Direktlänk till inlägg 8 september 2010
Behov och konkurrans
Så har ännu en upprörd läsare hört av sig och förtvivlat undrat vad som händer inom licenshandläggningarna. Han hade minsann skåpet fullt av jaktvapen både för hagel och kula men nu när en licens på ett luftvapen söktes så hade han fått ett bryskt avslag - "behov kan ej styrkas".
Han har för närvarande licens för 4 stycken jaktvapen och besitter därmed både kunskap, färdighet och god vandel men kan ändå inte få ut en luftvapenlicens då han inte uppfyller de formella kraven för licensen med klubbmedlemskap etc.
Klubben som han ÄR med i har dessvärre inte luftvapen inom sin verksamhet så trots nära två decenniers medlemskap där så kan han inte få ut någon licens med hjälp av dem som referens.
Situationen är naturligtvis helt absurd, detta är vekligen lite som att inte få lov att köra EU-moped trots att man besitter körkort för tung MC.
Tyvärr så är resonemanget om "behov" en kvarleva ifrån en annan, sedan länge, svunnen tid. En tidsepok då Sverige hade två statliga TV-kanaler, endast ett enda telefonbolag och ingen som helst konkurrens mellan många andra verksamheter i samhället.
Min fasta åsikt i frågan är att om man besitter nödvändig kunskap, adekvat färdighet samt klarar av en vandelsprövning så ska man ha ut licens utan att massa byråkratiskt trams hit och dit.
Nästa problem rör de osedvanligt långa handläggningstiderna för vapenlicenser just så här dags på året. Anledningen till detta är naturligtvis inte jaktsäsongen, som handläggarna hävdar, utan bristen på effektiv konkurrans.
Idag så är man tvungen att söka licensen i det län där man är folkbokförd, helt oavsett hur effektivt detta län är på att handlägga licenserna. Som licenssökanden så har jag alltså ingen valfrihet alls. Vill jag ha en licens så måste jag stå med mössan i handen hos ett enda län.
Lösningen är att man självfallet ska kunna söka sin licens i precis vilket län som helst, oavsett var man är bosatt.
Lagarna och dess tillämpningar ska ske på exakt samma sätt över hela landet och då spelar det absolut ingen som helst praktisk roll var licensen söks någonstans.
De pengar som kommer in igenom ansökningarna ska då oavkortat också tillfalla det län som sökanden väljer att ansöka igenom. Exakt samma princip som sjukvårds eller skolpengen. Bästa aktör får bättre anslag och den sämre aktören får skärpa sig och prestera bättre. Rättvis konkurrans på lika vilkor med andra ord. Självklart inom de flesta andra verksamheter i samhället nu på 2010-talet men tydligen helt okänt inom Polisen.
I USA så har man ett ännu bättre och helt självreglerande system i sina background checks. Där har staten 5 dagar på sig att invända om sökanden INTE ska erhålla det vapen som han ansöker. Sitter man då och sover som handläggare eller inte är effektiva nog så att man klarar tidsgränsen så har man också därmed valt att inte utnyttja sin rätt att invända mot innehavet och bifallet sker automatiskt. Ett mycket intressant och tänkvärt alternativ IMHO.