Diana 25

Idag så blev jag ägare till ytterligare en äldre Diana brytfjäderbössa. Egentligen så var detta en bössa som jag tänkte köpa som ett rent renoveringsobjekt, precis som den Diana 23 som jag just nu håller på att renovererar. Problemet var att när bössan väl dök upp så visade den sig vara i nära nog nyskick!

  Höger sida

Blåneringen skulle jag påstå är i princip 99%, den enda avvikelse jag överhuvudtaget kan hitta och detta i skarpt LED-ljus ifrån en mobiltelefon, är en mindre nötning ovanpå kornsiktet. Annars är den magnifikt perfekt. Inte ens runt mynningen finns det någon skada eller noterbart slitage.

Gudinnan Diana väljer bössan före pilbågen

Stocken är helt klart i sämre skick, relativt sett. Jag skulle säga att den är 95% med mycket få och små repor. Inga tryckmärken, sprickor eller flisor utan en riktigt fin och fräsch stock på det hela taget.

Höger sida

Vänster sida 

Nästa angenäma överraskning, förutom det exceptionellt goda skicket, var att det dessutom handlade om en ganska ovanlig variant av den långtida storsäljaren. För att kunna åldersbestämma vapnet så tog jag kontakt med Golle på ProGunner som också är hängiven samlare av äldre Diana och i besittning av gedigna kunskaper om dessa. Han kunde förbluffande snabbt datera mitt exemplar på grundval av dess utseende och utrustning.

  Prima blånering trots 48 år

Eftersom vapnet saknade datum så var det tillverkat innan 1967. Nästa milstolpe var att den hade de gamla riktmedlen utan korntunnel vilket ställer den som tillverkad innan 1964, när de nya riktmedlen kom. Då den hade den äldre typen av stock med en skåra på varje sida om förstocken men samtidigt med en ganska tydlig böjning på pistolgreppet så är den en Improved, alltså tillverkad ifrån 1950 och framåt.

  Kornsikte - som det ska se ut

Den absolut viktigaste detaljen var emellertid att den hade en kantigare, grövre förstock, jämfört med de slanka förstockarna som är mycket vanligare. Det visade sig nämligen att Diana övergick till den grövre och fyrkantigare förstocken under ett ganska smalt tidsfönster i slutet av produktionsserien. Gammal stock med skåror men med grov förstock ställer den till åren sent 1962 till mitten av 1964. Enligt samlare i USA så borde den statistiskt sett vara tillverkad 1963 då flest exemplar av just denna version tillverkades detta år. En Improved 25, sen serie med andra ord. Med tanke på att Improved tillverkades 1950-1964 så kan det inte ha sålts speciellt många sena, relativt sett.

  Bakre siktet

Så, hur känns det då att skjuta med ett luftgevär tillverkat i en tid när Svensson stoppade sin Billiard med Caravelle, satte sin Trilby på huvudet innan han startade sin tvåtakts SAAB och gav sig ut för att skjuta?

Till att börja med så krävs det en liten knyck för att öppna piplåset, det är inte bara att spänna direkt som på min mindre Diana 23. Väl öppnad så är Diana 25 väldigt lätt att spänna, detta är utan tvekan ett vapen man kan skjuta med nonstop hela dagen utan att bli trött. Tvärtom mot många moderna luftgevär så hör man inget distinkt "klick" när mekanismen hakar upp så i början var jag lite osäker på om det inträffade något upphak eller inte. Geväret spänner alltså precis helt ljudlöst, en udda upplevelse.

Tysk kvalité 

Som ni kanske förstår så är nästan inga luftgevär av den här generationen utrustade med säkring och någon sådan finns naturligtvis inte här heller, av den helt naturliga anledningen att det inte behövs någon sådan på den här vapentypen. Detta är vapen tillverkade i en enklare tid när inga penningsugna skadeståndsadvokater i USA hade någon påverkan över vapenkonstruktionerna. Med vapnet laddat och pipan sluten så är det bara till att skjuta.

Bakkappa saknas och här har mitt exemplar sina mest omfattande skador, ett cirkulärt hack.. 

Riktmedlen är tillverkade av stå, precis som resten av vapnet, undantaget stocken och packningarna, klassiska korn och skåra som fungerar helt perfekt. Det känns lite ovant att skjuta öppna riktmedel utan korntunnel eller självlysande TruGlo. Avfyrningscykeln är distinkt och mjuk, om än ganska tung, även här blev jag positivt överraskad.

Med lite lättare avtryckarvikt så hade jag till och med blivit imponerande nöjd.

Höger sida ovan avtryckarsystemet har de största finishskadorna på stocken  

Nästa överraskning kom i form av ett bestämt "thudd" när skottet gick, inget "twaaang" eller andra tecken på slagfjädervibrationer. En rapp och ren avfyrning helt enkelt. Kronografen däremot gav mer varierande värden än vad jag hade önskat, sannolikt så beror detta på att vapnet inte har använts på länge. Spridningen uppgick till 35 fps vilket är ovanligt mycket för ett inskjutet fjäderluftgevär. Troligtvis och förhoppningsvis så kommer den är spridningen ifrån skott till skott att minska ordentligt när vapnet har blivit "motionerat" igenom kontinuerlig användning framöver.

Mera klassiskt blir aldrig ett luftgevär... 

I siffror räknat så blev utfallet 530 fps (161 mps) med 8.44 JSB Exact, vilket betyder 5.27 fpe eller 7.14 joule. Fabriken uppgav på sin tid 175 mps med en diabol av ospecifierad vikt, alltså troligtvis ganska lätt. Med lätta 7.33 gn JSB RS så hamnade min Diana 25 på 174 mps. Någon anslagsenergi har jag inte sett angivelse för men när Tyskland införde sin effektbegränsning på 7.50 joule ("F") så inträffade ingen konstruktiv förändring på Diana 25 så den här modellen ansågs tydligen ligga precis därunder.

Ännu så har inte precisionen prövats på mer än 8 meter nere i källaren men då är det ganska enkelt att hålla en enhåls träffbild. Troligtvis så är det nog jag som skytt snarare än vapnets tekniska egenprecision som är den begränsande faktorn.

Det ska bli mycket spännande att pröva det här vapnet utomhus framöver, när vädret så tillåter.

 

brytpipa

6 november 2011 11:56

Grattis till fyndet!

Som det ser ut har du en Diana samling på gång, D23, D24 och D25, blir det en D22 eller D27 nästa gång.

Johnny Ottosson

6 november 2011 17:26

Naa..Diana 23 blir till grabben och Diana 24 har jag sålt.

Diana 22 är för mycket leksak och Diana 27 är ett fysiskt stort vapen.

 

Sergeanten

6 november 2011 16:04

Mitt första luftgevär var en Diana 25. Enormt bra precision kommer jag ihåg. Man sköt bara med öppna riktmedel på den tiden. Kul förresten att du köper Diana nu. Dina omdömen på forumen brukar inte vara så positiva.

Johnny Ottosson

6 november 2011 17:28

Som samlarvapen är de ju intressanta, liksom andra äldre fjädervapen.

Att sedan skjuta med dem är en helt annan sak.

Visst skjuter Diana 25 bra men den är ju inte att jämföra med en modern HW30S i teknisk egenprecision.

 

Erik

16 november 2011 14:25

Bra köp Johnny - grattis :)

Johnny Ottosson

16 november 2011 19:32

Tack så mycket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...