Direktlänk till inlägg 6 oktober 2012
Säkringar
De flesta vapen har dem och numera allt fler luftvapen, detta trots att säkringen ifrån början var mycket ovanlig hos just luftgevär. Frågan är, behöver man den och i så fall - vilken form är att föredra? Normalt sett så finns det lite olika konstruktionslösningar som diverse tillverkare har använt igenom åren.
Bakstyckessäkring
Främre varbygelsäkring
Bakre varbygelsäkring
Studsarsäkring
Bakstyckessäkringen är mycket vanlig, vi ser den på vapen ifrån exempelvis Diana (där den vippar upp ner och är centrerad baktill på bakstycket) liksom hos HW/AA (där den klickar höger/vänster). Nära till hands för tummen och lätt att visuellt kontrollera innan skott, en bra placering som därför har blivit väldigt populär. Nackdelen är dock att de oftast inte är så estetiskt tilltalande, speciellt inte Dianas mfl jätteplastvippor.
Varbygelsäkringarna är ofta förekommande på amerikanska vapen där placeringen är traditionellt sett väldigt vanlig. Den främre varbygelsäkringen sitter, som namnet antyder, framför avtryckaren i varbygeln och den bakre varbygelsäkringen sitter sådeles bakom avtryckaren och även denna då i själva varbygelns gods. Förekommer på exempelvis Crosman etc.
Studarsäkring är populärt på exempelvis BSAs vapen och nästan alla modeller från FX Airguns. Säkringen sitter då som en separat liten spak vid sidan av lådan, som regel alltid på höger sida. Något som däremot kan skilja är om den säkrar framåt eller bakåt. På luftvapen så säkrar den som regel bakåt men på krutvapen så är detta inte alls lika självklart, CZ exempelvis har säkrat framåt.
Förutom placeringen av säkringen så kan en säkring antingen vara manuell eller automatisk.
Den manuella säkringen kontrollerar skytten själv, man kan då säkra eller osäkra precis som man önskar. En del vapen är dock lite begränsande igenom att man exempelvis inte kan säkra om inte vapnet exempelvis är anspänt först. Den automatiska säkringen säkrar vapnet automatiskt så fort vapnet är anspänt.
Att vapen har en automatisk säkring är vanligt på billigare vapen och på vapen riktade åt marknader där säkringens utformning kan vara influerad av exempelvis lagstiftning etc. För rena nybörjare så är ofta en automatsäkring en stor tillgång som kan motverka olyckor när vapenovana människor börjar bekanta sig med ett skjutvapen. Normalt sett så föredrar dock de flesta människor att själva avgöra om de vill ha vapnet säkrat eller inte och den valfriheten följer bara med de manuella säkringarna. Likaså för jakt eller skyddsjakt så är en automatsäkring ett otyg då man lätt glömmer av att osäkra innan skott, varpå skottchansen försvinner. En del automatsäkringar är dessutom riktigt ljudliga och ger ifrån sig ett hårt metalliskt klickande.
Hur viktigt är det då att ha en säkring?
Själv hyllar jag principen av valfrihet. Att ett vapen har en säkring är, som jag ser saken, en tillgång (såvida det inte är en automatsäkring - åter igen, valfrihet). Vill jag säkra så finns en säkringsmekanism, vill jag inte säkra så behöver jag inte (till skillnad från automatsäkringen). Om vapnet däremot inte har någon säkringsmekanism (ex AA/CZ200) så har jag åter igen ingen valfrihet. Dessa vapen kan jag inte säkra om jag så önskar. I ungefär detta så har de flesta moderna luftvapen hamnat, man har manuella, valfria, säkringar. Mycket få PCP har exempelvis automatsäkring.
När det handlar om fjädervapen så är de mer påkostade modellerna från HW/AA utrustade med automatsäkring eftersom HW lanserade detta i början på 80-talet då man befarande att en automatsäkring skulle bli obligatorisk på den viktiga USA-marknaden där Beeman som importör klargjorde detta. Lösningen blev att man modifierade bakstycket för att få dit en mekanism som skapade en automatsäkring på vapnet så fort avtryckarmekanismen klickade tillbaka i redo läge. Air Arms kopierade sedan samma princip till sin framgångsrika TX-serie. Överlag så har dock tyska tillverkare varit klart mer pigga på att tidigt utrusta sina vapen med automatsäkringar och vi kan se fler exempel hos Feinwerkbau Sport och Dianas olika modeller.
Brittiska vapen däremot hade sällan automatsäkringar eller säkringar överhuvudtaget, detta långt in på 90-talet hos diverse Webley & Scott. Möjligtvis kan detta bero just på att brittiska vapen som regel alltid konstruerades med jakt som en av huvudelementen.