Varför 45 joule?

Fallmål..

Häromdagen så fick jag frågan varför vi har en klass i Field Target som är på 45 joule. Att vi har en internationell klass på 16 joule är ju inte så konstigt, likaså att vi har en nationell klass på 10 joule. De allra flesta länder som inte har 16 joule som gräns för licensfria vapen kör nationella klasser på den effektnivå som i det aktuella landet anges som licensfri. Sådeles så kör Tyskland tävlingar på 16 och 7.50 joule och vi svenskar på 16 och 10 joule. Så långt inget oklart, men varför 45 joule?

En gång i tiden så hade vi inga effektbegränsningar alls, detta var i slutet av 1990-talet och när PCP började dyka med kaliber 22 och lite högre effekt så stod det ganska snabbt klart att den tidens fallmål inte höll för effekten. Vid denna tid så använde man fallmål importerade ifrån England, nu kommer jag inte ens ihåg vad de hette men de finns med på foto i Dahlmans samtida bok "Luftgevär" från samma tidsperiod. Dessa fallmål var målade efter skator etc och väldigt naturtrogna. Nackdelen var emellertid att plåten var ganska tunn, målen var ju skapade för maximalt 16 joule och upp till ca 25 joule så fungerade de på avsett sett. När vi sköt Field Taget på 90-talet så hade ju de flesta fjädervapen där inga eller i alla fall mycket få vapen nådde upp till 25 joule.

Runt 2000 så kom det emellertid ut en helt ny typ av fallmål, de så kallade "BJ-Target". Dessa tilverkades av en lokal firma runt Mariestad, vill jag minnas, som FX Airguns hade någon form av relation till. Fördelen med dessa mål var att de tålde hårdare träffar, de var fysiskt sett mindre och dessutom billigare. Det tog inte lång tid innan de blev normen för våra tävlingar och ersatte de ömtåligare brittiska fallmålen.

På tävlingarna 2002 så började man emellertid inse att även dessa nya fallmål hade sina egna tillkortakommanden. Satt de rakt så fällde ett 22 vapen med runt 35-40 joule målen helt oavsett om träffzonen träffades eller inte. Lutade man målen en smula framåt så försvann problemen med då kunde inte klenare licensfria vapen fälla målen överhuvudtaget. Monteringen var alltså känslig, därtill så fanns det en skruv på baksidan som man kunde använda för att ställa in känsligheten ytterligare.

Efter en lång rad empiriska tester av någon (kan ha varit Koivisto, minns inte riktigt) så kom man fram till att runt 45 joule så låg den yttersta gränsen. Man kunde alltså ställa målen så att de fällde vid 10 joule, givet en korrekt träff, men det lät samtidigt bli att felfälla vid en inkorrekt träff - förutsatt att vapnet inte gav mer än ca 45 joule.

På den tiden så var dock 45 joule en hög gräns av närmast akademiskt intresse. Ett av dåtidens mest populära luftgevär, Axsorn och då nya FX2000 gav som mest runt 40 joule. Kaliber 22 var ju då dessutom den grövsta tillgängliga kalibern. Visst fanns det FX2000 som kunde vässas över 45 joule men i orginalspecifikationerna så angav man 283 mps med dåtidens Crosman Accupell (detta var innan JSBs tid). Tyvärr så hade tidiga FX2000 problem med för hårt förspända hammarfjädrar då de flesta exemplar såldes med klenare sådana som gav hastigheter runt 265-270 mps.

Hursomhelst..

Ytterligare något år senare så kom Cycloneserien ut och tidiga vapen där av underversionen Gladiator klarade faktiskt hela 290-300 mps verklig fart med de då helt nya och betydligt tyngre JSB Jumbo Exact. Strax därpå så började också Gamo saluföra en helt ny typ av fallmål, i grund och botten samma varianter som vi använder än idag, även att de då inte hade inställbara träffzoner. Dessa nya fallmål började också krokna vid runt 45 joule och därför beslöt man unisont och underförstått att behålla den inofficiella maxgränsen.

Visserligen så kronograftestade man aldrig vapnen på tävlingarna men den som hade en bössa som skrotade fallmålen på löpande band brukade få målägarnas onda ögon efter sig så gränsen hade ändå en god acceptans. På den tiden var det nämligen inte sällan så att deltagarna fick ta med egna fallmål och så byggde man ihop en bana utav dessa. Det fanns ju aldrig någon klubb som arrangerade utan fallmålen fick lånas ihop här o där.

Framtiden då?

Tja, kollar man på tävlingar i Europa så tävlar man nästan aldrig med vapen över 16 joule när det handlar om Field Target och mycket talar nog för att man även i Sverige, på sikt, kommer att avveckla klassen på 45J.
Den främsta anledningen till detta är de problem som så skilda klasser skapar för arrangören. Ska man göra en bana för 10 och 16 joule så blir den helt enkelt inte bra för 45 joule. Gör man sedan en bana som är svår och utmanande för 45 joule så är det närmast slumpen eller turen som avgör hur många poäng man får när man går den med ett vapen på blott 10 joule. Någonstans måste man då sätta sig ner och bestämma - vad ska överväga?

Som jag ser saken så är det enda rimliga att vi gör banor optimerade för 16 joule. Dessa kan man då relativt enkelt och smidigt använda även för 10 joule. Nackdelen är att man då lätt skjuter fullt och/eller får felfällning av målen med vapen på 45 joule. Gör man en bana för 16 joule så kan man enkelt konvertera den till 10 joule igenom att exkludera ett antal svårare stationer, exempelvis bortom 40 meter. Att konvertera en bana mellan 45 och 16 joule är emellertid betydligt svårare. Två så vitt skilda effekter kräver egentligen två helt olika banor.

Nackdelar då?

Jo, man tappar entusiaster som inte längre kan tävla med sina favoritvapen. Många vill ju tävla och samtidigt äga/använda ett vapen på 45J med kaliber 22. Till stor del så tror jag att det handlar om en normalitetsfråga. Folk är alltså vana vid att om man köper ett PCP på licens så väljer man per automatik ett med kaliber 22 - det sitter liksom i själva kulturen här i Sverige. Ett sådant vapen är naturligtvis inte så kul att skjuta med i och dessutom långt ifrån optimalt till blott 16J. För den effekten så är kaliber 177 ett betydligt bättre val.

Det man måste fråga sig är då vilket som är viktigast, trenden blir nog (om korrekt Field Target tar fart i Sverige) att allt fler satsar på 177/16J eftersom detta blir den nya normen. När så sker så sidesteppas 45J/22 på samma sätt som vi idag gör med 70J/25 och uppåt. De entusiaster som verkligen vill tävla FT tror jag är mer beredda att satsa på 16J/177 för sitt licenspliktiga nyvapenval än gamla tiders 45J/22. Därtill så har 16/177 en rad tekniska fördelar som 45J/22 inte erbjuder, lägre luftförbrukning, lägre ljudnivån, billigare ammunition osv vilket också är gagnfullt för den som skjuter lite mera informellt hemmavid.

En del befarar då problem för de som inte vill tävla och ändå skjuta 45/22 eller whatever och då när det gäller att få ut licenser. Söker man licens för Field Target och det inte finns någon klass med effekter över 16J så kan detta på sikt ge svårigheter i att få igenom licensansökningarna. Dessa bekymmer är dock inte oöverstigliga så länge som vi har evighetslicenser kvar. Man kan ju skjuta 16J även med kaliber 22 och sedan använda vapnet på full effekt utanför tävlingarna eller om man slutar tävla och bara träningsskjuter för skojs skull.

Sammanfattningsvis så tror jag att Field Target som tävlingsform i Sverige tjänar mer än vad den förlorar på att skippa 45J. De som vill ha 45J kan lösa licenser ändå, samtidigt som tävlingsbanorna kommer att få högre kvalité och mer fokus kommer då också att falla på kärnverksamhten - 16J.

Det som jag tror vore absolut bäst för sporten är att man kör alla klasser på 10J helt fria, både ifrån grönt kort och tävlingslicenser. Då får man in volymer av tävlanden. De som sedan fastnar och tycker att man vill gå vidare, de kan då lösa grönt kort, gå med i en klubb, skaffa sin tävlingslicens och ta ut ett föreningsintyg för licens till ett vapen på 16J.

För arrangören så blir det mer pengar (fler tävlanden) möjligheter att göra bättre och internationellt sett mer korrekta banor samt agera mer i linje med vad både SvSF och RPS förväntar sig av ett seriös tävlingsgren. Vidare så klarar man sig med bara 4 klasser så att man slipper idiotscenarion med bara två tävlande i en klass där blotta deltagandet och 1 enda poäng räcker för att ta en pallplats på ett "mästerskap".

Två klasser för 10J (PCP/Fjäder) samt två klasser för 16J (PCP/Fjäder). Juniorer räknar sedan sina poäng i en egen stege. Enkelt och smidigt.

 

_Axel_

3 maj 2014 15:09

Borde gå att byta pipa mellan 5,5 och 4,5 ganska lätt på många vapen, för dem som är effekt-kåta. Om man nu kan få licens på "växelsats" så är det en smidig lösning.

Måste man skjuta på fallmål föresten?

Johnny Ottosson

6 maj 2014 08:42

Det är otroligt krångligt att få ut växelsatser också i vissa län.

Jag förhörde mig om möjligheten för licens till en 20-pipa för min Elite förra året då jag inte kunde få ut licens på en pipa i kaliber 22 eftersom jag redan hade ett vapen i den kalibern.

Det var, kort sagt, bara att glömma.

 

gubbe

3 maj 2014 18:39

I din kommentar till Mörrums tävling skrev du
"Själva kungaklassen där alla egentligen vill tävla FP PCP"
Några dagar senar frågar du varför 45J?
Gissar på att du bara vill ha igång en diskussion.

Johnny Ottosson

3 maj 2014 20:11

Att alla vill tävla i en klass behöver inte innebära att kvarhållandet av den klassen är det bästa för sporten.

Ett nuläge behöver inte vara samma sak som att klassen har potential för framtiden.

 

Kotte

4 maj 2014 10:43

Som vanligt bara bla bla blaa!

 

Luftvapen.maffia

4 maj 2014 13:41

Slutsats:

Om någon från början satt lite tjockare plåt och bättre mekanik i fallmålen hade jägarförbundet kanske stipulerat ett högre gränsvärde än de futtiga 45J/cal6.35 !

Johnny Ottosson

6 maj 2014 08:43

Ja, kanske det.

Nu är dock det fönstret stängt och jag tror stenhårt på att 10 och 16J kommer att dominera tävlingsbanorna framöver.

Redan nu så är 10J otroligt populärt och försvinner bara 45J så kommer 16J att växa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...