Direktlänk till inlägg 6 januari 2016
Ett litet ess med dålig lönsamhet!
Ungdomsvapen från 1940-talet byggdes definitivt på ett annat sätt än idag!
Då Airsportern dröjde på med sin lansering så kom den andra stora efterkrigsnyheten ut två år tidigare, till vintern 1945. Det var då ett litet vapen med brytpipa som man benämde Cadet. Detta var också ett välbyggt litet vapen, med betoning på litet så redan året därpå så kom en fysiskt större Cadet Major.
Just det här med formatet är faktiskt ganska intressant. Den vanliga Cadet var blott 95 cm långt, vilket ju är ganska kort. Den större modell Major däremot var hela 106 cm lång och det är mer en decimeter längre. Den längden uppfattade nog många som märklig med tanke på att båda dessa vapen normalt sett aldrig gav mer än 4-5 fpe som bäst. Speciellt Major var alltså ett rejält stort vapen med mycket låg effekt.
Det är sällan som tillverkarna numera anger maximal skottvidd hos sina produkter...
Båda modellerna var synnerligen välbyggda, precis som den större, kraftfullare och betydligt dyrare Airsporter. Även hos Cadet-serien så gällde valnötsstockar och en genuin mekanik helt uppbyggd av smidda delar. Det var alltså riktigt välbyggda och påkostade vapen vilket kan te sig lite märkligt med tanke på prisbilden och den tänkta kundgruppen. I skenet av den låga effekten så hade BSA dessutom låst sig mot ungdomsmarknaden, trots att kronografer var tämligen okända så insåg de flesta vuxna att dessa båda vapen var väldigt effektsvaga och ingenting som man köpte för jaktbruk precis.
Valnöt ger en annan känsla än hårdplast!
De två syskonmodellerna utgjorde BSAs sortiment av luftvapen riktat till yngre skyttar under den största delen av 1950-talet. Försäljningssiffrorna var förvisso goda men marginalerna inte likaså och den totala lönsamheten blev med andra ord inte imponerande. Illa nog för BSA var dessutom att Diana hade börjat äta marknadsandelar i ett alarmerande tempo och inte minst igenom Milbros distribution. I takt med att Tyskland sakta hämtade sig efter kriget så stod det snart klart att Diana under sina diverse varumärken och generalagenturer minsann skulle vara en kraft att räkna med även i framtiden.
Under mitten av 1950-talet så slogs därför näven i bordet hos BSAs ledningsgrupp och ett allmänt beslut fattades att en ny modell måste fram. Ett helt nytt luftgevär som ska fungera både för tonåringar och vuxna skyttar, ett vapen som ska kunna säljas riktigt billigt för att konkurrera med andra aktörer men som ändå måste ge en bättre lönsamhet än Cadet-serien.
Nu var tärningen rullad…