Robert Hamilton

En av de kända figurerna inom den amerikanska luftvapenvärlden är Robert Hamilton, en karaktär som mest har gjort sig känd igenom sina luftvapenjaktsreportage. Jag kom i kontakt med honom första gången i slutet av 1990-talet på forumet The Airgun Letter och kunde då konstatera att han lovordade ett lite udda gevär som ingen inom hobbyn här i Sverige hade endera hört talas om eller tagit någon notis om. Det var ett fysiskt litet gevär med en i dåtidens ögon extremt låg anslagsenergi - bara 6 fpe, alltså dryga 8 joule. Modellen hette Beeman R7 och var tydligen ett specialvapen för USA-marknaden.

Trots denna patetiska effekt så jagade Robert hängivet med modellen och fällde levande mål ända bort på 60 yards med den. Själv så begrep jag ingenting, men lade naturligtvis både vapen och person på minnet för framtiden. Några år passerade och precis efter milleniumskiftet så var jag nere i Lund en sväng hos en på den tiden stor och välkänd handlare. Ibland dennes jättelika sortiment, som man uppfattade det på den tiden, så fanns det ett oansenligt litet gevär som jag noterade enbart för att det hade kaliber 22. Det kändes ovant att hitta fysiskt små vapen i kaliber 22 här i Sverige på den tiden och denna bössa var till och med mindre än min dåvarande 22 BSA Supersport.

Nyfiken som jag är så frågade jag om saken och blev i förbifarten upplyst om att denna HW30S var en Europaversion av Beeman R7 och då ringde genast en klocka - med den frasen så blev det affär. Själv så valde jag kaliber 22 mest eftersom jag hade det på min BSA och visste att den slog riktigt hårt och fint. I efterhand så var detta naturligtvis inte det smartaste kalibervalet men då insåg jag nog inte riktigt hur stor skillnaden var mellan 205 och 150 mps, man var ju inte så van vid vapen under 16J ens. Sedan så sköt man ju aldrig så långt heller, kanske max 20-25 meter, eftersom det var ungefär dit som BSA:t räckte med hyfsat rimlig träffsäkerhet.

Självfallet så blev jag otroligt nöjd med min nya HW och den hade praktisk precision på en nivå som var ljusår ifrån en Supersport på full effekt. Året därpå, det borde ha varit 2001 så ställde jag upp på fallmålstävling i Hova och vann fjäderklassen trots hård konkurrens, på den tiden så var ju antalet deltagare i fjäderklassen betydande. Trots ett av startfältets klenaste vapen, detta var före att FWB 300-serien hade blivit aktuell i våra tävlingar, så lyckades jag erövra förstapriset som passande nog var en fjäderkomprimator.

Ännu roligare var att mängder med andra entusiaster samlades runt och intresserade sig för detta lilla men otroligt lättanspända, lättskjutna och trivsamma vapen. Därefter förflöt ytterligare några år under tiden som jag ständigt propaganderade för HW30S förträfflighet, till stor del för döva öron. Det skulle ta ytterligare ett par säsonger innan jag hittade ännu en HW30S på tävling men därefter var bollen i rullning och nu är HW30S närmast ett begrepp även i Sverige.

Åter dock till Robert Hamilton. Självklart så bemöttes hans jaktkrönikor med stor skepsis och inte minst i USA där det närmast var legio att använda synnerligen potenta luftvapen till jaktbruk. Många av hans berättelser om otroliga skottvidder möttes av även med ett direkt ogillande just eftersom han sköt levande mål och ofta på långa avstånd med vapen som har synnerligen måttliga anslagsenergi och dito klen kaliber. Förutom nämnda Beeman R7 så sköt han också Feinwerkbau 124 Sport men inte ens detta formidabla fjädervapen är något som många alla luftvapenjägare skulle anse som tillräckligt.

Jag vill naturligtvis inte försvara hans agerande på något sätt och det uppmanar definitivt inte till efterföljd i mina ögon men Robert ÄR de facto en synnerligen skicklig fjäderskytt, en av de bästa som jag känner till noga räknat. Många av oss som har varit på den senaste säsongens tävlingar har ju exempelvis sett en viss HW97-skytt som lekande lätt presterade resultat många gånger bättre än PCP skyttar på full effekt i våra tävlingar och det finns ett fåtal sådana entusiaster, människor som har en närmast savant förmåga att hantera ett fjädervapen på ett intutivt sätt och som vanemässigt skjuter precis lika bra med dessa som vi vanliga dödliga för med PCP.

Här kommer en länk på en av hans senaste (sista?) artiklar där både hans Sport och R7 förekommer:

http://78.108.103.11/MIRROR/ftp/airguns/airgunhunt.pdf

 

Silwer

1 augusti 2015 17:25

Nåja, många sa "pojkbössan" om den på den tiden hehe.

 

Limpan

2 augusti 2015 19:30

Riktig tuffing som törs jaga de jättejobbiga och livsfarliga småfåglarna med ett luftgevär, man blir impad över vissa människor!

 

/John

7 augusti 2015 10:49

Limpan, menar du att det är modigare att jaga hare med hagelbössa?
Jakt handlar inte om att visa sig modig/tuff. Med den inställningen är det inte jakt utan mera pojkstreck.
/John

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...