Direktlänk till inlägg 12 september 2015
Att förstå varann och lätta mål...
-"Ni träder sakta in i den råfuktiga kryptan och i fackornas flämtande sken ser ni en gyllene ring på golvet, vad gör ni?"
-"Jag tar genast på mig ringen."
-"Det kan du inte, den är målad på golvet."
I den församling där jag växte upp under ungdomstiden på 1980-talet så var rollspel en synnerligen populär hobby, trots dess då föga rumsrena stämpel och i synnerhet så i samband med ungdomsmöten och liknande. Detta hindrade dock inte oss, en liten skara goda vänner, som ständigt tog alla möjliga tillfällen i akt att köra vår kampanj vidare långt bortom tid och rum. En av oss som var Spelledare hade emellertid förmågan (förbannelsen?) att omedvetet uttrycka sig luddigt, fast på ett i sak korrekt sätt - något som ständigt skapade frustration hos spelarna, inte minst när känsliga (läs, farliga) moment skulle genomföras med största noggrannhet - typ frammanande av demoner och dylikt.
Många blev de långa och allt mer absurda diskussionerna efteråt när det skulle redas ut vem som egentligen sade vad och vad som blev beskrivet som vad osv. En stor fördel av det hela var emellertid att man lärde sig vikten av att försöka förstå snarare än att bara lyssna på vad människor säger, något som man alltid har nytta av i livet även långt bortom sagornas värld.
Numera så spelar jag tyvärr ytterst sällan och jag tillbringar inte ens nätterna åt att skriva äventyr, kampanjer eller regelverk längre. Den lilla tid jag har disponibel för "fritt valt arbete" hamnar istället mestadels på bloggen.
En frågeställare som regelbundet återkommer med frågor via mail har dock ungefär samma kryptiska formuleringsförmåga som vår forne spelledare. Frågorna är ofta korta och dess svar kan först verka uppenbara men när man sedan tänker efter ett varv till så börjar man förstå vad frågeställaren egentligen undrar över och då är frågorna ofta väldigt genomtänkta, inte sällan genialiska och viktiga...
Idag fick jag kort och gott frågan - "Vilken måltavla är enklast att träffa?"
Öh? Den största? Den närmaste?
Nä, frågeställaren hade nämligen konstaterat, liksom många andra observanta och hängivna skyttar, att vissa måltavlor är utformade på ett sådant sätt att de är enklare eller svårare att träffa. Ska man alltså exempelvis försöka skjuta en så liten grupp som möjligt så är det inte helt oväsentligt vilket utseende måltavla har.
Rätt förstoring för aktuellt avstånd kan vara viktigt - här 20 m och x9...
Generellt sett så kan man säga att de flesta måltavlor som är enkla att prestera bra mot har ett flertal referenspunkter för riktmedlet. Att skjuta mot en enda svart prick är alltså vanligtvis svårare än att skjuta mot en lika stor ring. Anledningen till detta är att då hårkorset på ett vanligt kikarsikte är svart så försvinner flera alternativa riktpunkter när man siktar mot ett sådant mål. Ringen däremot har en ljus mittpunkt och då är det enklare att rikta in hårkorsets skärningspunkt helt symmetriskt mot målet.
Den mänskliga hjärnan söker nämligen automatiskt symmetri, vi är så att säga förprogramerade för detta och det är av den här anledningen som måltavlor är runda och att skytte med dioptersikte fungerar så bra som det gör, även på så långa avstånd att man knappt kan urskilja målet.
När vi skjuter emot ett ringmål så uppstår det fyra stycken "trianglar" runt mittpunkten där hårkorsets skärningspunkt ska finnas. Håller man då inte exakt rakt mitt på så får dessa "trianglar" olika area (olika storlek). Detta reagerar vår hjärna på och vi får då automatiskt hjälp att instinktivt centera vårt riktmedel, en bonushjälp som inte finns mot svarta mål där dessa fyra "trianglar" så att säga blir osynliga mot bakgrunden.
Andra saker som kan hjälpa på ett liknande sätt är de övriga träffzonerna på en vanlig måltavla med 5 riktpunkter. Skjuter man mot den första riktpunkten så kan man centera riktmedlet med stödhjälp av den högra och nedre "axeln" på tavlan. När man sedan skjuter på nästa träffzon så använder man på motsvarande sätt den vänstra och och nedre "axeln" osv. Tittar vi därefter på en vanlig enkel tioringad måltavla så har vi där stödlinjer i form av raden med siffor som bildar ett kors ner mot centrum. Här kan man passa in hårkorsets axlar mot dessa sifferrader och på så sätt få en form utav symmetrisk hjälp.
Något som även är viktigt i sammanhanget är att man har en lämpligt vald förstoring för avståndet och målets format. Om man exempelvis zoomar in målet för nära så kan man också råka filtrera bort de symmetriska hjälpsystem som annars hade funnits till hands. Det viktiga är ju inte att man kan se målet i detalj utan att man kan få en tillförlitlig inriktning av målet.
Råkar man sedan skjuta mot ett mål som inte i sig självt erbjuder symmetrisk rikthjälp så kan man ibland hitta detta i målets närområde och då använda detta. En svart prick på en vanlig 14x14 cm måltavla kan alltså få rikthjälp av exempelvis själva projektilfångaren som håller tavlan, förutsatt att den har raka och vinkelräta kanter.
Har man bara tankesättet med sig så kan man förbluffande ofta hitta den symmetriska hjälpen om man letar lite..