80 meter

Den vita ytan inom den svarta ringen har storlek som en svensk enkrona

Idag så var det äntligen dags för lite fler tester med Royale över uppmätta 80 meter, ett riktigt drygt avstånd för ett luftvapen helt oavsett effekt. Som bäst all time low så har jag tidigare skjutit 12 mm med BSA Lonestar så träffbilden ovan var naturligtvis mycket glädjande, inte minst med tanke på att vädret inte var helt perfekt. Ifrån USA så vet jag att Dan Brown har levererat 8.00 mm på 93 meter så runt 10 mm för en enstaka träffbild på 80 meter är säkert inte omöjligt en dag med helt perfekta förhållanden och en inspirerad skytt.

Resten av tavlan med Logun Penetrator visar lite vad 80 meter handlar om..

Just detta med träffbilder och rejäla avstånd är alltid något som intresserar många och där det alltid finns massor med åsikter. Min erfarenhet av skytte bortom 50 meter säger klart och tydligt att man alltid måste ta reda på massor av detaljer runt händelsen när någon skytt påstår sig ha presterat något speciellt.

Kolla exempelvis på tavlan ovan, som ni ser så är träffbilden på 14 mm bara en utav fyra stycken och medelvärdet för samtliga blev något mindre imponerande 30.24 mm. Tyvärr så stöter man emellertid ofta på sagolika skyttar på diverse forum som presterar som ovan och sedan basunerar ut att deras vapen minsann skjuter 14 mm på 80 meter, de du! Sant eller falskt? Tja, allt beror ju på hur man räknar. Skjuter man tillräckligt länge så kommer man ju någon gång (statistiskt sett) att göra en likvärdig träffbild på 14 mm även med en 10J Hatsan fjäderbössa men kan man verkligen kalla den bössan för ett precisionsvapen för det aktuella avståndet? Knappast.

Vad är då resultatet ovan? Kan man säga att det är en 30 mm bössa på det aktuella avståndet eller är det kanske bara en 47 mm bössa? Vad är rättvist och vad är rimligt att redovisa publikt? Vad är representativt och vad är relevant?

Problemen är kanske mest teoretiska när man skojskjuter på kartongtavlor bara för att stimulera sitt ego eller förevisa (förhoppningsvis) imponerade skyttekamrater på Internetforum. Om man däremot avser att använda sitt luftvapen till jakt (här i Sverige, skyddsjakt) så måste man emellertid tänka sig för ganska noga.

Luftvapen har helt enkelt en enorm oförutsägbarhet i utfallen vid skytte på långa avstånd, detta företrädelsevis beroende på projektilernas benägenhet att mycket lätt bli påverkade av yttre omständigheter (vind etc) som skytten aldrig har kontroll över. Om vi nu antar att jag hade varit absolut tvungen att träffa inom 1.00 tum på tavlan ovan, så kan jag konstatera att jag faktiskt bara hade 4 rena träffar över 20 skott. Sannolikheten att träffa rätt var alltså på tavlorna ovan bara 20%. Nu verkar inte resultatet ovan speciellt imponerande, eller hur?

Ska man sedan skjuta på ett levande väsen så brukar den allmänna jaktetiken föreskriva åtminstonde 90% träffsannolikhet och då baserat på ett betydligt större antal skott för att fastställa ramen för den unika förutsatsen (vapnet, skytten och ammunitionen i samverkan). Märk också väl att tavlan ovan var skjuten under lungt (men inte perfekt) vind, ett känt avstånd och ett maximalt stöd för skytten.

Ska vi nu väga in lite växlande vind, okänt avstånd (eller en grov uppskattning) ett så kallat fältmässigt stöd samt den puls som uppstår när ett villebråd börjar synas i hårkorset så kan jag personligen garantera att 20% träffsannolikhet vore ett underbart drömodds. I verkligheten så vore kanske 1 träff av 20 (alltså 5%) betydligt mera sannolikt, om ens det.

Sådant är viktigt att ha i bakhuvudet när man kollar exempelvis på Youtubevideos på glada entusiaster i USA som skjuter jordekorrar till höger och vänster. Dessa jägare använder normalt alltid en avståndsmätare med laser samt ballistiska tabeller nära tillhands för att öka sina odds till träff. Slutligen så ser man alltid framgången på filmen, aldrig det stora gråtal av ekorrar som skadeskjuts eller missas. Ingen vill ju föreviga ett misslyckande, eller hur?

JSB Heavy 18.10 grains - genomsnitt: 34.50 mm

Som ni ser här ovan så sköt jag ännu en tavla, denna gång med en annan ammunition. Ska vi nu jämföra dessa båda tavlor och därvid försöka utvaska vilken av de båda sorterna som utifrån detta smala statistiska urval har möjligheten att bli den optimala ammunitionen för 80 meter? Detta då räknat med enbart dessa två sorter och med det i sak orimliga antagandet att tavlorna ovan faktiskt är representativa för även långa serier om 50-100 skott i följd.

Vilken hade ni valt? Jag själv hade nog lutat mot Heavy istället för Logun. Detta då baserat på att träffbilderna är jämnare (30, 31, 34 & 43) jämfört med (14, 24, 36 & 47). Visst skjuter Logun den minsta träffbilden och visst så ger Logun det lägsta genomsnittet (30.24 mm mot 34.50 mm) men Heavy har den absolut viktigaste egenskapen på sin sida - förutsägbarheten.

För, med handen på hjärtat, vad kan man lova att Logun levererar? Den kan ju ge allt mellan 14-47 mm. Vad vågar jag utgå ifrån att den klarar att ge på beställning om jag skjuter en bestämd grupp på 5 skott? Får jag då 14 mm eller 47 mm? Med Heavy så är det enklare, där kan jag kallt räkna med att jag får 30-35 mm och då är det bara att låta sig begränsas av detta. Heavy är alltså mera användbar även om Logun i rent tekniska termer är bättre.

Det är, menar jag, detta perspektiv man får ha när man gör en träffbildsanalys av ett skjutet resultat. Att bara flasha med "14 mm wow" säger egentligen inte så mycket om man ser till det större sammanhanget.

Därför är jag alltid skeptisk när träffbildsdiskussioner dyker upp på diverse forum. Kan verkligen den som lovordar ditten och datten med stöd av en superfin enskild träffbild egentligen förstå vad det är som sker när han skjuter och vad han får för utfall därav. Mycket sällan, tror jag - tyvärr. Därmed så blir också dessa inlägg tämligen meningslösa. Än mera meningslöst blir det att diskutera med någon som exempelvis lovordar kaliber 177 för suveräna egenskaper på långa avstånd ifrån sitt 20 fpe PCP. Visst är det kul att ägaren är stolt och nöjd med sitt kaliberval och sina resultat men för mig och mitt skytte så ger det absolut ingenting. Skulle man sedan försöka diskutera saken med vederbörande så brukar man få nyss nämnda träffbild presenterad en gång till ännu närmare under näsan samt kanske, i bästa (eller värsta) fall diverse tabeller från exempelvis Chairgun som ska understödja dessa påståenden.

Problemet med Chairgun är att detta utmärkta program ska användas som ett hjälpmedel, inget universalfacit såsom ersättning för praktisk erfarenhet. Chairgun tar inte hänsyn till att vinden växlar under projektilens färd, ej heller så tar programmet hänsyn till att BC förändras (ofta ganska radikalt) flera gånger innan projektilen väl slår in i målet.

Just den typen av erfarenheter måste man endera göra själv eller läsa sig till av någon som själv har gjort de rätta iaktagelserna och som därtill har en förmåga att dra rätt slutsatser av sina resultat och förklara dem på ett begripligt sätt.

Därav min skepsis till olika uppgifter om träffbilder och min egen benägenhet att själv lägga ut en ändlöst sinande ström av detsamma..

 

Max54

2 november 2010 12:59

Vad kör du med för inställning på bössan, alltså vad har du för Vo med de olika ammosorterna? Har du grundligt kollat om ditt siktes AO är korrekt jämfört med ringmarkering? Vilken kikare är det du använder på Royalen egentligen? Jag litade på mitt siktes markering men fick en grym förbättring på träffbilden med min Eliminator vid en nogrann koll av AO.

Johnny Ottosson

2 november 2010 19:02

Med 20.18 grains Heavy så har jag 279 mps i genomsnittshastighet.

Ao förefaller vara helt korrekt, siktet är ett Leupold EFR 3-9/33.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...