Direktlänk till inlägg 15 augusti 2015
En stor pistol och ett litet gevär
BSAs allra första luftpistol - och vilken best sedan!
BSA har ju tillverkat gevär sedan början av 1900-talet men sin första pistol kom inte ut på marknaden förrens 1973, en smula märkligt med tanke på att ärkekonkurrenten Webley & Scott hade tillverkat sin första pistol ett halv sekel tidigare och dessutom rönt en stor framgång med denna.
Till sist kom den och var då en riktig best, 1300 gram stor och 40 cm lång. Det jättelika formatet innebar att också att pistolen gav rejält med effekt - hela 5.50 fpe vilket är precis under den maximalt tillåtna gränsen för pistoler i UK, som ju ligger på 6.00 fpe. Den här effekten innebar att Scorpion blev sin tids mest kraftfulla luftpistol - ett gott försäljningasargument i sig självt, bara det.
Scorpion tillverkades i två serier, Mk I fram till 1985 och sedan den modernare Mk II (med kilbas för kikarsikte) fram till slutet 1994, då den avlöstes av BSA 240. Två kalibrar var valbara, 177 eller 22 och den sistnämnda blev förbluffande populär även för skyddsjaktsuppdrag på korta avstånd med en ärlig Vo om ca 130 mps.
Den intressantaste delen med Scorpion var att den även gav liv åt ett litet gevär - Buccaneer.
BSA Buccaneer - den vanligast varianten
På många sätt så var Buccaneer en mycket intressant produkt. BSA hade sedan sitt misslyckade försök med Merlin under 1960-talet inte haft något gevär renodlat riktad till yngre skyttar, steget under den faktiskt rätt rejäla Meteor. I takt med nya aggressiva konkurrenter (El Gamo mf) som började tillverka allt mer ungdomliga vapen och för att kunna erbjuda ett lite modernare gevär än de traditionella juniorvapnen ifrån Diana så blev Buccaneer en ganska nyskapande kreation.
Det mest iögonfallande med Buccaneer var naturligtvis den bruna, sedermera svarta och kamouflage, stocken av polyuretan, som förutom att vara tillverkad av ett plastmaterial också hade en modern formgivning med tumhålsgrepp och en markant roll-overkam på kolven, altså en djärv design för sin tid och väldigt mycket modernistiskt 1970-tal. När modellen kom 1977 så mottogs den emellertid med en hel del skepsis, som sig bör med nya grepp i en konservativ bransch.
Länk till en annons ifrån tiden då det begav sig: http://mynetimages.com/d314fcc651.jpg
I grund och botten så var ju Buccaneer en Scorpion försedd med Meteorens 18 tum långa pipa. Detta gjorde att vapnets proportioner blev lite udda, vilket är tydligt synbart ovanifrån där man enkelt kan se den väldigt korta cylindern i relation till den långa pipan. Bortsett ifrån detta så var konstruktionen som helhet mycket lyckad. Drivkällan som upplevdes sprattig och svårskjuten som pistol blev harmonisk och lättskjuten i form av ett gevär. Vapnet är lätt att anspänna och har ett riktigt bra avtryckarsystem, jämfört med övriga aktörer ifrån sin samtid. Precis som den andlige föregångaren Merlin så hade också Buccaneer en antibeartrap, vilket fram till 1980-talet var ganska ovanligt på fjädervapen. Dimensionsmässigt sett så blev hela skapelsen totalt 90 cm lång och vägde in vid 2700 gram, detta då räknat med 18 tum pipa.
En av alla lite udda varianter som uppstod i askan efter Buccaneer.
Buccaneer hängde med fram till 1981 då den fasades ut men 1985 återuppstod en variant på den under namnet BSA Shadow Carbine, vilket var en Buccaneer med kortad förstock och Scorpions pistolpipa. Den varianten såldes ihop med lösa pistolgreppsplattor och kunde då enkelt förvandlas till en Scorpionpistol, för den som så önskade. Slutligen så gick man ett varv till och satte på en lång pipvikt varvid modellen 1986 kallades för BSA Trooper.
Alla versioner och generationer hit och dit gör historiken en smula rörig och inte heller blev det bättre av att BSA satte ihop lite Buccaneer/Scorpions hipp som happ när man gick i konkurs och blev uppköpta av Gamo. Under en period här så tog man lite av vad man hade på lagerhyllorna och monterade en rad besynnerliga varianter som egentligen inte var tänkta att gå i reguljär produktion. Detta innebär att dagens samlare kan hitta de mest växlande varianter på Buccaneertemat ute på marknaden.
Den starkaste exportmarknaden var utan tvekan Tyskland och det är därför som många vapen är märkta med Pentagonen, som symboliserar en licensfri status i dåvarande Väst-Tyskland. Detta är speciellt vanligt främst på Buccaneers ifrån den senare produktionen och annars en ganska ovanlig märkning på ett brittiskt vapen.
Vad fick då modellen för eftermäle?
Modellens signum, en av de första syntetstockarna som användes till luftgevär..
Precis som Remington Nylon 66 så blev Buccaneer en banbrytare med sin syntetstock, vilken i ärlighetens namn kanske inte var speciellt bra, rent konstruktivt sett. Den lär ha varit dåligt UV-stabiliserad och haft problem med såväl finishförändringar som hållbarhet. Vad den gjorde var dock att den vande så smått den tidiga 1980-talets luftvapenköpare vid tanken på plast som stockmaterial för just luftgevär. Annars så var det ett också på andra sätt modernt vapen, lätt att spänna, vettigt avtryckarsystem (för sin tid och sitt pris) samt en sedvanligt hög BSA kvalité. Kort sagt en trevlig bössa som inte på långt när är lika krävande att skjuta bra med, som den ursprungliga pistolen.
På många sätt så var den nog lite före sin tid helt enkelt.