Direktlänk till inlägg 11 februari 2012
Den första bekantskapen
FX Airguns Royale .22 w/Leupold EFR 3-9/33 - BSA R10 Mk II .177 w/Bushnell Elite 6500 2.5-16/44 Ao
Då har den äntligen anlänt till sist, en snabb leverans direkt från Marcus Jonsson på Fondprodukter. Valet blev en bössa med kaliber 177 och på legalt licensfria 10J. Varför då detta? Jo, jag tror att R10 faktiskt fungerar bäst så. Tittar vi på R10 som fullpower så har den mycket blygsam prestanda - blott 31 fpe!
Den här modellen har regulator och liksom de flesta regulatorvapen så får den svårt att hantera stora effekuttag. Jämför vi med exempelvis Royale så ligger dessa på 33-36 fpe med kaliber 22. Vapnen från Theoben och Daystate ännu högre. Tyvärr så finns bara R10 med kaliber 22 som grövst och i dagsläget så anses inte längre effekter runt 28-38 fpe som speciellt höga, ska någon lägga en licens så brukar man idag snegla på kaliber 25 och effekter på 40-50 fpe. Vi har med andra ord drabbats av en inflation i effekten.
Har vi alltså en tänkbar köpare med tillgång till licens så måste R10 dels kämpa mot en hel hög kompetenta konkurrenter med kaliber 22 och dessutom mot ett antal dundervapen i kaliber 25 där man överhuvudtaget inte kan möta upp. Ett annat handikapp för R10 är att den, liksom de flesta BSA, levereras med väldigt små tuber, här blott 200 cc. En femtedels liter kan låta mycket men knappast för den som är van vid flasktubsvapen. Ska man acceptera utseendet av ett flasktubsvapen så brukar de flesta köpare kunna göra detta om de i gengäld får en rejäl volym, vilket man alltså inte erhåller här.
Allt symmetriskt och utfört med perfektion, passning och finish är utomordentligt bra - Minelli !
BSA uppger själva 45 skott vid 31 fpe från dessa 200 cc laddade till 232 Bar och antalet skott är väl kanske inte orimligt men det imponerar inte i skenet av att en Royale på 33 fpe ger 60 skott från 400 cc UTAN regulator, alltså från 220 Bars tryck. Satt från lika starttyck så borde en 200 cc Royale kunna ge 35 skott så BSAs regulator tillför runt 10 angivna skott från lika volym och lika tryck trots ett mildare effekuttag på minst 3 fpe.
Man kan alltså på goda grunder konstatera att R10 i första hand är konstruerad för Europa, för den inhemska marknaden och övriga länder på vår kontinent med diverse effektbegränsningar. En fullpower R10 har helt enkelt inte mycket att hämta i prestandahänseende mot övriga konkurrenter i samma kaliber och definitivt inte mot de grövre modellerna med kaliber 25. Ett naturligt effektval rent konstruktivt sett vore alltså 12 fpe, precis som i England.
Problemet med 16J är dock att dessa vapen kräver precis lika mycket pappersjobb och de får även samma juridiska begränsningar som vapen med 70J och detta anser de flesta att 16J inte är värt. Återstår gör då 10J.
I Sverige så är 10J på många sätt kung. Detta är vår nationella effektbegränsning och de som skjuter legala 10J har många friheter som står långt ifrån fulleffektvapnen. De är fria från licenser, fria från vapenskåp (vilket dock är bra att ha ändå), de är enklare att förvara, köpa och sälja. Kort och gott så finns det många fördelar med 10J och dessa blir än mera tydliga om det aktuella vapnet dessutom fungerar harmoniskt i just den effekten.
Ska man ha 10J så är i mina ögon kaliber 177 det naturliga valet. Här har vi en projektilvikt som är väl lämpad för effekuttaget och denna kaliber har stora styrkor i enorm tillgänglighet och lägsta tänkbara ammunitionspris jämfört med de grövre kalibrarna. Med måttlig effekt så räcker även en förhållandevis liten tub om 200 cc riktigt långt. Låg effekt eliminerar också behovet av långa pipor och dito långa shrouds, vilket ger ett behagligt kort och lätthanterligt vapen.
Minellis logga på pistolgreppet, notera pistolgreppsrosetten av rosenträ..
Så långt kalibern och effektvalet med vad att säga om prisbilden?
En R10 kan man idag köpa för 9395 kr vilket faktiskt gör den dyrare än en FX Airguns Elite på 9250 kr, alla priser från Hurricane, Vittsjö. Är inte detta bara helt enkelt oförskämt? För trots allt, en R10 är ju ingen unik konstruktion som gamla SuperTen utan bara en mid-price Scorpion "i frack". I det skenet, matchad mot förmodligen världens mest avancerade performancevapen, så är R10 inget annat än snordyr.
Eller - är den verkligen det?
Vänder vi på saken så är kanske Elite för sina 9250 kr snarare oförskämt billig, den konkurrerar ju inte mot R10 utan mot vapen som Rapid Mk II (16.495 kr) eller Air Rangler (18.995 kr), där är den fullt tekniskt jämförbar för nära nog halva priset! Om vi däremot vänder ytterligare lite på resonemanget så kan vi konstatera att en Scorpion, som är grundplattformen för R10, betingar 7158 kr som singleskott. För ytterligare 2092 kr så får köparen en valnötsstock istället för bokstock, man får ett självindexerande 10-skottsmagasin, en regulator, en shroud samt en aluminiumtub från anrika Luxfer. Det betraktar jag själv som bra värde för ytterligare blott 2000 kr och då är plötsligt R10 väldigt prisvärd, eller hur?
BSA har marknadens absolut vackraste logotype och fabriksmonterade rembygeldubbar är ett stort plus..
Så, efter en halv dags första bekantskap så finns det en del första spontana intryck noterade i anteckningsblocket. Detta är ett mycket litet och smidigt vapen, trots att längden är densamma som Royale så gör den betydligt mindre tuben och därtill smalare totalbredden att R10 känns väldigt liten. Frågan är hur sprattig den hade upplevts om den hade haft full effekt med kaliber 22? Troligtvis så hade den då längre pipan bromsat den lite. Tack vare den låga effekten så kan man naturligtvis skjuta mycket innan man måste fylla luft. I ett sådant vapen, då det kanske går dagar mellan fyllningarna, så är naturligtvis en manometer välkommen men varför i hela världen så har man monterat den upp och ner?? Så typiskt brittiskt, att få till en enkel sak som en manometer förefaller vara ett kroniskt gissel för luftvapenvärlden. Lyckas man placera den vettigt, som på R10 till skillnad från Rapids, så sätter man den åt fel håll - helt onödigt.
Normalt sett så brukar man rikta pipan uppåt när man vänder ett vapen. Vänder man pipan uppåt och vrider vapnet 180 grader för att studera manometern så är den - upp o ner. Vill man läsa manometern rättvänt så får man rikta pipan mot fötterna igenom att vända vapnet i sin helhet upp o ner...
En annan spontan refektion är att stocken är utomordentligt väl utförd, finish, passning och övergripande kvalité är helt enkelt enastående. Jag kan dock direkt avslöja att jag inte är så road av den praktiska aspekten av R10s böjande organiska formgivning men detta lämnar jag nu därhän, för stunden. Nätskärningen är perfekt symmetrisk, rembyglarna klanderfritt monterade, den justerbara bakkappan perfekt inpassad osv. Trots att man går över den med lupp och sin mest kritiska blick så står den sig riktigt bra. Minelli kan sin sak och BSA har gott omdöme som valde dem till underleverantör.
Det som är BSA lämnar emellertid mer övrigt att önska. Den mattsvarta finishen på metalldelarna ser garagesprejad ut med matt rallysvart färg från Biltema. Metallen är inte heller polerad innan den ytbehandlas så man kan se förändringar i metallen under ytlagret. Här är R10 av samma nivå som min Ultra och inte på långa vägar att jämföra med den finputsade och högglanspolerade finishen som man ser på lådorna hos Royale eller Rapid.
Mer om detta framöver....nu är det dags att skjuta lite...