutligen kan skruva på tubflaskan igen. Här fungerade plötsligt luftfyllningen som på ett modernt vapen, vilket som helst.
Frånsett den unikt lilla tuben så var Elan annars ett tämligen konventionellt vapen, 98 cm långt och blott 2800 gram tungt. En nyhet som kom hos Theoben vid denna tid var emellertid Dual Concept ljuddämpare och Elan blev en av de modeller som fick detta först och även som standard. Den här nya typen av ljuddämpare kombinerade då en konventionell dämpare framåt med en reflexdämpare som gick bakåt, över pipan, för bästa tänkbara ljuddämpning. Själva stocken tillverkades som höger- eller vänsterstock, båda i amerikansk valnöt. Slutligen så finslipades även ventilsystemet så att drivkällan optimerades för just 12 fpe och så snål luftförbrukning som möjligt med minsta möjliga spridning ifrån skott till skott.
I februari 1999 så kom då slutligen Theoben Elan ut och man hade beställt 50 stycken stockar för den kommande produktionen. Modellen fick bra kritik i samtida inhemska tidningstester, som sig bör, men ansågs en smula dyr varvid entusiasterna höll sig en överraskande kallsinniga. Att betala mera pengar för en modell med färre antal skott på fyllningen och som bara fanns valbar i en enda kaliber kändes inte lika självklart som att istället välja den mer välkända konventionella Rapiden.
Efterfrågan uteblev med andra ord och då en rejäl batch med stockar krävdes för att få beställa nästa leverans så lät man modellen utgå istället varvid produktionen stannade vid ett drygt femtiotal exemplar. Till dessa så kommer även ett antal exemplar med stockar ifrån en annan leverantör (Custom Stocks, UK?), totalt uppskattar man runt 10-15 st (osäker siffra). Trist på det hela taget för en trevlig modell som gott hade kunnat få vara med lite längre.
Men..
När Ben Taylor slutligen lämnade Theoben 2003 så återuppstod Elan åter igen men nu som BTAS Elan - fast det är en helt annan historia..