Direktlänk till inlägg 3 augusti 2015
"Ska jag gå med i en skytteklubb, tycker du?"
Ibland så kan man få lite oväntade frågor och frågor som ovanstående brukar i regel frågeställaren reda ut själv efter en stunds fundering. Först så tänkte jag bara helt kort svara något i stil med "om du behöver" men därefter tänkte jag till lite mera och kom fram till att det är ju kanske inte alls så självklart varför man ska vara med i en skytteklubb - om man nu ska vara det. Därav dagens inläggstema - varför ska man vara med i en skytteklubb?
Generellt sett så finns det fyra vettiga (sakliga) skäl:
1. Behov av licens
Man har eller tänker skaffa ett licenspliktigt vapen och ska man få ut en vapenlicens så krävs det numera att man är medlem i en skytteklubb som regelmässigt ägnar sig åt tävlingsskytte i en sådan form där det vapen man söker licens för hör hemma. För att få ut ett intyg ifrån klubben där klubben står bakom licensen så kräver klubben normalt sett att man har varit medlem i minst 6 månader liksom att man har varit aktiv. Just vad aktiv innebär kan vara högst varierande men överlag så förefaller de flesta klubbar ha tagit mera fasta på aktivitetskravet de senaste åren. Generellt sett så ska man ha tagit aktiv del i alla de aspekter som ingår i ett klubbliv och därmed hjälpt till att utveckla klubben för framtiden. Det kan handla om allt ifrån att köra gräsklippare och reparera byggnader till att sköta olika former av administration etc.
Numera så har emellertid allt fler etablerade fantaster börjat skjuta 10J och önskemålet om licenser har av den anledningen minskat. För ett drygt decennium sedan så såg man få kända entusiaser som sköt licensfritt men numera är detta allt vanligare. Dels så har insikten om att skjutglädje per automatik inte är kopplat till hög effekt spridit sig och dels så är det helt enkelt för mycket krångel och ansvar med licensvapnen. Man behöver helt enkelt inte alltid ha 45 joule för att skjuta max 30 meter. Till detta kommer också böket och värdefallet om man ska sälja ett licenspliktigt vapen. Slutligen så är det naturligtvis horder med människor som skjuter licenspliktiga vapen utan licens och som helt enkelt inte bryr sig om lagkraven.
2. Man har ett tävlingsintresse
I Sverige så är det i nuläget bara Field Target som har ordentlig geografisk spridning och förekomst, i alla fall i de södra delarna. Sporter som BR, Silhouette och HFT förekommer endast sporadiskt. Har man ett intresse av att tävla i Field Target så är klubbmedlemskap ett automatiskt måste - är man inte medlem i en klubb så får man helt enkelt inte vara med och tävla, förutom en pröva-på klass någon enstaka gång som debutant.
Alla tävlar emellertid inte och många som tidigare tävlade har slutat när man inte har känt sig lika bekväm med det allt mer renodlade tävlingsfokus som har växt fram de senaste åren. Om man inte avser att tävla så försvinner naturligtvis tävling som argument för ett klubbmedlemskap.
3. Man söker en plats att skjuta
Många urbana människor bor i lägenheter och har inga bra naturliga platser att skjuta på. Har man inte tillgång till en egen tomt eller annan lämplig yta så kan en riktigt skjutbana vara en bra lösning. Skjuter man sedan med licenspliktiga vapen så är en formell skjutbana verkligen att rekommendera. Här beror behovet på vilket vapen man använder, en luftpistol på 3 joule fungerar utmärkt inuti en lägenhet där ett PCP-gevär på 70 joule inte gör det. Finns det ingen annan lösning som är närmare, bekvämare eller smidigare så är skjutbanan och därmed klubbmedlemskapet en relativt enkel lösning.
Sverige är dock glest befolkat med stora fria ytor. Många människor bor i villa eller på landet där man vanligtvis har en bra tomt att kunna nyttja problemfritt. Då kan det vara både miljövänligare och bekvämare att skjuta hemmavid.
4. Den sociala gemenskapen
En klubb kan också vara en social tillflyktsort där man kan umgås med andra likasinnade och ta del av deras erfarenheter. Förr i tiden så var skjutbanan en naturlig plats för entusiaster att träffas av just den här anledningen.
Numera så sker dock en stor del av kunskapsutbytet och det sociala småpratet på sociala medier som bloggar, forum och inte minst Facebook/Instagram. Där kan man också komma i kontakt med människor långt bortom de geografiska ramar som är möjliga att nå för egen maskin, inte minst här i Sverige med våra stora avstånd. Det finns också ett större antal människor att finna på exempelvis ett stort internationellt forum än på den lokala klubben och därmed också större sannolikhet att man hittar den önskade kompetensen för en specifik frågeställning.
För min egen personliga del så skjuter jag till 95% äkta licensfritt, jag tävlar inte numera eftersom det inte finns några tävlingar som tilltalar mig, jag har en bra plats att skjuta på och mitt behov av social gemenskap kan jag mer än väl mätta online. Av den anledningen så har jag numera inget behov av att vara med i en skytteklubb. Detta är emellertid inte hugget i sten för all framtid, skulle det exempelvis dyka upp en mer tilltalande tävlingsform så skulle jag naturligtvis tävla igen och då skulle ju behovet av ett klubbmedlemskap kunna återuppstå.
Var och en får alltså känna själv om behovet av en skytteklubbsmedlemskap finns eller inte.