"Gamo CF-20 gone mad - in a smoking !"

  Man tillverkade exakt 103 exemplar - någonsin, sedan försvann modellen för alltid...

På detta passande men udda sätt uttryckte sig en samtida recensent om den mycket ovanliga och synnerligen udda skapelsen från Theoben - deras Dual Magnum. Urprungligen så var detta en testbedd för Bens experimentlusta med att utveckla Theobens luftfjädersystem ytterligare ett steg men ivrigt uppmuntrad och påhejad av de som fick ta del av prototyperna så gjorde man ändå en liten batch som serietillverkade vapen.

Totalt så handlade det om 103 exemplar varav 53 st var avsedda för USA-marknaden. Alla dessa vapen tillverkades mellan mars 2001 och juli 2002, alltså drygt ett års produktion, därefter så försvann modellen för alltid. Modellen tillverkades enbart med kaliber 22 och ingen annan.

Unikt med Theoben DM och anledningen till dess modellbeteckning Dual Magnum var att modellen kunde anspännas i två steg, ett för vanlig effekt och sedan ytterligare en anspänning för att få rejält med effekt. Samtida tidningstester med maximalt luftfyllda fjädrar visar på att om man laddar på med då helt nya 16.00 gn JSB Jumbo Exact så kunde man räkna med ca 255 mps på det lägsta effektläget.

Om detta inte räckte så kunde man spänna luftfjädern en gång till och då avlossades nyss nämnda diabol med över 300 mps! Räknar man i anslagsenergi så handlar det om att vapnet maxar ut på 48 joule med kaliber 22!

Just den groteska effekten var lite av idén bakom The Dual Magnum, det kraftfullaste självförsörjande fjädervapnet i kaliber 22 som någonsin har tillverkats, i relation till sin vikt. Att snudda uppe vid 50 joule med kaliber 22 utan att använda ett PCP är en storartad bedrift och det enda vapen jag vet som klarar av motsvarande är Wiscombe JW-80 men den väger minst ett kilo mer än de redan mastiga 4100 gram som kännertecknar Theoben DM.

Tyvärr så har jag aldrig haft förmånen att skjuta med en Theoben DM men redan de 275 mps med 16.00 som jag har prövat med en Gamo 1250 (inga liknelser mellan dessa modeller i övrigt) var en ansenlig effekt. En Theoben Rapid som jag lånade för några år sedan gjorde 55 joule med kaliber 22 och jag kan mycket väl förstå att det är svårt för diabolerna att rent fysiskt hålla ihop, ett problem som har drabbat en och annan Theoben DM-ägare på grund av den våldsamma accelerationen som känneteckar luftfjädervapen.

  En laddkassettladdning på en Theoben !!

Förutom en formidabel monstereffekt och ett svårskjutet vapen men med en hög teknisk egenprecision så finns det en annan udda detalj som kännetecknar den väldiga Theoben DM - den använder en laddkassettladdning!

Som de flesta vet så har detta laddsystem inte direkt imponerat på entusiasterna varken hos BSAs, Gamos eller ens Weihrauchs kunder. Nu, en apdyr Theoben med samma system? Hur tänkte man där? 

En bra fråga, faktiskt. Ska sanningen fram så var dock Theobens laddkassettssystem det i särklass mest påkostade med en laddkassett som inpassades med laser och belades med Titanium Nitrid (TiN). Vidare så hade kassetten även dubbla tätningsringar ovanför och under pipan/transferporten för att säkerställa optimal tätning mot det enorma trycket från den här drivkällan. 

I övrigt så var mycket annat ifrån modellen typiskt ifrån samtida Theobens sortiment, matchpipa från Anschutz, Evolution tvåstegs avtryckarsystem, Dampamount påsvetsade kikarsiktesfästen och en stock av Hyedua. Totallängden var 111 cm och luftfjädern kunde naturligtvis också justeras nedåt till från 20 fpe (steg 1) och från 30 fpe (steg 2), beroende på hur mycket luft man fyllde i luftfjädern.

Theoben DM blev bara en kort men kul parantes i luftvapenhistorien, en värdig haloprodukt för Theobens luftfjäderkunnande och ett krävade vapen som dock kunde prestera riktigt respektabelt, sitt laddsystem till trots, i händerna på en skicklig och van skytt. Idag är dessa vapen rena samlarobjekt snarare än field guns för jakt över långa distanser i händerna på den skytt som önskade effekten hos ett PCP men utan att behöva fylla sin drivkälla ifrån en extern fyllkälla.

Luftvapenvärldens Aston Martin V8 Vantage!

 

Air

11 januari 2016 14:38

Tack roligt att läsa luftvapenhistoria
på Airpang.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...