Direktlänk till inlägg 21 mars 2010
Luftvapenpipor - del 1
Inget påverkar den tekniska egenprecisionen hos ett luftvapen lika mycket som pipan. Tyvärr så är piptillverkning och konsten att skapa en riktigt bra pipa oerhört komplex där det är mycket som kan gå fel och där det sällan går rätt.
Tillverkar man en batch av pipor på konventionellt sätt, även ifrån den bäste av tillverkare, så kommer ofelbart en del av dessa att vara mindre bra, liksom en del kommer att vara något bättre än genomsnittet. Då så många olika faktorer spelar in så är detta resultat tyvärr ofrånkomligt.
Till detta kommer också piptillverkaren aktiva val, alltså hur denne väljer att pipan ska vara utformad för att ge optimal precision till det ändamål som tillverkaren avser. Förutom att pipan alltså måste vara korrekt tillverkad så måste den dessutom med andra ord vara anpassad för det skytte som skytten tänker bedriva. Detta är tyvärr långt ifrån självklart för många köpare att beakta.
Twistrate
Alla pipor med räffling har en räffelstegning, en twistrate. Detta mått anger hur räfflorna inuti pipan är utformade och den här utformningen är mycket viktig för hur vapnet kommer att fungera när den sedan ska leverera sin precision.
Räffelstegningen mäts i det antal tum (inch) som räfflorna gör på ett varv.
Alltså, en pipa som låter projektilen rotera ett helt varv (360 grader) på en sträcka av exempelvis 10 tum (254 mm) får därför en räffelstegning på 1:10.
Nu kommer vi till den lite luriga delen. Räffelstegningen står i direkt proportion till ett antal andra variabler. De främsta av dessa är projektilens hastighet, dess vikt och dess längd.
Om vi exempelvis har en pipa som låter projektilen rotera ett helt varv på en sträcka av bara 8 tum (alltså 1:8) så får vi en snabb pipa. Det är alltså en pipa som kräver att projektilen rör sig fort för att ge optimal precision. Om projektilen av någon anledning rör sig påfallande långsamt (exempelvis eftersom vapnet används i ett strypt utförande) så kan precisionen bli rent ursel.
Det omvända gäller naturligtvis om man har en långsam pipa (typ 1:12), då kan man ha en pipa som skjuter gudomligt vid 7.50 joule, acceptabelt vid 16 joule men riktigt uselt vid 25 joule - räknat för kaliber 177.
Många PCP har därför helt olika pipor beroende på om vapnet ska vara i full effekt eller i någon given hastighet därunder. Det är alltså kanske inte bara längden på pipan utan även den mera osynliga räffelstegningen som skiljer mellan olika versioner med olika effekt på samma vapen.
Det räfflorna egentligen gör med projektilen är att de sätter den i snurrning runt sin egen längd. Syftet med detta är att skapa en rotation som ger en gyrostabilitet som ger en stabilare projektilbana som i mindre utsträckning påverkas negativt av utomstående omständigheter, som sidvind etc.
Om en projektil skjuts med exempelvis 650 fps (200 mps, 10J kaliber 177) ifrån en pipa med räffelstegningen 1:12 så kommer projektilen att rotera med en hastighet av (hastighet) 650 x (twistrate) 12 = 7800 / 10 = 780 varv/sekund.
Nu trimmar vi emellertid bössan (hehe) och får ut 800 fps istället (240 mps). Tittar vi på formeln ovan så kan vi snabbt räkna ut att varven per sekund förändras till 800 x 12 = 9600 / 10 = 960 rps.
Projektilen när den lämnar pipan rör sig alltså 180 varv snabbare per sekund.
Skulle man sedan strypa ett vapen vars pipa har en twistrate optimerad för en högre hastighet så får man motsvarande dramatiska sänkning av varvtalet osv.
Problemet är dock att en given projektil (beroende på vikt/längd) har alltid ett specifikt varvtalsområde där den flyger som lugnast. Alltså, inte för långsamt men ändå inte heller för fort. Lagom.
Går projektilen för långsamt så wobblar den och självstabiliserar inte, vilket ger dålig precision. Går projektilen för fort så driver den av åt höger/uppåt, om pipan är räfflad åt höger (vilket är vanligt), vilket ger dålig precision.
Alla projektiler driver förvisso av på grund av rotationshastigheten men en överdrivet hög rotationshastighet förtydligar och ökar den här effekten.
Vad gör man då om man har en given twistrate och vill förändra hastigheten? Det man kan göra är att anpassa projektilen, så mycket som detta låter sig göras - beroende på det unika vapnets unika ammunitionspreferenser.
Grundregeln är att en lätt projektil behöver en långsammare räffelstigning och en lång projektil behöver däremot en snabbare räffelstigning för att uppnå rätt stabilitet. Ett vapen som har en långsam räffelstigning tjänar alltså precision på att skjuta en tyngre projektil och många tyngre projektiler är oftast lite längre av samma anledning. Flatnosdiaboler, som ofta skjuts på korta avstånd med vapen som har låg till måttlig effekt, är därför lätta och korta.
Räffelstegningen är alltså ett bra exempel på tillverkarens medvetna val. Tillverkaren funderar på hur vapnet ska användas och väljer därför en pipa efter detta. I nästa del så ska vi däremot titta på tillverkningens mer okontrollerade variabler, alltså vad som skiljer en bättre pipa ifrån en sämre - när båda i övrigt har samma räffelstegning.