Är lagom bäst?

  Weihrauch HW80 - en magnumbössa Standard 1A!

På en av FBs många entusiastsidor så hittade jag en frågeställare som undrade vilken fjäderbössa med kaliber 25 som jag egentligen tycker är bäst - allt sammanvägt. Egentligen så är jag ju skeptisk till kaliber 25 hos fjädervapen överlag eftersom mycket få vapen av den här konstruktionen kan sätta anständig fart på en såpass tung diabol som man vanligtvis hittar i den här kalibern.

Oftast så är man ju endera ute efter bra praktisk precision på mycket långa avstånd eller så är man inne i tankar på skyddsjakt när man specifikt efterfrågar just kaliber 25. Ett fjädervapen har då både för låg utgångshastighet för riktigt långa avstånd (bortom 50 meter) samtidigt som de på grund av sin drivkälla alltid är mer svårskjutna än motsvarande PCP, dessutom så blir det också oftast riktigt stora och tunga vilket diskvalificerar dem för de jaktformer som bygger på att man vandrar (släpar) runt på vapnet i omgivningen.

Rent spontant så brukar jag därför alltid rekomendera ett PCP för långhållskytte eller jakt med kaliber 25.

Detta sagt så finns det faktiskt ett fåtal vettiga konstruktioner på marknaden där man kan hitta kaliber 25 i förvisso tunga men dock så i övrigt välkonstruerade och förbluffande harmoniska vapen. En modell som jag själv har ägt och som var ett mycket bra val för kombinationen fjädervapen och kaliber 25 är den legendariska Weihrauch HW80. En riktigt klassisk och helt konventionell fjäderbössa i storformat med hyfsat respektabel prestanda utan att för den sakens skull vara frustrerande svårskjuten.

Som de flesta av er säkert vet så var begynnelsen för HW80 den amerikanska motsvarigheten Beeman R1, vilken var den första modell (Rifle 1) som Beeman själv specialbeställde som konstruktion räknat ifrån den framlidne Hans Weihrauch Sr. Utgångsmaterialet var en HW35 med längre cylinder för större svepyta och dito effekt, en grundtanke som sedan kom att finslipas i en dator - något som man endera var först eller i alla fall väldigt tidiga med.

Robert Beeman hade helt korrekt noterat att HW35 förvisso var stor men ändå av ett acceptabelt fysiskt format i ögonen på dåtida entusiaster. Trots sitt jättelika format så gav den emellertid bara knappt 700 fps vilket var spektakulärt i skenet av den nästan ett kilo lättare Feinwerkbau 124 Sport som klarade 830 fps i samma kaliber.

Om man däremot körde samma parametrar (förhållanden mellan drivkällans inre dimensioner) i något större skala, likvärdigt HW35, så kanske man skulle kunna få ut lite mer effekt? Samtidigt så passade man också på att skippa det aktiva piplåset ifrån 35 och försåg skapelsen med en mer amerikaniserad stock. Resultatet blev ett stort vapen med modern ren design som klarade minst 950 fps med kaliber 177 och ändå inte var mera svårskjuten än en HW35. En harmonisk grundkonstruktion och en hög vikt gav ett relativt lättskjutet vapen med en kuslig effekt för sin tid.

Modell Beeman R1 med kaliber 177 och sedermera kaliber 20 blev en storsäljare i USA liksom dess europeiska syskon Weihrauch HW80 i kaliber 177 och kaliber 22. Några år senare, lagom till SHOT-show 1987 så kom slutligen den stora kaliber 25 på den amerikanska marknaden.

  En av Beemans specialvarianter på R1-temat - Lazer

Nu vet jag att det finns en del som menar att kaliber 25 hos HW80 inte skulle skjuta lika bra som de klenare kalibrarna men de två exemplar som jag själv har skjutit (varav ett som jag har ägt) sköt utan tvekan precis lika bra som deras mindre syskon. Troligtvis så beror det vanryktet på att man har ett klent urval av bra diaboler i den här kalibern som har en lämplig vikt till fjädervapen. Om inte HNs Field Target & Trophy (20.00 gn) råkar skjuta bra i det individuella vapenexemplaret (vilket de iofs oftast gör) så är nästa steg diaboler uppåt 25 grains eller mer. Då ska man betänka att redan 20 gn betyder en utgångshastighet på i bästa fall 190 mps. Går man vidare upp i diabolvikt så sjunker utgångshastigheten märkbart och det snabbt.

I övrigt så är detta ett välbyggt och solitt vapen, liksom alla Weihrauch. Som alltid så finns avtrycket "Rekord" på plats och det har även här en särställning som ett av branschens bästa. En ordentlig kilbas med hål för rekylpinnar, utsökta öppna riktmedel helt i metall och HWs retfulla automatsäkring - vi känner igen mycket hos HW80 ifrån alla andra HW, ända ifrån lilla HW30S och uppåt. Allt är helt enkelt samma sak men X antal nummer större upp till HW80.

Kan man leva med vikten så får man en för kalibern och effekten förlåtande och relativt lättskjuten bössa av hög kvalité och detta till ett riktigt bra pris, klart under 5000 kr. Inget annat vapen är lika prisvärt och försett med lika många goda allroundegenskaper som den gamla HW80.

Den har nu varit med oss i mer än 35 år och eftersom Weihrauchs vapen sällan fasas ut så kommer troligtvis gamla 80 att vara med oss under lång, lång tid ännu framöver. Detta till glädje och gagn även för kommande luftvapenfantaster, säkerligen också sådana som inte ens är födda ännu.

 

Big Boy

4 september 2015 20:03

Är inte cal 22 det bästa valet för hw 80 om man tänker hastighet kontra kulvikt? Alltså relativt hög hastighet trots hyfsat stor och tung projektil. Frågan är om bössan skjuter lika harmoniskt i cal 22 som det sägs att den gör i cal 25?
Cal 177 däremot måste vara ganska ineffektiv i så stor pjäs.

 

Håkan

5 september 2015 23:43

Köpte min HW80 cal 177 för ca 30 år sedan. På den tiden var det hög hastighet som lockade och det fick man med HW80. Det lovades 290 mps men har idag testat och den ligger på 270 mps med 8,2 grains diaboler. Fjädern är så stark att den slår i aningen för hårt så det känns som om bössan studsar lite om beskrivningen är begriplig. Det gör den en aning obekväm att skjuta med. Så här i efterhand hade jag tveklöst valt en större kaliber.

 

TIll Håkan

6 september 2015 10:07

Hej Håkan,

Är intresserad av din bössa om skicket är nära nytt; så kan du kanske köpa en ny ist, med rätt kaliber :)

 

Håkan

11 september 2015 22:27

Hej, kan faktiskt tänka mig att sälja den. Tyvärr är den belagd med licens så jag antar att ditt intresse snabbt svalnar då?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...