Den bästa fjäderbössan

Diana 54 - en mäktig tungviktare   

Vi mail så fick jag en förfrågan om "den bästa fjäderbössan" på marknaden med siktet ställt mot stationärt målskytte samt tävling i vår HFT-serie som klubbarna bedriver i Sverige. Vapnet skulle åtminstonde i början vara licensfritt och sedan kunna uppgraderas med mera effekt framöver.

Erfarenhetsmässigt sett så vet jag att de flesta entusiaster, som fastnar i träsket, förr eller senare kommer att uppgradera sin effekt - i de allra flesta fall förr än senare. Tonvikten bör då ligga på att vapnet ska fungera bra med hög effekt, som jag ser saken. Hög effekt ger längre praktisk räckvidd samt mindre konkurrens i tävlingarna då färre skyttar skjuter Fjäder FP än Fjäder 10J, den sistnämnda har utvecklats till ett veritabelt getingbo där nästan bara gamla semirekylfria fjäderbössor kan göra sig gällande numer.

Problemet med hög effekt, ju högre desto bättre, är att man förlorar praktisk skjutbarhet. Effektstarka fjädervapen är ju som bekant synnerligen krävande för skytten att skjuta bra med. Det finns dock en genväg, att precis som i klassen för 10J använda det "kryphål" som gör att semirekylfria fjädervapen går i samma klass som helt vanliga fjäderbössor.

Kollar man runt lite på marknaden då så finns det blott en enda riktigt vass kandidat, nämligen Dianas formidabla modell 54 - även kallad The Airking.

För blott €540 från Sportwaffen-Schneider så kan man alltså införskaffa denna gedigna tyska kvalitétsprodukt med vikt och soliditet som en gammal Mercedes. Inklusive frakt så får man alltså kalkylera med ca 5000 kr, hemma till Sverige. I detta pris ingår då en strypning så att vapnet hamnar under lagens stipulerade 10 joule. Mitt självklara val hade då varit kaliber 22, detta av den enkla anledningen att kaliber 22 fungerar bättre strypt än vad kaliber 177 gör ostrypt. När strypningen sedan är borta så kan man med ett bra tuningkit (V-Mach) räkna med boråt 30 joule!

Själva poängen med modell 54 är dock inte dundereffekt allena, det finns numera horder av mer eller mindre skjutbara monsterbössor som klarar av samma anslagsenergi eller till och med betydligt högre. Den geniala delen med just detta vapen är istället semirekylfriheten som faktiskt tillåter en vid fjädervapen helt ovan skytt att prestera förbluffande bra träffbilder direkt ur kartongen - effekten till trots.

Mycket effekt och utsökt praktiskt precision, vad har man då för nackdelar då jämfört med det konkurrerande bästa fjädervapnen på marknaden, gevär som Air Arms TX/PS samt HW 77/97?

Avtryckarsystemen hos dessa 54:or (som kan skilja sig lite mellan modellversioner) är tyvärr inte lika bra som hos sina närmaste antagonister. Detta tillkortakommande anser jag dock personligen mer än väl uppvägs av semirekylfriheten vars ökade skjutbarhet överväger. Likaså är inte finish och passning på lika hög nivå, i synnerhet inte som hos Air Arms. I gengäld så är stocken klart mer smakfullt utformad utan de "billiga" laserskurna nätskärningarna som numer vanpryder både TX och PS. 

Den mekaniska känslan kan inte heller matcha Air Arms direkt ur kartong men med det tuningkit som ändå krävs för den högre effekten så utnämnas den skillnaden högst märkbart. Slutlingen om man sedan vill bygga vidare på sin Diana så finns både customstockar och diverse detaljer i metall istället för originalets plast att införskaffa från eftermarknaden.

Avslutningsvis så har Dianas magnifika Airking varit med oss ganska exakt under 20 år nu och dessa två decenniers stabila försäljning har visat att modellen är både tidlös och välpresterande, som jag ser saken dessutom den absolut bästa modell som Diana överhuvudtaget har tillverkat.

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...