Vilken är bäst - en generell bakgrund...?

Den ständigt återkommande frågan - vilken kaliber ska man välja och vilken är bäst? Idag ska jag resonera lite runt hur jag ser på de olika kalibrarna och varför jag har valt att välja de som jag har valt.

Den första frågan man måste ställa sig är användningsändamålet. Detta innefattar vilket avstånd jag ska skjuta på, vilken drivkälla ska jag använda och till vad jag vill använda mitt vapen.

Sträva aldrig efter mera effekt än vad du behöver för att nå ditt önskade användingsområde.

En onödigt hög effekt ger alltid icke önskvärda bieffekter. Man får svårhanterlig eller i värsta fall rent kontraproduktiv rekyl på fjädervapen. Skjuter man PCP så får man onödigt hög ljudnivå, färre antal skott på en fyllning eller till och med en sämre jämnhet mellan skotten (större spridning av hastigheten).

Om man väljer ett vapen med licensfri prestanda, vilket för oss är 10 joule, så har jag svårt att rekomendera en annan kaliber än 177.

Med 10 joule så får man normalt inte bedriva lagligt skyddjakt på ett säkert försvarbart sätt och då försvinner huvudargumentet för kaliber 22. Kaliber 177 är mera allround då den har det största sortimentet av olika diaboler, därtill så har den alltid den billigaste ammunitionen. Projektilbanan blir avsevärt rakare med kaliber 177 än de grövre kalibrarna vid effekter under 10 joule och det betyder att det helt enkelt blir enklare att träffa, i synnerhet på längre eller okända avstånd.

Kaliber 177 med 10 joule räcker för avstånd ut till 40 meter i välskjutande vapen och klarar vid dessa målavstånd lätt av att både fälla fallmål och slå hål i måltavlor. Min egen CZ ger 8.00 joule vid mynningen och har kvar 4.84 joule vid 40 meters avstånd, det är över 60 procent av mynningseffekten.

Man klarar säkert 90 procent av allt man vill göra med ett luftvapen om man använder ett vapen på maximalt 10 joule och kaliber 177

Sammanfattningsvis så har kaliber 177 många styrkor och få svagheter, nackdelarna är främst dålig skottverkan mot levande mål samt opålitliga resultat vid skytte på långa avstånd.

När behöver man då ett vapen som ger mera effekt och som har en grövre kaliber?

Där finns det två användningändamål - (skydds-) jakt och skytte på långa avstånd.

Vid skytte mot levande mål så gäller helt enkelt en så grov kaliber som möjligt. Det är en grov kaliber som dödar - inget annat. En grov kaliber är effektiv av två anledningar, de vitala träffområdet hos målet "växer" (man behöver inte träffa lika exakt som med de klenare kalibrarna) och utblödandet hos målet går fortare ju större hål man har i träffområdet. Två stora hål blöder ut bra mycket fortare än ett litet. Visst får man en mera krökt projektilbana med en grov (o därmed oftast även tung) kaliber men eftersom ansvarsfull jakt som regel sker på förhållandevis korta avstånd så är detta sekundärt och kompenseras även till viss del av att de större träffområdet för den grövre kalibern.

Att träffområdet "växer" ska dock inte betraktas som en inteckning till att slarva med skottplaceringen utan man ska snarare se det som att den grövre kalibern ger lite mera marginal för den gången då man av diverse orsaker råkar få av ett mindre bra avlossat skott. Att området "växer" är en metafor för att en grov kaliber med dito grov projektilbana med större sannolikhet träffar någon vital funktion inuti målets kropp, relativt en klenare kaliber.

All luftvapenjakt bör ske på samma avstånd som jakt med hagelgevär, alltså inte bortom 30 meter och helst inom 20 meter.

Det finns alltid ett krutvapen som är lämpligare än luftvapnet för skott mot levande mål om avståndet är längre än 30 meter, möjligtvis undantaget de situationer då man måste skjuta med horisonten som kulfång.

Målskjuter man på längre avstånd än 40 meter så finns det två egenskaper som är viktigare än allt annat - hög BC hos projektilen och låg hastighetsspridning hos vapnet. Förutsatt att projektilen passar vapnet och grundförutsättningarna finns (bra avtryck, lämpligt sikte och vettig skytt) så är det alltså projektilens prestanda som gör jobbet, det är ju med den som man träffar tavlan.

Hög BC uppnår man igenom att välja en projektil i så grov kaliber och av så hög vikt som det aktuella vapnet kan hantera. Eftersom vi talar om licenspliktiga vapen här och i första hand PCP så finns det ingen anledning att snåla på effekten - det är precis lika lätt (eller svårt) att få ut licens på ett vapen som ger 15 joule med kaliber 177 som ett vilket ger 65 joule med kaliber 25.

Desto mera effekt ett vapen kan generera desto tyngre och grövre projektil kan den skicka av till önskad hastighet.

Förutom att en grov kaliber har ett högre BC av rent fysiska orsaker så är den också mindre benägen att förändra sin BC under projektilens färd mot målet. En grov kaliber är alltså mera förutsägbar i sina prestationer än vad som är fallet för en klenare kaliber. Detta är mycket viktigt vid skytte på långa avstånd. Det vapen som ger grupper på 10, 30, 18, 25 och 30 mm är inte lika bra som det vilket verkligen alltid levererar grupper mellan 20-25 mm och detta då helt oavsett om ägaren till det första vapnet glatt proklamerar att hans vapen skjuter 10 mm på X antal meter.

Jämnheten hos vapnet har också en stor psykologisk effekt hos skytten som absolut inte ska underskattas.

Den som tror att han kommer att träffa är också den som faktiskt också träffar.

Skickliga skyttar är de som verkligen är bäst när det gäller.

Ifrån forumsvärlden i Sverige så är en av våra vassaste skyttar den välbekante Tomaz. Att jag beundrar hans skicklighet beror inte på att han klämmer fram mängder av imponerande fina träffbilder i flera olika inlägg utan för att han nästan alltid vinner särskjutningarna på tävlingarna. Han får ofta sina bra placeringar på grund av psykisk styrka och ett psykologiskt övertag mot medtävlanden snarare än att han använder överlägsen hardware. Bara att gå upp mot honom i en särskjutning är för många en mardröm, man vet att man vid minsta misstag är körd och då missar man också naturligtvis.

Den som litar på sitt vapen är mera benägen till att tro att man också träffar. Därför är ett vapens förutsägbarhet oerhört viktig, inte bara av rent fysiska skäl.

Tittar vi sedan på lämplig hastighet så kommer vi att beröra den paradox som man kan ana sig till igenom tidigare stycken i inlägget.

Det är alltid bra att ha så hög effekt som möjligt för användingsändamålet, men det är inte alltid bra att ha så hög hastighet som möjligt.

Hög effekt ger alltså fördelar av att man kan använda en projektil med hög BC och grov kaliber. Hög effekt gör också att man kan nå (för) hög hastighet även hos grova och tunga projektiler och då börjar man uppnå en kontraproduktiv effekt som inte är önskvärd.

De främsta nackdelarna med hög hastighet är endera direkta eller indirekta.

De direkta nackdelarna är dels att BC är benäget att förändra sig mera under projektilens färd mot målet om den flyger med hög hastighet än om den flyger med låg hastighet och dels att blyrester ifrån räfflorna med större sannolikhet släpper och skapar flyers om projektilen passerar fort än om det sker långsamt.

De indirekta nackdelarna med hög hastighet är hög ljudnivå, få skott på en fyllning, ökad rekylproblematik och i vissa fall en större spridning ifrån skott till skott.

Alltså - lagom hastighet är bäst, men vad är då lagom hastighet?

Detta beror helt på projektilvikten. Projektilen ska gå så fort som möjligt mot målet (kort bantid) men samtidigt så ska den inte gå så fort att nackdelarna (se ovan) börjar överskugga dess fördelar. Går projektilen dessutom på tok för långsamt så börjar diabolen ofelbart att wobbla och ger då nyckehålsformade skotthål i målen. Med mina egna vapen så sker detta vid 35 meter för CZ och vid 45 meter för BSA Ultra. En wobblande projektil ger alltid sämre grupper då wobblandet i sig självt ger ett våldsamt pendlande BC.

De flesta entusiaster som har funderat och arbetat mycket praktiskt med att provskjuta för att utröna detta är överrens om att 800-900 fps är en lagom och säker zon.  Över 900 fps brukar börja ge problem med flyers på grund av blyeffekter och över 1000 fps kan ge transsoniska fenomen. Under 800 fps ger en för liten marginal för att projektilen ska orka hålla farten uppe hela vägen fram till målet om projektilen plötsligt belastas av utomstående påverkan, som exempelvis motvind. Ligger man och sniffar runt 750 fps och man plötsligt får en motvindsdag som bromsar projektilen onormalt mycket så kan den ballistiska instabiliteten uppstå (wobbel) på grund av för låg hastighet varpå träffbilderna blir dåliga.

I nästa del så ska vi väga de olika kalibrarna mot varann och försöka hitta de områden där respektive kaliber kan visa sina absolut starkaste sidor.

 

Sandstig

28 januari 2010 10:14

Riktigt trevlig artikel Johnny! Ser fram emot fortsättningen!

 

Mer långhåll...

28 januari 2010 11:53

Skulle du kunna skriva lite mer om BC och hur det fungerar?

Är det inte bättre med en mindre kaliber (mindre luftmotstånd) om man höjer vikten på kulan, exempelvis 4,5 mm och ~1 gram, än en 5,5 mm på ett gram?

Vad händer då med det där BC't?

 

Johnny

28 januari 2010 23:01

Ett vanligt missförstånd är att man blandar ihop BC rakt av med strömlinjeform eller mindre luftmotstånd och det är förvisso en del av sanningen men inte den hela delen eftersom BC innefattar både utformningen och storleken (strömlinjeformen) hos projektilen.

Man kan enkelt översätta BC med formfaktor.

En projektil som har stort format (dåligt luftmotstånd) kan ändå ha en hög BC eftersom den är välformad i övrigt, alltså igenom sin formgivning. Man kan säga att BC är förmågan att passera igenom luften på ett bra sätt men bara delvis beroende av strömlinjeformen. Förmågan att flyga effektivt.

Diaboler som är tunga i förhållande till sin kaliber har som regel bättre BC än lätta motsvarigheter men framförallt så ska diabolen vara grov (stor kaliber) för att öka BC bara främst igenom formgivningen. Klenare kaliberar har istället lättare att öka BC bara igenom att öka på vikten. Dessa är svårare att formge effektivt av produktionstekniska skäl.

En annan viktrelaterad fördel är att en tung projektil tappar farten långsammare, proportionellt sett, än en lätt diabol och ju långsammare diabolen tappar farten desto mindre påverkas BC av detta. Ju mera stabilt BC ligger igenom hela färden, desto mera förutsägbart och därmed bättre skjuter vapnet.

Jag ska försöka göra ett mera genomarbetat inlägg om just SD och BC inom kort.

 

Tomten

30 januari 2010 12:51

Mycket trevlig artikel som redovisar de motsatsförhållanden som vi med stor glädje ständigt brottas med.

Psyk biten har nog större inverkan på resultatet än vad många inser.

 

Silwer

1 februari 2010 15:21

Skriv det d'är med att grövre kalibrar är dödligare på nåt UK forum så slår de ihjäl dig:-)

Det är .177 som gäller liksom, de skjuter ju huvudskott oftast på kaniner och tycks ha förbaskat svårt att förstå något annat.

 

nicke012

2 februari 2010 17:08

Jätte kul, och riktigt intresant läsning ! =) Längtar efter mera kaliber läsning =))

 

nicke012

2 februari 2010 19:21

Kan du inte skriva en artikel om olika gevärs avtryck,alla modeller och årtal ?? Helst då fjäder gevär !? =) Med bilder ..

 

Johnny

4 februari 2010 12:22

Tack för alla idéer om uppslag på ämnen och liknande. Det är faktiskt enklare än vad jag trodde att producera ett inlägg om dagen med vettig kvalité till bloggen och i synnerhet när jag får input tillbaka av er läsare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...