Direktlänk till inlägg 11 juli 2015
"Vilken fjäderbössa tycker du är bäst i världen?"
Tja, vilken fråga! Vad säger man på den? Till att börja med, ska det vara oavsett kostnader eller något serieproducerat av en vanlig tillverkare? Ska det vara något som man kan köpa över disk 2015 eller kan man även välja utgångna modeller och nedlagda tillverkare?
Där fick jag ingen möjlighet till följdfrågor så jag skapar därför förutsättningarna själv.
Jag räknar serieproducerade vapen av tillverkare i kommersiell skala, alltså inte tillverkare som bara har skapat något hundratal vapen totalt och vapen som förvisso kan vara utgångna men som ändå har bra prestanda relativt konkurrenterna år 2015 - med andra ord inte vapen som var "bra för sin tid" men som idag känns gammaldags.
Av alla fjädervapen - .177 Air Arms TX200SR
Den är tung och kanske lite klunsig, sedan är frågan om semirekylfria vapen ska räknas med som "vanliga" fjäderluftgevär? Om så är fallet så faller nog min röst på legenden TX-SR. Nu då inte bara som ett optimalt fjädervapen för Field Target utan även som allroundvapen. De flesta känner till TX-serien och om man inte har skjutit med den själv och sett ljuset så finns det knappast brist på vittnesmål om modellens förträfflighet i media, inte minst online. Den vanliga TX-serien är unisont hyllad av entusiaster världen över som ett fantastiskt fjädervapen och självfallet så blir den inte sämre av att vara rekylfri - tvärtom!
Passning, finish och övergripande kvalité är högre än allt annat i fjädersvängen och man får gå bak till Webley & Scott Mk III för att hitta dess make om man bortser ifrån Theobens tidiga produktion. Vapnet är enkelt att meka med, har ett erkänt bra och fullt justerbart avtryckarsystem liksom en effekt som klarar 12 fpe (vilket alternativet FWB-300 normalt inte gör). Som grädde på moset så finns det syntetiska glidlagringar inuti för en suveränt skön skjutkänsla. Som sagt, massor med goda egenskaper och egentligen har den bara vikten emot sig.
De kandidater jag övervägde och som naturligtvis också är suveränt bra vapen var Feinwerkbau 300-serien, som föll på lite för lite effekt för allroundbruk, liksom Dianas 54/56 som saknar glidlagringar och har ett inte lika vasst avtryckarsystem.
Av rekylerande fjädervapen - .22 Webley & Scott Tomahawk
I den här kategorin så låg naturligtvis TX-serien också bra till men då i stumt (vanligt) utförande. Av mina övriga favoriter kan nämnas Feinwerkbau Sport (originalet), som dock är svårmekat och med ett mer medikokert avtryckarsystem. Självfallet finns också Weihrauch HW30S med men liksom FWB-300 så har den lite för låg effekt för exempelvis tävlingsbruk, generell skyddsjakt och liknande. Ett mycket bra vapen vars enda egentliga nackdel KAN vara en låg/måttlig effekt. Skulle jag inte väga in effekten så hade nog banne mig HW30S tagit detta. Ett vapen med semirekylfri konstruktion kan naturligtvis få väga lite mera så på ett stumt vapen så värderar jag vikten lite mer och av den anledningen så sorterar jag bort TX och PS ifrån Air Arms här.
Mitt val hade varit Webley & Scott Tomahawk (originalet från England)
Tyvärr hann ganska få exemplar av detta spektakulära men ack så anonyma vapen säljas på svensk mark innan Webley & Scott gick i konkurs, vilken egentligen är en smula märkligt med tanke på att Tomahawk kom redan 2001 och konkursen inte kom förrens 2011, även om de ekonomiska problemen hade börjat gå ut över produktionen ända sedan 2008. Jag har haft förmånen att skjuta en Tomhawk en enda gång och redan då slog det mig att detta måste sannerligen vara ett av de bästa fjädervapen som har tillverkats!
För de som inte har mött en äkta Tomahawk så är det faktiskt frågan om ett ganska litet och smidigt vapen, vikten angavs till 7.30 lbs - alltså 3300 gram - och längden var 109 cm. Detta då relativt övriga vapen med samma kapacitet, en Tomahawk är nämligen ett synnerligen slagkraftigt vapen som lätt klarar 20 fpe (!) och då även med kaliber 177. Det exemplaret som jag sköt klockade jämna och fina 240 mps med .22 Crosman Premiers (som den av någon underlig anledning älskade!). Detta är gott och väl HW80-territorium när det gäller anslagsenergi men med ett 700 gram lättare vapen som dessutom är avsevärt enklare att spänna.
Nu är dock inte låg vikt av godo enbart och i synnerhet inte hos kraftfulla fjädervapen utan rekylhjälpmedel men här fanns den verkliga styrkan hos Tomahawken - den var underbart lättskjuten givet kraften och sin måttliga egenvikt. I praktiken så var den lika lättskjuten som en TX200 Mk III men med 4-5 fpe mera anslagsenergi. Förbluffande! Redan när man anspände den så märkte man att det handlade om något udda, den anspänner på bara 29 lbs trots över 20 fpe anslagsnergi! Själva anspänningsrörelsen var därtill mjuk, skön och nästan helt friktionslös.
I övrigt så finns det naturligtvis bara superlativ att säga. Finish, passning och allmän kvalité är på riktigt hög nivå dit få andra tillverkare når. Avtryckarsystemet kändes likvärdigt med såväl CD från Air Arms eller Rekord från Weihrauch. Utsökt valnötsstock, djuuup blånering, enkel att meka med osv, osv...
Många är de som menar på att Tomahawk är det bästa fjädervapen som Webley & Scott någonsin tillverkade och jag är sannerligen benägen att hålla med. Visst, Longbow var också fin men att få ut så mycket effekt på ett så fint sätt ur en helt konventionell serietillverkad konstruktion gör ändå att jag håller Tomahawk högre. Detta var helt enkelt en helt ny typ av Webley, fjärran ifrån de vackra men hopplösa äldre konstruktionerna med underbar karisma men ofta tveksam skjutbarhet (möjligtvis Omega undantagen). Här fanns helt enkelt allt som gjorde W&S stora men inget av det som gjorde ägarna frustrerade.
En värdig grand finale för ett anrikt brittiskt företag!