En riktigt bra produkt

   ProGunner diabolhållare

Nu har jag under några dagar fått möjlighet att pröva en mycket trevlig liten diabolhållare från ProGunner. Själva konstruktionen består av en magnetisk metallist med gummiytor på över- och undersidan. Den gummiyta som sitter på undersidan av metallisten skyddar vapnets blånering medan den gummiyta som sitter på ovansidan håller upp till 10 stycken diaboler i säkert grepp, redo att användas och nära tillhands. Längden är 127 mm.

Monterad på en Diana 24

Själv grundkonstruktionen är väldigt sund. Lagom format, smidig att sätta på och ta av samt lagom bra motstånd för att hålla fast diabolerna säkert men ändå lätta att plocka loss. Magneten är även den lagom stark och sitter säkert trots att man snurrar runt bössan yvigt. Vid all normal användning så torde risken att man tappar den vara försumbar.

Nackdelar då? Tja, många PCP har ju inte så stora ytor som magneten kan fästa mot eftersom de är tillverkade av icke magnetiska metaller. Att sätta den på pipan funkar inte eftersom välvningen inte stämmer. Annars finns det inte så mycket att anmärka på, möjligtvis att den serieproducerade versionen borde ha metalldelarna blånerade.

Bäst tror jag den fungerar för de som använder ett traditionellt fjäderluftvapen för jaktbruk och knallar runt en hel del i kanske skog och mark. Då kommer den helt och hållet till sin fulla rätt.  

Diana 25

Idag så blev jag ägare till ytterligare en äldre Diana brytfjäderbössa. Egentligen så var detta en bössa som jag tänkte köpa som ett rent renoveringsobjekt, precis som den Diana 23 som jag just nu håller på att renovererar. Problemet var att när bössan väl dök upp så visade den sig vara i nära nog nyskick!

  Höger sida

Blåneringen skulle jag påstå är i princip 99%, den enda avvikelse jag överhuvudtaget kan hitta och detta i skarpt LED-ljus ifrån en mobiltelefon, är en mindre nötning ovanpå kornsiktet. Annars är den magnifikt perfekt. Inte ens runt mynningen finns det någon skada eller noterbart slitage.

Gudinnan Diana väljer bössan före pilbågen

Stocken är helt klart i sämre skick, relativt sett. Jag skulle säga att den är 95% med mycket få och små repor. Inga tryckmärken, sprickor eller flisor utan en riktigt fin och fräsch stock på det hela taget.

Höger sida

Vänster sida 

Nästa angenäma överraskning, förutom det exceptionellt goda skicket, var att det dessutom handlade om en ganska ovanlig variant av den långtida storsäljaren. För att kunna åldersbestämma vapnet så tog jag kontakt med Golle på ProGunner som också är hängiven samlare av äldre Diana och i besittning av gedigna kunskaper om dessa. Han kunde förbluffande snabbt datera mitt exemplar på grundval av dess utseende och utrustning.

  Prima blånering trots 48 år

Eftersom vapnet saknade datum så var det tillverkat innan 1967. Nästa milstolpe var att den hade de gamla riktmedlen utan korntunnel vilket ställer den som tillverkad innan 1964, när de nya riktmedlen kom. Då den hade den äldre typen av stock med en skåra på varje sida om förstocken men samtidigt med en ganska tydlig böjning på pistolgreppet så är den en Improved, alltså tillverkad ifrån 1950 och framåt.

  Kornsikte - som det ska se ut

Den absolut viktigaste detaljen var emellertid att den hade en kantigare, grövre förstock, jämfört med de slanka förstockarna som är mycket vanligare. Det visade sig nämligen att Diana övergick till den grövre och fyrkantigare förstocken under ett ganska smalt tidsfönster i slutet av produktionsserien. Gammal stock med skåror men med grov förstock ställer den till åren sent 1962 till mitten av 1964. Enligt samlare i USA så borde den statistiskt sett vara tillverkad 1963 då flest exemplar av just denna version tillverkades detta år. En Improved 25, sen serie med andra ord. Med tanke på att Improved tillverkades 1950-1964 så kan det inte ha sålts speciellt många sena, relativt sett.

  Bakre siktet

Så, hur känns det då att skjuta med ett luftgevär tillverkat i en tid när Svensson stoppade sin Billiard med Caravelle, satte sin Trilby på huvudet innan han startade sin tvåtakts SAAB och gav sig ut för att skjuta?

Till att börja med så krävs det en liten knyck för att öppna piplåset, det är inte bara att spänna direkt som på min mindre Diana 23. Väl öppnad så är Diana 25 väldigt lätt att spänna, detta är utan tvekan ett vapen man kan skjuta med nonstop hela dagen utan att bli trött. Tvärtom mot många moderna luftgevär så hör man inget distinkt "klick" när mekanismen hakar upp så i början var jag lite osäker på om det inträffade något upphak eller inte. Geväret spänner alltså precis helt ljudlöst, en udda upplevelse.

Tysk kvalité 

Som ni kanske förstår så är nästan inga luftgevär av den här generationen utrustade med säkring och någon sådan finns naturligtvis inte här heller, av den helt naturliga anledningen att det inte behövs någon sådan på den här vapentypen. Detta är vapen tillverkade i en enklare tid när inga penningsugna skadeståndsadvokater i USA hade någon påverkan över vapenkonstruktionerna. Med vapnet laddat och pipan sluten så är det bara till att skjuta.

Bakkappa saknas och här har mitt exemplar sina mest omfattande skador, ett cirkulärt hack.. 

Riktmedlen är tillverkade av stå, precis som resten av vapnet, undantaget stocken och packningarna, klassiska korn och skåra som fungerar helt perfekt. Det känns lite ovant att skjuta öppna riktmedel utan korntunnel eller självlysande TruGlo. Avfyrningscykeln är distinkt och mjuk, om än ganska tung, även här blev jag positivt överraskad.

Med lite lättare avtryckarvikt så hade jag till och med blivit imponerande nöjd.

Höger sida ovan avtryckarsystemet har de största finishskadorna på stocken  

Nästa överraskning kom i form av ett bestämt "thudd" när skottet gick, inget "twaaang" eller andra tecken på slagfjädervibrationer. En rapp och ren avfyrning helt enkelt. Kronografen däremot gav mer varierande värden än vad jag hade önskat, sannolikt så beror detta på att vapnet inte har använts på länge. Spridningen uppgick till 35 fps vilket är ovanligt mycket för ett inskjutet fjäderluftgevär. Troligtvis och förhoppningsvis så kommer den är spridningen ifrån skott till skott att minska ordentligt när vapnet har blivit "motionerat" igenom kontinuerlig användning framöver.

Mera klassiskt blir aldrig ett luftgevär... 

I siffror räknat så blev utfallet 530 fps (161 mps) med 8.44 JSB Exact, vilket betyder 5.27 fpe eller 7.14 joule. Fabriken uppgav på sin tid 175 mps med en diabol av ospecifierad vikt, alltså troligtvis ganska lätt. Med lätta 7.33 gn JSB RS så hamnade min Diana 25 på 174 mps. Någon anslagsenergi har jag inte sett angivelse för men när Tyskland införde sin effektbegränsning på 7.50 joule ("F") så inträffade ingen konstruktiv förändring på Diana 25 så den här modellen ansågs tydligen ligga precis därunder.

Ännu så har inte precisionen prövats på mer än 8 meter nere i källaren men då är det ganska enkelt att hålla en enhåls träffbild. Troligtvis så är det nog jag som skytt snarare än vapnets tekniska egenprecision som är den begränsande faktorn.

Det ska bli mycket spännande att pröva det här vapnet utomhus framöver, när vädret så tillåter.

Kral Airguns

En riktig läckerbit från Kral Airguns med stock av komposit.. 

För de entusiaster som tycker att att turkisk vapenproduktion, exempelvis med Hatsans produkter i spetsen, känns som en stabil garant för hög kvalité och utsökt finish men som i hemlighet drömmer om ett äkta GAMO så finns det nu ännu ett starkt kort i den absoluta lingonserien - Kral Airguns.

Här har vi alltså rena plagiat av GAMOS vapen men tillverkade till "ett betydligt bättre pris" (!) i Turkiet av en ny aktör som lovar att hålla absolut lägsta prisklass. Här utlovas alltså GAMO-teknologi fast med Hatsans pris och kvalité, detta måste vara ett helt oslagbart koncept?

Importören, Classic Vapen, ser sig här ha en potent konkurrent till Fondprodukters Hatsan, Normarks ledstjärna i klassen Gamo samt SAKO Sveriges trevliga luftgevär ifrån Stoeger Airguns.

Vad erbjuds då?

 Futuristisk design från Spanien, tillverkad i Turiket...

Först och främst så har man ÖZELLİKLERİ AI-345 S som är en kopia av GAMO Delta Fox, fast till ett lägre pris och med ett enklare utförande. Vill man ha en underspännare så får man istället satsa på kopian av CF-X som hos Kral benämns med "Demon", troligtvis så är detta ett vapen som säljs för export i större mängder och därför har tilldelats ett mera anglifierat namn

Den som verkligen vill go crazy och shoppa loss kan satsa på någon av toppmodellerna med inte mindre än 1350 fps utgångshastighet. Den är pärlan heter "Devil" och mönstret kallas "Rambo".

En riktig dräpare med TruGlo riktmedel och ett, säkert välbehövligt, rekylstopp som standard.. 

Själv så tror jag att en Devil Rambo ser ut att bli en minnesvärd modell i luftvapenvärlden. Få serietillverkade vapen torde kunna memoreras lika enkelt av betraktaren om den råkar iaktas på den lokala tävlingen. En del kan ju tycka att GAMO känns lite brackigt exklusiva och Hatsan en smula slätstrukna och då måste ju denna modell vara helt perfekt.

Diana Bullpup

Om man har en Diana sidospännare av typen 48/52 liggande så kan man enkelt konvertera den till bullpup om man så önskar, tack vare ett färdigt kit från GINB. Ett kompakt vapen vars licensstatus inte förändras trots att den nu blir betydligt kortare i totallängden än i sin originaldesign

Först börjar man med den enda mekaniska tillsatsen man behöver

    På detta sätt ser det ut när mekaniken sitter ihop med tillsatsen ovan

Därfter så sänks all ner i GINBs Bullpupstock och vapnet är färdigt 

  Dessa Bullpup-satser finns även till fler vapen på marknaden, så även PCP. För närvarande så tillverkar man färdiga ombyggnader till S400/410 samt HW100 men fler vapenmodeller är på väg.

Kallblånering

En styck burk G96

Då min Diana 23 hade en del mindre finishskador på sin blånering så putsade jag bort dessa med min Dremel. När ytan var spegelblank och ren så är det nu dags för att blånera. Jag valde att testa en kallblånering av ny typ som jag köpte hos ProGunner. Produkten heter G96 och lär vara enkel att använda.

Arbetsprocessen är sådan att ytan först ska avfettas noga sedan bör ytan värmas upp lite med hjälp av exempelvis en varmluftspistol. Därefter så lägger man ut lite kräm ur burken som då ska masseras runt skadan med hjälp av en tuss 0000 stålull tills dess att ytan har börjat anta korrekt färgton.

Slutligen så avbryter man processen igenom att placera en noga torka av skada med en trasa indränkt i vapenolja. Med gott om vapenolja på skadan så får vapnet sedan stå över natten varpå blåneringen "härdar". Dagen därpå, efter ungefär ett dygn, så är det mycket viktigt att man torkar av resterna av blåneringslösningen.

När detta är klart så ska ytan vara reblånerad och resultatet bli så bra - åtminstonde enligt tillverkaren av G96 - att man svårligen ska kunna skilja den nya ytan ifrån den omgivande gamla ytan?

För bra för att vara sant? Det ska vi ta reda på.

En oväntad upptäckt

Innan jag påbörjade renoveringen av Dianan så startade jag med att provskjuta vapnet nere i min källare. Som man kan se av tidigare inlägg så samlade den träffarna bra men konsekvent uppe i vänster hörn. På dessa gamla och enkla luftvapen så utgörs riktmedlen av ett öppet kornsikte som kan justeras höger och vänster igenom att man försiktigt knackar på dem varpå de rör sig i ett kilspår. Det bakre siktet kan också justeras på samma sätt och dessutom så finns det en för hand justerbar slid som höjer det bakre riktmedlet ifall man skjuter på lite längre avstånd.

När jag ställde om riktmedlen så fick jag bara en justering på högst någon centimeter högerut.

Efter att ha funderat lite så konstaterade jag att pipan är väldigt smal på dessa vapen, den kanske har fått sig en smäll någon gång igenom åren? Jag testade att hålla en lång linjal längs med pipblocket och - minsann. Pipan var sned! Inte så mycket så att man kunde se det med blotta ögat, om man inte visste om det, men tillräckligt för att påverka träffbilden.

Frågan är nu, hur riktar man en pipa?

Jag hade aldrig varit i behov av detta men någon gång ska ju vara den första, eller hur? Igenom Tom Gaylords blogg så fick jag tips om ett tillvägagångssätt som jag prövade. Man viker helt enkelt grov kartong som ett V och placerar pipan i vecket, sedan sätter man paketet i ett skruvstäd varpå man helt enkelt böjer pipan rätt igen. Det hela lät både våldsamt och primitivt med vad jag uppfattade som en överhängande felfaktor men tydligen så strävar materialet spontant att räta ut sig, alltså att inta sin ursprungliga riktning.

Försiktigt så prövade jag teorin och jojo, det fungerade helt utmärkt. Först så gick det trögt och när motståndet sedan lättade så kändes det ungefär som att pipan "fjädrade" in i sitt ursprungliga läge. En mycket udda känsla.

Nu var pipan rätt på känn och jag knackade därför tillbaka främre och bakre riktmedel centrerade mitt i sina justermåner och därfter så tog jag stöd över en stolsrygg och sköt fem skott över 8 meters avstånd inomhus:

 Det var som...

Jodå, redan första skottet satt nästan i den svarta zonen och sedan justerade jag siktet uppåt lite, lite grann helt på känn. Nu fick jag rätt höjd och på nästa tavla, som jag dock inte har avfotad så kunde jag ställa in siktet i höger och vänsterled. Det är sannerligen imponerande hur bra detta billiga, väl använda och primitiva vapen skjuter, även om avståndet var kort och skytten sköt med fullt stöd. Absolut en bössa värd att renovera vidare...

Reaktioner mot dumheterna...

Idag har Svenska Sportskytteförbundet rutit till mot hur Tillståndsenheten i Västra Götaland sköter sitt arbete, en verksamhet som verkar ske under stegrande kritik ifrån diverse aktörer.

Svenska Skyttesportförbundet vänder sig starkt mot uppfattningen att endast den som tävlar skulle vara en seriös skytt och komma i fråga för licens. Hos dem så är den som siktar på att ta medalj i ett olympiskt spel och den som inte är intresserad av tävlingar men vill träna skytte för att öva upp mental styrka, koncentrationsförmåga och precision precis lika välkomna.

Skytte skall inte vara en idrott endast för eliten. Vi är en av Sveriges största breddidrotter i dag och krav på tävlande, och redovisning av tävlingsresultat för att få inneha den utrustning som krävs för att kunna träna, skulle allvarligt hota detta.

Vi har en lagstiftning på området, en lagstiftning som inte ställer krav på tävlingsresultat för att få vapenlicens, och det är den som måste gälla. Har man synpunkter på hur lagen ser ut är det en politisk fråga, inget som en enskild polismyndighet kan ändra på.

– "Svenska Sportskytteförbundet kräver att Polismyndigheten i Västra Götaland tillämpar reglerna enligt lagen och på samma sätt som polismyndigheterna i andra delar av landet", säger Jimmy Persson, ordförande i Svenska Skyttesportförbundet.

 Om skyttesporten: I Sverige finns cirka 180 000 skyttar 7-79 år vilket gör sporten till den sjätte största idrotten totalt inom Riksidrottsförbundet. Internationellt är skytte den största individuella idrotten. Endast lagsporterna fotboll, basket och volleyboll är större. Skytte har funnits med i det olympiska programmet sedan Aten 1896 och Sverige är en framgångsrik nation med mängder av OS-, VM- och EM-medaljer. Därtill har Sverige nått stora framgångar inom handikappskytte. Svenska Skyttesportförbundet organiserar 1300 föreningar med cirka 80 000 medlemmar över hela landet

Twinmaster Air Hunter

En ganska anonym bössa är den trevliga Air Hunter från Twinmaster. Försedd med regulator, shroudad pipa samt en laminatstock, komplett med rembygeldubb, så är det ett mycket komplett vapen. Enda nackdelen torde vara prislappen, drygt €900 hos Sportwaffen-Schneider.

American Airgun Hunter har kört en test på den: http://www.americanairgunhunter.com/twinmaster.html