"Varför är allt så jävla bra hela tiden...??"

Rostiga detaljer på en ny bössa...

Den kommentaren och liknande dyker ofta upp och i synnerhet ifrån Uppsala-regionen och bottnar i frågan om det inte finns några tillkortakommanden hos Indpendence, som nu har dominerat bloggen, den senaste tiden. Finns det inget som är dåligt eller rent av uselt med modellen?

Jodå, o dagens blogg ska handla om just detta - till glädje inte minst åt alla som anser sig ha ett horn i sidan på FX Airguns AB..

Jag har slitit och nött på stackars Independence snr 00011 nu under två veckor, jag har skjutit dagligen, trots dåligt väder, samt lagt någonstans mellan 2500-2750 skott med den. Hur många pumptag jag har tagit vågar jag inte ens räkna efter men eftersom jag inte känner av dem så kan vi lätt lämna pumpandet därhän, det är helt enkelt inte speciellt betungande.

Jag har vandrat kilometervis i skog och mark där jag har svurit över bristen på rembyglar och jag har även hunnit med att delta i en tävling med den, varpå jag klarade att säkra en fjärdeplats. Jag har skjutit uppåt och neråt, jag har skjutit i halv storm och nästan vindstilla, i ösregn som i snöfall (!) men faktum kvarstår - Indpendence är en solitt genomtänkt produkt som förmår att imponera, även om man är van vid bra PCP.

Vilka är problemen då?

Ett av dem ser ni på dagens huvudbild, en del smådetaljer rostar! De olika vapnen ifrån FX Airguns brukar i allmänhet stå bra mot väder och vind. De flesta detaljer är tillverkade av eloxerad lättmetall, mässing, olika plaster och andra klimatsäkra material så desto större blev min förvåning när laddarmen blev trögare och trögare att öppna - på grund av rost??

Detta dessutom på ett vapen med en hög profil som jaktvapen, eller åtminstonde en modell som på grund av sin konstruktionsprincip uppmanar till användning i skog och mark, långt bortom dykarflaskor och civilisationen. Jag kan mycket väl tänka mig att man kan ta en Indpendence med sig exempelvis i båten/kanoten sommartid eller i andra liknande aktiviteter och hur bra den står sig mot saltvatten när den rostar av ett vårregn vågar jag inte ens tänka på.

Det som rostar är pins, den vid leden till blocket och den i leden mellan matarpinnen och repeterhandtaget. Efter att ha sprejat på lite olja så blev leden uppluckrad och började åter fungera normalt igen, tyst och mjukt. Det är möjligt att man helt hade kunnat förebygga problemet igenom att olja dessa detaljer innan de utsattes för väta men där utgick jag dumt nog ifrån att vapnet skulle vara helt vädertåligt (utom naturligtvis pipans väl väderskyddade insida).

Väl värt att tänka på alltså för de ägare av Royale/Indpendence som använder dessa vapen i tufft klimat. Varför man inte har använt mera rosttröga material vet jag inte, antingen så har man inte tänkt på saken eller så finns det en rimlig konstruktionsteknisk förklaring till detta, jag ska fråga Fredrik himself nästa gång vi hörs av.

Mera lärdomar, som egentligen mera hör till ägarproblem än vapenproblem..

Jag använde spontant spännarmen som "parkeringsstöd" för vapnet i skog o mark. Eftersom man inte har rembyglar så kunde jag inte sätta på en bipod som markstöd utan när jag ställde ifrån mig bössan så fällde jag helt enkelt ut spännarmen i vinkel mot vapenkroppen och ställde den upprätt med spännarmen som stöd. Förutom risken av skador ifall man råkar trampa på armen så innebar detta förfarande också att man ständigt får efterdra ledskruvarna till pumparmen, sista gången så säkrade jag dem med Loctite.

Konsensus är dock att rembyglar är mycket välkomna på modellen, BSA har det på sina "tactical" så varför finns det inte på ett vapen med den profilen och tänkta användningsändamålet som Indepndence har..?

En mindre detalj som inte kommer att berörar produktionsvapnet, men som en del åskådare konstaterade på Onsalaträffen, var att spännarmen flagnar. Spännarmen på detta mycket tidiga vapen var lackerad med en strukturlack som blev något för tjock varvid den skaver mot tuben till pumpmekanismen. Detta åtgärdades mycket fort och redan Lasses vinnarbössa som bara har ett par nummer efteråt i serieproduktionen saknar den färgen och har en slätare ytfinish som inte skapar problemet. Det ni på träffen såg är alltså inte typiskt för modellen.

Magasinen kräver lite tillvänjning och bör inte demonteras då de är svåra att få ihop till korrekt fjäderspänning. Även om man har en klåfingrig kamrat som hänger över axeln och uppmanar till demontering för att se hur de ser ut inuti så bör man sådeles avstå detta. En nackdel som jag själv inte uppskattar är att magasinet är högt och kräver höga fästen. Jag har diskuterat detta fram och tillbaka med Fredrik och konstaterat att vi har helt olika synsätt. Hans ståndpunkt är att höga fästen rent tekniskt är en fördel snarare än en nackdel och att många köpare ändå väljer höga fästen för att få plats med stora objektiv på sina kikarsikten. Detta är naturligtvis helt korrekt men jag själv finner höga fästen som estetiskt frånstötande samt att de lätt skapar ett topptungt vapen.

Hade jag fått välja så hade ett lägre (för medium size fäste) magasin med 6 diaboler varit helt lagom, mer än 6 bra skott får man ändå inte ur vapnet på full effekt. En fördel för Indpendence/Royale är dock att man kan ladda dem som enkelskottsvapen utan större problem och därför kan skjuta utan magasin. Skåran för magasinet är alltså avsevärt bredare än det för Typhoon eller Cyclone-serien.

Ska man slutligen sammanfatta det hela så hade mer rostsäkra pins, ett lägre magasin och REMBYGLAR varit önskemål. Sedan så kommer det säkert också trästockar framöver och dessa ser jag fram emot, i hopp om att det inte är tumhålsstockar som syntetversionen. Kaliber 25 kommer även att sitta som gjuten på den här vapentypen och ska bli mycket spännande.

 

Silwer

15 maj 2010 16:03

Det är bra, skriv som du tycker.

Jag har inget horn i sidan till FX men jag menar att det finns alltid saker man inte gillar med en bössa, och givetvis saker man gillar.

Det här med magasinet föresten, det hade jag nog nästan skippat om jag gått runt med bössan ändå, för de där är väl lätta att ladda uan magasin vad jag förstår.

Jag känner mig mer avspännd utan magasin av nån anledning, annars får jag bara för mig att skjuta slut på det :-)

Nåväl, bra skrivet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...